den 8 november

Interpellation

2007/08:133 Näringslivets behov av utbildad arbetskraft

av Mikael Damberg (s)

till statsrådet Lars Leijonborg (fp)

För en tid sedan presenterade TCO, Lärarförbundet och SFS en rapport med namnet Jakten på anställbarhet som bygger på frågor ställda till ett större antal arbetsgivare, såväl privata som offentliga, om hur de ser på frågor om relationen mellan arbetslivet och högre utbildning. Utgångspunkten för rapporten är att det ytterst är just arbetsgivarna som kommer att avgöra vilka studenter som får ett arbete och vilka som inte får det.

Rapporten Jakten på anställningsbarheten visar bland annat följande:

· Många arbetsgivare tror att utbildningsbehovet hos nyanställda kommer att öka.

· Samarbetsförmåga, referenser och initiativförmåga är mest avgörande för vem som får jobbet.

· Det är de personliga egenskaperna framför lärosäte eller betyg som avgör vem som får jobbet.

· Högskolorna brister i kontakter med arbetslivet.

· Högskolorna brister i att ge studenterna ledarskapskunskaper.

En sammanfattande slutsats i rapporten är att högskoleutbildade personer allt som oftast får jobb och att arbetsgivarna i ännu högre grad i framtiden säger sig vilja anställa människor med akademisk examen. Att arbetsgivare anser att de kommer att behöva mer högskoleutbildad personal i framtiden borde få politiska konsekvenser.

Tyvärr går den svenska regeringen i motsatt riktning. Högskoleplatserna minskas när det önskvärda vore att högskolan fortsättningsvis tillförs mer pengar för ökad kvalitet och ett större antal högskoleplatser. Sverige väljer tyvärr att minska ambitionerna i ett läge där allt fler länder bygger ut och satsar på högre utbildning.

Det är också nedslående att läsa Högskolverkets rapport Minskad tillströmning till högre utbildning som visar att unga upplever att det har blivit mindre lönsamt att studera och att allt färre ungdomar uppfattar att studier förbättrar deras möjligheter på arbetsmarknaden. Detta anges som en orsak till det förhållandevis låga söktrycket till högskolan.

De senaste årens förbättrade arbetsmarknadsläge är naturligtvis en annan förklaring. Det är dock glädjande att kunna konstatera att söktrycket nu åter ökar om än från en förhållandevis låg nivå.

Jag vill ställa följande frågor till högskole- och forskningsministern:

Avser statsrådet att ta några initiativ för att omvärdera den nuvarande regeringens neddragningar av antalet utbildningsplatser på högskolan mot bakgrund av arbetsgivarnas bedömning att behovet av högskoleutbildad arbetskraft kommer att växa ytterligare i framtiden?

Vilket ansvar bär statsrådet och den nuvarande regeringen för att ungdomar i dag uppfattar det som mindre lönsamt att studera vidare på universitet och högskolor jämfört med tidigare år?