den 8 november

Interpellation

2007/08:134 Inbyggd ojämställdhet i borgerlig budgetproposition

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

I höstens budgetproposition, den första riktigt egna som den borgerliga regeringen lägger fram, skriver regeringen att männens ekonomiska standard ökar med 2,3 procent medan kvinnorna ökar sin med 2,2 procent. Denna uppgift går att tolka som om budgeten var nära nog rättvis ur jämställdhetssynpunkt. Problemet är bara att regeringen utgår från att männen ger en del av sina inkomstökningar till sina fruar eller sambor.

Sanningen är att om man räknar per individ, vilket rimligtvis måste vara det enda logiska, blir siffrorna helt annorlunda. Då tjänar männen 1 900 kronor mer per år medan kvinnorna får nöja sig med lite drygt hälften, 1 000 kronor per år.

Det förefaller tämligen ofattbart att en svensk regering 2007, 35 år efter särbeskattningens införande, anser att kvinnor ska vara beroende av män för sin försörjning. Hushållen betraktas nämligen som ”solidariska” enligt regeringen. Teoretiskt sett skulle då alltså ”enbart” ensamhushåll eller hushåll där de vuxna är av samma kön påverkas av den totala inkomstskillnaden mellan könen.

Det finns mycket att invända mot detta sätt att räkna. Man kan invända både mot användandet av kärnfamiljen som norm och mot att slå ihop kvinnorna med männen till hushållsenheter. Regeringen bortser helt från den beroendeställning som den kvinnliga parten i ett olikkönat hushåll hamnar i då hon kan förutsättas känna ”tacksamhet” gentemot den man som eventuellt delar med sig av sin inkomstförbättring. Frågan är också om hon ska behöva ta hänsyn till den ökade inkomstskillnaden i en situation då hon överväger skilsmässa eller separation. En försvagad ekonomisk självständighet för kvinnor kan knappast vara ett steg i rätt riktning.

Jag vill nu fråga finansminister Anders Borg, enligt egen utsago feminist, vilka hans skäl är för att framlägga en för kvinnor så uppenbart missgynnsam budget.

Kommer finansministern att även fortsättningsvis verka för att det räknas på hushåll och inte på individer i budgetpropositionerna, vilket i så fall strider mot hur tidigare regeringar har räknat?

Dessutom vill jag veta om finansministern kommer att fortsätta att försvara detta märkliga sätt att räkna, och vad blir nästa steg – en återgång till sambeskattningen?