den 6 november
Interpellation
2007/08:119 Funktionshindrade elevers ekonomiska
möjligheter att studera
av Helene
Petersson i Stockaryd (s)
till
statsrådet Lars Leijonborg (fp)
I
januari 2007 genomfördes samordningsbestämmelser mellan studiemedelssystemet och
systemet med aktivitetsersättning. Bakgrunden är att man inte ska kunna få
ersättning från flera system samtidigt och denna målsättning är helt riktig.
Men det har inneburit ett stort problem för den grupp funktionshindrade som
studerar, bland annat vid folkhögskolor.
Denna
grupp elever har stora studiebehov och behöver ofta just den studieform som kan
ges vid en folkhögskola. Det innebär att studierna individanpassas och att man
får möjlighet att umgås och leva tillsammans med andra under studietiden. Just
detta att studera tillsammans ger många möjlighet att växa som människor, att
veta att det finns andra i samma situation och att tillsammans med andra elever
kunna lösa studieuppgifter. För många är det också första gången de lever
hemifrån, vilket också det ger en större självkänsla.
Det
finns också funktionshindrade elever som har haft drogproblem, vilket gör att
utbildningen måste specialanpassas för att vara till verklig nytta.
För
alla dessa elever, där många är på väg ut i vuxen- och arbetslivet, är
studierna givetvis oerhört viktiga. Samtidigt har många av dem en ansträngd
ekonomisk situation, vilket gör att det inte är rimligt att söka studiemedel
för dessa studier. De studiemedlen kan komma att behövas om man går vidare i
sin utbildning.
Många folkhögskolor
och handikapporganisationer har under de senaste åren märkt en betydligt
striktare hållning från kommuner och landsting avseende betalningsviljan för
exempelvis behandlingsinsatser, pedagogisk handledning, assistans och stöd till
korttidsvistelse.
Regeringen
har givit Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd i uppdrag att
se över hur dessa statsbidrag används samt också givit CSN ett uppdrag att se
över vilka utbildningar vid folkhögskolor som fortsättningsvis ska ge rätt till
studiestöd. Dessa uppdrag ska redovisas senast den 3 december 2007.
Förfaringssättet
att tillsätta utredningar innebär att många av eleverna inte kan gå kvar i sin
utbildning och att de därmed inte bara förlorar tid utan också förlorar den
kunskap som i mångt och mycket är färskvara. Det är ett dåligt sätt att
korrigera något som skulle ha kunnat göras snabbt och enkelt. Det drabbar dessa
funktionshindrade elever hårt och det gäller naturligtvis även för de
folkhögskolor som har en väl fungerande studieorganisation för
funktionshindrade elever.
Alla är
således förlorare nu när hela hanteringen ligger still i avvaktan på
utredningarnas svar. Därefter måste naturligtvis svaren gås igenom och nya
förslag läggas fram. Under tiden kommer allt fler funktionshindrade att helt
missa eller försena sin utbildning.
Av
vilken anledning vill inte statsrådet lösa denna fråga på ett snabbt och
effektivt sätt så att dessa elever inte kommer mer i kläm än vad de redan
gjort?
Hur
avser statsrådet att gå vidare med utredningssvaren; ska det bli någon
remissomgång eller kommer det ett förslag till riksdagen direkt efteråt?
Vilka
åtgärder avser statsrådet att ta för att motverka
landstingens och kommunernas mer återhållsamma inställning till att bevilja
stöd för personer med funktionshinder som vill studera på folkhögskolor?