den 6 november
Interpellation
2007/08:115 Anställningsskyddet för sjukskrivna
av LiseLotte
Olsson (v)
till
statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Regeringen
har i och med budgetpropositionen för 2008 föreslagit kraftiga nedskärningar på
sjukförsäkringen – sänkt sjukpenninggrundande inkomst, bortre gräns i
sjukpenningen och nya tidsgränser och regler för när arbetsförmågan ska prövas.
Det som regeringen marknadsför som en satsning är i själva verket en besparing
på 2 miljarder kronor 2008 på utgiftsområde 10 jämfört med 2007.
En av
besparingarna i den aviserade sjukförsäkringsreformen består i att nya
tidsgränser införs för när arbetsförmågan ska prövas. Redan efter tre månader
ska omplacering på arbetsplatsen bli aktuell och efter sex månader ska den sjukskrivnes
arbetsförmåga prövas mot alla vanligt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
Om arbetsförmågan är tillräcklig för något förekommande arbete förlorar den
sjukskrivne sin rätt till sjukpenning. Denna ordning innebär att många
sjukskrivna personer kommer att gå miste om sin rätt till ersättning efter sex
månader.
För
uppsägning krävs enligt lagen om anställningsskydd saklig grund. Sjukdom är
inte saklig grund. Däremot måste arbetstagaren utföra arbete som är av
betydelse för arbetsgivaren för att inte saklig grund ska föreligga, enligt
rättspraxis.
Risken
med regeringens aviserade rehabiliteringskedja är att sjukskrivna som efter ett
halvår återvänder till sin arbetsplats där arbetsgivaren underlåtit att vidta
åtgärder kan bli uppsagd på grund av att arbetsgivaren inte anser att den
anställde kan utföra arbete som är av betydelse för arbetsgivaren. I en sådan
situation kan saklig grund för uppsägning föreligga. Det innebär i praktiken
att arbetsgivare som inte vidtar åtgärder för arbetsplatsinriktad rehabilitering
under de första sex månaderna i stället kan göra sig av med sina anställda bara
genom att vänta i sex månader. På så vis underminerar regeringen
anställningsskyddet för alla löntagare eftersom alla människor kan bli sjuka.
Redan i
dag är det så att sjukskrivna personer som saknar anställning tidigare får sin
arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden vilket resulterar i att de även
blir utförsäkrade tidigare. Regeringen skriver själv i sin budgetproposition
att personer som är utrikes födda är överrepresenterade bland dem som får
avslag på sin begäran om sjukpenning eller som får sin ersättning indragen. En
förklaring till detta är enligt regeringen att dessa personer oftare är
arbetslösa än genomsnittet. Därför prövas arbetsförmågan mot normalt
förekommande arbeten på arbetsmarknaden tidigare än för personer som har en
anställning. Resultatet av det är att man mister sin rätt till ersättning
tidigare än om man har en anställning. Med regeringens aviserade tidsgränser
för när och hur arbetsförmågan ska prövas kommer allt fler sjukskrivna att gå
miste om sin ersättning snabbare. I kombination med att regeringen inte skärper
arbetsgivarnas ansvar för den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen befarar vi
att anställningsskyddet kommer att urholkas för sjukskrivna.
Rehabiliteringen
måste förbättras och sjukskrivningstiden måste bli mer aktiv. Men det får
aldrig ske på bekostnad av att anställningsskyddet för löntagarna försvagas
eller att den ekonomiska tryggheten urholkas.
Mot
bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att de aviserade tidsgränserna för när
arbetsförmågan ska prövas under sjukskrivningstiden inte ska urholka
anställningsskyddet?