den 6 november

Interpellation

2007/08:115 Anställningsskyddet för sjukskrivna

av LiseLotte Olsson (v)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Regeringen har i och med budgetpropositionen för 2008 föreslagit kraftiga nedskärningar på sjukförsäkringen – sänkt sjukpenninggrundande inkomst, bortre gräns i sjukpenningen och nya tidsgränser och regler för när arbetsförmågan ska prövas. Det som regeringen marknadsför som en satsning är i själva verket en besparing på 2 miljarder kronor 2008 på utgiftsområde 10 jämfört med 2007.

En av besparingarna i den aviserade sjukförsäkringsreformen består i att nya tidsgränser införs för när arbetsförmågan ska prövas. Redan efter tre månader ska omplacering på arbetsplatsen bli aktuell och efter sex månader ska den sjukskrivnes arbetsförmåga prövas mot alla vanligt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Om arbetsförmågan är tillräcklig för något förekommande arbete förlorar den sjukskrivne sin rätt till sjukpenning. Denna ordning innebär att många sjukskrivna personer kommer att gå miste om sin rätt till ersättning efter sex månader.

För uppsägning krävs enligt lagen om anställningsskydd saklig grund. Sjukdom är inte saklig grund. Däremot måste arbetstagaren utföra arbete som är av betydelse för arbetsgivaren för att inte saklig grund ska föreligga, enligt rättspraxis.

Risken med regeringens aviserade rehabiliteringskedja är att sjukskrivna som efter ett halvår återvänder till sin arbetsplats där arbetsgivaren underlåtit att vidta åtgärder kan bli uppsagd på grund av att arbetsgivaren inte anser att den anställde kan utföra arbete som är av betydelse för arbetsgivaren. I en sådan situation kan saklig grund för uppsägning föreligga. Det innebär i praktiken att arbetsgivare som inte vidtar åtgärder för arbetsplatsinriktad rehabilitering under de första sex månaderna i stället kan göra sig av med sina anställda bara genom att vänta i sex månader. På så vis underminerar regeringen anställningsskyddet för alla löntagare eftersom alla människor kan bli sjuka.

Redan i dag är det så att sjukskrivna personer som saknar anställning tidigare får sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden vilket resulterar i att de även blir utförsäkrade tidigare. Regeringen skriver själv i sin budgetproposition att personer som är utrikes födda är överrepresenterade bland dem som får avslag på sin begäran om sjukpenning eller som får sin ersättning indragen. En förklaring till detta är enligt regeringen att dessa personer oftare är arbetslösa än genomsnittet. Därför prövas arbetsförmågan mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden tidigare än för personer som har en anställning. Resultatet av det är att man mister sin rätt till ersättning tidigare än om man har en anställning. Med regeringens aviserade tidsgränser för när och hur arbetsförmågan ska prövas kommer allt fler sjukskrivna att gå miste om sin ersättning snabbare. I kombination med att regeringen inte skärper arbetsgivarnas ansvar för den arbetsplatsinriktade rehabiliteringen befarar vi att anställningsskyddet kommer att urholkas för sjukskrivna.

Rehabiliteringen måste förbättras och sjukskrivningstiden måste bli mer aktiv. Men det får aldrig ske på bekostnad av att anställningsskyddet för löntagarna försvagas eller att den ekonomiska tryggheten urholkas.

Mot bakgrund av det som anförs vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de aviserade tidsgränserna för när arbetsförmågan ska prövas under sjukskrivningstiden inte ska urholka anställningsskyddet?