den 20 september
Interpellation
2007/08:17 Regeringens EU-arbetsprogram och HBT-frågorna
av Ulf Holm
(mp)
till
statsrådet Cecilia Malmström (fp)
Den
2 augusti 2007 presenterade statsrådsberedningen regeringens EU-arbetsprogram
för hösten 2007. I detta står: ”Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska
samarbetet och driva svenska prioriteringar på ett aktivt och effektivt sätt.”
Arbetsprogrammet
beskriver många politiska områden som ska lyftas fram av regeringen i
EU-arbetet. För mig är inte det viktigaste att Sverige ska tillhöra kärnan i
EU-arbetet utan det viktigaste är att regeringen driver rätt politiska frågor
och detta med stor kraft.
Ett
sådant politiskt område som jag och Miljöpartiet anser ska lyftas fram med
kraft i EU är frågor som rör öppenhet och tolerans för homo‑, bisexuella och
transpersoner, även om vi för den delen inte vill ge EU mer maktbefogenheter.
Skälen till detta är uppenbara för alla som följer nyhetssändningar och medier.
Vi ser en ökande homo- och transfobi som breder ut sig, och då särskilt i de
nya EU-medlemsländerna.
Med
stor förvåning kan jag dock konstatera att HBT-frågorna helt saknas i
regeringens prioriteringar för EU-frågorna den närmaste tiden. Detta anser jag
vara mycket olyckligt. Respekt för och skydd av mänskliga rättigheter är långt
ifrån verklighet för många HBT-personer i EU-länderna. Många blir dagligen
kränkta och misshandlade på grund av sin sexuella läggning eller identitet.
Exempel
på nyheter som vi fått det senaste året både från andra EU-länder och länder i
grannskapet är att vice premiärminister Roman Giertych i Polen ville ha ett
förbud mot både aborter och det som han kallade ”homosexuell propaganda”.
Polens premiärminister tog tack och lov avstånd från uttalandena men skadan var
redan skedd – jag är tyvärr övertygad om att dessa hatattacker mot HBT-personer
uppmuntrar till hatbrott, såväl i Polen som i länder runt omkring. Vi ser också
en situation där homo- och transfobi går hand i hand med rasism, främlingsfientlighet
och fascism.
Inställningen
till homo- och bisexuella samt transpersoner varierar över EU men fortfarande
vågar få HBT-personer öppet och utan rädsla visa sin kärlek för sin man eller
kvinna. Fortfarande är trygghet för HBT-personer något exklusivt, något som
upplevs bland de närmaste, i det närmaste kvarteret eller på Pridefestivaler. I
Polen och Lettland uttrycker, som nämnts ovan, företrädare för regeringarna
öppet sin avsky och sitt hat mot HBT-personer. I Polen bestraffas personer som
undervisar om homo- och bisexualitet samt transpersoner och avskedas av
ansvarig minister. I Lettland förbjuder den lagstiftande församlingen äktenskap
mellan samkönade och stryker uttryckligen formuleringar som ska skydda
HBT-personer mot diskriminering i arbetslivet.
Det
finns i dag ingen enhetlig definition av homo- och transfobiska brott i Europa
eller EU. Det finns inte heller någon samstämmig definition av vilka
aktiviteter som är homo- och transfobiska. Det saknas även statistik och samlad
information över hur utbredd homo- och transfobi är i Europa. Vad som finns är
de enskilda ländernas lagstiftningar, uppgifter i medierna och personliga
upplevelser av enskilda och företrädare för olika organisationer.
Jag har
tidigare i en interpellationsdebatt med EU-ministern och i en motion i
riksdagen krävt att regeringen ska ta initiativ till en HBT-pakt i EU, vilket hon
avvisat. Dock är ministern positiv och har lovat att HBT-frågorna står högt uppe
på regeringens dagordning. Tyvärr visar det sig inte i regeringens nu antagna
arbetsprogram, vilket jag beklagar.
Den
övergripande frågan är givetvis varför regeringen inte har med HBT-frågorna i
det antagna arbetsprogrammet. Inte minst är detta märkligt då det i
regeringsförklaringen 2006 tydligt markerades att HBT-frågorna är av stor vikt,
framför allt i kontakter med andra länder.
Jag
vill mot bakgrund av det som framförts ovan fråga vilka initiativ statrådet
kommer att ta för att lyfta fram frågor kring homo‑,
bisexuella och transpersoner i EU.