Återförsäkring

Regeringens proposition 2007/08:40

Återförsäkring	Prop.
	2007/08:40

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 november 2007

Fredrik Reinfeldt

Mats Odell

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Denna proposition innehåller förslag till ändringar i försäkrings-
rörelselagen (1982:713) och lagen (1998:293) om utländska försäk-
ringsgivare och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige i syfte att
genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/68/EG) av den
16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv
73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG
(återförsäkringsdirektivet).
Förslagen innebär att försäkringsbolag som bara meddelar åter-
försäkring (återförsäkringsbolag) i än högre grad kommer att omfattas av
samma rörelseregler som gäller för direkt försäkring.
För återförsäkringsbolag införs särskilda placeringsregler av mer
kvalitativ art. Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstill-
gång, om de sänker den finansiella risken i bolaget eller effektiviserar
förvaltningen av bolagets skuldtäckningstillgångar.
För försäkringsbolag som bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse
och återförsäkring av viss större omfattning höjs kravet på minsta
kapitalbas (garantibeloppet) från 2 till 3 miljoner euro.
För samtliga försäkringsbolag föreslås att tillgångar som huvudregel
ska värderas till verkligt värde i skuldtäckningssammanhang.
Begränsningen för enhandsengagemang avseende andelar i invester-
ingsfonder som förvaltas av samma fondbolag utmönstras. Vidare
föreslås att högst 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i
säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent.
Utländska försäkringsgivare ska som huvudregel tillämpa motsvarande
bestämmelser som svenska försäkringsbolag när de driver åter-
försäkringsverksamhet i Sverige. På samma sätt som för direkt försäkring	1
	1

görs dock en skillnad mellan försäkringsgivare från annat EES-land, som omfattas av hemlandstillsyn, och försäkringsgivare från tredje land, som i större omfattning ska omfattas av svenska regler.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 2008.

Prop. 2007/08:40

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		50H
2	Lagtext	.............................................................................................	61H
	2.1	Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
		(1982:713) .........................................................................	62H

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och

		tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .................	36H
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		49H
4	Bakgrund........................................................................................		51H
	4.1	Återförsäkring och nuvarande EG-reglering ...................	516H
	4.2	Återförsäkringsdirektivet.................................................	517H
	4.3	Regleringen av återförsäkringsverksamhet i Sverige ......	528H

4.4Något om pågående förändringsarbete på

		försäkringsområdet..........................................................		539H
5	Allmänna utgångspunkter ..............................................................			5410H
6	Överväganden och förslag..............................................................			5611H
	6.1	Tillämpningsområde och definitioner..............................		5612H
	6.2	Tillstånd för återförsäkringsföretag .................................		6213H
	6.3	Villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet ........		6914H
		6.3.1	Principer och metoder för finansiell
			tillsyn .............................................................	6915H
		6.3.2	Kvalificerade innehav.....................................	7416H
		6.3.3	Tystnadsplikt och informationsutbyte ............	771 H
		6.3.4	Skyldigheter för revisorer...............................	81H
		6.3.5	Försäkringstekniska avsättningar i
			återförsäkringsbolag .......................................	8219H
		6.3.6	Utjämningsreserv............................................	8420H
		6.3.7	Skuldtäckning.................................................	8721H
		6.3.8	Begränsningar för enhandsengagemang .........	9122H
		6.3.9	Särskilda placeringsregler i
			återförsäkringsbolag .......................................	9423H
		6.3.10	Registerföring av
			skuldtäckningstillgångar...............................	10124H
		6.3.11	Försäkringstekniska riktlinjer och
			underlag samt placeringsriktlinjer ................	10225H
		6.3.12	Kapitalbasen .................................................	10326H
		6.3.13	Solvensmarginalen .......................................	10927H
		6.3.14	Garantifonden (garantibeloppet)...................	11328H
		6.3.15	Tillsynsfrågor ...............................................	11529H
	6.4	Finansiell återförsäkring och specialföretag..................		12030H

6.5Återförsäkringsföretag med hemland inom EES som

driver verksamhet i Sverige...........................................

1223 H

6.6Återförsäkringsföretag från tredje land som bedriver

verksamhet i Sverige .....................................................

12532H

6.7Återförsäkringsföretag från tredje land med

dotterföretag i Sverige ...................................................

12733H

Prop. 2007/08:40

6.8	Övriga bestämmelser om återförsäkring ........................	12934H	Prop. 2007/08:40
6.9	Försäkringsgrupper ........................................................	13235H
6.10	Ikraftträdande- och övergångsfrågor..............................	13336H

6.11Ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares

		och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige .........	13637H
7	Ekonomiska konsekvenser............................................................		13938H
	7.1	Konsekvenser för myndigheter ......................................	13939H
	7.2	Konsekvenser för försäkringsbolag................................	13940H
8	Författningskommentarer .............................................................		141H
	8.1	Förslaget till lag om ändring i
		försäkringsrörelselagen (1982:713)................................	14142H

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och

	tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ................	15043H
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av
	den 16 november 2005 om återförsäkring och om
	ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG
	samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG........................	15444H
Bilaga 2	Återförsäkringspromemorians lagförslag ...........................	20445H
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser
	(återförsäkringspromemorian) ............................................	22746H
Bilaga 4	Kompletteringspromemorians lagförslag ...........................	22847H
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser
	(kompletteringspromemorian) ............................................	24648H
Bilaga 6	Lagrådsremissen lagförslag ................................................	24749H
Bilaga 7	Lagrådets yttrande ..............................................................	29050H
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 november
	2007 .....................................................................................	29451H
Rättsdatablad ........................................................................................		295H

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2007/08:40

Regeringen föreslår att riksdagen antar regerings förslag till

1.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2.lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Lagtext

Prop. 2007/08:40

2.1Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs0F1 i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)1F2 dels att 1 kap. 3, 8 a och 10 §§, 1 a kap. 7 §, 2 a kap. 1 och 4 §§, 7 kap.

1–3, 9, 9 a, 10, 10 c, 10 f, 10 g, 11, 23, 24 och 25–27 §§, 7 a kap. 1 §, 12 kap. 9 a § samt 19 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 9 g och

9 h §§ samt 7 kap. 15 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	3
	3 §2F

Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse,

om det inte finns särskilda skäl för det.
Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §					Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
(direkt	livförsäkringsrörelse)			får	(direkt	livförsäkringsrörelse)			får
förenas endast med direkt skade-					förenas endast med direkt skade-
försäkringsrörelse		som	avses	i	försäkringsrörelse		som	avses	i
2 kap.	3 a §	första	stycket		2 kap.	3 a §	första	stycket
klasserna 1 och 2 samt med rörelse					klasserna 1 och 2 samt med rörelse
avseende återförsäkring			(indirekt		avseende återförsäkring av försäk-
försäkring) av försäkring enligt					ring enligt någon av dessa klasser
någon av dessa klasser och av					och av livförsäkring, om inte
livförsäkring, om inte annat följer					något annat följer av tredje
av tredje stycket.					stycket.

Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse bedrivas i samma försäkringsbolag, om sådan verksamhet samtidigt bedrevs vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj

1992.
Direkt livförsäkringsrörelse	och	Direkt livförsäkringsrörelse	och
skadeförsäkringsrörelse	som	skadeförsäkringsrörelse	som
bedrivs i samma försäkringsbolag		bedrivs i samma försäkringsbolag
enligt andra eller tredje stycket		enligt andra eller tredje stycket ska
skall hållas åtskilda hos bolaget.		hållas åtskilda hos bolaget.

Särskilda bestämmelser finns i 5 kap. 1 § om försäkringsbolagets upp- låning.

3 b §

Med återförsäkring förstås i

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12.2005 s. 1, Celex 32005L0068).

2Lagen omtryckt 1995:1567.

3Senaste lydelse 1999:1124.

denna lag verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en medlem i en försäkringssamman- slutning inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES).

Med återförsäkringsbolag avses ett försäkringsbolag som har fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring.

Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än åter- försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

8 a §3F

Ett

försäkringsbolag

skall,

Ett försäkringsbolag ska, utöver

utöver

tillgångar

motsvarande

tillgångar

som

krävs

för

försäkringstekniska

avsättningar

skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, vid

enligt

7 kap.

1 §,

vid

varje

varje tidpunkt ha en tillräcklig

tidpunkt

tillräcklig

kapitalbas. Bestämmelser om vilka

poster kapitalbasen får omfatta och

avräkning

från

den finns

om avräkning

från

den finns

7 kap.

22 och

24 a §§

och

26 §

7 kap.

och

24 a §§

och 26 §

femte stycket för livförsäk-

fjärde stycket för livförsäk-

ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och

24 a §§ och 27 § fjärde stycket för

skadeförsäkringsrörelse.

Vid utövandet av verksamheten

När

verksamheten

utövas

ska

skall kapitalbasen minst uppgå till

kapitalbasen minst uppgå till en

en nivå som beräknas med

nivå

som

beräknas

med

utgångspunkt i verksamhetens art

och

omfattning

(solvensmarg-

och

omfattning

(solvensmarg-

inalen) enligt

bestämmelserna

inalen)

enligt

bestämmelserna

7 kap.

23 §

för

livförsäk-

7 kap.

23 §

för

livförsäk-

ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för

skadeförsäkringsrörelse.

Dock

skadeförsäkringsrörelse. Dock ska

skall

kapitalbasen

aldrig

vara

kapitalbasen aldrig vara mindre än

mindre än det garantibelopp som

det

garantibelopp

som

anges

anges i 7 kap. 26 § för livförsäk-

7 kap.

26 §

för

livförsäkrings-

ringsrörelse och i 7 kap. 27 § för

rörelse

och

7 kap.

27 §

för

skadeförsäkringsrörelse.

När

ett

försäkringsbolag

bildas

När

ett försäkringsbolag bildas

skall kapitalbasen minst uppgå till

ska kapitalbasen minst uppgå till

garantibeloppet.

kapitalbasen

understiger

kapitalbasen

understiger

solvensmarginalen

eller

garanti-

solvensmarginalen

eller

garanti-

4Senaste lydelse 2006:533.

Prop. 2007/08:40

beloppet skall Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in poster i kapitalbasen och räkna av poster från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas.

beloppet ska Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

9 g §

Med behörig myndighet förstås i denna lag en utländsk myndighet inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över utländska

försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut.

9 h §

Med specialföretag förstås i denna lag ett utländskt företag som, utan att vara försäk- ringsföretag, övertar risker från ett försäkringsföretag och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagets skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.

10 §4F

Prop. 2007/08:40

Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i tredje stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i fråga om direkt försäkring.

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges

5Senaste lydelse 2003:510.

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag i

som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges helt eller till vissa delar för

1.ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksam- heten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad,

bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med 7 § medger uttaxering från delägare, den årliga premie- inkomsten från skadeförsäkrings- rörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets delägare,

2.lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 euro,

3.ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkrings- avtalen.

Frågor om medgivanden enligt första–tredje styckena prövas av

Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

enskilda fall beslutas som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag i ett enskilt fall beslutas helt eller till vissa delar för

bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med 7 § tillåter uttaxering från delägare, den årliga premie- inkomsten från skadeförsäkrings- rörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets delägare, och

Finansinspektionen fattar beslut enligt denna paragraf. Regeringen prövar dock ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt.

Prop. 2007/08:40

1 a kap.		Prop. 2007/08:40
	6
	7 §5F
I fråga om europabolag med ett	I fråga om europabolag med ett
sådant förvaltningssystem som	sådant förvaltningssystem	som
avses i artiklarna 39–42 i SE-	avses i artiklarna 39–42 i SE-
förordningen (dualistiskt organise-	förordningen (dualistiskt organise-
rade europabolag) skall vad som	rade europabolag) ska vad som
sägs i följande bestämmelser i	sägs i följande bestämmelser i
denna lag om styrelsen eller dess	denna lag om styrelsen eller dess
ledamöter tillämpas på tillsyns-	ledamöter tillämpas på tillsyns-
organet eller dess ledamöter:	organet eller dess ledamöter:

2 kap. 3 § femte stycket 3 om ledningsprövning,

7 a kap. 10 § om tystnadsplikt,

8 kap. 1 § femte stycket om suppleanter,

8 kap. 2 § första stycket om förtida avgång,

8 kap. 4 § om bosättningskrav och obehörighetsgrunder,

8 kap. 6 § om anmälan av aktieinnehav,

8 kap. 10 § tredje stycket om protokoll,

8 kap. 11 § första stycket andra meningen om beslutsunderlag,

8 kap. 11 § första stycket tredje meningen om inträde av suppleant, 8 kap. 12 § första stycket om jäv,

8 kap. 17 § om registrering,

9 kap. 12 § om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

9 kap. 20 § om klander av bolagsstämmobeslut,

9 kap. 21 § om talan mot bolaget och skiljeförfarande, 10 kap. 5 § om revisorsjäv,

10 kap. 9 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 10 kap. 11 § första stycket om revisionsberättelsen,

11 kap. 11 § om jäv för lekmannarevisorer,

11 kap. 14 § om lekmannarevisorns granskningsrapport, 12 kap. 12 och 13 §§ om förbud mot vissa lån m.m., 14 kap. 3 § om tvångslikvidation,

14 kap. 18 § andra–fjärde styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

16 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd,

19 kap. 8 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen, 19 kap. 9 § andra stycket om rätt för Finansinspektionen att närvara vid

styrelsesammanträde och delta i överläggningarna,

19 kap. 11 § andra stycket 4 om	19 kap. 11 § andra stycket om
föreläggande att vidta rättelse,	föreläggande att vidta rättelse,

19 kap. 16 § första meningen om förbud för en ledamot i Finans- inspektionens styrelse eller en befattningshavare hos inspektionen att ingå i ett svenskt försäkringsbolags styrelse, och

20 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.

6Senaste lydelse 2004:578.

2 a kap.

1§6F7

Ett

försäkringsbolag

som

avser

Ett försäkringsbolag som inte är

att upprätta en filial, agentur eller

ett återförsäkringsbolag

och

som

annat

liknande

driftställe

avser att upprätta en filial, agentur

(sekundäretablering)

ett

annat

eller

annat

liknande

driftställe

EES-land skall underrätta Finans-

(sekundäretablering)

ett

annat

inspektionen.

EES-land ska underrätta Finans-

inspektionen

innan verksamheten

påbörjas.

Underrättelsen

enligt

första

Underrättelsen

enligt

första

stycket skall innehålla

stycket ska innehålla

1. uppgift

vilket

land

1. uppgift

vilket

land

sekundäretableringen

skall

upp-

sekundäretableringen

ska

upp-

rättas,

2. en plan

för

den

tilltänkta

2. en plan för

den

tilltänkta

verksamheten, med angivande av

sekundäretableringens

organisa-

sekundäretableringens

organisa-

tion och vilket slags försäk-

ringsverksamhet som skall

drivas

ringsverksamhet

som ska

drivas

där,

3. uppgift

sekundäretable-

3. uppgift

sekundäretable-

ringens adress,

ringens adress, och

4. uppgift

vem

som

är

4. uppgift

vem

som

är

företrädare

för

sekundäreta-

företrädare

för

sekundäreta-

bleringen.

Om ett försäkringsbolag från en

sekundäretablering

skall

meddela

sekundäretablering

ska

meddela

försäkringar

som

anges

2 kap.

försäkringar

som

anges

2 kap.

3 a §

första

stycket

(motor-

3 a §

första

stycket

(motor-

fordonsansvar)

och

som

inte

fordonsansvar)

och

som

inte

uteslutande avser

försäkring

uteslutande

avser

försäkring

fraktförares ansvar, skall under-

fraktförares ansvar, ska under-

rättelsen

enligt

första

stycket

rättelsen

enligt

första

stycket

dessutom

innehålla

försäkran

dessutom

innehålla

försäkran

att

bolaget

är

medlem

om att bolaget är medlem i

motsvarigheten

till

Trafikförsäk-

motsvarigheten

till

Trafikförsäk-

ringsföreningen

sekundär-

ringsföreningen

sekundär-

etableringens EES-land och i det

landets nationella garantifond.

Varje gång ett försäkringsbolag

åtar sig ett uppdrag att från en

sekundäretablering

meddela

sekundäretablering

meddela

tjänstepensionsförsäkring,

skall

tjänstepensionsförsäkring,

ska

bolaget

lämna

särskild

bolaget

lämna

särskild

underrättelse

till

Finansinspek-

underrättelse

till

Finansinspek-

tionen.

Underrättelsen

enligt

fjärde

Underrättelsen

enligt

fjärde

7Senaste lydelse 2005:1121.

Prop. 2007/08:40

stycket skall innehålla

stycket ska innehålla

1. uppgift

den som

1. uppgift

den

som i

egenskap

arbetsgivare

skall

egenskap

arbetsgivare

ska

betala försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga

innehållet i de överenskommelser

som skall ligga till grund för

som ska ligga till grund för

försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen bestämmer

får

meddela föreskrifter om vad den i

andra stycket 2 angivna verk-

samhetsplanen i övrigt skall inne-

samhetsplanen i övrigt ska inne-

hålla.

4 §7F

ett

försäkringsbolag

avser

ett

försäkringsbolag

som

att från Sverige eller från en

inte är ett återförsäkringsbolag

sekundäretablering i ett annat land

avser att från Sverige eller från en

inom

EES

meddela

försäkringar

sekundäretablering i ett annat land

för risker belägna i eller för

inom

EES

meddela försäkringar

åtaganden som skall fullgöras i ett

för risker belägna i eller för

tredje EES-land, och detta skall

åtaganden som ska fullgöras i ett

ske

utanförmedling

tredje EES-land, och detta ska ske

sekundäretablering

det

landet

utan förmedling av en sekundär-

(gränsöverskridande

verksamhet)

etablering i det landet (gräns-

skall bolaget underrätta Finans-

överskridande

verksamhet),

ska

inspektionen om det. I under-

bolaget

underrätta

Finans-

rättelsen skall det anges vilket

inspektionen om det. I under-

eller vilka slag av risker eller

rättelsen ska det anges vilket eller

åtaganden

försäkringarna

skall

vilka slag av risker eller åtaganden

omfatta.

försäkringarna ska omfatta.

Varje gång ett försäkringsbolag

åtar sig ett uppdrag att genom

gränsöverskridande

verksamhet

gränsöverskridande

verksamhet

meddela

tjänstepensionsförsäk-

meddela

tjänstepensionsförsäk-

ring, skall bolaget lämna en

ring, ska bolaget lämna en särskild

särskild

underrättelse

till

underrättelse

till

Finansinspek-

Finansinspektionen.

tionen.

Underrättelsen

enligt

andra

Underrättelsen

enligt

andra

stycket skall innehålla

stycket ska innehålla

1. uppgift om den som i egen-

skap av arbetsgivare skall betala

skap av arbetsgivare ska betala

försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga

innehållet i de överenskommelser

som skall ligga till grund för

som ska ligga till grund för

försäkringarna.

8Senaste lydelse 2005:1121.

Prop. 2007/08:40

Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncern- redovisning, ska förutsättningarna i femte stycket 3 gälla koncernen.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte när bolag i annan egenskap än ledande försäkringsgivare deltar i koassuransavtal (samförsäkring)

avseende stora risker.
Med stora risker avses
1. de försäkringar som anges i	1. de försäkringar som anges	i
2 kap. 3 a § första stycket 4–7 och	2 kap. 3 a § första stycket 4–7, 11
11–12,	och 12,
2. de försäkringar som anges i	2. de försäkringar som anges	i
2 kap. 3 a § första stycket 14–15,	2 kap. 3 a § första stycket 14 och
om försäkringstagaren är närings-	15, om försäkringstagaren	är
idkare och den försäkrade risken	näringsidkare och den försäkrade
avser näringsverksamheten, och	risken avser näringsverksamheten,
	och

3.de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8–10, 13 och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balansräkning:

a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 euro,

b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 euro,

c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.

Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncern- redovisning skall förutsättningarna i femte stycket 3 gälla koncernen.

7 kap.

1 §8F

Prop. 2007/08:40

Ett försäkringsbolags försäk- ringstekniska avsättningar skall motsvara belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna skall motsvara bolagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltnings- kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skadeför- säkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning),

Ett försäkringsbolags försäk- ringstekniska avsättningar ska motsvara belopp som krävs för att bolaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkrings- tekniska avsättningarna ska motsvara bolagets ansvarighet för

9Senaste lydelse 1999:600.

2. inträffade oreglerade

försäk-

2. inträffade

oreglerade

försäk-

Prop. 2007/08:40

ringsfall, kostnader för regleringen

av dessa samt återbäring som

förfallit till betalning men inte

betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan

återbäring

som

är

3. sådan

återbäring

som

är

garanterad i nominella eller reala

belopp (garanterad

återbäring),

belopp (garanterad

återbäring),

och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. sådan

återbäring

inom

4. sådan

återbäring

inom

livförsäkringsrörelse

som

är

livförsäkringsrörelse

som

är

villkorad av värdeförändringar på

tillgångar eller av ett visst

försäkringstekniskt resultat

som

försäkringstekniskt

resultat

som

försäkringstagarna

eller

andra

försäkringstagarna

eller

andra

ersättningsberättigade

står

risken

ersättningsberättigade

står

risken

för (villkorad återbäring),

för (villkorad återbäring), och

5. förlustutjämning

för

kredit-

försäkring

som

avses

12 kap.

9 a §

(utjämningsavsättning)

upp

till det belopp för avsättningens

storlek som anges i första stycket

andra

meningen

nämnda

paragraf, och

6. fondförsäkringar som försäk-

5. fondförsäkringar som försäk-

ringstagarna eller andra ersätt-

ningsberättigade

bär

placerings-

ningsberättigade

bär

placerings-

risken

för

(fondförsäkrings-

risken

för

(fondförsäkrings-

åtaganden

där försäkringstagaren

åtaganden

där

försäkringstagaren

bär placeringsrisken).

Ansvarar

flera försäkringsbolag

Ansvarar

flera

försäkringsbolag

solidariskt för en försäkring, skall

solidariskt för en försäkring, ska

vid beräkningen av det enskilda

bolagets

försäkringstekniska

bolagets

försäkringstekniska

avsättningar

endast

beaktas

den

avsättningar

endast

beaktas

den

del av försäkringen som enligt

avtal mellan bolagen belöper på

avtal mellan bolagen avser det

bolaget.

Avsättning för oreglerade skador

skall beräknas särskilt för varje

ska beräknas särskilt för varje

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

ringsrörelse får statistiska metoder

användas om de leder till en

tillräcklig

avsättning

med

tillräcklig

avsättning

med

beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som regeringen

bestämmer

får

meddela närmare föreskrifter om

meddela

föreskrifter

de försäkringstekniska avsättning-

försäkringstekniska

avsättning-

arnas innehåll och beräkning.

2§9F10

Prop. 2007/08:40

Avsättningen för ej intjänade premier skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäk- ringsavtal. Avsättningen för kvar- dröjande risker skall avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättning- arna för varje livförsäkringsavtal beräknat enligt tredje stycket. I avsättningen skall det tillägg inräknas som behövs för att täcka alla förluster på grund av att försäkringarna upphör i förtid. En

annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättning- arna får användas, om den ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal utgörs av skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för försäkringsavtalet (prospektiv beräkningsmetod). En

annan försäkringsmatematiskt

Avsättningen för ej intjänade premier ska beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäk- ringsavtal. Avsättningen för kvar- dröjande risker ska avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

förtid. En annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får användas, om den ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal om direkt försäkring utgörs av skillnaden

mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att ta ut för försäkringsavtalet (prospektiv beräkningsmetod). En

10Senaste lydelse 2005:1121.

vedertagen		beräkningsmetod			får	annan	försäkringsmatematiskt
användas,		om		avsättningen		vedertagen	beräkningsmetod			får
beräknad enligt en sådan metod						användas,	om		avsättningen
inte blir lägre än om en prospektiv						beräknad enligt en sådan metod
beräkningsmetod			hade använts			inte blir lägre än om en prospektiv
eller om den metoden inte är						beräkningsmetod		hade använts
möjlig att tillämpa för försäk-						eller om den metoden inte är
ringsavtalet.						möjlig att tillämpa för försäk-
						ringsavtalet.
Beräkningen enligt				andra	och	Beräkningen enligt			andra	och
tredje styckena skall grundas på						tredje styckena ska grundas på
antaganden		om	dödlighet		och	antaganden om		dödlighet		och
andra	riskmått,		räntesats		samt	andra riskmått,		räntesats		samt
driftskostnader som var för sig är						driftskostnader som var för sig är
betryggande.						betryggande.
I verksamhet avseende tjänste-						I verksamhet avseende tjänste-
pensionsförsäkring skall de antag-						pensionsförsäkring ska de antag-
anden som avses i fjärde stycket						anden som avses i fjärde stycket
göras på ett aktsamt sätt.						göras på ett aktsamt sätt.
Beräkningen av de försäkrings-						Beräkningen av de försäkrings-
tekniska avsättningarna i verk-						tekniska avsättningarna i verk-
samhet	avseende			tjänstepen-		samhet	avseende		tjänstepen-
sionsförsäkring skall utföras minst						sionsförsäkring ska utföras minst
en gång om året.						en gång om året.

Finansinspektionen får i enskilda fall besluta om undantag från vad som anges i sjätte stycket. Beräkningarna måste dock alltid utföras minst vart tredje år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar.

3 §10F

Prop. 2007/08:40

Ett försäkringsbolag som avses i

9 § skall upprätta och följa

försäkringstekniska riktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av återförsäkring, samt

6.hur soliditeten skall tillgo- doses.

Ett försäkringsbolag ska upprätta och följa försäkrings- tekniska riktlinjer. Sådana rikt- linjer ska innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av återförsäkring, samt

6.hur soliditeten ska tillgodoses.

11Senaste lydelse 1999:600.

De försäkringstekniska riktlin-				De försäkringstekniska riktlin-
jerna skall kompletteras med ett				jerna ska kompletteras med ett
försäkringstekniskt		beräknings-		försäkringstekniskt		beräknings-
underlag.	Underlaget		skall	underlag. Underlaget ska innehålla
innehålla de	antaganden		som	de antaganden som behövs för att
behövs för att beräkna				beräkna
1. premier,	försäkringstekniska			1. premier,	försäkringstekniska
avsättningar,	tekniska återköps-			avsättningar,	tekniska återköps-
värden och belåningsvärden,				värden och belåningsvärden,
2. gränserna för skyldigheten att				2. gränserna för skyldigheten att
teckna återförsäkring och begräns-				teckna återförsäkring och begräns-
ningarna för mottagen återför-				ningarna för mottagen återför-
säkring,				säkring,
3. fördelningen av		återbäring,		3. fördelningen av		återbäring,
samt				samt
4. soliditetsreserver.				4. soliditetsreserver.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant beräkningsunderlag får bolaget helt eller delvis avstå från att upprätta det.

					12
					9 §11F
Ett försäkringsbolag som driver					Ett försäkringsbolag		ska	ha
direkt försäkringsrörelse skall ha					tillgångar	för skuldtäckning		som
tillgångar till ett belopp som					minst uppgår till ett belopp som
motsvarar		försäkringstekniska			motsvarar
avsättningar för egen räkning, med					1. försäkringstekniska		avsätt-
tillägg av värdet av reserv-					ningar för egen räkning,
deposition som en återförsäkrings-					2. värdet	av reservdeposition
givare har ställt hos bolaget,					som en återförsäkringsgivare har
placerade i enlighet med 9 a–10 e,					ställt hos bolaget, och
12, 13 och 29 §§ (skuldtäckning).					3. utjämningsreserv för kredit-
					försäkring enligt 12 kap. 9 a §.
Om ett	annat försäkringsbolag				Skuldtäckningstillgångarna			ska
än som avses i första stycket driver					placeras och värderas enligt 9 a–
sådan återförsäkringsrörelse				som	10 f, 12, 13, 15 och 29 §§.
avses i 11 a § första stycket 3 skall
bolaget ha tillgångar till ett
belopp som behövs för att
säkerställa		försäkringstagarnas
förmånsrätt		enligt		4 a §
förmånsrättslagen			(1970:979).
För sådana tillgångar gäller 9 a-
10 g §§	i	tillämpliga		delar

(särskild skuldtäckning).

Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och

med avdrag för avgiven återförsäkring.
Om avgiven återförsäkring inte	Om avgiven återförsäkring inte

12Senaste lydelse 2005:1121.

Prop. 2007/08:40

De tillgångar som används för skuldtäckning ska placeras så att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betal- ningsberedskap är tillfreds- ställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

bidrar till att minska bolagets risktagande, får Finansinspek- tionen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan återförsäkring.


bidrar till	att minska bolagets			Prop. 2007/08:40
risktagande,	får	Finansinspek-
tionen i ett enskilt fall besluta att
avdrag inte får göras för sådan
återförsäkring. Om den som har
mottagit	återförsäkringen		är
auktoriserad i en annan stat inom
EES, får avdrag inte vägras av
skäl som har sin grund i bristande
sundhet	i	återförsäkrings-
företagets	eller	försäkringsföre-

tagets finanser.

9 a §12F

Utöver de begränsningar, som följer av 10–10 e §§, skall följande gälla för de tillgångar som används för skuldtäckning. Tillgångarna skall placeras på ett sådant sätt att lämplig risk- spridning uppnås. Tillgångarna skall, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och föränd- ringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förvän- tade avkastningen tillräcklig.

10 §13F

För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar användas:

1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemenskaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5.Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen

13Senaste lydelse 1995:779.

14Senaste lydelse 2007:532.

14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämpningen av

svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.

5a. Fordringar på			premier	för	5a. Fordringar på			premier	för
skadeförsäkring		får,	när	flera	skadeförsäkring		får,	när	flera
premieperioder		avtalats		och	premieperioder		avtalats		och
fordringarna avser premier				som	fordringarna avser premier				som
inte förfallit till betalning för andra					inte förfallit till betalning för andra
perioder än den första, användas					perioder än den första, användas
för skuldtäckning upp till det					för skuldtäckning upp till det
belopp	som	svarar		mot	belopp	som	svarar		mot
avsättningen		för	försäkrings-		avsättningen		för	försäkrings-
åtagandet, om avsikten är att					åtagandet, om avsikten är att
åtagandet skall sägas upp vid					åtagandet ska sägas upp vid
dröjsmål med betalningen.					dröjsmål med betalningen.

6.Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

7.Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

8.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skepps- hypotekskassan och Sveriges allmänna hypoteksbank.

9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

11.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12.

12.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 13.

13.Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom.

14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämpningen av

Prop. 2007/08:40

bestämmelserna i denna punkt.

15.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för.

16.Kassa.

17.Andelar i investeringsfonder och i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, om de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning. Vid tillämpningen av denna punkt krävs inte en sådan anmälan från fondförvaltaren som avses i nämnda paragraf.

18.Beslutad överskjutande skatt.

19.Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkrings- bolaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkrings- tagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

Andra fondpapper än sådana som avses i 10 a § första stycket 1, får bara användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.

Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1.

Utländska tillgångar som avses i första stycket 2–4, 7 och 9–12 får användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt

1.såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses,

2.såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt

3. såvitt angår första stycket 3, 7	3. såvitt angår första stycket 3, 7
och 9–12, om vilka stater de	och 9–12, om vilka stater de
rättssubjekt som avses skall vara	rättssubjekt som avses ska vara
belägna eller ha sitt säte i.	belägna eller ha sitt säte i.

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.


För att tillgångar enligt första						För att tillgångar enligt första
stycket 13 skall få användas för						stycket 13 ska få användas för
skuldtäckning			skall byggnader			skuldtäckning ska byggnader som
som hör till fastigheter och						hör till fastigheter och tomträtter
tomträtter		vara		brandförsäkrade.		vara brandförsäkrade. Detsamma
Detsamma		gäller		byggnader som		gäller byggnader som hör till
hör till fastigheter och tomträtter						fastigheter	och	tomträtter	som
som	utgör			säkerhet	för	utgör säkerhet för skuldförbindel-
skuldförbindelser				enligt	första	ser enligt första stycket 14.
stycket 14.
Förlagsbevis			och förlagsandels-			Förlagsbevis och förlagsandels-
bevis skall vid tillämpningen av						bevis ska vid tillämpningen av
bestämmelserna i 10 b och 10 c §§						bestämmelserna i 10 b och 10 c §§
jämställas		med		tillgångar	som	jämställas	med	tillgångar	som
anges i första stycket 11 och 12.						anges i första stycket 11 och 12.

Prop. 2007/08:40

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som ska skuldtäckas:

1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande ska gälla för andelar i sådan egendom.

2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte något annat följer av 3 eller 4.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, besluta att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning.

Obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett specialföretag får användas för skuldtäckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om förutsättningarna för användning av dessa tillgångar för skuldtäckning.

Prop. 2007/08:40

10 c §14F

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas:

1.Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.

2.Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.

15Senaste lydelse 2004:53.

tillgångar

får uppgå

till högst

tillgångar får

uppgå till

högst

40 procent av det belopp som skall

40 procent av det belopp som ska

skuldtäckas. Andelen

aktier

eller

skuldtäckas. Andelen

aktier eller

andra

värdepapper

som

kan

andra

värdepapper

som

kan

jämställas med aktier från samma

emittent får dock inte överstiga

fem procent av det belopp som

fem procent av det belopp som ska

skall skuldtäckas.

skuldtäckas.

4. Tio procent om placeringen

4. Tjugofem

procent

utgörs av andelar i invester-

placeringen utgörs av skuld-

ingsfonder eller sådana fond-

förbindelser

från

samma

emittent

företag som avses i 1 kap. 7 §

utgivna

enligt

lagen

(2003:1223)

lagen (2004:46) om invester-

om utgivning

säkerställda

ingsfonder

som

förvaltas

obligationer

eller

motsvarande

samma

fondförvaltare,

inte

utländska skuldförbindelser.

annat

medges

Finans-

Det sammanlagda innehavet av

inspektionen.

placeringar enligt första stycket 2–

4 som härrör från samma emittent

eller låntagare får uppgå till högst

tjugofem procent

det

belopp

som ska skuldtäckas.

Begränsningarna i första stycket

2 och 3 skall tillämpas på mot-

2–4 ska tillämpas på motsvarande

svarande sätt för grupper av

sätt för grupper av emittenter eller

emittenter

eller

låntagare

med

låntagare

med

inbördes

anknytning.

Med

anknytning. Med en sådan grupp

sådan grupp avses två eller flera

avses två eller flera fysiska eller

fysiska

eller

juridiska

personer

juridiska personer som utgör en

som utgör en helhet från

helhet från risksynpunkt därför att

risksynpunkt därför att någon av

någon av dem har, direkt eller

dem har, direkt eller indirekt,

indirekt,

ägarinflytande

över en

ägariflytande över en eller flera av

eller flera av de övriga i gruppen,

de övriga i gruppen, eller de utan

eller därför att de, utan att stå i

att stå i sådant förhållande har

sådant förhållande, har sådan

sådan inbördes

anknytning

att

inbördes

anknytning

att

någon

någon eller samtliga av de övriga

eller samtliga av de övriga kan

kan råka

betalningssvårigheter

råka i betalningssvårigheter om en

om en av dem drabbas av

av dem drabbas av finansiella

finansiella problem.

problem.

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första


stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.
Regeringen eller den myndighet							Regeringen eller den myndighet
som	regeringen bestämmer					får	som	regeringen	bestämmer		får
inom de ramar som anges i första							inom de ramar som anges i första
stycket		meddela		ytterligare			stycket meddela		föreskrifter		om
föreskrifter om lämplig risk-							lämplig riskspridning.
spridning.
Finansinspektionen				får,	om	det	Finansinspektionen			får, om	det
finns	särskilda		skäl,		medge		finns särskilda skäl, i ett enskilt
tillfälliga		avvikelser		från		de	fall	besluta	om	tillfälliga
begränsningar som			anges		i första		avvikelser från de begränsningar

Prop. 2007/08:40

Fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Regeringen eller den myndighet

stycket.

som anges i första stycket.

10 f §15F16

Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas enligt tredje–sjätte styckena. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Tillgångar som hänförs till posterna C.II.2 och 4, C.III samt C.IV i uppställningsformen för balansräkningen i bilaga 1 till lagen (1995:1560) om årsredo- visning i försäkringsföretag skall värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuld- förbindelser som är avsedda att säkerställa försäkringsåtaganden genom att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaff- ningsvärdet om de vid tidpunkten för förfall eller konvertering kan inlösas eller avyttras till ett värde som är tillfredsställande med hänsyn till de försäkrings- åtaganden som säkerställs. Om en obligation eller annan skuld- förbindelse värderas med utgångs- punkt i anskaffningsvärdet skall den värderingsmetoden tillämpas till förfallo- eller konverterings- tidpunkten. En obligation eller skuldförbindelse som värderas med utgångspunkt i anskaff- ningsvärdet får inte avyttras före förfallo- eller konverterings- tidpunkten. Om det finns synnerliga skäl får Finans- inspektionen medge undantag från förbudet att avyttra.

Regeringen eller den myndighet

16Senaste lydelse 1999:600.

Prop. 2007/08:40

som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.värdering till verkligt värde,

och

2.vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Prop. 2007/08:40

Tillgångar som inte omfattas av tredje och fjärde styckena skall

värderas enligt	4 kap. lagen
(1995:1560) om	årsredovisning i

försäkringsföretag.

För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket 1 används för skuldtäckning, får inte högre värde fastställas än det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.

10 g §16F

Ett försäkringsbolag som avses i

Ett

försäkringsbolag

ska

9 §

skall

upprätta

och

följa

upprätta och följa placerings-

placeringsriktlinjer.

Sådana

rikt-

riktlinjer.

Sådana

riktlinjer

ska

linjer

skall

innehålla

principerna

innehålla principerna för placering

för

placering

samtliga

av samtliga tillgångar, med en

tillgångar,

med

en särskild

särskild

redovisning

principerna

för

principerna för placering av de

placering av de tillgångar som

tillgångar

som

används

för

används för skuldtäckning.

skuldtäckning.

Livförsäkringstagare och de som

erbjuds att teckna en livförsäkring

i bolaget skall informeras om det

i bolaget ska informeras om det

huvudsakliga

innehållet

huvudsakliga

innehållet

riktlinjerna, om det inte med

hänsyn till försäkringens särskilda

beskaffenhet eller av annat särskilt

skäl saknas anledning till sådan

information. Avser

verksamheten

information. Avser verksamheten

tjänstepensionsförsäkring,

skall

tjänstepensionsförsäkring,

ska

informationen ges även till andra

ersättningsberättigade på grund av

försäkringen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter

vad

meddela

föreskrifter

vad

riktlinjerna

för

verksamhet

riktlinjerna

för

verksamhet

avseende

tjänstepensionsförsäk-

avseende

tjänstepensionsförsäk-

ring

skall

innehålla

samt

ring

ska

innehålla

samt

17Senaste lydelse 2005:1121.

Ett försäkringsbolag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgång- arnas värde. Om 1 kap. 3 a § är tillämplig på försäkringsbolagets verksamhet, ska bolaget föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänste- pensionsförsäkring.

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informations- skyldigheten.

För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring skall bestämmelserna i 8 a § tillämpas.

skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte ska omfattas av informations- skyldigheten.

För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar

tjänstepensionsförsäkring ska bestämmelserna i 8 a § tillämpas.

Prop. 2007/08:40

11 §17F

Ett försäkringsbolag som avses i

9 § skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Om 1 kap. 3 a § är tillämplig på försäkrings- bolagets verksamhet, skall bolaget föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänstepensionsförsäk- ring.

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

15 §18F

Bestämmelserna i 10 § första–

åttonde styckena och 10 a– 10 e §§ gäller inte för återförsäk- ringsbolag. För sådana bolag gäller, utöver de begränsningar som följer av 9 a § och 10 § nionde stycket, att skuldtäcknings- tillgångarna ska placeras så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständig- heter och till katastrofer som får betydande följder för bolaget. Placeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES ska hållas på aktsamma nivåer.

18Senaste lydelse 2005:1121.

19Tidigare 15 § upphävd genom 1999:600.

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkrings- bolaget och där det belopp som ska täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses

23§19F20

Solvensmarginalen enligt 1 kap.		Solvensmarginalen enligt 1 kap.
8 a § andra stycket	skall för	8 a § andra stycket ska för direkt
livförsäkringsrörelse	bestämmas	livförsäkringsrörelse bestämmas
på det sätt som anges i denna		på det sätt som anges i denna
paragraf.		paragraf.

Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp:

1.fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för försäkringsbolaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85,

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om

a) försäkringstiden överstiger	a) försäkringstiden överstiger
fem år och det belopp som skall	fem år och det belopp som ska
täcka driftskostnaderna är bestämt	täcka driftskostnaderna är bestämt
för längre tid än fem år, eller	för längre tid än fem år, eller

b)avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig,

3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkrings- bolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning av andra stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses

20Senaste lydelse 2003:510.

Prop. 2007/08:40

i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §.

Solvensmarginalen för försäk- ringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggs- försäkring) skall beräknas enligt 25 §.

Om återförsäkringsavtalen försämrats i betydande utsträck- ning sedan föregående räken- skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen för visst fall bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring skall minskas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket skall ske.

i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 ska bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §.

Solvensmarginalen för försäk- ringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggs- försäkring) ska beräknas enligt 25 §.

Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträck- ning sedan föregående räken- skapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Om den som har mottagit åter- försäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i återförsäk- ringsföretagets eller försäkrings- företagets finanser.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket ska ske.

Prop. 2007/08:40

24 §20F

Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1.inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2.övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, samt

3.obeskattade reserver.

			Utjämningsreserven		som	ska
			skuldtäckas enligt 9 § får inte ingå
			i kapitalbasen.
För	försäkringsbolag	som	För	försäkringsbolag		som
tillämpar	diskontering av	försäk-	tillämpar	diskontering	av försäk-

21Senaste lydelse 2004:1179.

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

8 a § andra stycket ska för skadeförsäkringsrörelse och åter- försäkring bestämmas med utgångspunkt i premieindex eller skadeindex. Vid beräkningen ska premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp som avser försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13 eller motsvarande återförsäkring ökas

ringstekniska avsättningar för oreglerade skador skall, i fråga om försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18, kapitalbasen minskas med skillna- den mellan odiskonterade och diskonterade försäkringstekniska avsättningar. För sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 skall diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras.

Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen.

ringstekniska avsättningar för Prop. 2007/08:40 oreglerade skador ska, i fråga om

försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18 och motsvarande återförsäkring, kapi- talbasen minskas med skillnaden mellan odiskonterade och diskon- terade försäkringstekniska avsätt- ningar. För sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt motsva- rande återförsäkring ska diskon- tering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras.

Finansinspektionen får, med den begränsning som framgår av andra stycket, i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i första stycket får ingå i kapitalbasen.

25 §21F

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

8 a § andra stycket skall för skadeförsäkringsrörelse bestäm- mas med utgångspunkt i premieindex eller skadeindex. Vid beräkningen skall premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp som avser försäk- ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 11–13 ökas med 50 procent.

med 50 procent.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ifråga om återförsäkring meddela föreskrifter om motsvarande

höjningar av beräknings- kriterierna för solvensmarginalen för andra försäkringsklasser än de motsvarande klasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13.

Premieindex grundas på det högsta av

1.ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto för direkt försäkring och mottagen återförsäkring med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller

22Senaste lydelse 2003:510.

Om försäkringsbolagets verk- samhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestäm- melserna om skadeindex i fjärde och sjätte styckena, ska solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.


2. bruttovärdet av de intjänade premierna.
Premieindex		utgörs av	arton	Premieindex		utgörs av	arton
procent av det högsta beloppet				procent av det högsta beloppet
enligt andra stycket, till den del				enligt tredje stycket, till den del
beloppet	motsvarar högst		femtio	beloppet	motsvarar högst		femtio
miljoner euro eller det högre				miljoner euro eller det högre
belopp, grundat på förändringar i				belopp, grundat på förändringar i
det europeiska		konsumentpris-		det europeiska		konsumentpris-
indexet, som Europeiska gemen-				indexet, som Europeiska gemen-
skapernas	kommission		årligen	skapernas	kommission		årligen
tillkännager, och sexton procent av				tillkännager, och sexton procent av
återstoden.				återstoden.
Skadeindex grundas på ett belopp bestående av

1.genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto eller kostnader för utförd assistans i direkt försäkring och mottagen återförsäkring för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för erhållna regressbelopp under samma tid, samt

2.en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid början av den treårsperiod som slutade med det föregående räkenskapsårets utgång.

Skadeindex utgörs av tjugosex procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager, och tjugotre procent av återstoden.

Om	försäkringsrörelsen	huvud-	Om	försäkringsrörelsen	huvud-
sakligen omfattar kreditförsäkring			sakligen omfattar kreditförsäkring
eller	försäkring som	omfattar	eller	försäkring som	omfattar
risker till följd av storm, hagel			risker till följd av storm, hagel
eller frost, skall dock beräkningen			eller frost, ska dock beräkningen
enligt fjärde stycket beräknas på			enligt femte stycket beräknas på
grundval av de sju föregående			grundval av de sju föregående
räkenskapsåren.			räkenskapsåren.

Solvensmarginalen utgör det högsta av premieindex eller skadeindex, multiplicerat med en kvot som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

Om försäkringsbolagets verk- samhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestäm- melserna om skadeindex i tredje och femte styckena, skall solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.

Prop. 2007/08:40

Om den beräknade solvens-

marginalen

för

ett

försäk-

marginalen

för

ett

försäk-

ringsbolag är lägre än föregående

års solvensmarginal, skall solvens-

års solvensmarginal, ska solvens-

marginalen i stället bestämmas till

solvensmarginalen för föregående

år multiplicerad med förhållandet

mellan de tekniska avsättningarna

för oreglerade skador vid utgången

det

närmast

föregående

det

närmast

föregående

räkenskapsåret

och

tekniska

räkenskapsåret

och

tekniska

avsättningarna

för

oreglerade

avsättningarna

för

oreglerade

skador i början av det närmast

föregående

räkenskapsåret.

Vid

föregående

räkenskapsåret.

Vid

beräkningarna skall återförsäkring

beräkningarna

ska

återförsäkring

inte

ingå

tekniska

inte

ingå

tekniska

avsättningarna.

Kvoten

får

inte

avsättningarna.

Kvoten

får

inte

överstiga ett.

Finansinspektionen

får

medge

Finansinspektionen

får

ett

att statistiska metoder används för

enskilt fall besluta att statistiska

bestämmande av andelen premier,

metoder används för bestämmande

ersättningar,

avsättningar

och

av andelen

premier,

ersättningar,

regressbelopp

avseende

försäk-

avsättningar

och

regressbelopp

ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första

som avser

försäkringsklasserna i

stycket 11–13.

2 kap. 3 a §

första

stycket

11–13

eller motsvarande återförsäkring.

återförsäkringsavtalen

har

återförsäkringsavtalen

har

försämrats i betydande utsträck-

ning sedan föregående räken-

skapsår eller om avtalen leder till

en endast obetydlig risköverföring,

får Finansinspektionen i ett enskilt

fall besluta att det avdrag som

gjorts på grund av avgiven åter-

gjorts på grund av avgiven

försäkring skall minskas.

återförsäkring

ska

minskas.

den som har mottagit åter-

försäkringen är auktoriserad i en

annan stat inom EES, får ett

sådant beslut inte ha sin grund i

bristande sundhet i återförsäk-

ringsföretagets

eller

försäkrings-

företagets finanser.

Finansinspektionen

får

ett

enskilt fall besluta att belopp som

kan återfås från ett specialföretag

enligt

avtal

riskövertagande

får användas för att minska

solvensmarginalen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter om beräkning

meddela föreskrifter om

Prop. 2007/08:40

av kostnader för utförd assistans och om annan beräkning av solvensmarginalen för sjukränta.

1.beräkning av solvensmarginal för återförsäkring av livförsäkring enligt bestämmelserna för livför- säkring i 23 §,

2.beräkning av kostnader för utförd assistans, och

3.annan beräkning av solvens- marginalen för sjukränta.

Prop. 2007/08:40

26 §22F

För

livförsäkringsrörelse gäller

För

direkt

livförsäkringsrörelse

följande.

och återförsäkringsrörelse gäller

följande.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

8 a § andra stycket skall uppgå till

8 a § andra stycket ska uppgå till

ett belopp som motsvarar tre

miljoner euro eller det högre

belopp, grundat på förändringar i

det

europeiska

konsumentpris-

det

europeiska

konsumentpris-

indexet, som Europeiska gemen-

skapernas kommission

årligen

skapernas

kommission

årligen

tillkännager.

tillkännager. Regeringen eller den

myndighet

som

regeringen

bestämmer får meddela före-

skrifter om höjning av garanti-

beloppet för återförsäkring.

ett

försäkringsbolag

bedriver både direkt skadeförsäk-

ringsrörelse

och

återförsäkring,

gäller kravet på ett garantibelopp

på tre miljoner euro enligt andra

stycket och höjningar som följer

av föreskrifter som har meddelats

med stöd av andra stycket bara om

verksamheten

avseende

åter-

försäkring är av sådan storlek att

1. mottagna

premier för åter-

försäkring

uppgår

till

mer

än

10 procent

samtliga

premier

eller

överstiger

50 miljoner euro,

eller

2. försäkringstekniska

avsätt-

ningar för

återförsäkring

uppgår

till mer än 10 procent av samtliga

försäkringstekniska avsättningar.

Finansinspektionen

får,

om det

Finansinspektionen

får,

det

finns särskilda skäl, medge att

finns särskilda skäl, i ett enskilt

garantibeloppet

för

ömsesidiga

fall besluta att garantibeloppet för

23Senaste lydelse 2003:510.

försäkringsbolag

sätts

ned

med

ömsesidiga

försäkringsbolag

sätts

högst en fjärdedel.

ned med högst en fjärdedel.

Kapitalbasen

skall

intill

Kapitalbasen

ska

intill

tredjedel

solvensmarginalen

tredjedel

solvensmarginalen

motsvaras av poster som anges i

22 § första stycket 1–3 och, efter

godkännande

från

Finansinspek-

godkännande

från

Finansinspek-

tionen, dolda

nettoreserver

som

tionen, dolda

nettoreserver

som

uppkommit genom

värdering av

uppkommit

genom

värdering av

tillgångar

den

utsträckning

tillgångar

den

utsträckning

sådana dolda reserver inte är av

exceptionell

natur.

Detsamma

exceptionell

natur.

Detsamma

gäller garantibeloppet, om det är

större än en tredjedel av

solvensmarginalen.

27 §23F

För

skadeförsäkringsrörelse

För

direkt

skadeförsäkrings-

gäller följande.

rörelse gäller följande.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

8 a § andra stycket skall uppgå till

8 a § andra stycket ska uppgå till

ett belopp som motsvarar två

miljoner euro eller det högre

belopp, grundat på förändringar i

det

europeiska

konsumentpris-

det

europeiska

konsumentpris-

indexet, som Europeiska gemen-

skapernas

kommission

årligen

skapernas

kommission

årligen

tillkännager. Om rörelsen omfattar

försäkring eller risk som hänför

sig till någon av klasserna 10–15 i

sig till någon av klasserna i 2 kap.

2 kap. 3 a § första

stycket,

skall

3 a §

första

stycket

10–15,

ska

dock garantibeloppet uppgå till ett

belopp motsvarande tre

miljoner

belopp motsvarande

tre

miljoner

euro eller det högre belopp,

grundat på förändringar i det

europeiska

konsumentprisindexet,

europeiska

konsumentprisindex,

som

Europeiska

gemenskapernas

som

Europeiska

gemenskapernas

kommission årligen tillkännager.

Finansinspektionen får,

om det

Finansinspektionen

får,

om det

finns särskilda skäl, medge att

finns särskilda skäl, i ett enskilt

garantibeloppet

för

ömsesidiga

fall besluta att garantibeloppet för

försäkringsbolag

sätts

ned

med

ömsesidiga

försäkringsbolag

sätts

högst en fjärdedel.

ned med högst en fjärdedel.

Kapitalbasen

skall

intill

Kapitalbasen

ska

intill

tredjedel

solvensmarginalen

tredjedel

solvensmarginalen

motsvaras av poster som anges i

24 § första stycket 1–3 och, efter

24 § första stycket 1–3, med den

godkännande

från

Finansinspek-

begränsning som följer av andra

24Senaste lydelse 2003:510.

Prop. 2007/08:40

Skadeförsäkringsbolag som meddelar försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 14 (kreditförsäkring) eller motsvar- ande återförsäkring ska upprätta en utjämningsreserv för förlust-

Det som föreskrivs i detta kapitel i fråga om intresseföretag ska även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresse- företag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster.

tionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvens- marginalen.


stycket, och,		efter	godkännande Prop. 2007/08:40
från	Finansinspektionen,			dolda
nettoreserver		som	uppkommit
genom värdering av tillgångar i
den	utsträckning		sådana	dolda
reserver inte är av exceptionell
natur.	Detsamma			gäller

garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvens- marginalen.

7 a kap.

1 §24F

En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsbolag och

a)dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag,

b)försäkringsföretag med vilket försäkringsbolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning,

2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är

a) ett försäkringsholdingföretag,	a) ett försäkringsholdingföretag
	eller

b)ett utländskt återförsäkrings- företag eller

c) ett annat utländskt	försäk-	b) ett	utländskt	försäk-
ringsföretag med hemvist	utanför	ringsföretag	med hemvist	utanför
EES, eller		EES, eller

3.ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är ett annat företag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blandat finansiellt holding- företag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Vad som i detta kapitel föreskrivs i fråga om intresse- företag skall även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster.

12 kap.

9 a §25F

Skadeförsäkringsbolag som meddelar försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 14 (kreditförsäkring) skall göra en utjämningsavsättning för förlust- täckning inom denna försäkrings-

25Senaste lydelse 2006:533.

26Senaste lydelse 1999:600.

19 kap.

1 §26F

Finansinspektionen skall utöva Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att verksamheten i ett tillsyn över att verksamheten i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet försäkringsbolag bedrivs i enlighet med denna lag och andra med denna lag och andra

författningar som reglerar författningar som reglerar försäkringsbolagets näringsverk- försäkringsbolagets näringsverk-

samhet.samhet.

Inspektionen skall i sin Inspektionen ska i sin tillsyns- tillsynsverksamhet samarbeta med verksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsyns- motsvarande utländska tillsyns- myndigheter i den utsträckning myndigheter och Europeiska som följer av Sveriges medlem- gemenskapernas kommission i den

skap i Europeiska unionen. utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

När ett försäkringsbolag har När ett försäkringsbolag har påbörjat sin verksamhet, skall påbörjat sin verksamhet, ska styrelsen och verkställande styrelsen och verkställande direktören genast underrätta direktören genast underrätta

Finansinspektionen om det. Finansinspektionen om det.

27 Senaste lydelse 1999:600.

klass. Avsättningar till utjämnings- avsättningen skall göras till dess den uppgår till ett belopp som motsvarar 150 procent av den högsta årliga premieintäkten för egen räkning under de fem

föregående räkenskapsåren. Avsättningarna skall för varje räkenskapsår motsvara 75 procent av det tekniska överskottet i kreditförsäkringsrörelsen. Avsätt- ningarna får dock inte överstiga tolv procent av premieintäkten för egen räkning. Återföring av utjämningsavsättningen får göras bara för att täcka ett tekniskt underskott i kreditförsäkrings- rörelsen.

Första stycket gäller inte bolag vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.

täckning inom denna försäkrings- klass. Avsättningar till utjäm- ningsreserven ska göras till dess den uppgår till ett belopp som motsvarar 150 procent av den högsta årliga premieintäkten för egen räkning under de fem

föregående räkenskapsåren. Avsättningarna ska för varje räkenskapsår motsvara 75 procent av det tekniska överskottet i kreditförsäkringsrörelsen. Avsätt- ningarna får dock inte överstiga tolv procent av premieintäkten för egen räkning. Återföring från utjämningsreserven får göras bara för att täcka ett tekniskt underskott i kreditförsäkringsrörelsen.

Första stycket behöver inte tillämpas av bolag vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och

ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.

Prop. 2007/08:40

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2.Ett försäkringsbolag som bedriver återförsäkringsverksamhet och som före den 10 december 2005 har beviljats koncession behöver inte tillämpa bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket före den 11 december 2008.

3.Ett försäkringsbolag som före den 10 december 2005 har beviljats koncession som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring behöver inte tillämpa det nya kravet på garantibelopp enligt 7 kap. 26 § andra stycket före den 11 december 2008.

Prop. 2007/08:40

Denna lag gäller inte för en EES-försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet (samför- säkring) från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäkringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker som anges i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelse- lagen (1982:713).

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs27F1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 1, 4, 5, 8 och 12–14 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § samt 9 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 2 a och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 2 §

Denna lag gäller inte åter- försäkringsrörelse. Lagen gäller inte heller för en EES-försäk- ringsgivare som deltar i koas- suransverksamhet (samförsäkring) från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäk- ringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker som anges i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).

I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

6 §28F

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 b § försäkrings- rörelselagen.

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

2Senaste lydelse 2005:1123.

Prop. 2007/08:40

1.betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

2.kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Fjärde stycket gäller inte sådana						Femte stycket gäller inte sådana
avtal	om	tjänstepension			som	avtal	om	tjänstepension			som
tecknas för egen räkning av						tecknas för egen räkning av
egenföretagare.						egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av						Ersättning som betalas i form av
livränta	eller		sjukränta		tillhör	livränta	eller		sjukränta		tillhör
livförsäkring,			om	ersättningen		livförsäkring,			om	ersättningen
betalas från en livförsäkring, och						betalas från en livförsäkring, och
skadeförsäkring,			om	ersättningen		skadeförsäkring,			om	ersättningen
betalas	från	en skadeförsäkring.				betalas	från	en skadeförsäkring.
Om en sådan ränta har köpts i ett						Om en sådan ränta har köpts i ett
livförsäkringsföretag,				skall	den	livförsäkringsföretag,				ska	den
dock i detta företag höra till						dock i detta företag höra till
livförsäkring.						livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

2 kap.

1 §29F

Prop. 2007/08:40

En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får bedriva verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspek- tionen medger att verksamheten får påbörjas,

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en under- rättelse med sådant innehåll som

En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en under- rättelse med sådant innehåll som

3Senaste lydelse 2005:1123.

anges i 3 §.					anges i 3 §.
Utöver vad som anges i första					Utöver det som anges i första
stycket	skall	följande		gälla	stycket ska följande gälla för en
beträffande en EES-försäkrings-					EES-försäkringsgivare			som
givare som meddelar tjänste-					meddelar	tjänstepensionsförsäk-
pensionsförsäkring.			Verksamhet		ring. Verksamhet avseende tjänste-
avseende	tjänstepensionsförsäk-				pensionsförsäkring		får	inledas	så
ring får inledas så snart försäk-					snart försäkringsgivaren tagit emot
ringsgivaren tagit emot de upp-					de uppgifter från Finansinspek-
gifter från Finansinspektionen som					tionen som	avses	i	3 kap.	2 §
avses i 3 kap.		2 §	tredje	stycket,	tredje stycket, eller i varje fall två
eller i varje fall två månader efter					månader efter det att inspektionen
det att inspektionen från den					från den behöriga myndigheten i
behöriga myndigheten i försäk-					försäkringsgivarens hemland tagit
ringsgivarens hemland tagit emot					emot en underrättelse med sådant
en underrättelse med sådant inne-					innehåll som anges i 2 § andra
håll som anges i 2 § andra stycket					stycket eller 3 § tredje stycket.
eller 3 § tredje stycket.

3 kap.

2 §30F

Prop. 2007/08:40

Finansinspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-

försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga myndig- heterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkrings- givares och utländska tjänstepen- sionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter.

Vad gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska

tjänstepensionsinstitut skall Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-

försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndig- heterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkrings- givares och utländska tjänstepen- sionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska gemenskapernas kommission.

När det gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut ska Finans- inspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en

4Senaste lydelse 2005:1123.

underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens eller tjänstepen- sionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensions- området samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om

tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- ningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen skall, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i

hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- ningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i

hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

Prop. 2007/08:40

6 §31F

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- inspektionen förelägga försäk- ringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i försäkringsgivarens hem- land.

Om rättelse ändå inte sker, får

Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- inspektionen förelägga försäk- ringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlands- myndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får

Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är

5Senaste lydelse 2005:1123.

belägna här i landet eller, när det			belägna här i landet eller, när det
gäller livförsäkring, om försäk-			gäller livförsäkring, om försäk-
ringsåtaganden som skall fullgöras			ringsåtaganden som ska fullgöras
här i landet.			här i landet.
Innan ett förbud meddelas skall			Innan ett förbud meddelas, ska
inspektionen	underrätta	den	inspektionen	underrätta	den
behöriga myndigheten i försäk-			behöriga myndigheten i försäk-
ringsgivarens hemland.			ringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att

hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen

får

Finansinspektionen

får

brådskande fall, och utan att den

utländska

behöriga

myndigheten

utländska

behöriga

myndigheten

underrättats,

även

förordna

ett

underrättats,

även

förordna

ett

ombud att

på

försäkringsgivarens

ombud att

på

försäkringsgivarens

vägnar ta emot stämning och i

övrigt företräda denne när det

gäller

redan

meddelade

gäller

redan

meddelade

försäkringar.

Inspektionen

skall

försäkringar.

Inspektionen

ska

genast

införa

kungörelse

enligt

genast

införa

kungörelse

enligt

10 kap.

1 §

förordnandet.

10 kap.

1 §

förordnandet.

Till dess att en sådan kungörelse

har införts får en försäk-

ringstagare, om försäkringsgivaren

inte är en försäkringssamman-

slutning,

sätta

förfallna

slutning,

sätta

förfallna

försäkringspremier

hos

inspek-

försäkringspremier

hos

inspek-

tionen med samma verkan som om

de har betalats till försäkrings-

givaren.

Om en EES-försäkringsgivare

som

meddelar

tjänstepensions-

som

meddelar

tjänstepensions-

försäkring

överträder

sådana

försäkring

överträder

sådana

bestämmelser

som

anges

2 §

bestämmelser

som

anges

2 §

tredje stycket, skall Finans-

tredje

stycket,

ska

Finans-

inspektionen genast underrätta den

behöriga

myndigheten

behöriga

myndigheten

försäkringsgivarens hemland.

Om en EES-försäkringsgivare,

trots de åtgärder som vidtagits av

den

behöriga

myndigheten i

den

behöriga

myndigheten

hemlandet,

fortsätter att överträda

hemlandet, fortsätter att överträda

den

Sverige

tilllämpliga

den

Sverige

tilllämpliga

arbetsrätten

på

tjänstepensions-

arbetsrätten

på

tjänstepensions-

området,

får

Finansinspektionen

området,

får

Finansinspektionen

förbjuda

försäkringsgivaren

att

förbjuda

försäkringsgivaren

att

fortsätta

sin

marknadsföring

och

fortsätta

sin

marknadsföring

och

att

ingå

nya

avtal

att

ingå

nya

avtal

tjänstepensionsförsäkring

som

tjänstepensionsförsäkring som ska

skall fullgöras här i landet. Innan

fullgöras

här

landet. Innan

ett

Prop. 2007/08:40

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- givare ska tillämpas på motsvar- ande sätt för utländska tjänste- pensionsinstitut.

ett	förbud	meddelas	skall	förbud meddelas, ska inspektionen
inspektionen		underrätta	den	underrätta	den	behöriga
behöriga		myndigheten	i	myndigheten i försäkringsgivarens
försäkringsgivarens hemland.				hemland.

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- givare skall tillämpas på motsvar- ande sätt beträffande utländska tjänstepensionsinstitut.

4kap. 2 a §

En försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

5 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser när det gäller koncession för återförsäkring.

5 kap.

1 §32F

Prop. 2007/08:40

En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för direkt försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det pris- basbelopp enligt lagen (1962:381)

En försäkringsgivare från tredje land ska som säkerhet för försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen ska bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige ska försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det pris- basbelopp enligt lagen (1962:381)

6Senaste lydelse 2004:436.

om allmän försäkring som gällde

allmän försäkring som gällde

då

ansökningen om

koncession

då

ansökningen

koncession

lämnades in till Finansinspek-

tionen.

4 §

Tillgångar som en försäk-

ringsgivare från tredje land har

deponerat

enligt

1–3 §§

får

deponerat

enligt

1–3 §§ får

användas endast för betalning av

sådana

på

försäkringsavtal

sådana

på

försäkringsavtal

grundade skulder som hänför sig

till

försäkringsgivarens

direkta

till

försäkringsgivarens

försäk-

försäkringsrörelse i Sverige.

ringsrörelse i Sverige.

5 §33F

En försäkringsgivare från tredje

land skall för sin direkta

land ska för sin försäkringsrörelse

försäkringsrörelse

Sverige

i Sverige redovisa försäkrings-

redovisa

försäkringstekniska

tekniska

avsättningar

och

avsättningar.

försäkrings-

utjämningsreserv

för

förlusttäck-

givares

försäkringstekniska

ning

enligt

12 kap.

9 a §

avsättningar

skall

motsvara

försäkringsrörelselagen

belopp som behövs för att

(1982:713). En försäkringsgivares

försäkringsgivaren

vid

varje

försäkringstekniska

avsättningar

tidpunkt skall kunna uppfylla alla

ska motsvara de belopp som

åtaganden

som

skäligen

kan

behövs

för

att försäkringsgivaren

förväntas uppkomma på grund av

vid varje tidpunkt ska kunna

ingångna

försäkringsavtal.

uppfylla

alla

åtaganden

som

försäkringstekniska avsättningarna

skäligen kan förväntas uppkomma

skall motsvara försäkringsgivarens

på

grund

ingångna

ansvarighet för

försäkringsavtal.

försäkrings-

tekniska

avsättningarna

ska

motsvara

försäkringsgivarens

ansvarighet för

1. försäkringsfall,

förvaltnings-

1. försäkringsfall,

förvaltnings-

kostnader

och

andra

kostnader

och

andra

kostnader

under resten av avtalsperioden för

löpande försäkringar i skade-

försäkringsrörelse

(ej

intjänade

försäkringsrörelse (ej

intjänade

premier och

kvardröjande

risker)

premier

och kvardröjande

risker)

respektive

livförsäkringsrörelse

respektive

livförsäkringsrörelse

(livförsäkringsavsättning),

2. inträffade

oreglerade

försäk-

2. inträffade oreglerade

försäk-

ringsfall, kostnader för regleringen

av dessa samt återbäring som

förfallit till betalning men inte

betalats ut (oreglerade skador),

7Senaste lydelse 1999:602.

Prop. 2007/08:40

3. sådan

återbäring

som

är

3. sådan

återbäring

som

är

garanterad i nominella eller reala

belopp (garanterad återbäring) och

som inte omfattas av 1 eller 2,

4. sådan

återbäring

inom

4. sådan

återbäring

inom

livförsäkringsrörelse

som

är

livförsäkringsrörelse

som

är

villkorad av värdeförändringar på

tillgångar eller av ett visst

försäkringstekniskt

resultat

som

försäkringstekniskt

resultat

som

försäkringstagarna

eller

andra

försäkringstagarna

eller

andra

ersättningsberättigade

står

risken

ersättningsberättigade

står

risken

för (villkorad återbäring),

för (villkorad återbäring), och

5. förlustutjämning

för

kredit-

försäkring

som

avses

12 kap.

9 a §

försäkringsrörelselagen

(1982:713) (utjämningsavsättning)

upp

till

det

belopp

för

avsättningens storlek som anges i

första

stycket

andra

meningen

nämnda paragraf, och

6. fondförsäkringar

som

5. fondförsäkringar

som

försäkringstagarna

eller

andra

försäkringstagarna

eller

andra

ersättningsberättigade

bär

placer-

ersättningsberättigade

bär

placer-

ingsrisken

för

(fondförsäkrings-

ingsrisken

för

(fondförsäkrings-

åtaganden

där försäkringstagaren

åtaganden

där försäkringstagaren

bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsgivare

solidariskt för en försäkring, skall

solidariskt för en försäkring, ska

endast den del av försäkringen

som

enligt

avtal

mellan

som

enligt

avtal

mellan

försäkringsgivarna belöper

på en

försäkringsgivarna belöper

på en

enskild

försäkringsgivare

beaktas

enskild försäkringsgivare

beaktas

vid

beräkningen

den

vid

beräkningen

den

försäkringsgivarens

försäkrings-

försäkringsgivarens

försäkrings-

tekniska avsättningar.

Avsättning för oreglerade skador

skall beräknas särskilt för varje

ska beräknas särskilt för varje

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

ringsrörelse får statistiska metoder

användas om de leder till en

tillräcklig

avsättning

med

tillräcklig

avsättning

med

beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela närmare föreskrifter om

meddela

föreskrifter

försäkringstekniska

avsätt-

försäkringstekniska

avsättning-

ningars innehåll och beräkning.

arnas innehåll och beräkning.

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning gäller 7 kap. 2 § försäkrings- rörelselagen.

Prop. 2007/08:40

De försäkringstekniska avsätt- ningarna skall täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f samt 13 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock skall skuldtäckning endast omfatta direkt försäkringsrörelse.

När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

8 §34F8

De försäkringstekniska avsätt- ningarna och utjämningsreserven för kreditförsäkring enligt 5 § ska täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f och 13 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

När de försäkringstekniska avsättningarna ska täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning ska finnas i Sverige.

Prop. 2007/08:40

12 §35F

En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som motsvarar de försäkrings- tekniska avsättningarna enligt 5 §, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt

8Senaste lydelse 1999:602.

9Senaste lydelse 2004:436.

En försäkringsgivare från tredje land ska, utöver de tillgångar som innehas för skuldtäckning enligt 8 §, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapital- basens storlek ska fastställas på grundval av den försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen ska när verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ ska beaktas vid bedömning

1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- ning av om kravet på garanti- belopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.

De poster som ingår i kapital- basen skall till ett belopp som

minst motsvarar solvens- marginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.

Bestämmelserna om att Finans- inspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.

av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garanti- beloppet.

De poster som ingår i kapital- basen ska till ett belopp som minst

motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster ska till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finans- inspektionen i enskilda fall får besluta om undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalise- ring av tillgångar finns i 16–18 §§.

Prop. 2007/08:40

13 §36F

Kapitalbasen

för

skadeförsäk-

Kapitalbasen

för

skadeförsäk-

ring får omfatta de poster som

framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§

försäkringsrörelselagen

(1982:713).

För skadeförsäkring

(1982:713).

För

skadeförsäkring

beräknas solvensmarginalen enligt

och

återförsäkring

beräknas

7 kap. 25 § i den lagen. För skade-

solvensmarginalen

enligt

7 kap.

försäkring

beräknas

garanti-

25 §

den

lagen. För

direkt

beloppet till hälften av det belopp

skadeförsäkring

beräknas

garanti-

som

krävs

enligt

7 kap.

27 §

beloppet till hälften av det belopp

samma lag.

som

krävs

enligt

7 kap.

27 §

samma lag.

14 §37F

Kapitalbasen

för

livförsäkring

Kapitalbasen

för

livförsäkring

får omfatta de poster som framgår

av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 §

fjärde

stycket

försäkringsrörelse-

femte

stycket försäkringsrörelse-

lagen (1982:713). För livför-

lagen (1982:713). För direkt

säkring

beräknas

solvens-

livförsäkring

beräknas

solvens-

marginalen

enligt

7 kap.

23 §

marginalen

enligt

7 kap.

23 §

samma lag.

Garantibeloppet

för

samma

lag.

Garantibeloppet för

livförsäkring

skall

motsvara

livförsäkring

och

återförsäkring

10Senaste lydelse 2006:538.

11Senaste lydelse 2006:538.

hälften av det belopp som krävs

av skadeförsäkring ska motsvara

enligt

7 kap.

26 §

försäkrings-

hälften av det belopp som krävs

rörelselagen.

tredjedel

enligt

7 kap.

26 §

försäkrings-

solvensmarginalen eller av garan-

rörelselagen.

tredjedel

tibeloppet, om det är större, skall

solvensmarginalen eller av garan-

motsvaras av poster som anges i

tibeloppet, om det är större, ska

7 kap.

22 §

första

stycket

1–3

motsvaras av poster som anges i

samma lag.

7 kap.

22 §

första

stycket

1–3

samma lag.

6 kap.

1 §38F

Finansinspektionen

skall

Finansinspektionen

ska

tillsyn över den verksamhet som

försäkringsgivare från

tredje

land

försäkringsgivare

från

tredje

land

bedriver

Sverige.

Inspektionen

bedriver i

Sverige.

Inspektionen

skall utöva tillsyn över att

ska utöva tillsyn över att

verksamheten

bedrivs

enlighet

verksamheten

bedrivs

enlighet

med denna lag och andra

författningar

som

reglerar

författningar

som

reglerar

försäkringsgivarens

näringsverk-

försäkringsgivarens

näringsverk-

samhet. Inspektionen skall ha ett

samhet. Inspektionen ska ha ett

nära samarbete med andra länders

behöriga myndigheter.

behöriga

myndigheter

och

Europeiska

gemenskapernas

kommission.

7 kap.

7 §39F

Finansinspektionen skall anta ett

Finansinspektionen

ska

anta ett

anbud

övertagande

anbud

övertagande

försäkringsbestånd om

1. den

övertagande

försäkrings-

1. den övertagande

försäkrings-

givaren har den kapitalbas som

krävs sedan överlåtelsen beaktats,

krävs

sedan

överlåtelsen

beaktats

varvid hänsyn tagits till sådant

och hänsyn tagits till sådant

undantag som kan ha medgivits i

undantag som i ett enskilt fall kan

enlighet med 5 kap. 16 §, och

ha beslutats i enlighet med 5 kap.

2. behörig myndighet i det land

16 §, och

där åtagandet

skall

fullgöras,

2. behörig myndighet i det land

samtycker

till

överlåtelsen

eller

där

åtagandet

ska

fullgöras,

inte har yttrat sig.

samtycker

till

överlåtelsen

eller

inte har yttrat sig.

Saknar

den

övertagande

Saknar

den

övertagande

försäkringsgivaren

koncession att

försäkringsgivaren koncession att

driva verksamhet i Sverige, skall

driva verksamhet i Sverige, ska

kapitalbasen

intygas

behörig

kapitalbasen

intygas

behörig

12Senaste lydelse 1999:602.

13Senaste lydelse 1999:602.

Prop. 2007/08:40

myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES- land som övervakar försäk- ringsgivarens soliditet.

försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den

medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.

Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finans- inspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.


myndighet.			Med		behörig			Prop. 2007/08:40
myndighet avses i detta fall den
behöriga myndigheten i det EES-
land som övervakar försäk-
ringsgivarens soliditet.
Finansinspektionens				beslut			att
anta ett anbud ska kungöras enligt
10 kap.	1 § 10.		När	ett		sådant
beslut	kungörs,		övergår		ansvaret
för det överlåtna försäkrings-
beståndet		på	den	övertagande
försäkringsgivaren. Genom denna
försäkringsgivares försorg							ska
samtliga försäkringstagare och de
personer som förvärvat rätt på
grund av en försäkring underrättas
om överlåtelsen och de eventuella
ändringar i villkoren som den
medför.		Finansinspektionen
beslutar i enskilda fall på vilket
sätt underrättelsen ska lämnas.
Om det i ett bestånd av
försäkring		som	överlåtits			ingår
åtaganden som ska fullgöras i ett
annat EES-land, ska Finans-
inspektionen offentliggöra							den
godkända överlåtelsen i det landet
enligt	bestämmelserna				där.		Om
överlåtelsebeslutet offentliggörs på
motsvarande sätt i det berörda
landet, behöver inspektionen							inte
offentliggöra beslutet där.

9kap. 8 §

Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkrings- givaren. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen skall underrättas om den enligt 15 kap. 6 § försäkrings- rörelselagen (1982:713).

Om det i ett bestånd av direkt


Sedan				Finansinspektionen
bifallit ansökan om tillstånd till
överlåtelse av				försäkringsbestånd
enligt 5 §, ska inspektionen utan
dröjsmål		kungöra			beslutet enligt
10 kap.		1 § 12.			När beslutet
kungörs övergår ansvaret för det
överlåtna		försäkringsbeståndet				på
den	övertagande				försäkrings-
givaren. De försäkringstagare och
livräntetagare				som berörs		av
överlåtelsen			ska underrättas			om
den enligt 15 kap. 6 § försäkrings-
rörelselagen (1982:713).
Om	det		i	ett	bestånd	av	47

försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land, skall Finans- inspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

försäkring som överlåtits	ingår	Prop. 2007/08:40
risker som är belägna i eller
åtaganden som ska fullgöras i ett
annat EES-land, ska Finans-
inspektionen offentliggöra	den
beslutade överlåtelsen i det landet
enligt bestämmelserna där.	Om
överlåtelsebeslutet offentliggörs på
motsvarande sätt i det berörda
landet, behöver inspektionen	inte
offentliggöra beslutet där.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2.En försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande driver återförsäkringsrörelse som omfattas av lagen, får fortsätta att driva verksamheten till och med den 1 oktober 2008 eller, om ansökan om koncession inkommit till Finansinspektionen senast vid den tidpunkten, till dess ansökan har prövats slutligt utan att någon koncession har meddelats.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2007/08:40

Den 16 november 2005 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG, återförsäkringsdirektivet. Direktivet innebär i huvudsak att försäk- ringsbolag som bara meddelar återförsäkring (återförsäkringsbolag) ska omfattas av samma rörelseregler som direktförsäkringsföretag. I direktivet görs också vissa ändringar i EG-direktiven som omfattar försäkringsföretag som meddelar direkt skadeförsäkring respektive livförsäkring och i försäkringsgruppdirektivet. Återförsäkringsdirektivet, som ska vara genomfört senast den 10 december 2007, finns som bilaga 1.

En promemoria om direktivets genomförande, Återförsäkring (återförsäkringspromemorian), har upprättats i Finansdepartementet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Fi2006/7258). Förslagen i återförsäkringspromemorian baseras i vissa delar på de förslag som har lämnats i en av Finansdepartementet remitterad promemoria, Ett reformerat solvenssystem för försäk- ringsbolag (solvenspromemorian, Fi2006/4208). Solvenspromemorian behandlar bl.a. förslag från Placeringsutredningen (se delbetänkandet Principer för ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag [SOU 2003:14] och slutbetänkandet Förslag till ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag [SOU 2003:84]).

EG-kommissionen har emellertid nyligen genomfört en översyn av den gemenskapsrättsliga solvensregleringen för både skade- och livförsäkring inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet och ett direktivförslag i saken beslutades den 10 juli i år. En fullständig – EG-harmoniserad – solvensreglering beräknas kunna träda i kraft 2012.

Mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas kritik mot centrala delar i solvenspromemorian har valts att inte gå vidare med en reformering av solvenssystemet för försäkringsbolag i linje med solvenspromemorians förslag, utan i stället avvakta den kommande EG-harmoniseringen på området.

För arbetet med återförsäkringsdirektivets genomförande innebar detta val att återförsäkringspromemorians förslag har måst revideras i de delar som rör skuldtäcknings- och solvensbestämmelserna. I promemorian Återförsäkring, en komplettering (kompletteringspromemorian) behandlas dessa frågor tillsammans med vissa fristående delar i solvens- promemorian som fortsatt är aktuella för genomförande. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har behandlats vid ett remissmöte den 5 juni 2007. De till mötet inbjudna myndigheterna och organisationerna har också beretts tillfälle att lämna skriftliga synpunkter. En förteckning över remissinstanser finns i bilaga 5. Protokollet från remissmötet och de skriftiga remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

Lagrådet

Prop. 2007/08:40

Regeringen beslutade den 18 oktober 2007 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns

ibilaga 7. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i den allmänna motiveringen, avsnitt 5 och i författningskommentaren, avsnitt 8.

Bakgrund

Prop. 2007/08:40

4.1Återförsäkring och nuvarande EG-reglering

Återförsäkring ger direktförsäkringsföretagen en möjlighet att öka sin teckningskapacitet och även tillfälle att minska kapitalkostnaderna. Dessutom spelar försäkringsformen en avgörande roll för att säkra den finansiella stabiliteten i företagen. Återförsäkring underlättar således en större riskspridning på internationell nivå och fyller därmed en viktig funktion för direktförsäkringsföretagen.

Regleringen av försäkringsrörelse inom gemenskapen vilar på EG:s försäkringsdirektiv, som kan delas in i liv- och skadeförsäkringsdirektiv, samt övriga direktiv om försäkringsverksamhet. Liv- och skadeförsäk- ringsdirektiven delas i sin tur in i tre olika ”generationer”. Förstnämnd kategori har dock för några år sedan konsoliderats i ett enda livförsäk- ringsdirektiv. Syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna inre marknad bygger på fyra grundläggande principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn, minimi- harmonisering av regler för försäkringsverksamhet samt ömsesidigt erkännande av de enskilda ländernas regler för sådan verksamhet.

Den tidigare gemenskapsrättsliga regleringen av försäkringsrörelse är tillämplig på hela den verksamhet som drivs av ett försäkringsföretag, såväl direkt försäkring som återförsäkring. Den rörelse som drivs av specialiserade återförsäkringsföretag – dvs. företag som bara ägnar sig åt återförsäkring – omfattas emellertid inte av denna reglering.

4.2Återförsäkringsdirektivet

Genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession, avlägsnades de begränsningar för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som är kopplade till återförsäkringsgivarens nationalitet och bosättningsort. Direktivet omfattar dock inte reglering av återförsäkringsrörelse på nationell nivå.

Avsaknaden av en sådan rörelsereglering har resulterat i betydande nationella skillnader i fråga om nivån på regler och tillsyn över återförsäkringsföretagen inom gemenskapen, vilket i sin tur utgör hinder för utövandet av gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet på den inre marknaden. I EG-kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster (FSAP) från 1999 tas återförsäkring upp som en sektor, inom vilken det krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att den inre marknaden för dessa tjänster ska kunna fullbordas.

För att komma tillrätta med dessa problem antogs återförsäk- ringsdirektivet den 16 november 2005. Direktivet ska vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 10 december 2007.

Direktivet innebär att det tillskapas en rörelsereglering inom EU även Prop. 2007/08:40 för återförsäkring. Denna reglering motsvarar i stor utsträckning

regleringen av direkt försäkring. Särskilt bör dock följande nämnas.

I samband med genomförandet av EG:s tjänstepensionsdirektiv (2003/41/EG) har aktsamhetsprincipen införts i svensk rätt. Enligt den principen kan ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan varje sådant beslut måste grunda sig på vilka effekter som detta förväntas få för rörelsen i sin helhet. Aktsamhetsprincipen är därmed nära samman- bunden med principerna om diversifiering, matchning mellan tillgångar och skulder och en tillfredsställande betalningsberedskap, dvs. principer i gällande försäkringsrörelsereglering. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet så betonas där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet (tillfredsställande betalnings- beredskap) när det gäller placering av skuldtäckningstillgångarna.

Genom att det i återförsäkringsdirektivet görs ändringar i första och tredje skadeförsäkringsdirektiven40F1 samt i det konsoliderade livförsäk- ringsdirektivet41F2 anpassas också det befintliga regelverket för direkt försäkring till den nya tillsynsordningen för återförsäkringsföretag. På detta sätt säkerställs en i vissa delar moderniserad reglering för hela försäkringssektorn. Ändringarna innebär även att de bestämmelser som rör solvensmarginalen för återförsäkring kan tillämpas på direktförsäk- ringsföretags återförsäkringsverksamhet, om denna utgör en volym- mässigt betydande del av den samlade verksamheten i ett företag. Vissa ändringar görs också i direktivet om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (98/78/EG).

4.3Regleringen av återförsäkringsverksamhet i Sverige

För svenska återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL). Återförsäkringsavtal ingås mellan jämbördiga parter i kommersiella avtalsförhållanden och det kan därför i och för sig anses saknas skäl att särskilt skydda företag som avger eller sådana som mottar återförsäkring. Insikten om de allvarliga konsekvenser som kan bli följden för ett direktförsäkringsbolag och dess kunder av att ett återförsäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden, har emellertid lett till ståndpunkten att det är lämpligt att låta även återförsäkringsbolag omfattas av flertalet rörelseregler. Försäkringsbolag som uteslutande driver återförsäkringsrörelse är dock i princip undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och placeringar (7 kap. 9 § FRL). Sådana försäkringsbolag behöver inte heller upprätta

1Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3, Celex 31973L0239) och rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1, Celex 31992L0049).

2Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1, Celex 32002L0083).

riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan bolagets intressenter Prop. 2007/08:40 (7 kap. 30 § FRL). Vidare finns det i försäkringsrörelselagen en

bestämmelse som föreskriver att undantag från den lagen får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, om Finansinspektionen efter prövning anser att det är skäligt (1 kap. 10 §).

Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller inte för återförsäk- ringsrörelse (se 1 kap. 2 §). Huvudmotivet till detta undantag är att de försäkringsgivare som är avtalsparter i återförsäkringsförhållanden som regel inte behöver samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett direktförsäkringsförhållande. När det gäller utländska försäkrings- givares återförsäkringsrörelse i Sverige har det därför ansetts vara tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland övervakar försäkringsgivarens riskteckningskapacitet.

4.4	Något om pågående förändringsarbete på
	försäkringsområdet
Försäkringsföretagsutredningen överlämnade i september 2004
betänkandet Genomförande av tjänstepensionsdirektivet (SOU
2004:101). Genom detta betänkande fullföljdes det ena av utredningens
två uppdrag, att lämna förslag på hur tjänstepensionsdirektivet borde
genomföras i svensk lagstiftning. Direktivet har sedan genomförts i
svensk lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 2006 (se prop. 2004/05:165).
Försäkringsföretagsutredningens återstående uppdrag avsåg den
associationsrättsliga regleringen. Uppdraget slutredovisades i maj 2006
genom betänkandet Ny associationsrätt för försäkringsföretag (SOU
2006:55). Utredningen föreslår en genomgripande förändring av nu
gällande bestämmelser med inriktning på att skapa en modern och tydlig
associationsrättslig reglering av försäkringsverksamhet, såväl med
avseende på verksamhet i försäkringsbolag som i understödsföreningar.
Föreslagen lagstiftning syftar till att stärka försäkringstagarnas ställning,
främja en aktiv ägarstyrning samt underlätta kapitalförsörjningen i
ömsesidigt bedrivna livförsäkringsföretag. Betänkandet bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Som nämnts har EG-kommissionen nyligen genomfört en översyn av
den gemenskapsrättsliga solvensregleringen för både skade- och
livförsäkring inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet. Det över-
gripande syftet med det direktivförslag som lämnades den 10 juli i år är
att harmonisera solvensreglerna för försäkringsföretag inom EU – så att
samma konkurrensmöjligheter skapas för försäkringsföretag i olika
länder – samtidigt som regleringen moderniseras så att försäkrings-
företagen bättre förmår att hantera finansiella risker i framtiden. En
fullständig, EG-harmoniserad, solvensreglering beräknas kunna träda i
kraft 2012.
Det s.k. konglomeratdirektivet (2002/87/EG) har nyligen genomförts i svensk
rätt (se prop. 2005/06:45). I en lag om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat ställs kapital- och rapporteringskrav för sådana företags-
grupper som innehåller företag som driver verksamhet inom både
försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn		53

Allmänna utgångspunkter

Prop. 2007/08:40

Regeringens bedömning: Regelverket för försäkringsföretag ska inte ändras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att genomföra återförsäkringsdirektivet. En mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för återförsäkringsbolag bör dock eftersträvas.

Återförsäkringspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian tas dock inte ställning för en mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för försäkringsbolag.

Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivet innebär att försäkringsföretag som i första ledet eller i senare led återförsäkrar försäkringar som meddelas direkt till slutkunder, i huvudsak ska omfattas av samma rörelseregler som gäller för försäkringsföretag som driver direkt försäkringsverksamhet. Genom återförsäkringsdirektivet ändras även det befintliga regelverket för direkt försäkring, bl.a. till den nya tillsynsordningen för återförsäkringsföretag. På detta sätt säkerställs en i vissa delar moderniserad reglering för hela försäkringssektorn.

För svenska återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713). Försäkringsbolag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet är dock bl.a. i princip undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och tillgångsplaceringar. Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller däremot inte för återförsäkringsverksamhet. För dessa försäkringsgivares återförsäkringsrörelse i Sverige har det ansetts tillräckligt att tillsynsmyndigheten i den utländska försäkrings- givarens hemland övervakar försäkringsgivarens riskteckningskapacitet.

Mot bakgrund av att svenska återförsäkringsbolag till stora delar redan omfattas av EG-anpassade försäkringsrörelseregler och att lagstiftningen på området inom en nära framtid kommer att genomgå en genom- gripande modernisering, bör förslagen på genomförandeåtgärder inriktas på de ändringar som är nödvändiga för att genomföra återförsäk- ringsdirektivet. Det är även av vikt att regleringen av återför- säkringsverksamhet nära ansluter till den nivå på kraven som ställs i direktivet, i syfte att inte hämma konkurrenssituationen för de svenska återförsäkringsbolagen gentemot deras utländska konkurrenter.

I likhet med Lagrådet anser vi – för klarhetens skull – att den stora mängd bemyndiganden som finns i försäkringsrörelselagen bör hållas samman i lagen. Det bör övervägas om det även på endast ett eller ett fåtal ställen i lagen bör föreskrivas att Finansinspektionen är beslutsmyndighet beträffande materiella föreskrifter i denna. Dessa frågor omfattas dock av den författningstekniska översynen av försäkringsrörelselagen som efter förslag från Försäkringsföretags- utredningen nu pågår i Regeringskansliet (se avsnitt 4.4). Ett samlat förslag till en ny, moderniserad lag beräknas kunna presenteras inom kort. Det finns därför inte anledning att hantera dessa övergripande författningstekniska frågor i detta sammanhang.

Återförsäkringsdirektivet ska i viss utsträckning tillämpas på

återförsäkringsföretag från tredje land och på sådana företag från ett

annat EES-land som bedriver verksamhet i Sverige. Det generella undantaget från återförsäkringsrörelse i lagen om utländska försäk- ringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige måste därför tas bort.

Slutligen får det anses lämpligt att eftersträva en mer kvalitativ ansats i rörelsereglerna för återförsäkringsbolag. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet, betonas nämligen där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet när det gäller placering av skuldtäckningstillgångarna.

Prop. 2007/08:40

Överväganden och förslag

Prop. 2007/08:40

6.1Tillämpningsområde och definitioner

Regeringens förslag: Möjligheten att medge undantag från försäkringsrörelselagen i fråga om mottagna återförsäkringar tas bort. Detsamma ska gälla motsvarande möjlighet till undantag för ömsesidiga bolag som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser.

Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utvidgas till att gälla också för återförsäk- ringsrörelse.

Definitioner av begreppen återförsäkring och återförsäkringsbolag tas in i försäkringsrörelselagen. Begreppet försäkringsbolag ska även i fortsättningen omfatta bolag som bildats enligt försäkringsrörelselagen och som meddelar direkt försäkring och/eller återförsäkring.

En definition av återförsäkring tas även in i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Regeringens bedömning: De ändringar som görs i livförsäk- ringsdirektivet bör införas för understödsföreningar i samband med övriga anpassningar av lagen om understödsföreningar till EG:s livförsäkringsdirektiv.

Frånsett att det i enskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen klargörs vilka bestämmelser som bara ska gälla för återförsäkringsrörelse kräver återförsäkringsdirektivets undantagsregler i övrigt inga särskilda lagstiftningsåtgärder.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna har inte någon erinran mot förslagen och bedömningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Återförsäkringsdirektivets räckvidd

Enligt artikel 1.1 i återförsäkringsdirektivet fastställs genom direktivet regler för rätten att starta och driva självständig återförsäk- ringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet och som är etablerade i en medlems- stat eller som önskar etablera sig där.

Enligt artikel 1.2 ska återförsäkringsdirektivet inte tillämpas på följande:

a) Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/EEG (första skadeförsäkringsdirektivet) eller 2002/83/EG (det konsoliderade livförsäkringsdirektivet).

b) Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 och 3 i direktiv 73/239/EEG (dvs. de verksamheter och organ som redan är

undantagna från skadeförsäkringsdirektiven).

c)Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i direktiv 2002/83/EG (dvs. de verksamheter och organ som redan är undantagna från livförsäkringsdirektiven).

d)Sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garanteras av en medlemsstats regering, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i praktiken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder.

Som nämnts omfattar återförsäkringsdirektivet endast återförsäk- ringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver sådan verksamhet. Eftersom begreppet försäkringsrörelse enligt 1 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) redan omfattar rörelse som bara avser återförsäkring, behöver lagens tillämpnings- område inte ändras med anledning av återförsäkringsdirektivet. Direktivet innehåller dessutom i stora delar samma regler som skade- och livförsäkringsdirektiven och försäkringsrörelselagen har tidigare anpassats till dessa.

Av artikel 1.2 framgår att återförsäkringsdirektivet inte ska tillämpas på direktförsäkringsföretag som är auktoriserade enligt det första skadeförsäkringsdirektivet eller det konsoliderade livförsäkringsdirek- tivet, även om dessa bolag också bedriver återförsäkringsverksamhet.

Det finns i dag en dispensmöjlighet när det gäller mottagna återförsäkringar. Undantag från försäkringsrörelselagen får medges i fråga om sådana försäkringar, om det är skäligt (1 kap. 10 § första stycket FRL). Dispensen har tidigare ansetts möjlig att behålla eftersom EG-direktiven inte har omfattat specialiserade återförsäkringsföretag (prop. 1992/93:257 s. 185). Rena återförsäkringsbolag har kunnat medges dispens, men även ett bolag som driver både direktförsäk- ringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet har kunnat medges undantag från att tillämpa lagens bestämmelser på återförsäk- ringsverksamheten.

Båda dessa kategorier av bolag kommer i framtiden att behöva följa ett regelverk som till stor del bygger på EG-rätt. Utrymmet för en praktisk tillämpning av bestämmelsen kommer därmed att drastiskt minska. Frågan kan dock ställas om det inte bör vara möjligt, med avseende på mottagen återförsäkring, att även i fortsättningen medge undantag från sådana bestämmelser som är nationella i den bemärkelsen att de inte har sin grund i något EG-direktiv. Med hänsyn till syftet med återförsäkringsdirektivet är det emellertid tveksamt att här föreslå en sådan dispensmöjlighet. Direktivets bärande tanke är att återförsäkring är en viktig finansiell verksamhet och att denna verksamhet i regel bör omfattas av samma regler som direktförsäkring (se skäl 4 och 9 till direktivet). Dessutom är det redan i dag, enligt Finansinspektionen, inte särskilt vanligt förekommande att dispensmöjligheten utnyttjas. Mot den bakgrunden och med hänsyn till intresset av att undvika dispensförfaranden bör därför möjligheten till dispens för mottagen återförsäkring tas bort. Det kan också framhållas att övriga dispensgrunder i försäkringsrörelselagen, t.ex. för mindre ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, är möjliga att tillämpa även om bolaget meddelar

Prop. 2007/08:40

återförsäkring (se även avsnitt 6.3.14 om möjlighet till undantag från regler om förhöjt garantibelopp).

Ömsesidiga bolag, som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser (s.k. fronting), kan enligt gällande regler också helt eller delvis medges undantag från försäkringsrörelselagen (1 kap. 10 § tredje stycket 3). Bestämmelsen avser visserligen inte återförsäkringsbolag utan endast avgivande av direkt tecknade avtal (prop. 1992/93:257 s. 185). Av samma skäl som beträffande mottagna återförsäkringar bör denna dispensgrund ändå utmönstras. Det bör dock framhållas att bestämmelsen är förenlig med EG-direktiven (se artikel 3.2 i direktiv 73/239/EEG och artikel 1 i återförsäkringsdirektivet).

Understödsföreningar omfattas av lagen (1972:262) om under- stödsföreningar och driver i och för sig försäkringsrörelse i försäk- ringsdirektivens mening. Eftersom deras verksamhet avser inbördes bistånd kan de inte driva återförsäkringsrörelse. Några ändringar i lagen om understödsföreningar är därför inte nödvändiga med anledning av reglerna för återförsäkringsföretag. Genom återförsäkringsdirektivet görs emellertid även vissa ändringar i det konsoliderade livförsäk- ringsdirektivet. Sådana ändringar berör understödsföreningar. Dessa ändringar bör dock göras för understödsföreningar först i samband med anpassningen av lagen om understödsföreningar till övriga regler i livförsäkringsdirektivet. Dessa ändringar kommer som nämnts att göras i samband med beredningen av Försäkringsföretagsutredningens förslag och understödsföreningar behandlas därför inte vidare i denna lagrådsremiss.

Undantagna från återförsäkringsdirektivet är vissa fall där staten går in som återförsäkringsgivare (jfr skäl 13 till direktivet). Försäkringsrörelse som drivs enligt andra författningar eller som utövas av försäk- ringsanstalter som inrättats av staten är dock redan i dag undantagen från försäkringsrörelselagen (se 1 kap. 2 §). Om staten genom en myndighet eller annat statligt organ driver återförsäkringsrörelse, får det förutsättas att verksamheten har stöd i lag eller annan författning. Någon ny undantagsbestämmelse i detta avseende är därför inte nödvändig.

Övriga undantagsregler i direktivet är främst avsedda att klargöra att direktivets särregler om återförsäkring inte ska tillämpas på försäkringsrörelse som omfattas av direktförsäkringsdirektiven eller som kan undantas från dessa direktiv. Detta hindrar dock inte att direktförsäkringsföretag och återförsäkringsföretag regleras av samma lag. Direktivets särregler för återförsäkringsrörelse bör i stället klargöras i enskilda bestämmelser som begränsas till sådana företag. I övrigt fordrar återförsäkringsdirektivets undantagsregler inga särskilda lagstiftningsåtgärder.

Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige (LUFT) gäller i dag inte för återförsäkringsrörelse. Återförsäkringsdirektivet ska dock tillämpas om försäkringsgivare från tredje land har huvudkontor eller sekundär- etablering inom gemenskapen. Dessutom ska samma regler om hemlandstillsyn m.m., som gäller för direktförsäkringsverksamhet, tillämpas när ett återförsäkringsföretag från ett annat EES-land bedriver verksamhet genom gränsöverskridande verksamhet eller sekundär- etablering i Sverige. Undantaget för återförsäkringsrörelse i lagen om

Prop. 2007/08:40

utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Prop. 2007/08:40 Sverige måste därför tas bort. Vilka ändringar som i övrigt bör göras i

den lagen med anledning av nya regler i försäkringsrörelselagen behandlas i avsnitt 6.11.

Definitionerna

Iåterförsäkringsdirektivet tillämpas enligt artikel 2.1 följande defini- tioner:

a)återförsäkring: den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag; i fallet med försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd’s, av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd’s.

b)captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller åter- försäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett icke- finansiellt företag, vars syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i.

c)återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktori- sation enligt artikel 3.

d)filial: en agentur eller en filial till ett försäkringsföretag.

e)etableringsställe: ett återförsäkringsföretags huvudkontor eller filial med beaktande av led d.

f)hemmedlemsstat: den medlemsstat där återförsäkringsföretagets huvudkontor är beläget.

g)filialstat: den medlemsstat där en filial till ett återförsäkringsföretag är belägen.

h)värdmedlemsstat: den medlemsstat där ett återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster.

i)kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

j)kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

k)moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

l)dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

m)behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över åter- försäkringsföretag.

n)nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

i)ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 procent eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller

ii)kontroll, i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

o) finansiellt företag: någon av följande enheter:

i)ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksamhet enligt definitionen i artikel 1.5 och artikel 1.23 i direktiv 2000/12/EG,

ii)ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller ett försäk- ringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/78/EG,

iii)ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG,

iv)ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel

2.15 i direktiv 2002/87/EG.

p)specialföretag: ett företag som kan vara ett aktiebolag men som inte är ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som övertar risker från försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan finansieringsmekanism är underordnade ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.

q)finansiell återförsäkring: en återförsäkring under vilken den uttryckliga maximala potentiella förlusten, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, som uppstår genom både överföring av en betydande teckningsrisk och tidsrisk, överstiger premien för avtalets livslängd med ett begränsat men betydande belopp, kombinerat med åtminstone ett av följande två villkor:

i)uttrycklig och påtaglig hänsyn tagen till pengars tidsvärde,

ii)avtalsbestämmelser för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risk- överföringen.

Enligt artikel 2.2 ska vid tillämpningen av artikel 2.1 a ett åter- försäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett tjänste- pensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/EG, där lagstiftningen i institutets hemmedlemsstat tillåter ett sådant tillhandahållande, också betraktas som en verksamhet som omfattas av detta direktiv.

Vid tillämpningen av artikel 2.1 d ska varje stadigvarande närvaro av ett återförsäkringsföretag inom en medlemsstats territorium betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

Vid tillämpningen av artikel 2.1 j samt i samband med artiklarna 12 och 19–23 och på andra nivåer av ägande som avses i artiklarna 19–23 ska sådana rösträtter som avses i artikel 92 i direktiv 2001/34/EG beaktas.

Prop. 2007/08:40

Vid tillämpningen av artikel 2.1 l ska varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är moderföretaget till dessa företag.

Vid tillämpningen av artikel 2.1 n

–ska varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det moderföretag som står över dessa företag,

–ska som nära förbindelse även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

Enligt artikel 2.3 ska hänvisningar i återförsäkringsdirektivet till euro tillämpas på följande sätt. Värdet i den nationella valutan fr.o.m. den 31 december varje år ska vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående oktober månad för vilken dag värden för euro finns noterade i samtliga berörda valutor inom gemenskapen.

Enligt artikel 60.1 i återförsäkringsdirektivet ska en definition av återförsäkringsföretag läggas till i artikel 1.1 i direktiv 2002/83/EG (livförsäkringsdirektivet). Definitionen utgör en hänvisning till återförsäkringsdirektivets definition av detsamma.

Begreppet försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen omfattar, utöver bolag som driver direkt försäkringsverksamhet, även bolag som uteslutande driver återförsäkringsverksamhet i direktivets mening (återförsäkringsföretag). Begreppet försäkringsbolag bör för enkelhetens skull behålla sin betydelse.

Som vi återkommer till i det följande innehåller direktivet vissa särregler för återförsäkringsföretag. Man bör därför införa en definition av återförsäkringsföretag som motsvarar direktivet. Eftersom försäk- ringsrörelselagen tillämpas endast på företagsformen bolag, bör begreppet återförsäkringsbolag användas.

Definitionen av återförsäkringsbolag bygger i sin tur på en definition av vad som avses med återförsäkring. Även denna definition bör tas in i försäkringsrörelselagen. Detta är också värdefullt eftersom begreppet återförsäkring förekommer i försäkringsrörelselagen sedan tidigare. Som synonym till återförsäkring används i 1 kap. 3 § andra stycket FRL begreppet indirekt försäkring. När det införs en definition av återförsäkring finns det inte anledning att behålla begreppet indirekt försäkring, eftersom de båda begreppen har samma innebörd. Vilka särregler som är nödvändiga att införa för återförsäkring, oavsett om verksamheten bedrivs i ett återförsäkringsbolag eller i ett försäkringsbolag som också meddelar direkt försäkring, behandlas i det följande.

Direktivet innehåller ytterligare ett antal definitioner. Vad som avses med filial och etableringsställe i artikel 2.1 d och e motsvaras av 2 a kap. 1 § första stycket FRL och 1 kap. 8–10 §§ LUFT. Definitionerna av hemmedlemsstat, filialstat och värdmedlemsstat (artikel 2.1 f–h) finns emellertid inte sedan tidigare i svensk försäkringslagstiftning. Så har dock varit fallet under en längre tid, trots att motsvarande definitioner finns i direktförsäkringsdirektiven. Det finns därför inte skäl att nu – när försäkringsrörelselagen inom kort kommer att genomgå en omfattande omarbetning – införa dessa definitioner på grund av åter- försäkringsdirektivet. När det gäller definitionerna av kontroll, moderföretag och dotterföretag täcks dessa in av innehållet i 1 kap. 9 §

Prop. 2007/08:40

FRL, som reglerar förhållandet mellan moderföretag och dotterföretag Prop. 2007/08:40 med avseende på försäkringsbolag. De bestämmelserna gäller också för återförsäkringsbolag. Övriga definitioner kommenteras närmare i

anslutning till de bestämmelser där de har betydelse för genomförandet av återförsäkringsdirektivet.

6.2Tillstånd för återförsäkringsföretag

Regeringens förslag: Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

En definition av behörig myndighet tas in i försäkringsrörelselagen. Regeringens bedömning: Direktivets regler om att samråd ska ske

med en tillsynsmyndighet i ett annat EES-land – innan tillstånd att driva försäkringsrörelse beviljas för ett bolag som har ett moderföretag som är försäkringsföretag, kreditinstitut eller värdepappersföretag i det andra landet – har tillgodosetts genom ändringar i försäkringsrörelselagen i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.

I övrigt tillgodoser bl.a. försäkringsrörelselagen återförsäkrings- direktivets regler om inledande av återförsäkringsverksamhet och auktorisation av återförsäkringsföretag.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning: I promemorian föreslås att återförsäkringsbolag inte får driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund hävdar att den verksamhet som bedrivs av ett återförsäkringsbolag ska vara begränsad till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet – en avgränsning som framgår direkt av återförsäkringsdirektivet. Försäkringsförbundet påtalar vidare att återförsäkringsdirektivet – i motsats till direktförsäkringsdirektiven – inte innehåller något krav på underrättelseförfarande för etablering eller gränsöverskridande verksamhet inom EES och anser att sådana förfaranderegler inte bör uppställas. Finansinspektionen gör motsvarande konstaterande beträffande direktivets innehåll, men anser att redan gällande förfaranderegler bör vidmakthållas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Principer för auktorisation

Enligt artikel 3 i återförsäkringsdirektivet får återförsäkringsverksamhet börja bedrivas endast efter officiell auktorisation. Sådan auktorisation ska sökas hos behörig myndighet i hemmedlemsstaten av

a)varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium, och

b)varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som krävs, utvidgar verksamheten till andra åter- försäkringsverksamheter än de som det redan auktoriserats för.

Enligt 1 kap. 1 § första stycket FRL får försäkringsrörelse drivas endast av försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta. Enligt sjätte stycket i samma paragraf gäller vidare att ett försäk- ringsbolag ska ha sitt huvudkontor i Sverige. Dessa krav gäller också för bolag som avser att driva återförsäkringsrörelse och innebär bl.a. att det är Finansinspektionen som ska besluta om tillståndet. Enligt 5 § i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2000:13) om försäkringsklasser ska koncession för mottagen återförsäkring avse en eller flera försäkringsklasser enligt samma uppdelning som för direkt försäkring. Genomförandet av artikel 3 i återförsäkringsdirektivet är därför tillgodosett genom nämnda bestämmelser i försäkringsrörelselagen och kompletterande myndighetsföreskrifter.

Auktorisationens räckvidd

En auktorisation enligt artikel 3 i återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 4.1 gälla inom hela gemenskapen. Den ska ge ett åter- försäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster.

Av artikel 4.2 framgår att en auktorisation ska beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkrings- området eller för varje annat slag av återförsäkringsverksamhet i enlighet med sökandens begäran. Den ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 6 b och artikel 11 och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.

Som nämnts ger återförsäkringsdirektivet en möjlighet för svenska återförsäkringsbolag att driva verksamhet i ett annat land inom EES via sekundäretablering eller genom gränsöverskridande verksamhet, det s.k. europapasset. Det innebär att om ett företag har fått tillstånd att driva återförsäkringsverksamhet i ett EES-land, så gäller det tillståndet utan ny prövning även för sådan verksamhet i ett annat EES-land. Med andra ord ska medlemsstaterna godta varandras auktorisationer.

Nu nämnd princip om ömsesidigt erkännande har tidigare slagits fast i de olika försäkringsdirektiven som reglerar direkt försäkringsverksamhet. Före antagandet av återförsäkringsdirektivet har den emellertid inte gällt för återförsäkringsrörelse som drivs av specialiserade återförsäkrings- företag. Genom att bestämmelserna i 2 a kap. FRL inte gör undantag för försäkringsbolag som bara driver återförsäkringsrörelse, omfattar reglerna om underrättelseskyldighet även dessa bolag.

Skillnaden mellan direktförsäkringsdirektiven och återförsäk- ringsdirektivet är att det sistnämnda direktivet inte innehåller några krav på underrättelseförfarande för etablering i eller gränsöverskridande verksamhet till ett annat land inom EES. Detta motiveras av att återförsäkring i de flesta fall är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget. Återförsäkringsdirektivets regler innebär att

Prop. 2007/08:40

restriktioner kring den fria etableringsrätten och rätten att gränsöverskrida inte är tillåtna. Även om reglerna inte hindrar Sverige som hemland från att uppställa krav på underrättelse får det emellertid – som Sveriges Försäkringsförbund hävdat – anses som mindre lämpligt att uppställa sådana regler. Att sådana regler för närvarande uppställs är inte – som Finansinspektionen ansett – ett tillräckligt skäl att vidmakthålla dem.

I 2 kap. LUFT finns bestämmelser om att en direktförsäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i ett annat land inom EES får driva verksamhet på motsvarande sätt i Sverige. Genom att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige nu föreslås utvidgas till att omfatta återförsäkringsrörelse kommer nämnda kapitel att reglera också de utländska EES-företagens rätt enligt artikel 4.1 att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige. Närmare överväganden beträffande återförsäkringsföretag med hemland inom EES som driver verksamhet i Sverige görs i avsnitt 6.5.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2000:13) ska också, som tidigare nämnts, koncession för mottagen återförsäkring avse en eller flera försäkringsklasser enligt samma uppdelning som för direkt försäkring. Kravet i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL att det till en ansökan om koncession ska fogas en plan för den tilltänkta verksamheten gäller även för försäkringsbolag som bara avser att driva återförsäkringsrörelse. Även artikel 4.2 är därmed tillgodosedd i gällande rätt.

Återförsäkringsföretagets företagsform

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 5.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation ska anta någon av de företagsformer som anges i bilaga I till direktivet. Ett återförsäkringsföretag får även anta företagsformen europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

Medlemsstaterna får också enligt artikel 5.2, där så är lämpligt, etablera företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är återförsäkringsrörelse på villkor som motsvarar dem som gäller för privaträttsliga företag.

Såsom tidigare nämnts omfattar begreppet försäkringsrörelse i försäkringsrörelselagen även verksamhet avseende återförsäkring. Försäkringsrörelselagen gäller bara för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 1 kap. 1 § första stycket). Därmed förutsätter lagen att återförsäkringsrörelse bedrivs i någon av dessa företagsformer, vilket även – som nämnts – är godtagna företagsformer enligt bilaga I till direktivet. Även europabolag med säte i Sverige kan få koncession att driva återförsäkringsrörelse (se 1 a kap. 1 § FRL). Artikel 5.1 är därför tillgodosedd i gällande rätt.

Artikel 5.2 stadgar att medlemsländerna under vissa förutsättningar har rätt att bedriva återförsäkringsrörelse i företag som bildats enligt offentligrättsliga bestämmelser. Artikeln bedöms för närvarande inte kräva någon särskild lagstiftningsåtgärd.

Prop. 2007/08:40

Villkor

Hemmedlemsstaterna ska enligt artikel 6 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje återförsäkringsföretag som ansöker om auktorisation ska

a)begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrymmas en holding- bolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verk- samheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG,

b)förete en verksamhetsplan enligt artikel 11,

c)inneha den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2, och

d)faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkesmässig erfarenhet.

Enligt försäkringsrörelselagen kan ett försäkringsbolag meddela både direkt försäkring och återförsäkring. Detta förändras inte genom återförsäkringsdirektivet. Till följd av artikel 6 a är det emellertid nödvändigt att införa en bestämmelse om att ett försäkringsbolag, som vill specialisera sig på återförsäkring och bara ansöker om tillstånd för detta, ska begränsa sin rörelse till återförsäkring. En sådan bestämmelse kompletterar 1 kap. 3 § första stycket FRL. I den paragrafen anges nämligen att ett försäkringsbolag inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

Ett återförsäkringsföretag får dock enligt direktivet också driva viss med återförsäkring sammanhängande verksamhet. Som Sveriges Försäkringsförbund föreslagit bör detta framgå direkt av försäkrings- rörelselagen.

Som tidigare nämnts följer av 2 kap. 3 § tredje stycket FRL ett krav på att förete verksamhetsplan. Därmed är artikel 6 b redan tillgodosedd i gällande rätt.

Motsvarigheten till de krav som enligt artikel 6 d ska ställas på ledningen i ett återförsäkringsföretag finns i 2 kap. 3 § femte stycket 3 FRL och utgör en förutsättning för att bolagsordningen ska stadfästas och koncession beviljas. Bestämmelserna gäller även för återförsäkrings- bolag. Därmed tillgodoses även artikel 6 d genom nuvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Frågan om krav på minsta kapitalbas (garantifond) behandlas först längre fram i anslutning till artikel 40.2 (se avsnitt 6.3.14).

Nära förbindelser

I artikel 7 i återförsäkringsdirektivet regleras nära förbindelser. Om det finns nära förbindelser mellan återförsäkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer, ska de behöriga myndigheterna enligt artikel 7.1 bevilja auktorisation endast om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. Nära förbindelser definieras i artikel 2.1 n och 2.2 femte stycket (se avsnitt 6.1).

De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 7.2 vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredje land, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka återförsäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

Prop. 2007/08:40

De behöriga myndigheterna ska också enligt artikel 7.3 kräva att återförsäkringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i punkten 1 efterlevs.

Enligt 2 kap. 3 § sjätte stycket FRL gäller som förutsättning för stadfästelse av bolagsordningen och beviljande av koncession att försäkringsbolagets eventuella nära förbindelser med annan inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget. Eftersom detta gäller även i fråga om återförsäkringsbolag är artikel 7.1 och 7.2 tillgodosedd i svensk rätt.

Av 3 kap. 2 b § tredje stycket FRL följer att även återförsäkringsbolag ska anmäla till Finansinspektionen kännedom om nära förbindelser med annan. Därmed är även artikel 7.3 tillgodosedd.

Definitionen av nära förbindelser i 1 kap. 9 c § FRL överensstämmer med motsvarande definition i artikel 2.1 n i återförsäkringsdirektivet. Någon lagstiftningsåtgärd behövs därför inte för att genomföra direktivets definition.

Återförsäkringsföretagets huvudkontor

Medlemsstaterna ska enligt artikel 8 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretagens huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

Av 1 kap. 1 § sjätte stycket FRL framgår att det för varje svenskt försäkringsbolag ska finnas ett huvudkontor i Sverige. Den bestäm- melsen gäller redan för återförsäkringsbolag, varför artikel 8 är tillgodo- sedd i gällande rätt.

Försäkringsvillkor och premietariffer

Återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 9.1 inte hindra medlems- staterna från att bibehålla eller införa lagar eller andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt överlämnande av alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn.

Enligt artikel 9.2 får medlemsstaterna emellertid inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premie- tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkrings- företaget avser att använda i sina mellanhavanden med cedent- eller retrocedentföretag, dvs. avgivare och mottagare av återförsäkring.

I 2 kap. 3 § FRL finns bestämmelser om stadfästelse av bolagsordning av det slag som anges i artikel 9.1. De svenska bestämmelserna står således inte i strid med direktivet. Eftersom det i svensk rätt dessutom saknas bestämmelser av det slag som anges i artikel 9.2, kräver artikel 9 ingen lagstiftningsåtgärd.

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får enligt artikel 10 i återförsäkringsdirektivet inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

Prop. 2007/08:40

Av 2 kap. 3 § sjunde stycket FRL framgår att koncession inte får vägras av det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkringsbolag på marknaden. Bestämmelsen omfattar även koncessioner för återförsäkringsbolag. Artikel 10 är därför redan tillgodosedd i svensk rätt.

Verksamhetsplan

I artikel 11 i återförsäkringsdirektivet finns regler om innehållet i en verksamhetsplan. Planen ska enligt artikel 11.1 innehålla uppgifter eller dokumentation om

a)beskaffenheten av de risker som återförsäkringsföretaget avser att täcka,

b)de slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag,

c)grundprinciperna för retrocession,

d)sammansättningen av minsta garantifonden,

e)uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel.

Utöver kraven i punkten 1 ska enligt artikel 11.2 verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, innehålla

a)uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner,

b)uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall,

c)en prognos för balansräkningen, och

d)en uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.

Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om verksamhetsplanens innehåll med stöd av ett grundläggande normgivningsbemyndigande i 2 kap. 3 § tredje stycket FRL. Bestämmelserna, som finns intagna i föreskrifter om verksamhetsplan för försäkringsbolag (FFFS 1995:36), gäller enligt 3 § även för ansökan som avser koncession för åter- försäkringsrörelse. Vilka föreskriftsändringar som kan bli aktuella med anledning av artikel 11 bör övervägas på myndighetsnivå. Någon ändring i lagstiftningen är i vart fall inte nödvändig.

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska enligt artikel 12 i återförsäkringsdirektivet inte bevilja ett företag auktorisation för återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Enligt samma artikel ska dessa myndigheter vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande.

Artikel 12 första stycket tillgodoses inledningsvis genom reglerna om koncessionsansökans innehåll i 1 § försäkringsrörelseförordningen

Prop. 2007/08:40

(1982:790). Paragrafen avser även ansökan om koncession från den som avser att driva bara återförsäkringsrörelse.

Artikel 12 innehåller vidare ägarprövningsregler. Motsvarande bestämmelser finns för alla försäkringsbolag i 2 kap. 3 § femte stycket 2 FRL. Enligt bestämmelsen ska koncession beviljas bara om det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget inte kommer att motverka de krav på verksamheten som följer av lag och författning och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett försäkringsbolag.

Artikel 12 är därför tillgodosedd i gällande rätt.

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska enligt artikel 13 i återförsäkringsdirektivet åtföljas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget. Varje medlemsstat ska också se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation omfattas av rätten till prövning av domstol i enlighet med artikel 53. En sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där behöriga myndigheter inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.

I denna del tillgodoses direktivet inledningsvis av allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser som reglerar motivering av beslut (20 § förvaltningslagen [1986:223]). Vidare framgår av 19 kap. 13 § andra stycket FRL att beslut i ett ärende om koncession får överklagas hos kammarrätten. Enligt 19 kap. 13 a § FRL får sökanden begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls om beslut i ett ärende om koncession inte har meddelats sex månader efter det att ansökan gavs in. Efter det att kammarrätten avgett sådan förklaring ska ansökan anses ha avslagits om beslut inte har meddelats inom sex månader i ett ärende om koncession. Dessa bestämmelser omfattar också återförsäkringsbolag, varför någon lagstiftningsåtgärd inte behövs med anledning av artikel 13.

Förhandssamråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

Enligt artikel 14.1 i återförsäkringsdirektivet ska samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som

a)är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller åter- försäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Enligt artikel 14.2 ska samråd med den behöriga myndigheten i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag också genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som

Prop. 2007/08:40

a) är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är Prop. 2007/08:40 auktoriserat i gemenskapen, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska enligt artikel 14.3 samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De ska till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.

Behöriga myndigheter definieras i artikel 2.1 m (se avsnitt 6.1). Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den

16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av bl.a. skade- och livförsäkringsdirektiven (konglomeratdirektivet) antogs motsvarande regler som i artikel 14 i återförsäkringsdirektivet (se artiklarna 22.1 och 23.1). I återförsäkringsdirektivet har dessa regler i skade- och livförsäkringsdirektiven anpassats med anledning av de gemensamma reglerna om återförsäkring (se artiklarna 57.1 och 60.2).

Den 1 juli 2006 har de lagändringar trätt i kraft genom vilka konglomeratdirektivet genomförts i svensk rätt (se prop. 2005/06:45). Bestämmelser om samrådsskyldighet finns därför numera i 2 kap. 4 § FRL. Eftersom bestämmelserna är tillämpliga på alla försäkringsbolag, även återförsäkringsbolag, tillgodoser de också artikel 14 samt artiklarna

57.1 och 60.2 i återförsäkringsdirektivet.

Däremot finns det inte i försäkringsrörelselagen någon definition av vad som avses med behörig myndighet (jfr 1 kap. 3 § 2 lagen [2006:531] om särskild tillsyn över finansiella konglomerat). Eftersom begreppet behörig myndighet används på olika ställen i försäkringsrörelselagen (se t.ex. 2 kap. 4 §, 2 a kap. 2 a och 5 a §§, 3 kap. 2 g §, 14 kap. 26 b § och 15 kap. 3 §), får det anses lämpligt att föra in en definition av behörig myndighet i den lagen (jfr också 1 kap. 5 § första stycket 4 LUFT). Med sådan myndighet bör förstås en utländsk myndighet inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över utländska försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut.

6.3Villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet

6.3.1Principer och metoder för finansiell tillsyn

Regeringens förslag: Avdrag för avgiven återförsäkring får inte vägras i skuldtäcknings- och solvenssammanhang av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det mottagande återförsäkrings- eller

försäkringsföretagets finanser, om den som har mottagit återförsäkring är auktoriserad i en annan stat inom EES.

Regeringens bedömning: I övrigt tillgodoser försäkringsrörelselagen återförsäkringsdirektivets krav på principer och metoder för tillsyn.

Kompletteringspromemorians förslag och återförsäkringsprome- morians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget och bedömningen utan erinran. Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen framför dock vissa förslag till förtydliganden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Behöriga myndigheter och tillsynens ändamål

Enligt artikel 15.1 i återförsäkringsdirektivet är hemmedlemsstaten ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företaget bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat. Dessa ska avgöra om företaget följer de aktsam- hetsbestämmelser som fastställs genom återförsäkringsdirektivet.

Artikel 15.2 stadgar att den finansiella tillsynen enligt artikel 15.1 ska omfatta kontroll avseende återförsäkringsföretagets hela verksamhet, dess solvens, skapandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa, enligt de regler som hemmedlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå.

Av artikel 15.3 följer att återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat inte ska motsätta sig ett retrocessionsavtal som ingåtts av åter- försäkringsföretaget med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat enligt återförsäkringsdirektivet eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat enligt direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäk- ringsföretagets finanser. Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar täcks av fordringar mot återförsäkrare som inte är auktoriserade i enlighet med detta direktiv eller försäkringsföretag som inte är auktoriserade i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG, ska den enligt artikel 32.3 fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.

Enligt artikel 15.4 ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten kräva att varje återförsäkringsföretag har sunda metoder för administration och redovisning och adekvata rutiner för intern kontroll.

Artikel 15.3 i återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare försäkringsdirektiv. Genom artiklarna 57.2 och 60.3 i

Prop. 2007/08:40

återförsäkringsdirektivet införs motsvarande bestämmelser i skade- och livförsäkringsdirektiven.

Artikel 32.3 har däremot en motsvarighet i gällande direktiv (artikel

15.3i direktivet 73/239/EEG respektive 20.4 i direktivet 2002/83/EG), men begränsas till fodringar på återförsäkrare från tredje land genom artikel 57.3 punkt 3 andra stycket och 60.6 punkt 4 andra stycket i skade- respektive livförsäkringsdirektiven.

I samband med genomförandet av motsvarande regler om hemlandstillsyn i skade- och livförsäkringsdirektiven gjordes bedöm- ningen att det får anses ligga i sakens natur att gränsöverskridande verksamhet i allt väsentligt omfattas av hemlandets lag (prop. 1994/95:184 s. 226). Principen återspeglas när det gäller de svenska försäkringsbolagen i 19 kap. 1 § FRL, som slår fast att Finans- inspektionen ska utöva tillsyn över att försäkringsbolag – dvs. även återförsäkringsbolagen – bedriver verksamhet i enlighet med försäk- ringsrörelselagen och andra författningar som reglerar försäk- ringsbolagets näringsverksamhet. När det gäller EES-företag återspeglas principen om hemlandstillsyn i 3 kap. 1 § LUFT, som nu föreslås omfatta även återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1).

Innehållet i artikel 15.4 är vidare genomfört genom bestämmelsen i

8 kap. 7 § andra stycket FRL. Den säger bl.a. att styrelsen ska se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Det ligger inom ramen för Finansinspektionens löpande tillsyn att kontrollera att så är fallet. Artikel 15 i återförsäkringsdirektivet fordrar därför i sig inga nya bestämmelser, förutom med avseende på innehållet i artikel 15.3.

Enligt artikel 15.3, vars innehåll införs även i skade- och livförsäkringsdirektiven, får tillsynsmyndigheten inte motsätta sig ett retrocessionsavtal – dvs. vidare återförsäkring av ett mottaget åter- försäkringsavtal som ett återförsäkringsföretag ingått med ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i ett annat EES-land – av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i finanserna hos den som mottagit återförsäkringen. Detsamma ska enligt skade- och livförsäkringsdirektiven gälla med avseende på återförsäkringsavtal som avgetts av ett försäkringsföretag som meddelat direkt försäkring. En sådan indirekt tillsyn av den som mottagit återförsäkringen skulle, enligt förklaringen till kommissionens ursprungliga direktivförslag, innebära ett intrång i tillsynsbefogenheterna avseende dessa företag och ett ifrågasättande av den grundläggande principen om ömsesidigt erkännande som är en hörnsten för de rättsliga ramar som fastställs genom förslaget. Det kan i och för sig hävdas att sådana regler är överflödiga, eftersom detsamma redan följer av den allmänna principen om hemlandstillsyn. För att undvika ett eventuellt ifrågasättande av om direktivet blivit korrekt genomfört i detta avseende bör emellertid restriktionen för tillsynsmyndigheten komma till direkt utryck i försäkringsrörelselagen.

I Sverige ska de försäkringstekniska avsättningarna räknas fram netto efter avdrag för återförsäkring. Några generella lagbestämmelser om vilka krav som mera generellt ska ställas för att återförsäkringsfordran ska få beaktas finns inte. Av 7 kap. 9 § fjärde stycket FRL följer emellertid att Finansinspektionen i skuldtäckningssammanhang får vägra

Prop. 2007/08:40

avdrag för återförsäkring i ett enskilt fall, om återförsäkringen inte bidrar till att minska risktagandet. Detta gäller oavsett om återförsäk- ringsföretaget finns inom eller utom EES. Rätten att underkänna avgiven återförsäkring får även betydelse för solvensberäkningen. Enligt 7 kap. 23 § sjätte stycket och 25 § elfte stycket FRL har inspektionens rätt att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas vid beräkningen av solvensmarginalen. Båda dessa områden berörs av de nu aktuella direktivbestämmelserna och fråga uppkommer om dessa regler bör innebära någon ändring i förhållande till hur Finansinspektionen prövar ett försäkringsbolags avgivna återförsäkring i dag.

Det förefaller naturligt att återförsäkringsavtal inte utan vidare kan godtas om återförsäkraren t.ex. har gått i konkurs eller om avtalet inte överför någon avtalad försäkringsrisk. Lika klart bör det dock vara att hemlandsmyndigheten inte kan underkänna reella återförsäkringsavtal från en EES-återförsäkrare, som uppfyller sitt hemlands solvenskrav, på grund av att dessa krav får anses otillräckliga.

Således är det väsentligt att försäkringsbolag inte kan undgå skuldtäckningskrav genom återförsäkring som inte minskar risktagandet. Detta gäller oavsett om återförsäkringsföretaget finns inom eller utom EES. Artikel 32.3 innebär förvisso en begränsning av tidigare direktivbestämmelser till att avse endast fordringar på återförsäkrare i tredje land. Den svenska bestämmelsen (7 kap. 9 § fjärde stycket) bedöms dock inte oförenlig med återförsäkringsdirektivet under förutsättning att avdraget inte vägras med hänsyn till förhållanden som omfattas av EES-återförsäkringsgivarens hemlandstillsyn, dvs. framför allt den finansiella situationen. Bestämmelsen har också tillkommit för att beakta andra förhållanden än finansiella svagheter hos återför- säkraren, t.ex. en alltför hög koncentrationen av återförsäkring till en enskild marknad eller återförsäkring till koncerninterna återförsäkrings- bolag (se prop. 1994/95:184 s. 266). Bestämmelsen bör således behållas men begränsas beträffande återförsäkringsgivare inom EES.

På motsvarande sätt bör även bestämmelserna i 7 kap. 23 och 25 §§ FRL om beräkning av solvensmarginalen kompletteras.

För att tillämpningen i praxis ska kunna ansluta till hur reglerna kommer att tolkas i sitt EG-rättsliga sammanhang, bör de svenska lagbestämmelserna utformas i nära anslutning till direktivets lydelse. De bör således utformas så att ett avtal om återförsäkring som avgetts till ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som auktoriserats i en annan stat inom EES inte får vägras av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det mottagande företagets finanser. Med mottagande företag ska avses både återförsäkringsföretag och försäkringsföretag.

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska filialstaten, enligt artikel 16 i återförsäkringsdirektivet, ge de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i filialstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på

Prop. 2007/08:40

plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i filialstaten får medverka i denna kontroll.

Enligt 3 kap. 5 § LUFT får den behöriga myndigheten i en EES- försäkringsgivares hemland göra undersökning hos en sekundär- etablering här i landet och Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen. Bestämmelsen föreslås nu omfatta även företag som driver återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Därmed är direktivet tillgodosett i denna del.

Redovisning, uppgifter för tillsyn och statistik samt befogenheter för tillsynsmyndigheten

Enligt artikel 17.1 i återförsäkringsdirektivet ska varje medlemsstat ålägga varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium att årligen förete ett bokslut över hela verksamheten, som utvisar företagets ekonomiska ställning och solvens.

Artikel 17.2 anger att medlemsstaterna ska ålägga försäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorium att periodiskt inge redovisning tillsammans med statistisk dokumentation som är nödvändig för tillsynen. De behöriga myndigheterna ska utväxla sådan information och dokumentation som underlättar tillsynen.

Artikel 17.3 kräver att varje medlemsstat ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de resurser som är nödvändiga för tillsynen över den verksamhet som bedrivs av återförsäkringsföretag med huvudkontor inom respektive medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som bedrivs utanför dess territorium.

De behöriga myndigheterna ska enligt artikel 17.4 särskilt ha befogenhet att

a)göra ingående undersökningar om återförsäkringsföretagets ställning och dess verksamhet som helhet, bland annat genom att inhämta uppgifter eller begära in handlingar angående dess återförsäkrings- och retrocessionsrörelse, och göra inspektioner på plats i återförsäk- ringsföretagets lokaler,

b)vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande åter- försäkringsföretaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att återförsäkringsföretagets verksamhet fortlöpande bedrivs i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för återförsäkringsföretaget i varje medlemsstat, och

c)se till att dessa åtgärder vidtas, om det är nödvändigt, genom tvångsmedel och när så är lämpligt på rättslig väg.

Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna befogenhet att inhämta alla upplysningar angående försäkringsavtal som innehas av förmedlare.

På samma sätt som andra försäkringsbolag är återförsäkringsbolag skyldiga att varje år upprätta en årsredovisning enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Vidare finns det åtskilliga tillsynsverktyg och sanktioner i 19 kap. FRL, som tidigare setts över och

Prop. 2007/08:40

anpassats till motsvarande regler i skade- och livförsäkringsdirektiven. Prop. 2007/08:40 När det gäller reglerna om informationsutbyte mellan behöriga

myndigheter finns det bestämmelser om detta i 19 kap. 1 § andra stycket FRL. Av 7 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling framgår det att försäkringsförmedlare är skyldiga att lämna upplysningar om sin verksamhet till Finansinspektionen. För utländska försäkringsgivare från tredje land som driver verksamhet i Sverige finns det tillsyns- bestämmelser i 6 kap. LUFT, vilka kommer att gälla också med avseende på företag som driver återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Det finns därför inte något behov av lagändringar med anledning av artikel 17 (jfr prop. 1994/95:184 s. 222 ff).

Överlåtelse av försäkringsbestånd

Enligt artikel 18 i återförsäkringsdirektivet ska varje medlemsstat, på de villkor som ställts upp i nationell lag, ge återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sina egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, till ett mottagande kontor etablerat inom gemenskapen, dock under förutsättning att de behöriga myndigheterna i det mottagande kontorets hemmedlemsstat intygar att det mottagande kontoret har den nödvändiga solvensmarginal som avses i kapitel 3 sedan överlåtelsen beaktats.

I 15 kap. 1–7 §§ FRL finns det bestämmelser om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd sedan Finansinspektionens meddelat tillstånd till detta. Dessa bestämmelser omfattar även överlåtelse av återförsäk- ringsbestånd. Artikel 18 är därmed redan tillgodosedd i gällande rätt.

6.3.2Kvalificerade innehav

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets bestämmelser om samråd med en tillsynsmyndighet i annat EES-land vid förvärv som företas av finansiella företag tillgodoses genom ändringar i försäkrings- rörelselagen som har trätt i kraft den 1 juli 2006 i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.

Även i övrigt tillgodoser försäkringsrörelselagen direktivets regler om kvalificerade innehav.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

Förvärv

Medlemsstaterna ska enligt artikel 19 i återförsäkringsdirektivet kräva att

varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt

förvärva ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först ska underrätta de behöriga myndigheterna i återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat om storleken av det tilltänkta innehavet. Denna person ska likaså underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om han eller hon avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans eller hennes andel av röstetalet eller av kapitalet kommer att uppgå till eller överstiga 20, 33 eller 50 procent eller så att återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse som föreskrivs i första stycket har lämnats, motsätta sig det avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för återförsäkringsföretaget bedömer att kompetensen hos de personer som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en tidsgräns inom vilken förvärvet ska genomföras.

Kvalificerat innehav definieras i artikel 2.1 j och 2.2 tredje stycket (se avsnitt 6.1).

Bestämmelser om förvärv av ett kvalificerat innehav i ett försäk- ringsaktiebolag finns i 3 kap. 2 § FRL. Vad som avses med ett kvalifi- cerat innehav framgår av 1 kap. 9 a § FRL. Dessa bestämmelser, som gäller också vid förvärv av kvalificerade innehav i återförsäkringsbolag, tillgodoser artikel 19 och artikel 2.1 j i direktivet. Någon lagstiftnings- åtgärd behövs därför inte.

Förvärv som företas av finansiella företag

Artikel 20 i återförsäkringsdirektivet behandlar förvärv som företas av finansiella företag. Om köparen av det innehav som avses i artikel 19 är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägarkontroll, ska bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 14.

Artikel 20 i återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare försäkringsdirektiv. Samma regler införs genom artiklarna 58.1 och 60.4

iskade- och livförsäkringsdirektiven.

Innehållet i artikel 20, som även införs i skade- och livförsäkrings- direktiven, bör framgå av försäkringsrörelselagen. Motsvarande bestämmelser om samrådsskyldighet har den 1 juli 2006 trätt i kraft för alla försäkringsbolag i och med ett annat lagstiftningsärende (se 3 kap. 2 g § FRL och prop. 2005/06:45 s. 180 ff). Eftersom den nya paragrafen i försäkringsrörelselagen är tillämplig på alla försäkringsbolag, även återförsäkringsbolag, tillgodoser den också artikel 20 samt artiklarna

58.1och 60.4 i återförsäkringsdirektivet. Några ytterligare lagstiftnings- åtgärder behövs därför inte.

Prop. 2007/08:40

Avyttring

Prop. 2007/08:40

Medlemsstaterna ska enligt artikel 21 i återförsäkringsdirektivet kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först ska underrätta de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av det avsedda innehavet.

Underrättelse ska lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans eller hennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20, 33, eller 50 procent, eller så att återförsäkringsföretagets ställning som dotterföretag därigenom skulle upphöra.

I 3 kap. 2 a § FRL finns bestämmelser som motsvarar innehållet i artikel 21. Dessa bestämmelser avser även innehav i återförsäkrings- aktiebolag. Direktivet tillgodoses alltså i denna del redan i gällande rätt.

Information om ägarförändringar m.m.

Enligt artikel 22 i återförsäkringsdirektivet ska återförsäkringsföretag, då de får kännedom därom, underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkringsföretagets kapital som får till följd att innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 19 och 21.

Varje återförsäkringsföretag ska också, minst en gång om året, underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

I 3 kap. 2 b § FRL finns bestämmelser som motsvarar direktivets artikel 22. Dessa bestämmelser avser även återförsäkringsaktiebolag. Också i denna del tillgodoses alltså direktivet redan i gällande rätt.

Ingripanden mot olämpliga ägare

Enligt artikel 23 i återförsäkringsdirektivet ska medlemsstaterna – i fall då de personer som förvärvat ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av åter- försäkringsföretaget – kräva att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bl.a. bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som krävs enligt artikel 19. Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndig- heterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlems-

staterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att Prop. 2007/08:40 rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska

vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

I 3 kap. 2 d § FRL finns bestämmelser som motsvarar direktivets artikel 23. Paragrafen avser även återförsäkringsaktiebolag. Artikel 23 tillgodoses alltså redan i gällande rätt.

6.3.3Tystnadsplikt och informationsutbyte

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets bestämmelser om tystnadsplikt och informationsutbyte tillgodoses redan i gällande rätt.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

Tystnadsplikt och informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska enligt artikel 24.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga myndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.

Till följd av denna tystnadsplikt, med undantag för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som erhålls i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäk- ringsföretag.

Om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock enligt artikel 24.2 förtroliga uppgifter som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

Vad som sägs i artikel 24 ska enligt artikel 25 inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med de direktiv som gäller för återförsäkringsföretag. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 24.

Artiklarna 24 och 25 motsvarar regler i skade- och livförsäkrings- direktiven (artikel 16.1–2 i direktiv 92/49/EEG och 16.1–2 i direktiv 2002/83/EG) som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135, prop. 2005/06:161 s. 28– 31 för en redogörelse av bestämmelserna om myndighetssekretess i sekretesslagen [1980:100] samt särreglerna i 19 kap. 1 § andra stycket FRL och 3 kap. 2 § andra stycket LUFT). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.

Samarbetsavtal med tredje land

Prop. 2007/08:40

Medlemsstaterna får enligt artikel 26 i återförsäkringsdirektivet ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredje land eller med myndigheter eller organ i tredje land enligt definitionen i artikel 28.1 och 28.2 endast om den lämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt (direktivets avsnitt 2). Detta utbyte av information ska vara avsett för de ovan nämnda myndigheternas eller organens utförande av sin tillsynsuppgift.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

Artikeln motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel

16.3i direktiv 92/49/EEG och artikel 16.3 i direktiv 2002/83/EG) och får tillgodoses vid ingående av berörda samarbetsavtal. Artikeln kräver således inte någon särskild lagreglering.

Användning av förtrolig information

Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artiklarna 24 och 25 i återförsäkringsdirektivet, får enligt artikel 27 använda den endast i tjänsten och där endast

a)för att kontrollera att villkoren för att återförsäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal, metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll,

b)för att ålägga sanktioner,

c)vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, och

d)vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Motsvarande regler som i artikel 27 ersätter tidigare sådana regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 16.4 i direktiv 92/49/EEG, artikel 16.4 i direktiv 2002/83/EG samt artiklarna 58.2 och 60.5 a i återförsäkringsdirektivet).

Artikel 27 motsvarar med vissa språkliga justeringar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.

Informationsutbyte med andra myndigheter

Enligt artikel 28.1 i återförsäkringsdirektivet ska vad som sägs i artiklarna 24 och 27 inte utgöra hinder för utbyte av information mellan

behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till

a)myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b)organ som har befattning med försäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, och

c)personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantisystem lämna sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer ska vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 24.

Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemsstaterna enligt artikel 28.2 första stycket tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och

a)myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags likvidation, konkurs och liknande förfaranden,

b)myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller

c)oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i artikel 28.2 första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)Informationen ska användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b)Den information som mottas i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt artikel 28.2.

Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemsstaterna, enligt artikel 28.3 första stycket, för att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i artikel 28.3 första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)Informationen ska användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket.

Prop. 2007/08:40

b)Den information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i artikel 28.3 första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

För genomförande av artikel 28.3 andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som ska få tillgång till denna.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt artikel 28.3.

Motsvarande regler som i artikel 28.1 och 28.2 ersätter tidigare sådana regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 16.5 i direktiv 92/49/EEG, artikel 16.5 i direktiv 2002/83/EG, artikel 4 i direktiv 95/26/EG samt artiklarna 58.2 och 60.5 a i återförsäkringsdirektivet).

Artikel 28.1 motsvarar med vissa språkliga justeringar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag. När det gäller de frivilliga reglerna i artikel 28.2 och 28.3 har det i ett tidigare lagstiftningsärende bedömts saknas anledning att genomföra dem (se prop. 1995/96:173 ff). Inte heller i detta avseende finns det här anledning att göra någon annan bedömning.

Överföring av uppgifter till centralbanker och andra monetära myndigheter

Artikel 29 i återförsäkringsdirektivet ska inte hindra en behörig myndighet från att till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, och i före- kommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem överföra uppgifter för att dessa ska kunna utföra sina uppgifter, och den ska inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidarebefordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt artikel 27.

Information som tas emot i detta sammanhang ska vara underkastad tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

Motsvarande regler som i artikel 29 införs i livförsäkringsdirektivet (se artikel 60.5 b i återförsäkringsdirektivet).

Prop. 2007/08:40

I prop. 2005/06:45 har regeringen nyligen gjort bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att likalydande bestämmelser som de nu aktuella om informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker ska anses genomförda (s. 188 f). Det saknas anledning att göra någon annan bedömning i nu aktuellt sammanhang.

Överföring av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Enligt artikel 30 i återförsäkringsdirektivet får medlemsstaterna, utan hinder av artiklarna 24 och 27, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av tillsyn över rörelsen.

Vidare ska medlemsstaterna föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 25 och artikel 28.1 och sådan som erhållits vid inspektion på plats i enlighet med artikel 16 aldrig får röjas i de fall som anges i denna artikel utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen på plats utfördes.

Artikel 30 motsvarar regler i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 16.6 i direktiv 92/49/EEG och artikel 16.9 i direktiv 2002/83/EG) som i tidigare lagstiftningsärenden har bedömts vara tillgodosedda redan av gällande lagstiftning (se prop. 1994/95:184 s. 230 f med hänvisning till prop. 1994/95:50 s. 135). Någon annan bedömning finns det inte skäl att göra med avseende på återförsäkringsföretag.

6.3.4Skyldigheter för revisorer

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets regler om skyldigheter för revisorer att rapportera olika uppgifter och beslut till de behöriga myndigheterna tillgodoses redan av bestämmelser i försäk- ringsrörelselagen.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 31.1 i återförsäk- ringsdirektivet ska medlemsstaterna föreskriva åtminstone att varje auktoriserad person i enlighet med direktiv 84/253/EEG som i ett återförsäkringsföretag utför ett i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG angivet uppdrag eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, som är ägnade att

Prop. 2007/08:40

a)utgöra en påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet,

b)påverka återförsäkringsföretagets fortsatta drift, eller

c)leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

Det ska även åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han eller hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag

som genom kontroll har nära förbindelser med det återförsäkringsföretag i vilket det ovan nämnda uppdraget utförs.

Den omständigheten att personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna yppar sådana relevanta uppgifter eller beslut som avses i artikel 31.1 ska, enligt artikel 31.2, inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt i avtal eller lag, eller annan författning, och ska inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.

I 10 kap. 8 a § FRL regleras rapporteringsskyldighet för revisorer i försäkringsbolag. Om revisorn vid fullgörande av sitt uppdrag i försäkringsbolaget får kännedom om förhållanden som kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar försäkringsbolags verksamhet, kan påverka försäkringsbolagets fortsatta drift negativt eller kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 11 § tredje stycket, ska revisorn omgående rapportera detta till Finansinspektionen. I andra stycket utsträcks rapporteringsskyldigheten till att gälla också för uppdrag i bl.a. försäkringsbolagets moderföretag. Bestämmelserna motsvarar innehållet i artikel 31.1 och gäller också för revisorer i återförsäkringsbolag. Några lagstiftningsåtgärder behövs därför inte för att genomföra artikel 31.1 i svensk rätt.

6.3.5Försäkringstekniska avsättningar i återförsäkringsbolag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om beräkning av livförsäk- ringsavsättningar begränsas till att avse direkt livförsäkring. Återförsäkring av livförsäkring ska därmed som huvudregel behandlas enligt reglerna för skadeförsäkring.

Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 32.1 i återförsäk- ringsdirektivet ska hemmedlemsstaten föreskriva att varje återförsäkringsföretag ska skapa tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till företagets hela verksamhet. Storleken av dessa avsättningar ska bestämmas enligt de regler som fastställs genom direktiv 91/674/EEG. I tillämpliga fall får hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 32.2 inte behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet

Prop. 2007/08:40

för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då Prop. 2007/08:40 återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet

med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

Artikel 32.3 behandlas i avsnitt 6.3.1.

Artikel 32.1 första stycket har en motsvarighet både i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 15.1 i direktiv 73/239/EEG respektive

20.1i direktiv 2002/83/EG). Artikel 32.1 andra stycket första meningen har sin motsvarighet i skadeförsäkringsdirektivet (artikel 15.1 andra stycket). För livförsäkring tillämpas i stället mer specifika bestämmelser enligt artikel 32.1 andra stycket andra meningen (se artikel 20.1 andra stycket).

Artikel 32.2 återförsäkringsdirektivet har ingen motsvarighet i tidigare direktiv. Samma regler införs därför i skade- och livförsäkringsdirektiven genom artikel 57.3 punkt 3 första stycket och 60.6 punkt 4 första stycket i direktivet.

Artikel 32.1 första stycket i återförsäkringsdirektivet tillgodoses genom

7 kap. 1 § första stycket första meningen FRL som redan gäller för återförsäkringsverksamhet. Denna innebär att ett försäkringsbolag ska göra försäkringstekniska avsättningar som motsvarar det belopp som krävs för att bolaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Av artikel 32.1 andra stycket följer att storleken av dessa avsättningar

ska bestämmas enligt de regler som fastställs genom försäk- ringsredovisningsdirektivet.42F3 I tillämpliga fall får dock hem- medlemsstaten fastställa mer specifika bestämmelser i enlighet med artikel 20 i livförsäkringsdirektivet. Artikel 32.1 andra stycket innebär att återförsäkring av skadeförsäkring ska behandlas på samma sätt som direkt skadeförsäkring. När det däremot gäller återförsäkring av livförsäkringsavtal gäller som huvudregel ordningen för skadeförsäkring, men medlemsländerna kan välja att tillämpa reglerna för direkt livförsäkring.

Avsättningarnas storlek regleras i dag i 7 kap. 2 § FRL. Även om dessa bestämmelser är något otydliga måste de tolkas som att återförsäkring av livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för livförsäkringsavsättningar. Den option som ges i återförsäkringsdirektivet avseende livförsäkringar utgör således huvudregeln i nuvarande lagstiftning.

Det finns för närvarande endast ett par företag i Sverige som meddelar återförsäkring av livförsäkring. Sådana återförsäkringsavtal avser ofta enbart försäkringsrisker och är kortfristiga. De kan till sin karaktär mer jämställas med direkt skadeförsäkring och beräkning av avsättningarna enligt skadeförsäkringsreglerna förefaller därför vara lämpligast (jfr skäl 25 till återförsäkringsdirektivet). Samtidigt kan det finnas åter- försäkringsavtal som till sin karaktär mer är att jämföra med direkt livförsäkring, vilket innebär att det för dessa avtal kan vara mer befogat att tillämpa reglerna för avsättningar som gäller för sådan försäkring. Det

3Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (EGT L 374, 31.12.1991, s. 7, Celex 31991L0674).

finns således skäl för att öppna för möjligheten att ha olika regler beroende på situation.

Med dessa utgångspunkter föreslås att direktivet på denna punkt genomförs på följande sätt. Bestämmelserna i 7 kap. 1 § FRL bör alltjämt gälla även för försäkringstekniska avsättningar avseende åter- försäkringsavtal. Detsamma gäller beräkningen av ej intjänade premier och kvardröjande risker i 7 kap. 2 § första stycket FRL. Övriga regler om beräkningen av livförsäkringsavsättningar i lagen bör begränsas till direkt försäkringsrörelse. För livförsäkringsavsättningar i återförsäk- ringsrörelse bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i stället meddela föreskrifter om hur avsättningarna ska beräknas. Bemyndigandet i 7 kap. 2 § sista stycket FRL bör därför inte ändras. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet bör lämpligen utgå från att återförsäkring av livförsäkring som huvudregel värderas som avsättningar för skadeförsäkring. Föreskrifterna kan även vid behov precisera under vilka förutsättningar dessa ska värderas som livförsäkringsavsättningar. Därigenom kan även hänsyn tas till bl.a. att avsättningar för tjänstepensionsförsäkringar numera värderas enligt andra regler än avsättningar för övriga livförsäkringar.

Enligt artikel 32.2 får inte medlemsstaterna behålla eller införliva något system som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador. Något sådant system med bruttoreserver som avses i artikel 32.2 finns inte i Sverige. Nuvarande krav på skuldtäckning av reservdepositioner är enbart en följd av att avsättningarna beräknas netto efter avdrag för återförsäkring (se prop. 1994/95:184 s. 269). Artikeln kräver således ingen lagstiftningsåtgärd.

Motsvarande innehåll som i artikel 31.2 har i ett tidigare lagstiftningsärende ansetts vara uppfyllt redan genom bestämmelsen om rapporteringsskyldighet, eftersom en i författning stadgad upplysnings- skyldighet inte kan medföra att fullgörandet av skyldigheten leder till ansvar för överträdelse av någon tystnadsplikt (se prop. 1995/96:173 s. 114). Det finns inte skäl att här göra någon annan bedömning. Inte heller artikel 31.2 föranleder således någon lagstiftningsåtgärd.

6.3.6Utjämningsreserv

Regeringens förslag: Skadeförsäkringsbolag som meddelar kredit- försäkring eller motsvarande återförsäkring ska upprätta en utjäm- ningsreserv för förlusttäckning inom denna försäkringsklass. Utjämningsreserven ska inte klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt nödvändig reservering. Beloppet ska skuldtäckas och dras av från kapitalbasen.

Utjämningsreserven för kreditförsäkring kommer att vara skattemässigt avdragsgill som en försäkringsteknisk avsättning.

Det görs möjligt även för försäkringsbolag, vilkas årliga premie- inkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro, att upprätta en utjämningsreserv.

Prop. 2007/08:40

Återförsäkringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Hemmedlemsstaten ska enligt artikel

33.1i återförsäkringsdirektivet föreskriva att varje återförsäkringsföretag som återförsäkrar risker inom klass 14 förtecknad i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG ska upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass.

Enligt artikel 33.2 ska utjämningsreserven för kreditåterförsäkring beräknas enligt regler som hemmedlemsstaten fastställt och som överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan till direktiv 73/239/EEG, vilka ska anses inbördes likvärdiga.

Hemmedlemsstaten får enligt artikel 33.3 befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv avseende åter- försäkring av kreditförsäkring, om premierna eller bidragen för kreditförsäkring understiger fyra procent av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till minst 2 500 000 euro.

Hemmedlemsstaten kan enligt artikel 33.4 kräva att varje åter- försäkringsföretag ska upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än kreditåterförsäkring. Utjämningsreserverna ska beräknas enligt regler som fastställs av hemmedlemsstaten.

Artikel 33 har sin motsvarighet i skadeförsäkringsdirektivet (artikel 15 a). Inga ändringar föreslås i denna artikel till följd av återförsäk- ringsdirektivet. Dock föreslås en ändring i artikel 15.2 som berör utjämningsreserver. I stället för den nuvarande lydelsen, som innebär att försäkringsföretag ska ha tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för sin verksamhet, införs en ny lydelse som innebär att återförsäkringsföretag ska ha tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 a.

En kreditförsäkring säkrar värdet på kundfordringar som en försäkringstagare har och skadeförsäkringsbolag ska, enligt 12 kap. 9 a § FRL, göra utjämningsavsättningar för sådana försäkringar. Skälet är att det bedöms vara nödvändigt för dessa bolag att ha en buffert för att hantera i förväg svårbedömda situationer som t.ex. cykliska faktorer som följer av den allmänna konjunkturen. Utjämningsavsättningar finns således för att täcka tekniska underskott.

Europaparlamentet och rådet antog 2002 en förordning om tillämpning av internationella redovisningsprinciper, IAS-förordningen. Denna förordning innebär att alla noterade företag inom EU ska tillämpa International Financial Reporting Standards (IFRS) i sina koncern- redovisningar fr.o.m. 2005. IFRS 4 - Försäkringsavtal reglerar enbart redovisningen av försäkringskontrakt och syftet är att öka genom- lysningen av försäkringsbolagen.

I överensstämmelse med IFRS 4 - Försäkringsavtal är åter- försäkringsdirektivets utgångspunkt att utjämningsavsättningar inte ska behandlas som en teknisk avsättning, vilket medför en ändring i 7 kap. 1 § FRL. Den bör i stället behandlas som en företagsekonomiskt erforderlig reservering och byta namn till utjämningsreserv för kreditförsäkring. Denna utjämningsreserv ska även i fortsättningen

Prop. 2007/08:40

skuldtäckas på samma sätt som gäller för försäkringstekniska avsättningar, vilket medför en ändring i 7 kap. 9 § FRL.

Ändringar görs även i skadeförsäkringsdirektivet (se artikel 15.2), där utjämningsreserven separeras från de försäkringstekniska avsättningarna och utgör en särskild post som ska skuldtäckas. Därutöver har försäkringsföretag bytts ut mot återförsäkringsföretag. Detta kan tolkas på två olika sätt. Ett alternativ är att artiklarna trots allt bara ska ta sikte på utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring. En annan är att ändringarna även avser utjämningsreserven för direkt kredit- försäkring. För sistnämnd tolkning talar med styrka det tveksamma i att hantera samma slag av reserver på olika sätt, särskilt om ett bolag meddelar såväl direkt som indirekt kreditförsäkring. Det bör i sammanhanget anmärkas att även när det gäller direkt försäkring är det redovisningsmässiga motivet med hänsyn till IFRS 4 - Försäkringsavtal. Utgångspunkten blir därför att de nya reglerna om utjämningsreserver för kreditförsäkring ska gälla även för direkt kreditförsäkring och bör därför enbart regleras i 12 kap. 9 a § FRL.

Genom en hänvisning till 2 kap. 3 a § FRL är bestämmelserna i 12 kap.

9 a § FRL emellertid kopplade till försäkringsklasserna enbart för direkt försäkring. För att genomföra direktivets artikel 33.1 bör därför sistnämnd paragraf utvidgas till att gälla även för motsvarande återförsäkring.

Artikel 33.2 tillgodoses genom att det i 12 kap. 9 a § FRL anges hur en avsättning ska beräknas enligt de metoder som anges i bilaga D till första skadeförsäkringsdirektivet.

Artikel 33.3 erbjuder en option att befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv om premier eller bidrag för kreditförsäkring understiger vissa nivåer. I nuvarande lagstiftning är detta i 12 kap. 9 a § sista stycket formulerat som att bestämmelsen om upprättande av utjämningsreserv inte gäller för sådana bolag. Eftersom en utjämningsreserv utgör en buffert för att hantera underskott som kan uppstå i de försäkringstekniska avsättningarna och därmed syftar till att skydda försäkringstagarna, bör regeln nu i stället göras frivillig så att även bolag som har premier/bidrag som understiger nämnda nivåer erbjuds möjligheten att upprätta utjämningsreserver.

I 39 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:229, IL) medges att avdrag får göras för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning. För en definition av sådana avsättningar hänvisas i 39 kap. 7 § IL till 4 kap. 9 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Genom sistnämnd lag genomförs försäkringsredovisningsdirektivet (91/674/EEG), där utjämningsavsättningen enligt artikel 6 utgör en del av de försäkringstekniska avsättningarna.

Den nuvarande lagstiftningen skiljer på solvensredovisning, som regleras genom försäkringsrörelselagen, och ekonomisk redovisning, som regleras genom lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Eftersom det i återförsäkringsdirektivet inte föreslås några ändringar i försäkringsredovisningsdirektivet, är det inte lämpligt att nu genomföra några ändringar avseende utjämningsreserver i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Utjämningsreserven för kreditförsäkring kommer därmed även i fortsättningen att vara skattemässigt avdragsgill för samtliga bolag som en försäkringsteknisk avsättning. Det gäller även om

Prop. 2007/08:40

reserverna inte uppnår gränsbeloppen för obligatoriska reserveringar. Storleken av avsättningarna och begränsningarna för användningen är på samma sätt som tidigare närmare reglerat i 12 kap. 9 a § FRL.

Direktivets artikel 33.4 medger att medlemsländerna ställer krav på att utjämningsreserv inrättas för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring. I Sverige finns för närvarande inte några sådana regler om utjämningsreserver som direktivet avser. Såväl säkerhetsreserven inom skadeförsäkring som den äldre garantifonden inom livförsäkring är frivilliga och inrättade enligt skatteregler och får anses vara mera allmänna konsolideringsreserver (se 39 kap. 6–9 §§ IL). Det finns därför inte skäl att införa några krav på inrättande av utjämningsreserv för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring.

6.3.7Skuldtäckning

Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om skuldtäckning utvidgas till all försäkringsrörelse. Nuvarande bestämmel- ser om särskild skuldtäckning för återförsäkring utmönstras.

För alla försäkringsbolag införs bestämmelser om skuldtäckning av utjämningsreserv för kreditförsäkring, inklusive återförsäkring av kreditförsäkring.

Skuldtäckning med tillgångar som är hänförliga till specialföretag ska vara tillåtet för alla försäkringsbolag. Detta förutsätter att närmare villkor enligt kompletterande myndighetsföreskrifter är uppfyllda. Ett bemyndigande införs för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Det införs också en definition av specialföretag som motsvarar direktivets definition.

Utgångspunkten för värderingen av tillgångar som används för skuldtäckning ska för alla försäkringsbolag vara verkligt värde. Från ett sådant värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.värderingen till verkligt värde, och

2.vilket värde som fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom högst får tas upp till.

Promemoriornas förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte någon erinran mot förslagen i

återförsäkringspromemorian. De tillstyrker förslaget i kompletterings- promemorian om att skuldtäckningstillgångarna ska värderas till verkligt värde.

Skälen för regeringens förslag

Krav på skuldtäckning

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 34.1 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de

Prop. 2007/08:40

tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med ett begränsat antal regler för placeringen av dessa (se vidare avsnitt 6.3.8).

Enligt artikel 34.5 ska hemmedlemsstaten fastställa mer detaljerade regler i syfte att fastställa villkoren för användning av utestående belopp från ett specialföretag såsom tillgångar som täcker tekniska avsättningar enligt denna artikel.

Inledningen i artikel 34, som ställer krav på skuldtäckning av utjämningsavsättningar, införs även i skadeförsäkringsdirektiven genom artikel 57.3 punkt 2 i återförsäkringsdirektivet. Motsvarande följer sedan tidigare av artikel 22 i livförsäkringsdirektivet.

Föreskrifter enligt artikel 34.5 om mer detaljerade regler för användning av utestående belopp från ett specialföretag införs också i skade- och livförsäkringsdirektiven (artikel 58.3 b respektive 60.7 a).

Som en följd av återförsäkringsdirektivets artikel 34.1 måste Sverige införa krav på skuldtäckning av avsättningar i all verksamhet avseende återförsäkring. Bestämmelserna i 7 kap. 9 § första stycket utvidgas därför till all återförsäkringsrörelse. De särbestämmelser om krav på särskild skuldtäckning i 7 kap. 9 § andra stycket FRL, som tidigare enbart har gällt för återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring, blir överflödiga och kan utgå.

Direktivet innebär också att det ställs ett krav på skuldtäckning av utjämningsreserv för direkt och indirekt kreditförsäkring. Skälet är att man efter införandet av redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standards (IFRS 4 Försäkringsavtal) ville klarlägga behandlingen av de utjämningsreserver som upprättas i enlighet med direktivet, även om avsikten inte är att föregripa framtida åter- försäkringstillsyn under Solvens II. I avsnitt 6.3.6 om utjämningsreserver föreslås att utjämningsreserven för kreditförsäkring inte längre ska behandlas som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt nödvändig utjämningsreserv för risker. I enlighet med direktivet bör därför skuldtäckningsreglerna i 7 kap. 9 § FRL kompletteras så att reserven alltjämt ska skuldtäckas. Bestämmelserna bör också omfatta återförsäkring av kreditförsäkring.

Återförsäkringsdirektivet innehåller också en bestämmelse om beaktande av utestående belopp från specialföretag (se artikel 34.5). Med specialföretag avses något förenklat ett företag, som inte är ett återförsäkringsföretag, men som i princip arbetar som ett sådant företag och i sin helhet finansierar sina åtaganden genom att ge ut skuldebrev eller liknande. Av artikeln framgår att hemmedlemsstaten ska fastställa mer detaljerade regler om villkoren för att få använda sådana utestående belopp som skuldtäckningstillgång. Det kan ifrågasättas om bestämmelserna är tvingande, men av konkurrenshänsyn gentemot utländska försäkringsföretag bör sådana tillgångar inte diskvalificeras som skuldtäckningstillgång. Direktivet förutsätter dock att medlems- staterna meddelar närmare regler om villkoren för användningen av sådana tillgångar vid skuldtäckningen.

I enlighet med vad som föreslagits i återförsäkringspromemorian bör således en allmän regel om att det är tillåtet för alla försäkringsbolag att använda dessa tillgångar för skuldtäckning införas. Regeln bör vidare

Prop. 2007/08:40

kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva förutsättningarna för detta.

Det är vidare lämpligt att införa en definition av specialföretag som motsvarar direktivets definition.

Värdering av skuldtäckningstillgångar

Återförsäkringsdirektivet behandlar inte hur skuldtäckningstillgångar ska värderas. I svensk rätt finns däremot bestämmelser om detta i 7 kap. 10 f § FRL. Tillgångarna ska som huvudregel värderas till verkligt värde. Med ett sådant värde avses marknadsvärdet efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. För tillgångar som är noterade på en auktoriserad marknadsplats avses med marknadsvärde den senaste betalkursen på balansdagen. För tillgångar som saknar marknadsvärde ska värdet i stället uppskattas försiktigt. Om särskilda förhållanden föreligger, t.ex. låg likviditet, ska även sådana tillgångar som är noterade värderas lägre än vad som annars skulle ha varit fallet.

Av bestämmelserna följer således att bl.a. aktier och obligationer ska värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är avsedda att innehas till förfall eller konvertering får dock värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet. Alternativa värderingsregler tillåts även för byggnader och mark, genom en hänvisning till 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, ÅRFL.

Värdering till verkligt värde har sedan länge haft ett stort genomslag i försäkringsbolagens externredovisning och skuldtäckningsredovisning. Härtill kommer att Finansinspektionens s.k. trafikljusmodell, som används för att mäta bolagens exponering mot olika risker, utgår från det verkliga värdet på både tillgångar och skulder. I denna modell ska således bolagens värdering av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på verkligt värde, innebärande en realistisk värdering av försäkringsåtagandena. Detta gäller oavsett värderingen i extern- redovisningen.

Det finns således anledning att överväga om samtliga skuld- täckningsstillgångar ska värderas till verkligt värde. Den främsta effekten av en sådan förändring skulle vara att möjligheten att värdera obligationer som innehas till förfall enligt en anskaffningsvärdemetod försvinner. Det finns klara fördelar med att ha en enhetlig värdering. Framför allt leder en sådan värdering av tillgångarna till den bästa jämförbarheten. En värdering till verkligt värde kan vidare anses bäst komplettera kravet på matchning i 7 kap. 9 a § FRL där det bl.a. anges att tillgångarna, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och förändring i tillgångarnas framtida värde och avkastning, ska placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredställande. Även om det ursprungliga syftet med ett obligationsinnehav kan vara att hålla detsamma till förfall, kan händelser som ligger utanför försäkringsbolagets kontroll ändå leda till att innehavet måste avyttras. Det får således anses lämpligt att principen om värdering till verkligt värde omfattar samtliga skuldtäckningsstillgångar.

Förslaget innebär att den nuvarande kopplingen till redovis- ningslagstiftningen – genom hänvisningen i 7 kap. 10 f § femte stycket

Prop. 2007/08:40

FRL – utgår. Länsförsäkringsbolagens Förening har i sitt remissvar över Prop. 2007/08:40 motsvarande förslag i solvenspromemorian framhållit att det är av vikt

att värderingsprinciperna för tillgångar som används för skuldtäckning överensstämmer med de redovisningsmässiga värderingsprinciperna för sådana tillgångar. Det har under lång tid funnits ett starkt samband mellan rörelsereglerna i 7 kap. FRL och ÅRFL. Det är också rimligt att så långt möjligt eftersträva en sådan ordning. De externa redo- visningsreglerna, inte minst de internationella redovisningsstandarder som ges ut av IASB, är emellertid främst framtagna med hänsyn till investerares behov av finansiell information. Tillsynsmyndighetens informationsbehov skiljer sig i viktiga delar från investerarens. Medan tillsynsmyndigheten behöver säkerställa att ett försäkringsbolag vid varje tidpunkt kan fullgöra sina åtaganden i syfte att skydda försäkringstagarna, så är investeraren mer intresserad av att kunna mäta företagets resultat och ställning utifrån antagandet att företagets verksamhet ska fortgå (”going concern”). Det anlagda perspektivet styr i sin tur principerna för värderingen av tillgångar. För att dessa skilda målsättningar inte ska komma i konflikt, kan redovisnings- och rörelsereglerna behöva utvecklas fristående från varandra, detta för att möta respektive grundläggande syften (jfr prop. 2004/05:24 s. 118 ff.).

I sammanhanget kan nämnas att nya redovisningsregler för värdering av finansiella instrument kan komma att införas i svensk rätt till följd av ett EG-direktiv om ändringar i redovisningsdirektiven (2006/46/EG).43F2 En frikoppling mellan bestämmelserna kan också bidra till att göra reglerna mindre svåröverskådliga. En direkt koppling till värderingsprinciperna för verkligt värde i ÅRFL bör således inte finnas i FRL. I enlighet med vad som föreslagits i kompletteringspromemorian bör de närmare kriterier för hur skuldtäckningstillgångarna ska värderas behandlas i föreskrifter om värdering i solvenssammanhang och inte i redo- visningsföreskrifterna.

I 7 kap. 10 f § fjärde stycket FRL finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om värderingen av fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom. I Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2002:9) anges att jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet och motsvarande tomrätt får redovisas till högst 70 procent av verkligt värde vid skuldtäckningen. För fastigheter med industriell verksamhet gäller ett högsta värde om 60 procent av det verkliga värdet. Andra fastigheter får tas upp till det värde som Finansinspektionen fastställer i det enskilda fallet. Det torde vara lämpligt att i fortsättningen hantera alla frågor som rör värderingen av skuldtäckningstillgångar i dessa föreskrifter. I bemyndigandet bör därför tilläggas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om värderingen till verkligt värde.

2Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/46/EG) av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/669/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag.

I fråga om aktier och andelar i dotterbolag som förvaltar skuldtäck- Prop. 2007/08:40 ningstillgångar gäller såsom tidigare att de inte får tas upp till högre värde än

det värde som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget.

6.3.8Begränsningar för enhandsengagemang

Regeringens förslag: Begränsningen för enhandsengagemang avseende andelar i investeringsfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag tas bort.

Högst 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säker- ställda obligationer utfärdade av samma emittent.

Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Diversifieringsprincipen

Bestämmelserna i 7 kap. 10 c § FRL om begränsningar för enhands- engagemang har nära anknytning till diversifieringsprincipen. Bestämmelserna syftar till att begränsa de risker som ett försäk- ringsbolags placeringar i en enskild emittents fordringsbevis och aktier kan medföra. Genom diversifiering av tillgångar minskas risken för att förluster i enskilda placeringar får alltför stort genomslag på ett försäkringsbolags finansiella stabilitet. Kapitalförvaltningen i ett försäkringsbolag ska således präglas av ett portföljtänkande. Med detta avses att helheten i tillgångsmassan är av avgörande betydelse vid bedömning av lämplig risknivå och förväntad avkastning på tillgångarna. Genom att sprida investeringarna över ett stort antal tillgångar kan bolagen minimera den risk som är förknippad med att investera i en

enskild tillgång.44F

Diversifieringsprincipen i 7 kap. 9 a § FRL anger att tillgångarna som används för skuldtäckning ska placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Detta betyder inte att ett försäkringsbolag alltid ska följa en riskminimerande strategi. Syftet med principen är i stället att undvika "onödigt" risktagande, dvs. sådant risktagande som härrör från att placeringarna genomförs på ett sådant sätt att samma förväntade avkastning hade kunnat uppnås med ett lägre risktagande.

Nu gällande regler om enhandslimiter i försäkringsrörelselagen får anses vara väl avvägda och följer till stor del av EG-rätten. När det gäller tjänstepensionsverksamhet har lagstiftaren valt att anknyta till den

3 Diversifieringsprincipen är tillämplig inte bara vad gäller investeringar inom ett och samma tillgångsslag, utan även vad gäller investeringar i portföljer av tillgångar ur skilda tillgångsslag.

befintliga regleringen i lagen. Det finns dock anledning att överväga om Prop. 2007/08:40 reglerna för enhandsengagemang i fonder och säkerställda obligationer

bör ändras.

Enhandsengagemang i fonder

I 7 kap. 10 c § första stycket 4 FRL finns en begränsning beträffande andelar i investeringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder, som förvaltas av samma fondförvaltare. Bestämmelsen syftar till att begränsa de förluster ett försäkringsbolag kan åsamkas om ett fondbolag missköter fondförvaltningen. Finansinspektionen får medge undantag från bestämmelsen. Bestämmelsen om fondandelar förvaltade av samma fondbolag eller fondföretag saknar motsvarighet i EG-rätten. Behovet av denna bestämmelse har minskat då värdepappersfonder omgärdas av en allt mer omfattande reglering till följd av det s.k. UCITS-direktivet.45F4 En värdepappersfond är i sig redan underkastad spridningsregler. Härtill kommer att fondverksamhet kräver Finansinspektionens tillstånd och fondbolaget som förvaltar tillgångarna ska stå under tillsyn av denna myndighet eller motsvarande utländsk tillsyn. Dessutom ska tillgångarna förvaras hos ett från fonden fristående förvaringsinstitut, vilket i sin tur också står under tillsyn. Risken för förluster genom att ett fondbolag missköter fondförvaltningen begränsas därmed. En utveckling mot en mera kvalitativ regleringsansats talar även för att bestämmelsen bör utmönstras. Även om den kvantitativa begränsningen tas bort kvarstår emellertid försäkringsrörelselagens krav på diversifiering. Det innebär att enhandsengagemang i investeringsfonder, oavsett om de förvaltas av samma fondbolag, även fortsättningsvis ska hanteras med varsamhet. Hur stora enhandsengagemangen kan tillåtas vara, måste bedömas från fall till fall. I likhet med tidigare bör det finnas ett krav på att de förvaltade tillgångarna huvudsakligen består av tillgångar som får användas för skuldtäckning.

Säkerställda obligationer

I tredje skadedirektivet respektive det konsoliderade livförsäkrings- direktivet finns en undantagsregel från de kvantitativa placeringsreglerna som anger att medlemsländerna får tillåta att enhandsengagemang i säkerställda obligationer uppgår till högst 40 procent av det belopp som ska skuldtäckas.46F5 Svenska Bankföreningen har i två särskilda fram- ställningar till Finansdepartementet (Dnr Fi2004/4988) föreslagit att limiten ska höjas till 40 procent. Denna synpunkt har även framförts från Fondbolagens Förening och Sveriges Försäkringsförbund (Dnr Fi2000/1049).

4Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

5Se artikel 22.4 i direktiv 92/49/EEG och artikel 24.4 i direktiv 2002/83/EG.

Särskild lagstiftning om säkerställda obligationer infördes i Sverige den 1 juli 2004 genom lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer. Säkerställda obligationer anses särskilt säkra och består i första hand av krediter som lämnats mot säkerhet i viss egendom (hypotekskrediter) eller krediter som beviljats vissa särskilt säkra låntagare (offentliga krediter). Ett institut (en bank eller ett kreditmarknadsföretag) som emitterar säkerställda obligationer ska särskilja och registerföra särskilda tillgångar från sin övriga verksamhet (säkerhetsmassa), vars värde vid varje tidpunkt ska överstiga det nominella värdet av fordringarna (beloppsmatchning). Härtill har införts en ny särskild förmånsrätt för innehavare av säkerställda obligationer och derivatmotparter. Finansinspektionen ska utse en oberoende granskare som har till uppgift att övervaka att registret förs på ett korrekt sätt.

Direktivets option beträffande säkerställda obligationer har inte utnyttjats i Sverige, vilket innebär att enligt gällande rätt så jämställs säkerställda obligationer med övriga obligationer som ett kreditinstitut svarar för. Begränsningen för sådana placeringar från en och samma emittent är 10 procent av skuldtäckningstillgångarna. I samband med genomförandet av den nya lagen om säkerställda obligationer överlämnades frågan om en särbehandling av säkerställda obligationer i försäkringsrörelse till Placeringsutredningen (se prop. 2002/03:107, s. 98 f.). I placeringsutredningens slutbetänkande Förslag till ett moderniserat solvenssystem för försäkringsbolag (SOU 2003:84) anfördes att systemet innehöll brister, särskilt i krissituationer, och av den anledningen föreslogs ingen undantagsregel för säkerställda obligationer.

För en placerare i säkerställda obligationer är motpartsrisken inte det emitterande institutet, utan den underliggande säkerheten, vilket innebär att säkerställda obligationer är diversifierade i sig med hänsyn till motpartsrisk. Som Placeringsutredningen konstaterade, torde också förmånsrätten i säkerhetsmassan vara säkrare än den som försäkringstagare har i registerförda tillgångar. Det finns emellertid en viss risk kopplad till säkerställda obligationer genom att det är ett enskilt institut som sköter registren. På samma sätt som för fonder som förvaltas av samma fondbolag finns dock en reglering och tillsyn som omgärdar utfärdare av säkerställda obligationer. Risken att förluster uppstår genom misskötsel, eller att utfärdare av säkerställda obligationer inte kan uppfylla sina åtaganden, begränsas därmed. Mot denna bakgrund föreslogs i solvenspromemorian att begränsningen i fråga om säkerställda obligationer bör motsvara vad som föreskrivs i EG-rätten. Det framhölls dock att en placering om 40 procent i sådana obligationer måste tolkas utifrån förslaget om införande av en generell aktsamhetsprincip och att förslagen inte skulle tas som intäkt för att lagstiftaren anser att en placering om 40 procent i dessa obligationer är att anse som en aktsam placering för alla bolag eller ens för något.

När inte aktsamhetsprincipen föreslogs genomföras ifrågasattes i kompletteringspromemorian lämpligheten i att tillåta en så stor andel som 40 procent av placeringarna få placeras i säkerställda obligationer hos en och samma emittent. En sådan bestämmelse ansågs svår att förena med det allmänna diversifieringskravet.

Prop. 2007/08:40

Säkerställda obligationer behandlas även i andra sammanhang mer	Prop. 2007/08:40
förmånligt än övriga skuldförbindelser. Enligt lagen (2004:46) om
investeringsfonder begränsas enhandsengagemang i en värdepappersfond

enligt huvudregeln till 5 procent av fondens värde. För säkerställda obligationer får dock andelen uppgå till 25 procent av fondens värde. Därtill får det sammanlagda värdet av sådana innehav utgöra högst 80 procent av fondens värde. Vidare får kreditinstitut och värdepappersbolag vid tillämpning av bestämmelserna om kapital- täckning och stora exponeringar behandla säkerställda obligationer förmånligare än andra obligationer.47F6 Det har således ansetts motiverat i andra liknande sammanhang att behandla säkerställa obligationer mindre restriktivt än vad som gäller i fråga om övriga skuldförbindelser.

Den i kompletteringspromemorian föreslagna höjningen av gränsen för ett försäkringsföretags enhandsengagemang till 25 procent i fråga om säkerställda obligationer, välkomnas av remissinstanserna. Det får således anses lämpligt att införa en gräns som innebär att maximalt 25 procent av skuldtäckningstillgångarna får placeras i säkerställda obligationer utfärdade av samma emittent.

Någon begränsning av det sammanlagda innehavet av sådana placeringar synes inte aktuellt då tillgångslimiterna i 7 kap. 10 b § FRL redan begränsar andelen obligationer och andra skuldförbindelser till 75 procent av det belopp som ska skuldtäckas. Det finns inte heller någon särskild begränsning för totalsumman av sådana innehav i EG-rätten. Det bör dock förtydligas att ett försäkringsbolags innehav av placeringar avseende samma emittent eller låntagare enligt nuvarande 10 c § FRL och innehav av samma emittents säkerställda obligationer totalt sett får uppgå till högst 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas.

Det bör slutligen omnämnas att 7 kap. 10 c § FRL innehåller två bemyndiganden. Dessa medger att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, inom de ramar som föreskrivs i första stycket, meddela föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som finns i första stycket.

6.3.9Särskilda placeringsregler i återförsäkringsbolag

Regeringens förslag: Återförsäkringsbolag ska tillämpa särskilda placeringsregler av kvalitativ art. Den allmänna spridnings- och matchningsregeln i försäkringsrörelselagen ska gälla även för dessa bolag. Detsamma gäller de nya reglerna för placeringar i värdepapper utgivna av ett specialföretag. Därutöver införs vissa ytterligare allmänna principer för placeringarna.

Derivatinstrument får användas som skuldtäckningstillgång förutsatt att instrumentet sänker den finansiella risken eller effektiviserar förvaltningen av tillgångar som hör till återförsäkringsrörelsen.

6Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:1) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Regeringens bedömning: Den option som finns i återförsäkringsdirektivet och som gör det möjligt att undanta statsobligationer från diversifieringskravet bör inte utnyttjas.

De nya placeringsreglerna bör inte tillämpas på återförsäk- ringsverksamhet som bedrivs i direktförsäkringsbolag.

Kompletteringspromemorians förslag och bedömning beträffande särskilda placeringsregler i återförsäkringsbolag överensstämmer med regeringens.

I kompletteringspromemorian förslås att de nya placeringsreglerna för återförsäkringsbolag även ska tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av skade- och livförsäkringsbolag (s.k. blandade bolag) samt att förvaltningen av tillgångar och avsättningar som hänför sig till sådan verksamhet hålls åtskild från bolagets verksamhet som avser direkt försäkring.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget till nya placeringsregler i återförsäkringsföretag och att möjligheten att föreskriva vissa kvantitativa placeringsbegränsningar inte utnyttjas. Länsför- säkringsbolagens Förening anser att friare placeringsregler nu bör införas även för direktförsäkringsbolag, trots avsaknaden av en fullständig solvensreform. Om så inte sker är Länsförsäkringar neutrala eller svagt positiva till förslaget till friare placeringsregler för mottagen återförsäkring i direktförsäkringsbolag. Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker förslaget beträffande s.k. blandade bolag.

Försäkringsförbundet och Finansinspektionen anser att stats- obligationer bör undantas från diversifieringskravet. Aktuarieföreningen anser att det bör övervägas om derivatinstrument ska få användas som skuldtäckningstillgång även för annat än återförsäkring och tjänstepension.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Placeringsregler

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 34.1 i återförsäkringsdirektivet kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med följande regler:

a)Tillgångarna ska vara uppbyggda med hänsyn till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna.

b)Återförsäkringsföretaget ska tillse att tillgångarna är diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder. Företaget ska bedöma hur

Prop. 2007/08:40

oregelbundna marknadsomständigheter påverkar dess tillgångar och ska diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna påverkan.

c)Investeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader ska under alla omständigheter hållas på aktsamma nivåer.

d)Investeringar i derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De ska värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget ska också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner.

e)Tillgångarna ska vara diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration.

Medlemsstaterna får besluta om att inte tillämpa kraven i led e på investeringar i statsobligationer.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 34.2 inte kräva av återförsäk- ringsföretag inom sitt territorium att dessa ska investera i särskilda kategorier av tillgångar.

Enligt artikel 34.3 får medlemsstaterna inte kräva förhands- godkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de investeringsbeslut som fattas av ett återförsäkringsföretag inom dess territorium eller av företagets investeringsförvaltare.

Trots vad som anges i artikel 34.1–3 får hemmedlemsstaten enligt artikel 34.4 för varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium fastställa följande kvantitativa regler, under förutsättning att de motiveras av aktsamhetsskäl:

a)Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än dem som de tekniska avsättningarna är fastställda i ska begränsas till 30 procent.

b)Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i aktier och andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer och skuldebrev vilka inte får handlas på en reglerad marknad ska begränsas till 30 procent.

c)Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag att inte investera mer än fem procent av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapital- marknadsinstrument från samma företag, och inte mer än tio procent av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från företag som ingår i samma grupp.

Varje medlemsstat får, enligt artiklarna 57.6 och 60.10, punkt 2 i båda artiklarna i skade- och livförsäkringsdirektiven, välja att tillämpa bestämmelserna i artikel 34 på försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium, om något av villkoren i 57.6 punkt 1 uppfylls.

Prop. 2007/08:40

Som framgått måste Sverige till följd av återförsäkringsdirektivet införa krav på skuldtäckning av avsättningar i all verksamhet avseende återförsäkring. Återförsäkringsdirektivet innehåller också ett begränsat antal föreskrifter om skuldtäckningstillgångarna och placeringen av dessa. Föreskrifterna motsvarar principiellt närmast föreskrifterna i artikel 18 i tjänstepensionsdirektivet (2003/41/EG)48F7. Det senare direktivet skiljer sig från tidigare livförsäkringsdirektiv genom att detaljerade, kvantitativa placeringsregler ersätts av mera kvalitativa regler och ett grundläggande krav på att placeringarna ska göras på ett aktsamt sätt (se prop. 2004/05:165 s. 171).

Artikel 34.1 a, b och e i återförsäkringsdirektivet innehåller allmänna riskbaserade regler som bygger på matchning och riskspridning. Därutöver innehåller direktivet vissa ytterligare allmänna principer för placeringarnas inriktning. Dessa innebär att placeringarna ska möjliggöra att återförsäkringsbolaget på ett lämpligt sätt kan anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder (se artikel 34.1 b). Vidare föreskrivs att investeringar i tillgångar som inte handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer (se artikel 34.1 c).

Den i artikel 34.1 b beskrivna inriktningen för placeringarna som möjliggör en anpassning till ekonomiska omständigheter är särskilt viktig för återförsäkringsföretag. En särskild bestämmelse om detta bör därför införas för återförsäkringsbolag, även om samma förhållanden tolkningsvis kan anses följa av den grundläggande bestämmelsen om

riskspridning och matchning i 7 kap. 9 a § FRL. Även denna bestäm- melse bör i grunden gälla också för återförsäkringsbolag – detta för att tillgodose ovan nämnda artiklar i övriga delar.

Som framgått framhålls också i direktivet att investeringar i tillgångar som inte handlas på reglerade finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer (artikel 34.1 c). Även om denna princip också kan sägas framgå av i vart fall reglerna för tjänstepensionsföretag bör den komma till självständigt uttryck i placeringsbestämmelserna för återförsäk- ringsbolag.

Återförsäkringsdirektivet innehåller vidare en möjlighet att föreskriva vissa kvantitativa placeringsbegränsningar, om det kan motiveras av aktsamhetsskäl. Placeringsbegränsningar kan föreskrivas när det gäller tillgångar i andra valutor än åtagandena, överlåtbara värdepapper som inte hanteras på en reglerad marknad och beträffande enhand- sengagemang (artikel 34.2). Enligt artikel 34.2 får dock inte medlemsstaterna kräva att skuldtäckning sker i särskilda kategorier av tillgångar.

I samband med genomförandet av EG:s tjänstepensionsdirektiv (2003/41/EG) har aktsamhetsprincipen införts i svensk rätt. Enligt den principen ska ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan varje sådant beslut ska grunda sig på vilka effekter som detta förväntas få för rörelsen som helhet. Aktsamhetsprincipen är därmed nära sammanbunden med

7Europaparlamentets och rådets direktiv (2003/41/EG) av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut.

Prop. 2007/08:40

principerna om diversifiering, matchning och likviditet när det gäller de tekniska avsättningarna. Även om aktsamhetsprincipen inte är specifikt uttalad i återförsäkringsdirektivet så betonas där aktsamhet, diversifiering, matchning och likviditet (tillfredställande betalnings- beredskap) när det gäller skuldtäckningstillgångarna. Av samma skäl som regeringen avstått från att utnyttja vissa optioner i tjänste- pensionsdirektivet, bör heller inte optionen i återförsäkringsdirektivet utnyttjas (se prop. 2004/05:165, s. 174 f.). Detta är också naturligt med hänsyn till att andra återförsäkringsbolag än livförsäkringsföretag inte omfattas av några placeringsregler i dag. Några begränsningar som avses i artikel 34.2 finns inte i dagens lagstiftning och återförsäkringsdirektivet är därmed uppfyllt i denna del. Även artikel 34.3 får anses vara tillgodosett då något krav på förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt inte finns i dagens lagstiftning.

Sammanfattningsvis förslås att återförsäkringsbolag undantas från huvuddelen av de kvantitativa placeringsbestämmelserna i 7 kap. FRL, för att i stället omfattas av mer allmänt utformade bestämmelser för placeringarnas inriktning i enlighet med vad som redogjorts för ovan. Villkoren som återförsäkringsdirektivet ställer för att utestående belopp från specialföretag ska få användas som skuldtäckningstillgång (se artikel 34.5 och avsnitt 6.3.7) blir även tillämpliga på direkt- försäkringsbolagens placeringsregler.

Derivatinstrument

Av artikel 34.1 d i återförsäkringsdirektivet framgår att investeringar i derivatinstrument ska vara möjliga i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlätta en effektiv portföljförvaltning. En motsvarande begränsningsregel för användningen av derivat finns redan 7 kap. 17 b § FRL. Direktivet är således redan tillgodosett genom att den bestämmelsen gäller även för åter- försäkringsbolag och någon särskild lagstiftningsåtgärd anses inte behövas i den delen.

Enligt återförsäkringsdirektivet är det vidare möjligt – om ovan angivna förutsättningar är uppfyllda – att använda derivatinstrument som skuldtäckningstillgång. Av artikel 34.1 d framgår att derivatinstrumenten ska värderas med aktsamhet, med hänsyn till de underliggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget ska också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner. Bestämmelsen överens- stämmer i stort med artikel 18.d i tjänstepensionsdirektivet.

Enligt gällande rätt kvalificerar sig inte derivatinstrument som skuldtäckningstillgång och dessa instrument finns följaktligen inte med i katalogen över tillåtna tillgångsslag för skuldtäckning i 7 kap. 10 § FRL. Enligt tjänstepensionsdirektivet får dock optioner, terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument användas vid skuldtäckning av försäkringstekniska avsättningar i verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring, om de bidrar till att sänka den finansiella risken i verksamheten och till att effektivisera förvaltningen av de tillgångar som hör till denna rörelse (se 7 kap. 12 § FRL).

Prop. 2007/08:40

Derivatinstrument kan förekomma i många olika former och bör således inte betraktas som ett homogent tillgångsslag. I prop. 2004/05:165 (s. 176) anför regeringen att en förutsättning för att derivatinstrument ska vara tillämpligt som skuldtäckningstillgång bör vara att instrumentet har en ekonomisk innebörd som motsvarar den hos en tillgång som bedöms som lämplig för skuldtäckning och att hänsyn måste tas till den kreditrisk som uppstår gentemot motparten. I tillsynen över institutet bör därför även ingå att kontrollera att instituten undviker en överdriven riskexponering mot en och samma motpart.

Motsvarande bör gälla för skuldtäckning av försäkringstekniska avsättningar och utjämningsreserv i återförsäkringsverksamhet. Detta föranleder emellertid – i likhet med genomförandet av tjänste- pensionsdirektivet – inga särskilda bestämmelser i lag. Det finns därför inget behov av att, såsom Svenska Aktuarieföreningen föreslår, införa en explicit bestämmelse i lag som avser återförsäkringsbolagen i denna del. Någon möjlighet att utsträcka bestämmelserna till att även gälla andra verksamheter än återförsäkring och tjänstepension följer inte heller av återförsäkringsdirektivet.

Vid genomförandet av EG:s tredje skade- och livförsäkringsdirektiv ansågs inte EG-rätten medge att derivatinstrument får användas för skuldtäckning (se prop. 1994/95:184 s. 174), eftersom sådana instrument inte finns med i uppräkningen av tillåtna tillgångsslag (se artikel 23.1 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Detta torde även vara den vanligaste tolkningen av saken inom EU. EG-rätten får dock sägas vara något oklar när det gäller hur derivatinstrument får användas för skuldtäckning. Vid genomgången av vilka principer som ska iakttas vid utformningen av reglerna om skuldtäckningstillgångar (artikel 23.3 iv), anges emellertid att derivatinstrument får användas i den utsträckning som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning. De måste värderas försiktigt och får beaktas vid värderingen av de underliggande tillgångarna. Detta kan tolkas som att derivatinstrument kan tillåtas som skuldtäckningstillgång, om instrumentet har en direkt koppling till en viss sådan tillgång (se Placeringsutredningens slutbetänkande SOU 2003:84 s. 103). En eventuell omprövning av ställningstagandet som gjordes i samband med genomförandet av EG:s skade- och livförsäkringsdirektiv bör dock anstå till att en mer genomgripande översyn av försäkringsbolagens placeringstillgångar görs.

Länsförsäkringsbolagens Förening anser att gällande placeringsregler för försäkringsbolag bör anpassas till EG:s minimikrav nu, även om solvensreglerna inte reformeras på det sätt som föreslogs i solvenspromemorian. Placeringsreglerna för svenska försäkringsbolags tillgångar är mer restriktiva än vad EG-direktiven kräver. Enligt föreningen innebär den nya tillsynsmodellen (trafikljuset) att bolagen behöver ha ett större buffertkapital än vad försäkringsrörelselagen föreskriver, för att täcka för marknadsrisker (risken för att marknadsvärdet för ett finansiellt instrument m.m. ändras till följd av förändringar i främst räntor, valutakurser, aktiekurser). Föreningen anser således att åtminstone de kvantitativa begränsningarna avseende andelen aktier, fastigheter och obligationer avskaffas. Föreningen anser också att derivatinstrument bör kunna tillåtas användas för skuldtäckning.

Prop. 2007/08:40

Föreningens synpunkter är väl värda att beakta. Som nämnts ryms dock inte någon samlad översyn av placeringsreglerna för direkt- försäkringsbolagen inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Återförsäkringsdirektivets artikel 34.1 andra stycket innehåller en möjlighet att undanta statsobligationer från diversifieringskravet med avseende på riskkoncentrationer i artikel 34.1 e. Finansinspektionen anför att optionen bör utnyttjas eftersom det primära syftet med återförsäkringsverksamhet, till skillnad från t.ex. tjänstepensions- verksamhet, torde vara att åstadkomma en säkerhet för att åtagandena kan infrias. Frågan om en hög avkastning är normalt endast en fråga för ägarna (och inte för försäkringstagarna). I likhet med vad Sveriges Försäkringsförbund antyder är det inte orimligt att statsobligationer behandlas mer förmånligt än andra finansiella tillgångar. Det finns också anledning att instämma i att undantaget måste förstås så att placeringar i statsobligationer – såväl som total andel av placeringarna som enhandsengagmeng – kan tillåtas vara något större än för andra tillgångar.

Statsobligationer kan dock inte anses helt riskfria och det kan därför inte anses lämpligt att helt bortse från kravet på att försäkringsbolagen ska undvika ett överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag samt riskackumulering i portföljen som helhet. Den allmänt hållna diversifieringsregeln i 7 kap. 9 a § FRL kan heller inte anses vara alltför begränsande för återförsäkringsföretagens placeringar i statsobligationer. Det kan således inte hävdas att de svenska återförsäkringsbolagen får sämre möjligheter att använda stats- obligationer än utländska återförsäkringsföretag. Den eftersträvansvärda generella diversifieringsansatsen bör således inte frångås och optionen enligt direktivet bör därför inte utnyttjas.

Enligt artiklarna 57.6 och 60.10, punkt 2 i båda artiklarna, får skade- och livförsäkringsföretag, som samtidigt bedriver återförsäkrings- verksamhet, välja att tillämpa återförsäkringsdirektivets regler om skuldtäckning av återförsäkring i artikel 34, om mottagna åter- försäkringspremier motsvarar mer än 10 procent av de totala premierna, de mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50 miljoner euro eller de tekniska avsättningarna för mottagen återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av företagets totala tekniska avsättningar. Om så sker föreskriver återförsäkringsdirektivet att tillsynsmyndigheten ska verifiera att alla tillgångar och avsättningar i bolagets återförsäkring ska avgränsas, förvaltas och organiseras separerat från tillgångarna i direktförsäkringsverksamhet, utan möjlighet till överföring.

I kompletteringspromemorian föreslås att Sverige bör utnyttja optionerna i skade- och livförsäkringsdirektiven som införs genom artiklarna 57.6 och 60.10 i återförsäkringsdirektivet.

Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker förslaget, eftersom de anser att de fördelar som uppnås med det flexiblare valet av lämpliga skuldtäckningstillgångar för återförsäkring, mer än väl uppvägs av de nackdelar som uppstår med separat förvaltning och överföringsförbud mellan skuldtäckningstillgångar avseende direktförsäkringsverksamhet och återförsäkringsverksamhet. Länsförsäk- ringsbolagens Förening är neutrala eller svagt positiva till den nu diskuterade partiella reformen, men ser ytterligare problem för bolagen

Prop. 2007/08:40

100

när ett s.k. blandat bolag växlar mellan att överskrida och underskrida gränsen för när återförsäkringsverksamheten enligt definitionen ska anses betydande. Som remissinstanserna lyfter fram i sina remissvar måste de positiva effekterna av kvalitativt utformade placeringsregler för mottagen återförsäkring vägas mot de administrativa nackdelarna med skilda placeringsregler och krav på separation. Mot denna bakgrund anser vi, i likhet med flera remissinstanser, att s.k. blandade bolag inte bör få tillämpa de nya placeringsreglerna enligt återförsäkringsdirektivet för den del av verksamheten som avser mottagen återförsäkring.

6.3.10Registerföring av skuldtäckningstillgångar

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om registerföring av skuldtäckningstillgångar utvidgas till att omfatta alla försäkringsbolag.

Kompletteringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemorian föreslås vidare att skuldtäckningstillgångar avseende återförsäkringsverksamheten i s.k. blandade bolag ska registreras åtskilt från verksamheten avseende direkt försäkring.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen avstyrker att det införs ett krav på ett separat register för återförsäkringsverksamhet i s.k. blandade bolag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt ska försäk- ringsbolag som omfattas av bestämmelserna om skuldtäckning i 7 kap. 9 § FRL föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde (se 7 kap. 11 § första stycket). Kravet gäller dels försäkringsbolag som bedriver direkt försäkringsrörelse, dels försäkringsbolag som bedriver återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring (skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år). Syftet med bestämmelsen har varit att trygga dessa försäkringstagares förmånsrätt.

För livförsäkringsbolag som driver både tjänstepensionsverksamhet och annan livförsäkringsverksamhet gäller därutöver att de ska upprätta ett register för vardera verksamheten och att respektive försäkrings- tagargrupp ska ha förmånsrätt till tillgångarna i respektive register.

Av 7 kap. 11 a § FRL framgår att förmånsrätt enligt 4 a § förmåns- rättslagen (1970:979) följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran som grundas på alla slags försäkrings- avtal. Förmånsrätt följer också med fordran som avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla. Förmånsrätten gäller vid konkurs och utmätning före alla andra fordringar i de tillgångar som finns upptagna i sådana register som anges i 7 kap. 11 § FRL.

Som en följd av att skuldtäckningsreglerna nu föreslås gälla all återförsäkring (se avsnitt 6.3.7) bör även reglerna i 7 kap. 11 § FRL om registerföring utvidgas till att gälla alla försäkringsbolag. En sådan utvidgning är dessutom befogad, eftersom förmånsrätten endast omfattar tillgångar som på visst sätt är registerförda. Även ett försäkringsbolag som driver återförsäkringsrörelse avseende annan skadeförsäkring än den

Prop. 2007/08:40

101

nyss nämnda bör således vara skyldigt att föra ett register över skuldtäckningstillgångarna för att säkra försäkringstagarnas förmånsrätt.

Eftersom förslaget i kompletteringspromemorian om särskilda placeringsregler för återförsäkringsverksamheten i s.k. blandade bolag nu inte föreslås genomföras (se avsnitt 6.3.9), faller också förslaget om att tillgångarna och avsättningarna i bolagets återförsäkringsverksamhet ska separeras från tillgångar och avsättningar inom direkt försäkring. Några särskilda regler avseende registerföringen av skuldtäckningstillgångarna i dessa blandande försäkringsbolag är således inte aktuella.

6.3.11Försäkringstekniska riktlinjer och underlag samt placeringsriktlinjer

Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräknings- underlag ska gälla för alla återförsäkringsbolag. Detsamma ska gälla i fråga om placeringsriktlinjer.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund och Svenska Aktuarieföreningen tillstyrker att alla återförsäkringsbolag åläggs att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer. Finansinspektionen motsätter sig dock att innehållet i riktlinjerna preciseras i lag. Aktuarieföreningen anför att kravet på försäkringstekniskt beräkningsunderlag bör utmönstras för alla försäkringsbolag, eftersom dessa inte fyller någon funktion. Försäkringsförbundet motsätter sig att kravet på beräkningsunderlag utvidgas till att gälla alla återförsäkringsbolag, eftersom de antaganden som ska redovisas i underlaget i huvudsak inte är relevanta för återförsäkringsrörelse.

Skälen för regeringens förslag: Kravet på upprättande av försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag regleras i 7 kap. 3 § FRL. Av sista stycket i nämnd paragraf framgår att de bolag som omfattas av regeln får avstå från att upprätta beräkningsunderlag, om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant underlag. Genom en hänvisning i nämnda paragraf till 7 kap. 9 § FRL har kravens omfattning tidigare varit begränsat till verksamhet avseende direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring.

Gällande rätt innebär därutöver att försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa placeringsriktlinjer, se 7 kap. 10 g § FRL. Nämnd paragraf omfattar även de försäkringsbolag som avses i 7 kap. 9 § FRL.

Enligt nu gällande regler åläggs således försäkringsbolag som driver direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring att upprätta försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag samt placeringsriktlinjer. I likhet med Finansinspektionen anser regeringen det lämpligt av tillsynsskäl att utvidga detta åliggande för bolagen till all återförsäkring. Ett av inspektionen efterfrågat ställningstagande som skulle innebära att innehållet i riktlinjer och

Prop. 2007/08:40

102

underlag inte längre preciseras i lag, kräver ytterligare analys och beredning. Detta bör ske i ett annat och större sammanhang.

Reglerna om det försäkringstekniska beräkningsunderlaget är som nämnts flexibla (se 7 kap. 3 § sista stycket) och en effektiv tillämpning av dem torde kunna innebära att bolagen – även när det gäller återförsäkringsrörelse – endast behöver upprätta ett underlag som är relevant för såväl styrnings- som tillsynsändamål. I motsats till vad Svenska Aktuarieföreningen hävdat fyller beräkningsunderlaget således fortfarande en funktion.

6.3.12Kapitalbasen

Regeringens förslag: Det klargörs i försäkringsrörelselagen vilka poster som får ingå i kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse och att utjämningsreserven för kreditförsäkring ska dras av från denna.

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets övriga regler om kapitalbasen tillgodoses redan av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Direktivets bestämmelser om avdrag från kapitalbasen för innehav i andra finansiella företag har tillgodosetts genom ändringar i samma lag i samband med ny lagstiftning om finansiella konglomerat.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och bedömningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmän regel

Varje medlemsstat ska enligt artikel 35 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att alla återförsäkringsföretag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvarar kraven i detta direktiv.

Återförsäkringsbolag omfattas redan av försäkringsrörelselagens bestämmelser om tillräcklig kapitalbas (se 1 kap. 8 a § FRL). Därigenom tillgodoses den allmänna regeln i direktivets artikel 35.

Godkända poster

Artikel 36 i återförsäkringsdirektivet behandlar vilka poster som är godkända i kapitalbasen.

Enligt artikel 36.1 ska den disponibla solvensmarginalen motsvaras av tillgångar i återförsäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, bl.a. följande:

a)Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för

Prop. 2007/08:40

103

eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

i)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen.

iii)De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, vilket dock inte påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b) Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna

försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver.

c)Den balanserade vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning. Enligt artikel 36.2 ska den disponibla solvensmarginalen minskas med

beloppet för de egna aktier som återförsäkringsföretaget innehar direkt. För återförsäkringsföretag som tillämpar diskontering eller nedsättning

av sina försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador för att ta hänsyn till avkastning på placeringar, såsom tillåts genom artikel 60.1 g i direktiv 91/674/EEG, ska den disponibla solvensmarginalen minskas med skillnaden mellan odiskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar före nedsättning, enligt uppgift i noterna till redovisningen, och diskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar efter nedsättning. Denna justering ska göras för alla risker som anges i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG, med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i samma bilaga. För andra försäkringsklasser än 1 och 2 i punkt A i bilagan behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.

Utöver de avdrag som anges i första och andra styckena ska följande dras från den disponibla solvensmarginalen:

a)Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande slag av organ:

i)Försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG.

ii)Återförsäkringsföretag enligt artikel 3 i detta direktiv eller återförsäkringsföretag i icke-medlemsstater enligt artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG.

iii)Försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG.

iv) Kreditinstitut och finansiella institut enligt definitionerna i artiklarna 1.1 och 1.5 i direktiv 2000/12/EG.

v)Värdepappersföretag och finansiella institut enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG och i artikel 2.4 och 2.7 i direktiv 93/6/EEG .

Prop. 2007/08:40

104

b)Var och en av följande poster som ett återförsäkringsföretag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:

i)De instrument som avses i punkt 4.

ii)De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG.

iii)Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkrings- holdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag enligt a och b i tredje stycket.

Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som återförsäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras återförsäkringsföretag också med tillämpliga ändringar tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) ska tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som ska inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att återförsäkringsföretag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/78/EG eller direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen.

Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

Enligt artikel 36.3 får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvens- marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 procent får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäkringsföretaget går i konkurs eller likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

i)Endast helt inbetalda medel får beaktas.

ii)För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga

Prop. 2007/08:40

105

myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande återförsäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii)Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om åter- försäkringsföretagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv)I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver avveckling av återförsäkringsföretaget, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v)Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i)De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii)Utställandeavtalet ska ge återförsäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii)Långivarens fordran på återförsäkringsföretaget ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv)Handlingarna vid utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för återförsäkringsföretaget att fortsätta sin verksamhet.

v)Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

I artikel 36.4 föreskrivs följande. Efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndig- heten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 procent av nämnda kapital, upp till 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvens- marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.

b) Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäkringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara

Prop. 2007/08:40

106

mer än 50 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvens- marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga nationella myndigheterna ska fastställa riktlinjer avseende villkoren för godkännande av extra bidrag.

c)Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

Enligt artikel 36.5 får, när det gäller livåterförsäkringsverksamhet, den disponibla solvensmarginalen dessutom, efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, också utgöras av följande:

a)Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 procent av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 procent av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multiplicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga återstående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG.

De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast

i)om en aktuariell rapport inlämnas till de behöriga myndigheterna med en beräkning av sannolikheten av dessa framtida vinsters uppkomst, och

ii)i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver enligt punkt 4 c inte redan beaktats.

b)Om zillmering inte tillämpas, eller om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 procent av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

Enligt artikel 36.6 ska ändringar av punkterna 1–5 i denna artikel i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen ska antas enligt förfarandet i artikel 55.2, dvs. genom ett kommitologiförfarande på samma sätt som föreskrivs i direktförsäkringsdirektiven.

Föreskrifter om att utjämningsreserver ska dras av från kapitalbasen införs även i skadeförsäkringsdirektiven genom artikel 57.4 a. Någon motsvarande ändring görs däremot inte i livförsäkringsdirektivet. Där finns redan särskilda bestämmelser om att beakta vinstreserver (se artikel

27.2b i [2002/83/EG]).

Prop. 2007/08:40

107

De nya föreskrifterna om avdrag från kapitalbasen för innehav i andra finansiella företag införs även i skade- och livförsäkringsdirektiven genom artikel 57.4 b respektive artikel 60.8 a i återförsäkringsdirektivet.

I 7 kap. 22 § FRL anges vilka poster som får ingå i kapitalbasen för livförsäkringsrörelse och att Finansinspektionen får medge att andra poster ingår. I 7 kap. 24 § FRL finns motsvarande bestämmelser för skadeförsäkringsrörelse. Båda dessa bestämmelser gäller även för motsvarande återförsäkringsrörelse.

Återförsäkringsdirektivets artikel 36, som har sin förebild i skade- och livförsäkringsdirektiven, tillgodoses väsentligen redan av försäk- ringsrörelselagen i kombination med sådana föreskrifter om kapitalbasen som får meddelas enligt 1 kap. 8 a § FRL. Det är dock lämpligt att göra ett par kompletteringar.

Som tidigare nämnts ska dagens utjämningsavsättning för kredit- försäkring anses som en utjämningsreserv i direktivets mening men fortfarande skuldtäckas (se avsnitt 6.3.6 och 6.3.7). Enligt direktivet (artikel 36.1 b) ska utjämningsreserven dras av från kapitalbasen, vilket det finns goda skäl för, eftersom den grundas på uppskattade åtaganden som inte ingår bland de försäkringstekniska avsättningarna, men som företaget riskerar att få infria. Det klargörs därför i 7 kap. 24 § FRL, som reglerar kapitalbasen för skadeförsäkringsringsrörelse, till vilket kreditförsäkring hör, att utjämningsreserven inte får ingå i kapitalbasen. Detta gäller oavsett om reserven redovisas som en obeskattad reserv eller eget kapital.

I 7 kap. 24 § FRL anges hur en diskontering av avsättningar för vissa oreglerade skador ska beaktas. Skillnaden mellan det odiskonterade och det diskonterade beloppet ska dras av från kapitalbasen. Bestämmelsen hänvisar till vissa försäkringsklasser för direkt försäkring, vilket innebär att alla skadeförsäkringsklasser utom sjuk- och olycksfallsförsäkring omfattas. För avsättningar för sjuk- och olycksfallsförsäkring ska en diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras. För att uppfylla direktivets artikel 36.2 bör det i bestämmelsen i 7 kap. 24 § förtydligas att vad som där gäller för försäkringsklasserna inom direkt försäkring utvidgas till att även gälla för motsvarande återförsäkring. Såsom tidigare framgått beviljas koncession för svenska bolags återförsäkringsrörelse enligt samma klassindelning som direkt försäkring, någonting som följer av Finansinspektionens föreskrifter (se avsnitt 6.2).

Artikel 36.2 föreskriver vidare att avdrag från kapitalbasen ska göras för innehav i vissa andra finansiella företag, men att det får underlåtas i vissa fall. Bestämmelser om sådana avdrag genomfördes den 1 juli 2006 för alla försäkringsbolag (se 7 kap. 24 a § FRL och prop. 2005/06:45 s. 187). Dessa bestämmelser tillgodoser även återförsäkringsdirektivet.

Artikel 36.3–36.5 innehåller frivilliga regler om vilka poster kapitalbasen får utgöras av. Sådana frivilliga regler finns redan för både liv- och skadeförsäkringsrörelse. Enligt 7 kap. 22 och 24 §§ FRL får Finansinspektionen medge att andra poster, utöver de som finns uppräknade, får ingå i kapitalbasen.

I artikel 36.6 finns bestämmelser om att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen. Den ska antas enligt förfarandet i artikel

Prop. 2007/08:40

108

55.2, dvs. genom ett kommittologiförfarande. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.8.

6.3.13Solvensmarginalen

Regeringens förslag: Det förtydligas i försäkringsrörelselagen att de höjningar av vissa belopp som utgör underlaget för beräkning av solvensmarginalen för vissa klasser av skadeförsäkring även ska avse motsvarande återförsäkring. Finansinspektionen får medge att solvensmarginalen reduceras med fordringar på specialföretag.

Nuvarande bestämmelser om beräkning av solvensmarginal för livförsäkring begränsas till direkt försäkring. Livåterförsäkring ska i stället beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. Ett bemyndigande införs dock som gör det möjligt att beräkna solvensmarginalen för livåterförsäkring enligt reglerna för livförsäkring när det kan anses befogat.

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets regler om solvensmarginalen tillgodoses i övrigt av bestämmelser i försäkrings- rörelselagen.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och bedömningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Föreskriven solvensmarginal för skadeåterförsäkring

Artikel 37 i återförsäkringsdirektivet behandlar kapitalkravet för skadeåterförsäkring.

Enligt artikel 37.1 ska den föreskrivna solvensmarginalen bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räken- skapsåren.

Dock ska, då det gäller återförsäkringsföretag som huvudsakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av klasserna kredit-, storm-, hagel- och frostrisker, de senaste sju räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av de genomsnittliga försäkrings- ersättningarna.

Om inte annat följer av artikel 40, ska, enligt artikel 37.2, beloppet för den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel.

Premiebasen ska enligt artikel 37.3 beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

Premie- eller bidragsbelopp som avser försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG ska ökas med 50 procent.

Prop. 2007/08:40

109

Premie eller bidragsbelopp som avser andra försäkringsklasser än försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 procent för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. De premier eller bidrag, tilläggsavgifter inräknade, som hänför sig till återförsäkringsverksamheten under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.

Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar av vilka den första ska uppgå till högst 50 miljoner euro, medan den andra ska utgöra restbeloppet. 18 respektive 16 procent av dessa beloppsandelar ska sedan räknas fram och läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som återförsäkringsföretaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkrings- ersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 procent. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för fastställande av andelen premier eller bidrag.

Enligt artikel 37.4 ska följande beräkningssätt användas för den ersättningsbaserade solvensmarginalen, varvid för klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG beloppen för skade- ersättningar, avsättningar och återvunna belopp ska ökas med 50 procent.

Skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 procent för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv.

De ersättningar, utan avdrag för anspråk för vilka retrocessionärer ansvarar, som betalats ut under de perioder som anges i punkt 1 ska läggas ihop. Till denna summa ska läggas beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår. Detta belopp ska sedan minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Det återstående beloppet ska minskas med beloppet för avsättningar för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som inföll två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger. Om den referensperiod som fastställs i punkt 1 omfattar sju år, ska det belopp för avsättningar för ännu ej reglerade försäkringsfall som

Prop. 2007/08:40

110

fastställts i början av det räkenskapsår som inföll sex år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger dras från beloppet.

En tredjedel eller en sjundedel av det erhållna beloppet, beroende på vilken referensperiod som ska användas enligt punkt 1, ska delas upp i två delar, varav den första omfattar 35 miljoner euro och den andra det överskjutande beloppet. 26- respektive 23 procent av dessa belopps- andelar ska sedan räknas fram och läggas ihop.

Den sålunda framräknade summan ska multipliceras med ett tal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar, som försäkringsföretaget fortfarande har att ansvara för, beräknade efter avdrag för retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningar; dock får detta tal inte vara mindre än 50 procent. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp.

Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, ska, enligt artikel 37.5 den föreskrivna solvens- marginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska retrocession inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än ett.

Enligt artikel 37.6 ska de procenttal som ska tillämpas på belopps- andelarna enligt punkt 3 femte stycket och punkt 4 sjunde stycket nedsättas till en tredjedel för sjukförsäkring som meddelas på liknande tekniska grunder som gäller för livförsäkring, förutsatt att

a)inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighetstabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder,

b)en avsättning görs för stigande ålder,

c)ett premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhetsmarginal av tillräcklig storlek,

d)försäkringsföretaget får säga upp avtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och

e)avtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller nedsättning av ersättningarna också när det gäller löpande avtal.

Föreskrifter motsvarande direktivets 37.3 om att solvensmarginalen kan minskas med belopp som kan återfås från ett specialföretag införs även i skade- och livförsäkringsdirektivet genom artikel 57.5 respektive artikel 60.9.

Direktivets föreskrifter om solvensmarginal för skadeåterförsäkring tillgodoses i stort sett genom 7 kap. 25 § FRL. Artikel 37.3 innehåller dock ett par nyheter.

Det finns sedan tidigare en bestämmelse i 7 kap. 25 § FRL om höjning av premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp vid beräkning av solvensmarginalen för försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket

Prop. 2007/08:40

111

11–13 FRL. Denna bestämmelse omfattar dock endast direkt skade- Prop. 2007/08:40 försäkringsrörelse. För att uppfylla artikel 37.3 andra stycket om

höjningen för vissa försäkringsklasser inom skadeförsäkring bör bestämmelsen utvidgas till att omfatta även motsvarande återförsäkring i 7 kap. 25 § första stycket FRL.

I artikel 37.3 sjätte stycket anges att solvensmarginalen får reduceras med vad som kan återfås från ett specialföretag. Reduktionen torde avse de fordringar som finns på specialföretaget enligt avtalen i dess riskövertagande verksamhet. Enligt artikel 37.4 anges vidare att vad som kan återfås får, efter godkännande från den behöriga myndigheten, dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal inom de gränser som anges i direktivet. Det finns med hänsyn till konkurrensneutraliteten inte skäl att generellt förhindra svenska försäkringsföretag att kunna utnyttja de möjligheter som direktivet ger. Det bör därför införas en bestämmelse om att Finansinspektionen får medge att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen på motsvarande sätt som för mottagen återförsäkring. Detta ska gälla för såväl direkt försäkring som för återförsäkring. Vilka förutsättningar som ska gälla kommer således att prövas av Finansinspektionen i varje enskilt fall. Utgångspunkten för ett medgivande bör dock vara att riskavtäckningen inte blir sämre än om avtalet ingåtts med ett återförsäkringsföretag som omfattas av direktivet.

Föreskriven solvensmarginal för livåterförsäkring

Artikel 38 i återförsäkringsdirektivet behandlar kapitalkravet för livåter- försäkring. Den föreskrivna solvensmarginalen för livåterförsäkring ska enligt artikel 38.1 fastställas i enlighet med artikel 37.

Enligt artikel 38.2 kan hemmedlemsstaten, trots vad som anges i artikel 38.1, föreskriva att för de försäkringsformer inom försäkringsbranschen som omfattas av artikel 2.1 a i direktiv 2002/83/EG och som är knutna till investeringsfonder eller försäkringar med rätt till återbäring samt för sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 b och 2.2 b–e i direktiv 2002/83/EG, ska den föreskrivna solvensmarginalen fastställas i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/83/EG (artikel 38.2).

Direktivets utgångspunkt är att även solvensmarginalen för återförsäkring av livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. Det införs dock samtidigt en option att för vissa typer av lång livåterförsäkring, såsom livförsäkring och livräntor, tillämpa reglerna för livförsäkring vid beräkning av solvensmarginalen. Av samma skäl som angavs för tekniska avsättningar i avsnitt 6.3.5 bör solvensmarginalen för livåterförsäkring som huvudregel beräknas enligt de regler som gäller för skadeförsäkring, men beräkning enligt reglerna för livförsäkring bör vara möjligt när det kan anses befogat. Bestämmelsen i 7 kap. 23 § bör därför begränsas till direkt livförsäkring och bestämmelsen i 7 kap. 25 § utvidgas till att även omfatta återförsäkring av livförsäkring.

112

Föreskriven solvensmarginal för återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring

Hemmedlemsstaten ska enligt artikel 39.1 i återförsäkringsdirektivet föreskriva att varje återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring ska ha en disponibel solvensmarginal som täcker det sammanlagda beloppet för de föreskrivna solvensmarginalerna för skade- och livåterförsäkringsverksamheterna, fastställda i enlighet med artiklarna 37 respektive 38 i detta direktiv.

Om den disponibla solvensmarginalen inte når upp till den nivå som krävs enligt punkt 1 i denna artikel ska, enligt artikel 39.2, de behöriga myndigheterna vidta de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 42 och 43 i detta direktiv.

I 7 kap. 23 och 25 §§ FRL finns bestämmelser om erforderlig solvens- marginal för liv- och skadeförsäkringsrörelse. Motsvarande ordning gäller för kapitalbasen enligt 7 kap. 22 och 24 §§ FRL. Därigenom framgår det tillräckligt tydligt att återförsäkringsbolag ska ha en kapitalbas som täcker det sammanlagda beloppet av återförsäkring av skade- och livförsäkring när verksamheterna bedrivs i samma bolag. Direktivets artikel 39.1 är därmed tillgodosedd.

I 19 kap. 11 § FRL finns bestämmelser om sanktioner mot försäk- ringsbolag som inte uppfyller solvenskraven. Bestämmelserna tillgodoser direktivets artikel 39.2.

6.3.14Garantifonden (garantibeloppet)

Regeringens förslag: För återförsäkring av skadeförsäkring ska gälla samma garantibelopp som nu gäller för livförsäkringsrörelse. Bestämmelserna avseende skadeförsäkringsrörelse begränsas till direkt skadeförsäkring.

Försäkringsbolag som samtidigt bedriver direkt skadeförsäkring och återförsäkring ska ha ett garantibelopp om minst 3 miljoner euro, om något av följande villkor är uppfyllda

1.mottagna premier som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro eller

2.försäkringstekniska avsättningar som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar.

Återförsäkringspromemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Finansinspektionen föreslår att möjligheten enligt återförsäkringsdirektivet att föreskriva ett lägre garantibelopp för captivebolag utnyttjas. Sveriges Försäkringsförbund och Dina Försäkringar Riksförbund önskar ett förtydligande av hur det förhöjda kravet på lägsta garantibelopp samspelar med Finansinspektionens möjlighet att medge undantag från försäkringsrörelselagens regler (1 kap. 10 §).

Prop. 2007/08:40

113

Skälen för regeringens förslag

Garantifondens belopp

En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artiklarna 37, 38 och 39, ska enligt artikel 40.1 i återförsäkringsdirektivet utgöra garantifonden. Den ska bestå av sådana poster som anges i artikel 36.1–3 och, efter godkännande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, artikel 36.4 c.

Garantifonden ska enligt artikel 40.2 uppgå till minst 3 miljoner euro. Varje medlemsstat får föreskriva att garantifonden när det gäller captivebolag för återförsäkring ska uppgå till minst 1 miljon euro.

Captivebolag definieras i artikel 2 b.

I 7 kap. 26 § FRL finns regler om garantibeloppet för livförsäk- ringsrörelse. I 7 kap. 27 § finns motsvarande regler för skadeförsäk- ringsrörelse. Den nuvarande regleringen av garantibeloppet för livförsäkringsrörelse överensstämmer med det som enligt artikel 40.1 och

40.2första stycket ska gälla för all återförsäkring. Det bör därför införas en bestämmelse i 7 kap. 26 § om att samma garantibelopp som för livförsäkring även ska tillämpas för återförsäkring av skadeförsäkring. Bestämmelserna i 7 kap. 27 § bör samtidigt begränsas till direkt skadeförsäkring. Ändringen innebär att den minsta kapitalbasen (garantibeloppet) för verksamhet avseende återförsäkring av skadeförsäkring höjs från 2 miljoner till 3 miljoner euro.

Inom större koncerner förekommer att ett särskilt koncernbolag bildas för att mot ersättning från andra koncernbolag ta över dessa bolags risker. Det förra bolaget (captivebolaget) kan bedriva sin verksamhet som direktförsäkrare eller som mottagare av återförsäkring för ett annat försäkringsbolag (som är direktförsäkrare). Direktivet ger i artikel 40.2 andra stycket en möjlighet att fastställa ett lägre kapitalkrav, 1 miljon euro, för captivebolag för återförsäkring.

Finansinspektionen har föreslagit att denna möjlighet att föreskriva ett lägre garantibelopp för captivebolag bör utnyttjas. Enligt inspektionen finns det i annat fall risk att captivebolag etablerade i Sverige överför sin verksamhet till andra sådana bolag etablerade i andra medlemsländer, eller utanför EES. Branschföreträdare såsom Sveriges Försäkringsförbund och Svenskt Näringsliv har å andra sidan inte haft någon erinran mot att möjligheten till lägre garantibelopp inte utnyttjas. Eftersom en utgångspunkt för arbetet med genomförande av återförsäkringsdirektivet är att regelverket för försäkringsbolag inte ska ändras och justeras i större utsträckning än vad som är nödvändigt – med hänsyn bl.a. till att det inom en nära framtid kommer att genomgå en genomgripande reformering – bör det inte i detta sammanhang införas någon särreglering av captivebolag. Dessa bör även fortsättningsvis behandlas helt inom ramen för de rörelseregler och den tillsyn som gäller för övriga försäkringsbolag.

Prop. 2007/08:40

114

Översyn av garantifondens belopp m.m.

Enligt artikel 41.1 i återförsäkringsdirektivet ska de belopp i euro som fastställs i artikel 40.2 ses över årligen med början den 10 december 2007, så att de avspeglar förändringar i det europeiska konsument- prisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan detta direktivs ikraftträdande och tidpunkten för översynen och rundas av uppåt till närmaste 100 000-tal euro.

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än

5 procent ska ingen justering göras.

Kommissionen ska enligt artikel 41.2 årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om översynen och de justerade belopp som avses i punkt 1.

När ett försäkringsbolag bedriver såväl direkt försäkring som återförsäkring ska garantibeloppet bestämmas enligt återförsäkrings- direktivet, dvs. uppgå till minst 3 miljoner euro, om något av följande villkor är uppfyllda:

a)mottagna premier som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro, eller

b)försäkringstekniska avsättningar som avser återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar.

Dessa förutsättningar framgår genom ändringar i skadeförsäkrings- och livförsäkringsdirektiven (se artikel 57.6 och 60.10).

Om ett försäkringsbolag bedriver både direkt försäkring och återförsäkring bör samma regler som för återförsäkringsbolag gälla om direktivets gränsvärden i artiklarna 57.6 och 60.10 överskrids. Detta bör framgå av 7 kap. 26 §. Genom att nämnda paragraf redan omfattar bestämmelser om höjningar som beslutats av kommissionen med hänsyn till ändringar i europeiskt konsumentprisindex tillgodoses artikel 41.2.

Sveriges Försäkringsförbund och Dina Försäkringar Riksförbund har efterlyst ett förtydligande av hur kravet på lägsta garantibelopp samspelar med Finansinspektionens möjlighet att helt eller delvis medge undantag från försäkringsrörelselagens regler enligt 1 kap. 10 §. Nu föreslagen lydelse av 7 kap. 26 § innebär att garantibeloppet höjs till 3 miljoner euro om ett försäkringsbolag bedriver både direkt skadeförsäkringsverksamhet och återförsäkring, samtidigt som återförsäkringsverksamheten över- skrider något av de kvantitativa gränsvärden som uppställs. Om något av dessa krav är uppfyllda kan dispens från det förhöjda kravet komma i fråga enligt lydelsen av 1 kap. 10 §, numera föreslagna andra stycket punkten 1.

6.3.15Tillsynsfrågor

Regeringens bedömning: Gällande bestämmelser i försäkrings- rörelselagen tillgodoser direktivets regler om återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter, finansiell saneringsplan och återkallelse av auktorisation.

Prop. 2007/08:40

115

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot bedömningarna.

Skälen för regeringens bedömning

Återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter

Om ett återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i artikel 32 får, enligt artikel 42.1 i återförsäkringsdirektivet, den behöriga myndigheten i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar.

I syfte att återställa finansiell stabilitet i ett återförsäkringsföretag, vars solvensmarginal kommit att underskrida det minimum som föreskrivs i artiklarna 37, 38 och 39, ska den behöriga myndigheten i hem- medlemsstaten enligt artikel 42.2 kräva att företaget för godkännande av myndigheten framlägger en plan för hur en sund finansiell ställning ska återställas.

I undantagsfall får den behöriga myndigheten, när den bedömer att ett återförsäkringsföretags finansiella ställning kommer att ytterligare försämras, även begränsa återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten ska därvid underrätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas territorier försäkringsföretaget bedriver verksamhet om alla åtgärder den har vidtagit, varpå dessa myndigheter på den första medlemsstatens begäran ska vidta samma åtgärder.

Om återförsäkringsföretagets solvensmarginal går under den garantifond som anges i artikel 40, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten enligt artikel 42.3 begära att återförsäkringsföretaget överlämnar en plan avseende kortfristig finansiering till myndigheten för godkännande.

Myndigheten får vidare inskränka återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten ska underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om detta och dessa myndigheter på den första medlemsstatens begäran ska vidta samma åtgärd.

Varje medlemsstat ska enligt artikel 42.4 vidta de åtgärder som är nödvändiga enligt dess nationella lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom dess territorium om återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i punkterna 1–3, och hemmedlemsstaten ska i sådana fall ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.

Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen eller den gruppbaserade kapitalbasen, ska Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller visst garantibelopp eller om kapitalbasen för ett livförsäkringsbolag inte har en viss sammansättning, ska inspektionen

Prop. 2007/08:40

116

förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Detta framgår av 19 kap. 11 § fjärde stycket FRL. Av sjunde stycket i samma paragraf framgår att Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige i vissa uppräknade situationer.

Finansinspektionen är enligt 19 kap. 11 a § första stycket FRL skyldig att anmäla beslut om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där bolaget enligt underrättelse bedriver försäkringsverksamhet. Ett sådant beslut ska dessutom anmälas till behöriga myndigheter i de EES-länder där bolaget har tillgångar. Enligt andra stycket får inspektionen i samband med en anmälan enligt första stycket begära att den behöriga utländska myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

Enligt 3 kap. 7 § första stycket LUFT ska Finansinspektionen, om den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, på begäran av myndigheten vidta motsvarande åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Av denna redogörelse framgår att artikel 42 redan är tillgodosedd i gällande rätt, eftersom nyss nämnda bestämmelser i försäkrings- rörelselagen också gäller för återförsäkringsbolag samt då bestämmelsen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions verksamhet i Sverige, genom förslaget i avsnitt 6.1, även kommer att bli tillämplig på EES-försäkringsgivare som driver verksamhet avseende återförsäkring.

Finansiell saneringsplan

Medlemsstaterna ska enligt artikel 43.1 i återförsäkringsdirektivet se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter för att kunna kräva en finansiell saneringsplan för återförsäkringsföretag, om dessa myndigheter bedömer att företagens förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas.

En sådan finansiell saneringsplan ska enligt artikel 43.2 åtminstone innehålla styrkande uppgifter eller handlingar för de kommande tre räkenskapsåren avseende:

a)Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

b)En plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende mottagen och avgiven återförsäkring.

c)En prognos för balansräkningen.

d)En uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.

e)Företagets allmänna policy i fråga om retrocession.

För de fall då ett återförsäkringsföretags ekonomiska ställning försämras så att dess förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt åter- försäkringsavtal hotas ska medlemsstaterna enligt artikel 43.3 se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att kräva att åter- försäkringsföretaget ska ha en högre föreskriven solvensmarginal för att säkerställa att det kan uppfylla solvenskraven inom den närmaste tiden.

Prop. 2007/08:40

117

Nivån på denna högre föreskrivna solvensmarginal ska fastställas utifrån en sådan finansiell saneringsplan som avses i punkten 1.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 43.4 se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att justera ned värdena av alla poster som kan ingå i den disponibla solvensmarginalen, i synnerhet i de fall där dessa posters marknadsvärde har förändrats i betydande omfattning sedan utgången av föregående räkenskapsår.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 43.5 se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av retrocession, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artiklarna 37, 38 och 39, om

a)retrocessionsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller

b)det inte finns någon, eller bara en begränsad, risköverföring i retrocessionsavtalen.

Om de behöriga myndigheterna krävt en finansiell saneringsplan för ett återförsäkringsföretag i enlighet med punkten 1 ska de enligt artikel 43.6 inte utfärda intyg i enlighet med artikel 18, om de anser att företagets förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas enligt vad som avses i punkten 1.

Om Finansinspektionen bedömer att försäkringstagarnas rättigheter hotas, ska inspektionen förelägga försäkringsbolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en finansiell saneringsplan. Detta framgår av 19 kap. 11 § tredje stycket FRL. Med stöd av bemyndigande har Finansinspektionen beslutat föreskrifter om bl.a. vilka uppgifter en sådan finansiell saneringsplan ska innehålla (se 19 kap. 11 § tionde stycket FRL, 49 § andra stycket 16 försäkringsrörelseförordningen [1982:790] och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om finansiell saneringsplan [FFFS 2004:1]). Dessa bestämmelser gäller också för återförsäkringsbolag, varför artikel 43.1 och 43.2 redan är tillgodosedd i gällande rätt.

När motsvarigheterna i skade- och livförsäkringsdirektiven till artikel

43.3(se artikel 20 a.2 i direktiv 73/239/EEG, ändrad i enlighet med artikel 1.7 i direktiv 2002/13/EG, och artikel 38.2 i direktiv 2002/83/EG) skulle genomföras i svensk rätt konstaterades det att Finansinspektionen redan hade viss befogenhet att ingripa på sätt som framgår av den aktuella regeln. Finansinspektionen kan med stöd av den stabilitetsprincip som fastlagts i 1 kap. 1 a § första stycket FRL ingripa i ett enskilt tillsynsärende och t.ex. kräva solvens utöver den lagreglerade miniminivån, om förhållandena i det enskilda bolaget motiverar detta. Därför gjordes bedömningen att det svenska regelsystemet redan uppfyllde de krav som ställdes i den delen (se prop. 2002/03:94 s. 52). Det saknas skäl att för återförsäkringsbolag göra någon annan bedömning. Detta får också anses gälla för artikel 43.4 avseende befogenhet att justera ned värdena av alla poster som kan ingå i den disponibla solvensmarginalen.

Om återförsäkringsavtalen har försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Detta framgår av 7 kap. 23 § sjätte stycket och 7 kap. 25 § elfte

Prop. 2007/08:40

118

stycket FRL och gäller också för återförsäkringsbolag som driver livförsäkrings- respektive skadeförsäkringsrörelse. Artikel 43.5 är därmed tillgodosedd i gällande rätt.

Artikel 43.6 behandlar under vilka förutsättningar den behöriga myndigheten ska utfärda intyg som möjliggör överlåtelse av försäkringsbestånd. I ett tidigare lagstiftningsärende har man bedömt att motsvarande regler i liv- och skadeförsäkringsdirektiven redan uppfylls av gällande rätt (se prop. 2002/03:94 s. 53). Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning i det här fallet.

Återkallelse av auktorisation

Den auktorisation, som ett återförsäkringsföretag beviljats av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat, kan enligt artikel 44.1 i återförsäkringsdirektivet återkallas av samma myndighet om företaget

a)inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckligen avstår från den eller upphör att driva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör,

b)inte längre uppfyller villkoren för etablering,

c)inte inom föreskriven tid kunnat vidta de åtgärder som angivits i en sådan rekonstruktions- eller finansieringsplan som avses i artikel 42, eller

d)allvarligt åsidosätter de förpliktelser företaget har enligt de bestämmelser det omfattas av.

När en auktorisation återkallas eller upphör, ska den behöriga myndigheten i återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat anmäla detta till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, vilka ska vidta lämpliga åtgärder för att hindra företaget från att påbörja ny verksamhet inom deras territorier med stöd av reglerna om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.

Varje beslut att återkalla en auktorisation ska enligt artikel 44.2 åtföljas av noggranna uppgifter om skälen härför och det berörda försäk- ringsföretaget ska underrättas om beslutet.

Koncession som beviljats för ett försäkringsbolag ska enligt 19 kap.

2 § första stycket 2 och 4 FRL förklaras förverkad om bolaget inte har påbörjat sin verksamhet inom ett år från det koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från koncessionen eller om bolaget under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet. Enligt 19 kap. 11 § nionde stycket FRL kan en koncession förklaras förverkad om bolaget inte längre uppfyller kraven för koncession, inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt fjärde stycket i den paragrafen eller i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Även ett återförsäkringsbolags auktorisation är möjlig att förklara förverkad med stöd av dessa bestämmelser. Artikel 44.1 första stycket är därmed tillgodosedd i gällande rätt.

Artikel 44.1 andra stycket kräver dels att den behöriga myndighet som återkallar auktorisationen ska anmäla beslutet till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, dels att dessa senare myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att hindra företaget från att

Prop. 2007/08:40

119

påbörja ny verksamhet inom deras territorier. Dessa krav tillgodoses Prop. 2007/08:40 genom 19 kap. 11 a § första stycket tredje meningen FRL och 3 kap. 9 §

första stycket LUFT som stadgar bl.a. detta.

I 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ställs det krav på moti- vering av beslut och underrättelse om beslut. Även artikel 44.2 tillgodoses således redan i gällande rätt.

6.4Finansiell återförsäkring och specialföretag

Regeringens bedömning: Det bör inte nu införas några särbestämmelser för finansiell återförsäkring eller någon definition av finansiell återförsäkring. Inte heller bör det införas några särbestämmelser för specialföretag enligt den möjlighet som ges i artikel 46 i återförsäk- ringsdirektivet.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning

Finansiell återförsäkring

I skäl 31 till återförsäkringsdirektivet framhålls att direktivet även bör tillämpas på verksamhet för finansiell återförsäkring. Beroende på den särskilda karaktären på sådan återförsäkringsverksamhet bör dock hemmedlemsstaten ges möjlighet att besluta om specifika bestämmelser för utövandet av finansiell återförsäkringsverksamhet.

Hemmedlemsstaten får enligt artikel 45.1 fastställa särskilda bestämmelser för utövande av finansiell återförsäkringsverksamhet när det gäller

–obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal,

–sunda metoder för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen,

–informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik,

–upprättande av tekniska avsättningar för att garantera att de är adekvata, tillförlitliga och sakliga,

–investering av tillgångar som täcker tekniska avsättningar i syfte att säkerställa att hänsyn tas till den sorts verksamhet som åter- försäkringsföretaget bedriver, särskilt till arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, lönsamhet och matchning av dess tillgångar,

–regler för tillgänglig solvensmarginal, föreskriven solvensmarginal och en minsta garantifond som återförsäkringsföretaget ska upprätthålla när det gäller finansiell återförsäkringsverksamhet.

120

Av öppenhetsskäl ska medlemsstaterna enligt artikel 45.2 utan Prop. 2007/08:40 dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som

antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkten 1. Finansiell återförsäkring definieras i artikel 2.1 q.

I 1 kap. 1 § första stycket FRL slås fast att endast försäkringsbolag som fått tillstånd (koncession) till detta får driva försäkringsrörelse. Begreppet försäkringsrörelse definieras dock inte i lagen. I stället avgörs det inom ramen för rättstillämpningen vilka verksamheter som ska anses utgöra tillståndspliktig försäkringsrörelse genom en helhetsbedömning som även omfattar behovet av samhällskontroll (se vidare Frostell m.fl., Kommentar till försäkringsrörelselagen m.m., 2002, s. 9 ff och hänvis- ningar till olika förarbeten).

Det är inte heller nu lämpligt att införa någon definition av försäkringsrörelse eller annan detaljbestämmelse om att just finansiell återförsäkring enligt direktivets definition ska räknas dit. Frågan om tillståndsplikt för sådan återförsäkring enligt direktivets definition bör även fortsättningsvis prövas inom ramen för rättstillämpningen och då i första hand av Finansinspektionen inom ramen för befintliga regler om t.ex. förhandsbesked eller förelägganden mot den som bedriver försäkringsrörelse utan tillstånd. Det kan dock inte uteslutas att det mot bakgrund av EG-rätten kan finnas anledning att ha ett strängare synsätt än tidigare på om tillståndsplikt föreligger, när det gäller garantier eller liknande avtal som materiellt sett är att jämställda med finansiella återförsäkringsavtal som brukar meddelas av återförsäkringsbolag. Rena bankgarantier bör dock lika lite som tidigare anses utgöra försäkringsrörelse.

Artikel 45.1 innebär en möjlighet för medlemsstaterna att utfärda speciella regler för finansiell återförsäkring, dvs. återförsäkring där den överförda risken är begränsad. Direktivet är i denna del således en option. Utgångspunkten är som tidigare redovisats att i detta sammanhang endast föreslå sådana bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktivet. Den anpassning som för närvarande pågår till de redovisningsstandarder som utarbetats av den internationella privaträttsliga organisationen IASB (International Accounting Standards Board) innebär vidare en större genomlysning och en mer rättvisande redovisning av försäkringsavtal. Som försäkringsavtal betraktas där endast sådana avtal som överför betydande försäkringsrisk. Andra avtal om försäkring redovisas i stället som investeringskontrakt eller serviceavtal (se IASB’s redovisningsstandard IFRS 4 Försäkringsavtal och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2005:34] om årsredovisning i försäkringsbolag).

Mot bakgrund av vad som sagts görs bedömningen att det inte är lämpligt att nu införa några särbestämmelser för finansiell återförsäkring. Därmed bör det inte heller införas någon definition av denna företeelse. Frågan kan dock komma att omprövas i ett senare sammanhang om ett starkt behov av särregler uppkommer eller om särregler för finansiell återförsäkring visar sig bli vanliga i andra EES-länder.

121

Specialföretag

Prop. 2007/08:40

Då en medlemsstat beslutar att tillåta specialföretag som avses i återförsäkringsdirektivet att etablera sig på dess territorium, ska den enligt artikel 46.1 kräva officiellt förhandstillstånd för detta.

Den medlemsstat i vilken specialföretaget är etablerat ska enligt artikel

46.2fastställa villkoren för ett sådant företags verksamhet. I synnerhet ska medlemsstaten fastställa regler för följande:

– Auktorisationens räckvidd.

– Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

– Specialföretagets ledningspersonal: gott anseende och lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer.

– Aktieägare eller medlemmar med kvalificerat ägarinnehav i specialföretaget: lämplighetskontroller.

– Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

– Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik.

– Specialföretagens solvenskrav.

Av öppenhetsskäl ska medlemsstaterna enligt artikel 46.3 utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkten 2.

Specialföretag definieras i artikel 2.1 p.

Artikel 46 ger en medlemsstat möjlighet att tillåta s.k. specialföretag på försäkringsområdet att etablera sig inom dess land. Detta förutsätter att ett flertal bestämmelser införs om tillstånd m.m. av liknande slag som gäller för ett återförsäkringsbolag. Något starkt behov av sådana företag bedöms dock inte föreligga i Sverige. Sådan verksamhet som är typisk för ett specialföretag kan nämligen drivas av ett återförsäkringsbolag inom ramen för gällande och föreslagna bestämmelser i försäk- ringsrörelselagen. Optionen i artikel 46 bör därför inte utnyttjas. Detta ställningstagande ligger även i linje med utgångspunkten i promemorian, att regelverket för försäkringsbolag inte ska ändras och justeras i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att genomföra återförsäkringsdirektivet. Det utesluts dock inte att frågan kan komma att omprövas i ett senare sammanhang.

Av skäl som redovisas i avsnitt 6.3.7 bör det dock införas en definition av specialföretag i försäkringsrörelselagen.

6.5Återförsäkringsföretag med hemland inom EES som driver verksamhet i Sverige

Regeringens förslag: En EES-försäkringsgivare ska ha rätt att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige från etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet utan att det uppställs krav på under- rättelseförfarande.

Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland när den förelägger EES-försäkrings- givaren att vidta rättelse och när försäkringsgivaren inte följer föreläggandet.

122

Regeringens bedömning: I övrigt tillgodoser befintlig lagstiftning återförsäkringsdirektivets regler om återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna och om likvidation.

Återförsäkringspromemorians förslag: I promemorian uppställdes krav på underrättelseförfarande för att en EES-försäkringsgivare skulle få bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige från en filial eller genom gränsöverskridande verksamhet.

Remissinstanserna: Finansinspektionen och Sveriges Försäkringsförbund påtalar att återförsäkringsdirektivet – i motsats till direktförsäkringsdirektiven – inte innehåller något krav på under- rättelseförfarande för etablering eller gränsöverskridande verksamhet inom EES och anser att sådana förfaranderegler inte bör uppställas när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna m.m.

Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller utövar verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom statens territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företaget i denna stat, ska myndigheterna enligt artikel 47.1 i återförsäkringsdirektivet anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.

Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller bestraffa fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom dess territorium. Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

Varje åtgärd som vidtas enligt punkten 1 och som innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet av återförsäkringsverksamhet ska enligt artikel 47.2 vara välgrundad och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget.

I avsnitt 6.1 föreslås att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse, vilket får till följd att 2 kap. LUFT reglerar också de utländska EES-företagens rätt enligt artikel 4.1 att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige. Som nämns i avsnitt 6.2 finns dock den skillnaden mellan direktförsäkringsdirektiven och återförsäkringsdirektivet att det sistnämnda direktivet inte innehåller några krav på underrättelseförfarande för etablering i eller

Prop. 2007/08:40

123

gränsöverskridande verksamhet till ett annat land inom EES. Detta motiveras av att återförsäkring är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget. Återförsäkringsdirektivets regler innebär att

restriktioner kring den fria etableringsrätten och rätten att gränsöverskrida inte är tillåtna. Det finns därför, som Sveriges Försäkringsförbund och Finansinspektionen påtalat, inte skäl att uppställa sådana förfaranderegler när en EES-försäkringsgivare bedriver återförsäkringsverksamhet i Sverige.

Enligt 3 kap. 6 § första stycket LUFT får Finansinspektionen, om en EES-försäkringsgivare överträder den eller en föreskrift som har meddelats med stöd av den lagen eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamheten här, förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Bestämmelsen tillgodoser innehållet i artikel 47.1 första stycket utom i ett avseende. Enligt den svenska bestämmelsen räcker det att underrätta hemlandsmyndigheten om ett föreläggande att vidta rättelse inte följts. Direktivet kräver dock att hemlandsmyndigheten ska underrättas samtidigt som återförsäkringsföretaget anmodas att vidta rättelse. Den svenska bestämmelsen bör justeras i enlighet med det. Finansinspektionen bör således underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland när den förelägger försäkringsgivaren att vidta rättelse och dessutom när försäkringsgivaren inte följer föreläggandet. Den gällande bestämmelsen som har införts till följd av liknande krav i direktförsäkringsdirektiven (se artikel 40.3–4 i direktiv 92/49/EEG, artikel 46.2–3 i direktiv 2002/83/EG och prop. 1994/95:184 s. 221 ff) kommer därmed att gälla också med avseende på försäk- ringsföretag som driver direkt försäkringsrörelse.

Enligt 3 kap. 1 § andra stycket LUFT får Finansinspektionen, om rättelse ändå inte sker, förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Bestämmelsen tillgodoser i huvudsak innehållet i artikel 47.1 andra stycket. Kravet med avseende på delgivning tillgodoses i gällande rätt genom delgivningslagen (1970:428).

I 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) ställs det krav på motivering av beslut och underrättelse om beslut. Även artikel 47.2 tillgodoses således redan i gällande rätt.

Likvidation

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska enligt artikel 48 i återförsäkringsdirektivet de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.

Prop. 2007/08:40

124

Varken lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande Prop. 2007/08:40 försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens, som också är tillämplig

vid vissa former av likvidation, eller någon annan lagstiftning bedöms innehålla några bestämmelser som behandlar återförsäkringsavtal från filialer eller gränsöverskridande verksamhet annorlunda än företagets övriga återförsäkringsavtal. Därmed är artikel 48 tillgodosedd.

6.6Återförsäkringsföretag från tredje land som bedriver verksamhet i Sverige

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets regel om att återförsäkringsföretag från tredje land inte får behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat tillgodoses genom föreslagna ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (se avsnitten 6.1 och 6.11).

Direktivets regler med avseende på avtal med tredje land kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen anser att återförsäk- ringsföretag från tredje land även fortsättningsvis ska kunna gränsöver- skrida in i Sverige.

Skälen för regeringens bedömning

Principer och villkor för utövande av återförsäkringsverksamhet

Enligt artikel 49 i återförsäkringsdirektivet ska en medlemsstat när det gäller agenturer eller filialer till återförsäkringsföretag som har sina huvudkontor utanför gemenskapen och som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverksamhet inom dess territorium inte tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaten. Vikten av detta framhålls även i skäl 36 till direktivet.

Enligt den svenska översättningen av återförsäkringsdirektivet får en medlemsstat inte behandla agenturer eller filialer till åter- försäkringsföretag från tredje land mer förmånligt än sådana företag med huvudkontor i medlemsstaten. Det har visat sig att den svenska textversionen inte motsvarar den engelska.49F8 Enligt den senare versionen begränsar sig inte bestämmelsen till agenturer och filialer utan inga ”reinsurance undertakings having their head offices outside the Community and commencing or carrying out reinsurance activities” får behandlas förmånligare än motsvarande företag med huvudkontor i

8Sverige har begärt en rättelse av översättningen hos rådet.

125

medlemsstaten, således inte heller återförsäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet direkt från det tredje landet.

Utländska försäkringsgivares återförsäkringsverksamhet här i landet är som nämnts enligt gällande lagstiftning oreglerad. Finansinspektionen har i sitt remissvar över återförsäkringspromemorian försökt att uppskatta omfattningen av denna verksamhet. Inspektionen gör bedömningen att det endast finns ett fåtal återförsäkringsbolag med säte i ett annat land inom EES som är etablerade i Sverige och att ytterligare några, såväl bolag med som utan säte inom EES, bedriver gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet här i landet.

Såsom redan inledningsvis angetts bör lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse (se avsnitt 6.1). Begreppen försäkringsrörelse och försäkring i lagen kommer därför fortsättningsvis även att innefatta återförsäkringsrörelse respektive återförsäkring.

Med hänsyn till kravet i direktivet på att tredjelandsföretag inte får behandlas gynnsammare än inhemska återförsäkringsföretag, får det anses lämpligt att ett återförsäkringsföretag från tredje land behöver koncession för att få driva återförsäkringsrörelse i Sverige och att sådan verksamhet måste drivas från en generalagentur eller filial här i landet. Att utländska försäkringsgivare från tredje land måste etablera sig i Sverige för att få driva direktförsäkringsverksamhet här har gällt sedan länge.

Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföreningen och Finansinspektionen önskar att det även fortsättningsvis ska vara möjligt att bedriva gränsöverskridande återförsäkringsverksamhet i Sverige från tredje land. I det sammanhanget måste särskilt betonas att motsvarande krav i direktivet på likabehandling gäller vid gränsöverskridande verksamhet från tredje land.

För att sådan verksamhet ska kunna vara tillåten krävs således en omfattande särreglering, i paritet med den som krävs för tillstånd till sekundäretablering. Det är – bl.a. med tanke på vilken begränsad omfattning denna gränsöverskridande verksamhet har i dag – inte rimligt att genomföra en sådan lagstiftningsåtgärd. I stället bör återförsäkringsföretag från tredje land som inte vill inrätta en sekundäretablering här i landet ges möjlighet att få tillstånd till marknadsföring även av återförsäkring (se 4 kap. 1 § andra stycket och 10 § LUFT).

De förslag som lämnas i avsnitt 6.11 innebär att återförsäkringsföretag från tredje land som etablerar verksamhet i Sverige ska omfattas av motsvarande rörelseregler som svenska återförsäkringsbolag. Därmed är artikel 49 i direktivet tillgodosedd.

Avtal med tredje land

EG-kommissionen kan enligt artikel 50.1 i återförsäkringsdirektivet ställa förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredje länder om metoderna för att utöva tillsyn över

Prop. 2007/08:40

126

a) återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor i tredje land och Prop. 2007/08:40 bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen, och

b)återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor inom gemenskapen och bedriver återförsäkringsverksamhet inom tredje lands territorium.

Enligt artikel 50.2 ska de avtal som avses i punkten 1 särskilt syfta till att på villkor av likvärdighet i rörelseregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa att

a)de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och som bedriver verksamhet inom de berörda tredje ländernas territorier, och att

b)de behöriga myndigheterna i tredje land kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen enligt artikel 50.3 med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkten 1 i denna artikel och den situation som dessa ger upphov till.

Artikel 50 i direktivet behandlar kommissionens arbete. Direktivet kräver därför ingen lagstiftningsåtgärd i den delen för närvarande.

6.7Återförsäkringsföretag från tredje land med dotterföretag i Sverige

Regeringens bedömning: Återförsäkringsdirektivets regler i artikel 51 om viss information från medlemsstaterna till bl.a. kommissionen bedöms vara tillgodosedda genom gällande rätt och förslaget i avsnitt 6.8 om samarbetsskyldighet i förhållande till kommissionen.

Medlemsstaternas skyldighet att underrätta EG-kommissionen om svårigheter som deras återförsäkringsföretag möter i tredje land kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller övriga regler i artikel 52.

Återförsäkringspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Information från medlemsstaterna till EG- kommissionen

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska enligt artikel 51 i återförsäkringsdirektivet underrätta EG-kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna

127

a)om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, och

b)närhelst ett sådant moderföretag förvärvar innehav i ett återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag.

När en auktorisation enligt led a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredje lands lag gäller, ska företagsgruppens struktur närmare anges i den anmälan som de behöriga myndigheterna ska göra till kommissionen.

Motsvarande regler som i artikel 51 finns i direktiven för direkt försäkringsverksamhet (se artikel 29 a i direktiv 73/239/EEG, införd genom artikel 4 i direktiv 90/618/EEG, och artikel 58 i direktiv 2002/83/EG) med den skillnaden att de senare reglerna bara kräver att kommissionen underrättas, inte de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna.

I samband med Sveriges tillträde till EES-avtalet infördes den bestämmelse som i dag finns i 19 kap. 1 § andra stycket FRL, av vilken det framgår att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sverige medlemskap i Europeiska unionen. Regeringen ansåg att någon ytterligare skyldighet för Finansinspektionen att lämna uppgifter och att samarbeta inte erfordrades med anledning av skade- och livförsäkringsdirektivens motsvarigheter till artikel 51 i återförsäkringsdirektivet (se prop. 1992/93:257 s. 148). Denna slutsats kan möjligen ifrågasättas mot bakgrund av att nyss nämnd bestämmelse i försäkringsrörelselagen om samarbetsskyldighet bara avser samarbete med andra tillsynsmyndigheter. I avsnitt 6.8 föreslås dock att samarbetsskyldigheten ska utökas till att omfatta också samarbete med kommissionen. Artikel 51 får därför med avseende på återförsäk- ringsföretag anses genomförd genom bestämmelsen i 19 kap. 1 § andra stycket FRL, som gäller också för återförsäkringsbolag, med det tillägg som föreslås i avsnitt 6.8 om samarbetsskyldighet i förhållande till kommissionen.

Behandling i tredje land av återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

Medlemsstaterna ska enligt artikel 52.1 i återförsäkringsdirektivet underrätta EG-kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredje land eller vid pågående verksamhet i ett tredje land.

Kommissionen ska enligt artikel 52.2 periodvis upprätta rapporter om i vad mån tredje länder ger återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkten 3 med avseende på etablering i tredje land av återförsäkringsföretag från gemenskapen, förvärv av innehav i tredje lands återförsäkringsföretag, fortsatt återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag och tillhanda- hållande över nationsgränserna av återförsäkringstjänster från

Prop. 2007/08:40

128

gemenskapen till tredje land. Kommissionen ska till rådet överlämna Prop. 2007/08:40 rapporterna jämte lämpliga förslag och rekommendationer.

Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkten 2 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde får kommissionen enligt artikel

52.3lämna rekommendationer till rådet om lämpligt förhandlingsmandat i syfte att förbättra marknadstillträdet för återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen.

Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel ska enligt artikel 52.4 stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, särskilt inom världshandels- organisationen WTO.

Medlemsstaternas underrättelseskyldighet enligt artikel 52.1 bör säkerställas inom ramen för löpande EU-samarbete och informations- utbyte. Den kräver i vart fall ingen lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller för övriga regler i artikel 52.

6.8Övriga bestämmelser om återförsäkring

Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet enligt försäkringsrörelselagen att samarbeta med utländska tillsynsmyndigheter utvidgas så att motsvarande samarbetsskyldighet gäller även i förhållande till kommissionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om höjning av solvensmarginalen med upp till 50 procent för vissa slag av återförsäkringsverksamhet.

Det införs ett bemyndigande att meddela föreskrifter som ger möjlighet att höja garantibeloppet för återförsäkring.

Regeringens bedömning: Gällande rätt tillgodoser återförsäkrings- direktivets bestämmelser om möjlighet till överklagande.

Direktivets artiklar om kommittéförfarande och genomförandeåtgärder kräver i övrigt ingen lagstiftningsåtgärd.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Rätt till domstolsprövning

Medlemsstaterna ska enligt artikel 53 i återförsäkringsdirektivet se till att beslut rörande ett återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar och andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till domstolsprövning.

Bestämmelser om rätt till domstolsprövning av beslut som fattats enligt försäkringsrörelselagen finns i 19 kap. 13 § FRL. Vissa beslut överklagas

129

direkt till kammarrätten. Andra beslut får överklagas till länsrätt med krav på prövningstillstånd i kammarrätten vid talan mot länsrättens beslut. Dessa bestämmelser omfattar även beslut avseende återförsäkringsbolag. Liknande bestämmelser om överklagande finns i andra svenska lagar som bedömts genomföra direktivet (se t.ex. 10 kap. 4 § LUFT). Gällande rätt tillgodoser således återförsäkringsdirektivet i denna del.

I sammanhanget kan det nämnas att Försäkringsföretagsutredningen föreslår att Finansinspektionens beslut som huvudregel ska överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. att samtliga beslut, mot vilka talan ska föras hos domstol, ska överklagas till länsrätt (se SOU 2006:55 s. 309 f)

Samarbete mellan medlemsstaterna och EG- kommissionen

Medlemsstaterna ska enligt artikel 54.1 i återförsäkringsdirektivet samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring och tillämpningen av detta direktiv.

EG-kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska enligt artikel 54.2 ha ett nära samarbete i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

I 19 kap. 1 § andra stycket FRL finns en bestämmelse om att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Bestämmelsen kommer numera att bli tillämplig även på samarbete avseende återförsäkringsföretag. Till följd av artikel 54.2 bör bestämmelsen kompletteras så att motsvarande samarbetsskyldighet gäller i förhållande till kommissionen.

Kommittéförfarande

EG-kommissionen ska enligt artikel 55.1 i återförsäkringsdirektivet biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén.

När det hänvisas till denna punkt ska enligt artikel 55.2 artiklarna 5 och

7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Kommittén ska enligt artikel 55.3 själv anta sin arbetsordning.

Artikel 55 reglerar arbetet inom EU och motsvarande arbete har hittills pågått när det gäller skade- och livförsäkringsdirektiven. Någon lagstiftningsåtgärd behövs inte.

Genomförandeåtgärder

Följande genomförandeåtgärder i fråga om återförsäkringsdirektivet ska enligt artikel 56 antas enligt det förfarande som avses i artikel 55.2:

a) Utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I.

Prop. 2007/08:40

130

b)Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 36.

c)Ökning med upp till 50 procent av beräkningskriterierna för den föreskrivna solvensmarginal som avses i artikel 37.3–4 för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG för specifika återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer i syfte att beakta de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal.

d)Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2 med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen.

e)Precisering av definitionerna i artikel 2 i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktivet inom hela gemenskapen.

En hänvisning till kommittéförfarandet finns även i direktivets artikel

36.6.Enligt den paragrafen ska ändringar av punkterna 1–5 i den artikeln om vad som får ingå i kapitalbasen, i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen, antas enligt förfarandet i artikel 55.2, dvs. genom ett kommittéförfarande på samma sätt som föreskrivs i direktförsäkringsdirektiven.

Artikel 56 innebär att man inom ramen för direktivet kan göra tillägg till och preciseringar av direktivet. Direktivet bygger på att sådana preciseringar kan genomföras inom ramen för ett kommittéförfarande i vilket EG-kommissionen biträds av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén.

Artikel 56 a avser utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I. Genom att försäkringsrörelselagen omfattar återförsäkringsföretag som är försäkringsaktiebolag eller ömsesidiga försäkringsbolag tillgodoses innehållet i bilaga I idag. Eftersom dessa företagsformer framgår av lag (se 1 kap. 1 § första stycket FRL), kommer eventuella ändringar i framtiden i detta avseende att kräva lagändringar.

Artikel 56 b innebär att det kan meddelas preciseringar avseende finansiella instrument som är godkända i kapitalbasen. Detsamma gäller för de tekniska justeringarna av kapitalbasen enligt artikel 36.6 i direktivet.

Artikel 56 c innebär att det på samma sätt kan komma att införas bestämmelser som innebär att solvensmarginalen höjs med 50 procent för vissa slag av återförsäkringsverksamhet.

Frågan är nu om också sådana bestämmelser bör införas av riksdagen genom lag, när kommittén har beslutat om sådana kompletteringar, eller av regeringen eller Finansinspektionen inom ramen för ett norm- givningsbemyndigande i lagen.

Den flexibilitet som direktivets kommittéförfarande ger skulle till stora delar gå förlorad om besluten för svensk del ändå skulle behöva införas genom lag. Det normgivningsbemyndigande som finns i 1 kap. 8 a § FRL bedöms också vara tillräckligt för att genomföra sådana kommittébeslut som kan bli aktuella i fråga om kapitalbasen enligt artikel 36.6 och 56 b. Mot denna bakgrund är det lämpligt att kommande kommittébeslut om kapitalbasen så långt som möjligt för svensk del genomförs i form av föreskrifter meddelade av regeringen eller Finansinspektionen.

Prop. 2007/08:40

131

Däremot finns det inget direkt normgivningsbemyndigande som tar Prop. 2007/08:40 sikte på höjningar av kapitalkravet för vissa försäkringsklasser såsom det

öppnas upp för enligt artikel 56 c. Ett sådant bemyndigande bör för återförsäkring av skadeförsäkring tas in i 7 kap. 25 § FRL. Om solvens- marginalen för återförsäkring av andra försäkringsklasser än 11–13 skulle beräknas enligt reglerna för livförsäkring kan motsvarande höjning beslutas inom ramen för det generella bemyndigande som tidigare föreslagits för beräkning av solvensmarginalen för återförsäkring av livförsäkring (se avsnitt 6.4.9).

På motsvarande sätt som för solvensmarginalen bör man införa ett bemyndigande om höjningar av garantibeloppet för återförsäkring i enlighet med vad som följer av artikel 56 d. Ett sådant bemyndigande bör föras in i 7 kap. 26 § FRL. Det bedöms alltså att höjningarna i dessa fall är något annat än den löpande indexering av garantifondsbeloppet som kommissionen beslutar om och som gäller direkt enligt 7 kap. 26 § andra stycket FRL.

Enligt artikel 56 e kan kommittéförfarandet även användas för preciseringar av definitionerna i artikel 2. I den mån definitionerna är genomförda i lag kommer också eventuella preciseringar av dem att kräva lagändringar.

6.9Försäkringsgrupper

Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om försäkringsgrupper ändras så att ett utländskt återförsäkringsföretag hemmahörande inom EES jämställs med ett motsvarande direkt- försäkringsföretag.

Regeringens bedömning: Befintlig lagstiftning tillgodoser i övrigt ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet i och med att åter- försäkringsföretag redan omfattas av bestämmelserna om försäkrings- grupper.

Återförsäkringspromemorians förslag och bedömning överens- stämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen och bedömningarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Genom artikel 59 i återförsäkringsdirektivet görs vissa ändringar i försäkrings- gruppsdirektivet (direktiv 98/78/EG). Syftet är att säkerställa att återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäk- ringsgrupp omfattas av gruppbaserad tillsyn på samma sätt som de försäkringsföretag som nu ingår i gruppen (se skäl 41 till direktivet). Ändringarna innebär förenklat att de särregler som gäller för återförsäkringsföretag inom EES utmönstras. Sådana företag jämställs i stället med försäkringsföretag som meddelar direkt försäkring. Vidare anpassas de ursprungliga bilagorna till försäkringsgruppsdirektivet med hänsyn till detta.

I försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG) finns bestämmelser om försäkringsgrupper. Till följd av direktivet har bestämmelser införts om

132

kontroll av affärshändelser och avtal samt ett gruppbaserat kapitalkrav Prop. 2007/08:40 (se 7 a kap. 3 och 4 §§ FRL). Det har även införts bestämmelser om

informations- och tystnadsplikt för företag som ingår i en försäkrings- grupp (se 7 a kap. 9 och 10 §§ FRL).

Bestämmelserna om försäkringsgrupper omfattar redan i dag svenska återförsäkringsbolag. I denna del är därför återförsäkringsdirektivet redan infört i svensk lagstiftning (se 7 a kap. 1 § första stycket 1 FRL).

I brist på harmoniserad EG-lagstiftning betraktades dock fall där ett utländskt återförsäkringsföretag inom EES är moderföretag såsom ett fall jämställt med att moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag eller försäkringsföretag utanför EES (se 7 a kap. 1 § första stycket 2 FRL och prop. 1999/2000:99 s. 63).

Ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet kan enkelt tillgodoses genom att ändra i definitionerna av försäkringsgrupper. Enligt den nya definitionen bör moderföretag som är ett utländskt återförsäkringsföretag inom EES behandlas på samma sätt som ett moderföretag som är ett direktförsäkringsföretag inom EES, dvs. exkluderas från uppräkningen i 7 a kap. 1 § första stycket 2 FRL.

Genom ändringen kommer den gruppbaserade tillsynen av nämnda grupp att regleras av och utövas från moderföretagets hemland. Av detta följer att den särskilda beräkningen av solvenskravet (7 a kap. 6 § FRL) i fortsättningen inte kommer att ske underifrån av det svenska försäkringsbolaget, utan av det utländska moderföretaget.

De nya solvenskraven för svenska försäkringsbolag som bedriver återförsäkring, som föreslås i denna promemoria, får också genomslag vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalkravet (se 7 a kap. 5 § FRL).

I övrigt tillgodoser gällande regler i 7 a kap. FRL ändringarna i försäkringsgruppsdirektivet i och med att återförsäkringsföretag redan omfattas av bestämmelserna om försäkringsgrupper.

6.10Ikraftträdande- och övergångsfrågor

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2008. Ett försäkringsbolag som bedriver återförsäkringsverksamhet och som

före den 10 december 2005 har beviljats koncession behöver inte tillämpa kravet att återförsäkringsbolag bara ska få driva återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet före den 11 december 2008.

En motsvarande övergångsperiod ska gälla för ett försäkringsbolag som beviljats koncession som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring när det gäller kravet på förhöjt garantibelopp från två miljoner euro till tre miljoner euro.

Återförsäkringspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna har ingen erinran mot förslagen.

133

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Prop. 2007/08:40

Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag

Återförsäkringsföretag som omfattas av återförsäkringsdirektivet och som före direktivets ikraftträdande blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska enligt artikel 61.1 i återförsäkringsdirektivet betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 3.

De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i direktivet om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artiklarna 6 a, 6 c, 6 d, artiklarna 7, 8 och 12 samt artiklarna 32–41 från och med den 10 december 2007.

Medlemsstaterna får enligt artikel 61.2 medge sådana återförsäk- ringsföretag som avses i artikel 61.1 och som den 10 december 2005 inte uppfyller kraven i artiklarna 6 a, 7 och 8 samt artiklarna 32–40 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.

Den övergångsperiod som återförsäkringsdirektivet i vissa avseenden tillåter bör utnyttjas. I enlighet med direktivet kan övergångsperioden bara utnyttjas för försäkringsbolag som fått tillstånd att driva försäkringsrörelse före den 10 december 2005. Detta bör framgå av de svenska övergångsbestämmelserna. De företag som auktoriserats senare förutsätts således anpassa sig till direktivets krav.

Av artikel 61.2 framgår de artiklar som övergångsperioden kan avse. När det gäller artikel 6 a om att återförsäkringsföretag ska begränsa sin verksamhet till återförsäkring föreslås i avsnitt 6.2 att ett återförsäkringsbolag bara ska få driva återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet. Om ett försäkringsbolag som fått tillstånd att driva bl.a. verksamhet avseende återförsäkring vill specialisera sig på återförsäkring, bör det ha möjlighet att anpassa sig till nyss nämnt krav under aktuell övergångsperiod.

Många av de andra uppräknade artiklarna avser sådant som även sedan tidigare beaktas vid tillståndsprövningen enligt försäkringsrörelselagen. Det gäller artikel 7 om nära förbindelser och artikel 8 om huvudkontor i Sverige. Vidare gäller enligt försäkringsrörelselagen bestämmelser om bildande av försäkringstekniska avsättningar som motsvarar artikel 32. Detsamma gäller artikel 33 om skuldtäckning av utjämningsreserv för kreditförsäkring, som tidigare enligt svensk rätt behandlats som försäkringstekniska avsättningar, men som i och med de förslag som lämnas i solvenspromemorian, i överensstämmelse med IFRS 4, inte ska behandlas som en teknisk avsättning (se vidare avsnitt 6.3.5). Motsvarande bedömning görs i fråga om beräkningen av solvensmarginalen och kapitalbasen enligt artikel 36–39. I här nämnda fall finns det alltså inte behov av någon övergångsperiod i lag, eftersom motsvarande bestämmelser redan gäller för svenska återförsäkringsbolag.

I nuvarande lagstiftning omfattas återförsäkring av livförsäkring och lång skadeförsäkring av bestämmelser om särskild skuldtäckning i 7 kap.

9 § andra stycket FRL. Nu föreslås att bestämmelserna i 7 kap. 9 § första

134

stycket utvidgas till att omfatta all återförsäkringsrörelse och att de tidigare särbestämmelserna om krav på särskild skuldtäckning utmönstras. Förslaget innebär skärpta krav för skuldtäckning av avsättningar för återförsäkring och placering av sådana tillgångar i förhållande till nuvarande lagstiftning. Det saknas dock skäl att införa någon övergångsperiod i denna del.

Direktivet innebär skärpta krav när det gäller ökningen av garantibeloppet för verksamhet avseende återförsäkring av skade- försäkring, som höjs från 2 miljoner euro till 3 miljoner euro. Här bör övergångsperioden utnyttjas.

Bestämmelser om upprättande av försäkringstekniska riktlinjer, placeringsriktlinjer och registerföring följer inte direkt av återförsäkringsdirektivet. Det har nu ansetts befogat att behandla återförsäkring på samma sätt som direkt försäkring (se vidare avsnitt

6.3.10och 6.3.11). Alla försäkringsbolag ska således upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag samt lämna in placeringsriktlinjer till Finansinspektionen senast när de börjar användas och när de ändras. Skäl saknas att införa någon övergångsperiod i denna del.

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet ska enligt artikel 62.1

iåterförsäkringsdirektivet inte omfattas av detta.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 62.2 upprätta förteckningar över de återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.

Artikeln bedöms inte vara relevant för svensk del, eftersom återförsäkringsbolag har haft tillstånd för sin verksamhet. I sådana bolag bör verksamheten i förekommande fall avvecklas inom ramen för befintliga regler om återkallelse av tillstånd, om företaget inte vill uppfylla de nya kraven.

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6

En medlemsstat kan enligt artikel 63 senarelägga tillämpningen av bestämmelserna i artikel 57.3 i detta direktiv om ändring av artikel 15.3 i direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i detta direktiv till och med den 10 december 2008.

Övergångsreglerna i direktivet medger en ettårig övergångsperiod för att skuldtäcka utjämningsavsättningar för kreditförsäkring (jfr artikel 61.2). Eftersom avsättningar för kreditförsäkring behandlats som en försäkringsteknisk avsättning i Sverige har den varit föremål för krav på skuldtäckning. Den övergångsperiod som direktivet möjliggör i denna del bör därför, precis som för återförsäkringsbolag, inte heller för försäkringsbolag som driver direkt skadeförsäkringsverksamhet eller direkt livförsäkringsverksamhet utnyttjas. Att utjämningsreserver för kreditförsäkring inte längre behandlas som en teknisk avsättning utan

Prop. 2007/08:40

135

som en företagsekonomiskt erforderlig reservering förändrar inte denna Prop. 2007/08:40 slutsats.

Införlivande

Medlemsstaterna ska enligt artikel 64.1 i återförsäkringsdirektivet sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 10 december 2007. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

De lagändringar som nu föreslås för att genomföra återförsäk- ringsdirektivet kan – efter riksdagsbehandling – träda i kraft tidigast den 1 april 2008.

6.11Ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Regeringens förslag: Även i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige förs det in en definition av begreppet återförsäkring. Bestämmelserna i lagen ändras och kompletteras så att lagen även i övrigt blir tillämplig på återförsäkringsrörelse, samtidigt som återförsäkringsdirektivets regler genomförs.

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2008.

Återförsäkringspromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna lämnar förslagen utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: I lagrådsremissen föreslås att lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska utvidgas till att gälla också för återförsäkringsrörelse som drivs i Sverige av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land (se avsnitt 6.1). En definition av återförsäkring bör därför tas in i den lagen genom en hänvisning till den nya definitionen av begreppet i försäkringsrörelselagen. Dessutom bör ytterligare ett antal bestämmelser, som i dag bl.a. specifikt anger att bestämmelserna bara avser direkt försäkring, ändras.

Utöver nämnda tillägg och ändringar bör bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige anpassas med hänsyn till de nya bestämmelser som föreslås i försäkringsrörelselagen för att beakta återförsäkringsdirektivet.

När det inledningsvis gäller försäkringsgivare från tredje land bör utgångspunkten vara att bestämmelser som motsvarar de som gäller för svenska försäkringsbolag ska gälla för de filialer m.m. som försäkringsgivare från tredje land etablerar i Sverige. Enligt direktivet får försäkringsgivare från tredje land inte heller ges större verksamhetsfrihet än svenska försäkringsbolag (jfr avsnitt 6.6). Det behövs i det avseendet således göras kompletteringar och ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som

motsvarar de som föreslagits i försäkringsrörelselagen i tidigare avsnitt,

136

såvida inte bestämmelserna får direkt genomslag genom befintliga hänvisningar i den förstnämnda lagen.

Mot den bakgrunden bör det föras in i en bestämmelse om att en försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, inte får driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet (jfr avsnitt 6.2). Vidare bör Finansinspektionen vara skyldig att ha ett nära samarbete med EG-kommissionen, och inte bara med andra länders behöriga myndigheter. Detta kräver ett tillägg i 6 kap. 1 § LUFT (jfr avsnitt 6.8).

När det gäller försäkringstekniska avsättningar i 5 kap. 5 § LUFT bör följande ändringar göras. Såsom regeln nu är utformad omfattar den endast direkt försäkring. För att regeln ska omfatta även återförsäkringsrörelse föreslås att hänvisningen till direkt försäkrings- rörelse tas bort. Utjämningsavsättning tas bort som en försäkringsteknisk avsättning för att i stället redovisas som en utjämningsreserv. Till följd av att utjämningsreserven inte längre ska betraktas som en försäkringsteknisk avsättning utvidgas 5 kap. 8 § LUFT till att omfatta även denna reserv. I övrigt uppfylls de regeländringar som görs med avseende på tekniska avsättningar och utjämningsreserver av nuvarande lagstiftning.

För att även utländska försäkringsgivare ska få beakta utestående belopp från specialföretag som skuldtäckningstillgång införs en hänvisning till 7 kap. 11 b § FRL i 5 kap. 8 § LUFT (se vidare avsnitt 6.3.6). Övriga bestämmelser avseende skuldtäckning uppfylls genom en redan gällande hänvisning i 5 kap. 5 § LUFT till 7 kap. 9 § FRL.

Den reglering som avser kapitalbasen i 5 kap. 13 § LUFT omfattar redan skadeförsäkringsrörelse, varmed direktivet är uppfyllt i denna del. För beräkning av solvensmarginalen finns sedan tidigare en hänvisning i 5 kap. 13 § LUFT till 7 kap. 25 § FRL avseende skadeförsäkring och i 5 kap. 14 § LUFT till 7 kap. 23 § FRL avseende livförsäkring.

Återförsäkringsdirektivets utgångspunkt är att solvensmarginalen för återförsäkring av livförsäkring ska beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. Justeringar bör därför göras i 5 kap. 13 § LUFT, som hädanefter även ska omfatta återförsäkring av livförsäkring, och i 5 kap. 14 § LUFT som begränsas till direkt livförsäkringsverksamhet. Det omvända gäller för garantibeloppet. Utgångspunkten är där att samma garantibelopp som för livförsäkring ska tillämpas på återförsäkring av skadeförsäkring. Ändringar bör därför göras i 5 kap. 13 § LUFT, där garantibeloppet begränsas till att avse endast direkt skadeförsäkring, och i 5 kap. 14 § LUFT, där garantibeloppet utvidgas till att även omfatta återförsäkring av skadeförsäkring.

I övrigt tillgodoses återförsäkringsdirektivet avseende tekniska avsättningar, skuldtäckningstillgångar, kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp genom hänvisningar till försäkringsrörelselagen.

När det sedan gäller EES-försäkringsgivare behöver lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kompletteras med motsvarande ändring som föreslås i fråga om försäkringsrörelselagen. Finansinspektionens skyldighet att ha ett nära samarbete med kommissionen, och inte bara med de behöriga myndigheterna i EES-försäkringsgivarnas hemländer, kräver ett tillägg i

Prop. 2007/08:40

137

3 kap. 2 § andra stycket LUFT. Att en EES-försäkringsgivare ska ha rätt att bedriva återförsäkringsverksamhet i Sverige från etablering eller genom gränsöverskridande verksamhet utan att det uppställs krav på underrättelseförfarande läggs fast genom en ändring i 2 kap. 1 § första stycket LUFT. Slutligen bör det – genom ett förtydligande i 3 kap. 6 § första stycket LUFT – slås fast att Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i en EES- försäkringsgivares hemland när den förelägger en sådan försäkringsgivare att vidta rättelse och när försäkringsgivaren inte följer föreläggande,

Lagändringarna bör träda i kraft vid samma tidpunkt som ändringarna i försäkringsrörelselagen.

Direktivet innehåller inga speciella övergångsregler för försäkringsgivare från tredje land som driver verksamhet i Sverige. Övergångsregler är dock befogade även till de nya bestämmelser som införs för sådana försäkringsgivare i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Hänsyn måste tas till att återförsäkringsrörelse varit helt undantagen från den lagens tillämpningsområde och att sådana företag inte behövt ansöka om tillstånd för rörelse som drivits i Sverige.

När det gäller försäkringsgivare från EES-land ankommer det på deras hemland att genomföra direktivet och även besluta om eventuella övergångsregler.

Prop. 2007/08:40

138

Ekonomiska konsekvenser

Prop. 2007/08:40

Som framgått gäller redan i dag flertalet bestämmelser i försäkringsrörelselagen för återförsäkringsbolag. Dessa bolag har dock i princip varit undantagna från bestämmelserna om skuldtäckning och placeringar. Förslagen i propositionen innebär emellertid att återförsäkringsbolagen nu i än högre grad kommer att omfattas av samma rörelseregler som gäller, eller föreslås gälla, för direkt försäkring. För sådana bolag införs dessutom särskilda placeringsregler av mer kvalitativ art. Derivatinstrument får användas som skuldtäcknings- tillgång, om de sänker den finansiella risken i bolaget eller effektiviserar förvaltningen av bolagets skuldtäckningstillgångar.

För försäkringsbolag som bedriver både direkt skadeförsäkringsrörelse och återförsäkring av viss större omfattning höjs kravet på minsta garantibelopp från 2 till 3 miljoner euro.

För samtliga försäkringsbolag föreslås att tillgångar som huvudregel ska värderas till verkligt värde i skuldtäckningssammanhang samtidigt som det införs mindre strikta regler för enhandsengagemang.

När det gäller utländska återförsäkringsföretag med verksamhet i Sverige görs – på samma sätt som för direkt försäkring – skillnad mellan företag från ett annat EES-land, som i huvudsak omfattas av hemlandets regler, och företag från tredje land, som i större omfattning ska omfattas av svenska regler.

7.1Konsekvenser för myndigheter

Den myndighet som berörs av regeländringarna är i första hand Finansinspektionen. De förslag som lämnas i lagrådsremissen innebär att regelverket kommer att vara i stort sett detsamma för de svenska försäkringsbolagen, oavsett om de ägnar sig åt direkt försäkrings- verksamhet, återförsäkringsverksamhet eller åt båda dessa verksamheter. Detta torde närmast innebära en förenkling av Finansinspektionens framtida tillsyn.

För återförsäkringsföretag från tredje land föreslås att det införs krav på koncession för att få driva återförsäkringsrörelse i Sverige och att sådan verksamhet måste drivas från en generalagentur eller filial här i landet. Med tanke på det begränsade antalet utländska aktörer som idag förekommer på den svenska marknaden bör detta tillståndskrav inte innebära något större merarbete för inspektionen (se avsnitt 6.6).

Eventuella merkostnader för Finansinspektionen till följd av förslagen ska rymmas inom befintliga budgetramar.

7.2	Konsekvenser för försäkringsbolag
Att återförsäkringsbolagen framöver i huvudsak ska tillämpa den
lagreglering som gäller för övriga försäkringsbolag bedöms inte innebära
någon nämnvärd skillnad för berörda bolag. Däremot möjliggör den
harmonisering av rörelseregleringen inom EES som återförsäk-
ringsdirektivet innebär, att svenska återförsäkringsföretag kan driva		139

verksamhet i hela det ekonomiska samarbetsområdet med stöd av det svenska tillståndet – någonting som ökar marknaden för svenska återförsäkringsbolag. På motsvarande sätt innebär denna harmonisering givetvis en möjlighet för utländska återförsäkringsföretag att bedriva verksamhet i Sverige, vilket kan leda till ökad konkurrens på den svenska marknaden.

Prop. 2007/08:40

140

Författningskommentarer

Prop. 2007/08:40

8.1Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

1kap.

3§

En definition av återförsäkring har tagits in i 3 b § första stycket. Eftersom begreppet indirekt försäkring har samma betydelse som återförsäkring, utmönstras begreppet indirekt försäkring i andra stycket.

3 b §

Paragrafen, som är ny, innehåller i första stycket en definition av återförsäkring som nära följer återförsäkringsdirektivets definition. Att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag omfattar också att överta risker som överlåts av ett återförsäkringsföretag (retrocession), i linje med att begreppet försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen omfattar – utöver bolag som driver direkt försäkringsverksamhet – även bolag som uteslutande driver återförsäkringsverksamhet i direktivets mening. Det bör i sammanhanget betonas att det enbart är mottagande av risker, vilka det avgivande försäkringsbolaget har åtagit sig som en del av rörelsen, som omfattas av definitionen. Någon geografisk begränsning ges inte för definitionen av återförsäkring.

Sedan tidigare har i svensk rätt tagits ställning för att inte särbehandla Lloyd´s utan i stället utforma lagstiftningen generellt när det gäller försäkringssammanslutningar hemmahörande inom EES (se prop. 1992/93:257 s. 135).

Iandra stycket definieras återförsäkringsbolag som ett försäk- ringsbolag som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring. Om lagen stadgar att återförsäkringsbolag har vissa rättigheter eller skyldigheter, är det således bara sådana bolag som uteslutande driver återförsäkringsrörelse som omfattas av reglerna.

Paragrafens tredje stycke innehåller ett grundläggande villkor för att få driva återförsäkringsrörelse. Ett specialiserat återförsäkringsbolag måste nämligen begränsa sin rörelse till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Det är således tillåtet att även driva sådan verksamhet som har ett naturligt samband med återförsäk- ringsverksamheten. Exempel på verksamhet som får anses ha ett sådant samband är tillhandahållande av statistisk eller aktuariell rådgivning, riskanalyser eller forskningsrapporter till sina kunder. Ytterligare exempel kan vara verksamhet som innebär en holdingbolagsfunktion och

–i samband därmed – viss verksamhet inom den finansiella sektorn. Försäkringsrörelselagen reglerar sedan tidigare svenska

försäkringsbolag som bedriver direkt försäkringsrörelse och/eller återförsäkringsrörelse. I paragrafen införs definitioner av återförsäkring och återförsäkringsbolag. Sistnämnd bolagskategori är endast en delmängd av begreppet försäkringsbolag och används när bolag som bara bedriver återförsäkringsrörelse ska regleras.

141

I 4 § finns det definitioner av livförsäkringsbolag och skade- försäkringsbolag som täcker in alla kombinationer av försäkringsrörelse, såväl direkt försäkringsrörelse som återförsäkringsrörelse. Indelningen har betydelse främst i redovisnings- och skattehänseende, men även i Finansinspektionens föreskrifter. Den nya definitionen av åter- försäkringsbolag som har tagits in i den förevarande paragrafens andra stycke fyller en annan funktion och kompletterar därmed nyss nämnda definitioner. Bestämmelsen i 4 § har därför inte ändrats.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.1 och 6.2.

8 a §

Genom ändringen i första stycket anges att skuldtäckningen inte bara omfattar de försäkringstekniska avsättningarna. Detta följer av att utjämningsreserven inte längre ska klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt erforderlig reservering. Se även kommentarerna till 7 kap. 1 och 9 §§.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.7.

9 g §

I paragrafen, som är ny, definieras det som avses med behörig myndighet.

Begreppet behörig myndighet används på många ställen i lagen. Som Lagrådet påpekat omfattas dock aldrig Finansinspektionen av definitionen. I stället avses en utländsk myndighet inom EES som har behörighet att utöva tillsyn över utländska försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut. Definitionen ska därför ges ett sådant innehåll.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.

9 h §

I paragrafen, som är ny, definieras specialföretag på ett sätt som nära knyter an till definitionen av begreppet i återförsäkringsdirektivet. Det införs dock inte några svenska specialföretag enligt optionen i direktivet. Däremot kommer det att var möjligt att använda tillgångar som är hänförliga till utländska specialföretag – dvs. företag som är auktoriserade i ett annat land inom EES – för skuldtäckning. Att överta risker från ett försäkringsföretag omfattar även att överta risker från ett återförsäkringsföretag.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.7 och 6.4.

10 §

Ändringarna i paragrafen innebär inledningsvis att första stycket och tredje stycket 3 upphör att gälla. Undantag från lagen får således inte längre i enskilda fall beslutas i fråga om mottagna återförsäkringar. Undantag får inte heller i ett enskilt fall beslutas beträffande ömsesidiga bolag, som fullt ut överlåter eller återförsäkrar sina förpliktelser.

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Där uttrycks nu, på förslag från Lagrådet, mer direkt att Finansinspektionen fattar beslut enligt paragrafen. I tredje stycket sägs att undantag från lagen i ett enskilt fall får beslutas – helt eller till vissa delar och under vissa förutsättningar – beträffande skadeförsäkringar. Det är här fråga om beslut av gynnande karaktär som meddelas efter försäkringsgivarens ansökan. Det bör därför,

Prop. 2007/08:40

142

som Lagrådet påpekat, klarläggas att Finansinspektionen oavsett Prop. 2007/08:40 utgången givetvis har att meddela ett beslut i ärendet.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.1.

1 a kap.

7 §

I paragrafen görs en rättelse av en felaktig hänvisning avseende 19 kap. 11 §.

2 a kap.

1 §

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ett återförsäkringsbolag som avser att inrätta en sekundäretablering i ett annat EES-land inte behöver underrätta Finansinspektionen om denna etablering.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.

4 §

Paragrafens första stycke har ändrats så att ett återförsäkringsbolag som avser att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EES inte åläggs någon underrättelseskyldighet till Finansinspektionen beträffande denna verksamhet.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.2.

7kap.

1§

Skadeförsäkringsbolag som meddelar kreditförsäkring eller motsvarande återförsäkring ska enligt de ändringar som föreslås i 12 kap. 9 a § göra avsättningar till en utjämningsreserv. Hur utjämningsreserven ska redovisas i företagens årsredovisning regleras i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Nu gällande regler innebär i stället ett åliggande för ett sådant bolag att göra utjämningsavsättningar. Genom ändringen i första stycket, där nuvarande punkten 5 utgår, utmönstras utjämningsavsättningen som en försäkringsteknisk avsättning. Ändringen påverkar dock inte kravet på avsättning och nu föreslagen utjämningsreserv ska alltjämt skuldtäckas (se förslag till ändring i 9 §) samt dras av från kapitalbasen (se förslaget till ändring av 7 kap. 24 § och kommentaren till 1 kap. 8 a §).

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.6.

2 §

Genom att bemyndigandet i sista stycket inte ändras ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även fortsättningsvis en möjlighet att meddela föreskrifter om hur livförsäkringsavsättningen i återförsäkringsrörelse ska beräknas. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet ska utgå från att återförsäkring av livförsäkring som huvudregel ska värderas som avsättningar för skadeförsäkring. Genom bemyndigandet öppnas dock även en möjlighet att återförsäkringsavtal som till sin karaktär är att jämföra med direkt livförsäkring kan behandlas på annat sätt.

143

Av förslaget till ändring i 23 och 25 §§ följer att även solvensmarginalen för livåterförsäkring som huvudregel ska beräknas enligt de regler som gäller för skadeförsäkring. I 25 § införs vidare ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, att föreskriva att solvensmarginalen för livåterförsäkring får beräknas enligt reglerna för livförsäkring när det kan anses befogat.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.5.

3 §

I paragrafen anges att försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer, som huvudregel kompletterat med ett försäkringstekniskt underlag. Första stycket har ändrats så att nuvarande bestämmelser utvidgas till att gälla all återförsäkring.

Av 8 a § följer att försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska ges in till Finansinspektionen.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.11.

9 §

Genom strykningar i första styckets inledning har bestämmelserna om skuldtäckning gjorts tillämpliga för alla försäkringsbolag. Som en följd av att skuldtäckning enligt första stycket utvidgas till att omfatta all återförsäkringsverksamhet, utmönstras de särbestämmelser om särskild skuldtäckning som finns i gällande rätt för återförsäkring av liv- och skadeförsäkring (se det nuvarande andra stycket).

Av punkterna 1 och 2 i första stycket framgår att de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning (dvs. netto efter avdrag för återförsäkring) samt värdet av kontantdepå eller värdepappersdepå (reservdeposition) som en återförsäkringsgivare ställt hos bolaget, ska skuldtäckas. Av den nya punkten 3 framgår att även utjämningsreserven för kreditförsäkring ska skuldtäckas. Detta följer av att utjämningsreserven inte längre ska klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning utan som en företagsekonomiskt erforderlig reservering (se vidare om detta i kommentaren till 12 kap. 9 a §). I och med den ändring som har gjorts i stycket omfattas således även återförsäkring av kreditförsäkring av denna bestämmelse.

I paragrafens andra stycke, som fått ett nytt innehåll, anges hur skuldtäckningstillgångarna ska placeras. Där har även tillagts ett förtydligande om att skuldtäckningstillgångarna ska värderas enligt 10 f § (se vidare kommentaren till den paragrafen).

Ifjärde stycket, som reglerar rätten för tillsynsmyndigheten att underkänna avgiven återförsäkring vid skuldtäckning, införs en begränsning beträffande avtal om återförsäkring som mottagits av ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en stat inom EES. Enligt denna nya regel får Finansinspektionen inte motsätta sig ett sådant återförsäkringsavtal eller retrocessionsavtal av skäl som direkt hänger samman med sundheten i finanserna hos den som mottagit återförsäkringen.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.1, 6.3.7 och 6.3.9.

Prop. 2007/08:40

144

9 a §

Ändringen i första stycket är av redaktionell art och är en följd av att olika placeringsregler gäller för olika typer av verksamheter (9 och 12 §§ samt förslaget till 15 §). Den allmänna spridnings- och matchningsregeln ska dock gälla för alla försäkringsbolag.

10 §

I paragrafen behandlas tillåtna skuldtäckningstillgångar. Av det nya sista stycket följer att obligationer eller andra skuldförbindelser och aktier eller andra värdepapper utgivna av ett utländskt specialföretag får användas av alla försäkringsbolag som skuldtäckningstillgång. Närmare regler om villkoren för användningen som sådan tillgång får dock fastställas genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.7.

10 c §

I paragrafen finns begränsningar för enhandsengagemang, dvs. begränsningar av hur stora enskilda placeringar får vara i skuld- täckningssammanhang.

Som en ny punkt 4 i första stycket införs en mindre restriktiv limit för säkerställda obligationer. Ändringen innebär att det blir möjligt att täcka upp till 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas med säkerställda obligationer utfärdade av en och samma emittent. I andra stycket införs en hänvisning till punkten 4. Av denna följer att grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, ska beaktas vid bestämmandet av hur stort ett enhandsengagemang får vara.

Nuvarande första stycket punkten 4 tas bort, eftersom begränsningarna avseende enhandsengagemang inte längre ska omfatta andelar i investeringsfonder förvaltade av samma fondförvaltare.

I ett nytt andra stycke förtydligas att det sammanlagda innehavet av tillgångar som avses i punkterna 2, 3 och 4 och som härrör från samma emittent eller låntagare, får uppgå till högst 25 procent av det belopp som ska skuldtäckas.

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Frågan om att Finansinspektionen har att meddela beslut efter ansökan har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 §.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.8.

10 f §

Paragrafen reglerar hur skuldtäckningstillgångar ska värderas. Ändringen i andra stycket innebär att tillgångar som används för

skuldtäckning som huvudregel ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången. De detaljerade regler om värdering av vissa skuldtäckningstillgångar som finns i nuvarande tredje och femte styckena utmönstras. Därmed försvinner även kopplingen till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i det nuvarande fjärde stycket, om att meddela föreskrifter som gäller värdering av fastigheter, tomträtter och byggnader på annans

Prop. 2007/08:40

145

mark, har överförts till det nya tredje stycket. Där har också införts ett nytt bemyndigande som omfattar hur värderingen till verkligt värde ska göras.

Det nya fjärde stycket, om särskilda värderingsregler för aktier i dotterbolag, motsvarar det nuvarande sjätte stycket.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.7.

10 g §

Paragrafen har ändrats så att det framgår att alla försäkringsbolag är skyldiga att upprätta och följa placeringsriktlinjer.

Av sista stycket följer, genom en hänvisning till 8 a §, att försäkringsbolag som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska ge in sina placeringsriktlinjer till Finansinspektionen.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.11.

11 §

I paragrafen anges att försäkringsbolag är skyldiga att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Första styckets första meningen har ändrats som en konsekvens av att det införs ett krav på skuldtäckning avseende all försäkring i 9 § första styckets inledning.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.10.

15 §

Paragrafen är ny. I första meningen undantas återförsäkringsbolag från de detaljerade bestämmelserna i 7 kap. om hur skuldtäckningstillgångarna får placeras. Avsikten är att denna kategori av bolag ska tillämpa särskilda placeringsregler av mer kvalitativ art.

Av andra meningen följer att den allmänna spridnings- och matchningsregeln i 9 a § alltjämt ska gälla för återförsäkringsbolagen. Vidare ska bolagen tillämpa nya 10 § sista stycket avseende innehav av värdepapper utgivna av specialföretag. Därutöver följer vissa ytterligare allmänna principer för återförsäkringsbolagens placeringar. Dessa ska bl.a. tillse att skuldtäckningstillgångarna är placerade så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter och till katastrofer som får betydande följder för bolaget.

Vidare ska investeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES hållas på aktsamma nivåer. I den svenska lagstiftningen brukar som exempel på reglerad marknad anges börser och auktoriserade marknadsplatser (se t.ex. 3 kap. 2 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse och 6 a kap. 18 § i förevarande lag). I och med genomförandet av direktivet om marknader för finansiella instrument (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, MiFID) har emellertid en definition av begreppet reglerad marknad införts i den nya lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som träder i kraft den 1 november i år. Där definieras reglerad marknad som ett multilateralt

Prop. 2007/08:40

146

system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler

–så att detta leder till avslut (1 kap. 5 § 20). I förarbetena utvecklas hur denna definition förhåller sig till tidigare reglering (se prop. 2006/07:115 s. 331–338).

Skuldtäckningstillgångarna ska värderas till verkligt värde (se kommentaren till 10 f §).

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.9.

23 §

Genom ändringen i första stycket begränsas bestämmelsen i paragrafen om hur solvensmarginalen ska bestämmas till att avse endast direkt livförsäkringsrörelse i stället för som tidigare även återförsäkring av livförsäkring. Ändringen följer av återförsäkringsdirektivets artikel 38, som utgår från att solvensmarginalen för livåterförsäkring som huvudregel ska beräknas enligt reglerna för skadeförsäkring. För vissa typer av lång livåterförsäkring, såsom livförsäkring och livräntor, bör det dock vara möjligt att tillämpa reglerna för livförsäkring vid beräkning av solvensmarginalen. Ett bemyndigande som avser detta har därför införts i 25 §.

När solvensmarginalen för direkt livförsäkringsrörelse bestäms har Finansinspektionen enligt sjätte stycket möjlighet att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Det tillägg som gjorts i stycket innebär att ett sådant beslut inte får ha sin grund i bristande sundhet i mottagande återförsäkringsföretags eller försäkringsföretags finanser, om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES.

I ett nytt sjunde stycke stadgas att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att solvensmarginalen får reduceras med vad som kan återfås från ett specialföretag. Frågan om att Finansinspektionen har att meddela beslut efter ansökan har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 §.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.1 och 6.3.13.

24 §

I ett nytt andra stycke klargörs att utjämningsreserven för kredit- försäkring inte får ingå i kapitalbasen. Det gäller oavsett om reserven redovisas som en obeskattad reserv eller som eget kapital.

I paragrafens tredje stycke utvidgas bestämmelsen till att även omfatta återförsäkring.

Ändringen i paragrafens fjärde stycke innebär att det förs in en hänvisning till det nya andra stycket i paragrafen. Hänvisningen klar- lägger den begränsning som finns när Finansinspektionen i ett enskilt fall kan besluta att också andra poster än de som nämns i första stycket får ingå i kapitalbasen. Frågan om att Finansinspektionen har att meddela beslut efter ansökan har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 §.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.12.

25 §

Paragrafen reglerar hur man bestämmer solvensmarginalen för skadeförsäkringsrörelse. Ändringen i första stycket, första meningen

Prop. 2007/08:40

147

innebär att solvensmarginalen för återförsäkring av såväl skade- som livförsäkring som huvudregel ska ske enligt reglerna för skadeförsäkring.

Ändringen i första stycket, andra meningen innebär ett tydliggörande av att där nämnda försäkringsklasser inom skadeförsäkring har sina motsvarigheter för återförsäkring.

Enligt första stycket ska vissa belopp som avser försäkringsklasserna 11–13 i 2 kap. 3 a § första stycket eller motsvarande återförsäkring ökas med 50 procent. Genom ett nytt andra stycke – som fått sin utformning efter förslag från Lagrådet – skapas en möjlighet att meddela föreskrifter om motsvarande höjningar för andra försäkringsklasser inom återförsäkring än de nyss nämnda. Sådana föreskrifter bör i första hand meddelas för att beakta vissa återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer och de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksamheter eller avtal.

Föreskriftsrätten är tillkommen för att på ett flexibelt sätt kunna genomföra de beslut som genomförandekommittén fattar med stöd av artikel 56 c i återförsäkringsdirektivet. Bestämmelsen möjliggör dock att föreskrifter meddelas även i andra fall om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer finner det särskilt angeläget till följd av utvecklingen på de finansiella marknaderna eller vid internationellt samarbete.

När solvensmarginalen för skadeförsäkring och för återförsäkring av såväl skade- som livförsäkring bestäms har Finansinspektionen enligt elfte stycket möjlighet att bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring ska minskas. Det tillägg som gjorts i stycket innebär att ett sådant beslut inte får ha sin grund i bristande sundhet i mottagande återförsäkringsföretags eller försäkringsföretags finanser, om den som har mottagit återförsäkringen är auktoriserad i en annan stat inom EES.

För kommentarer till tolfte stycket hänvisas till kommentaren till 23 § sjätte stycket.

Itrettonde stycket ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om beräkning av solvensmarginal för återförsäkring av livförsäkring enligt de regler för livförsäkring som anges i 23 §. På detta sätt ges det en möjlighet att göra avsteg från den huvudregel som stadgas i paragrafens första stycke. Som nämns i kommentaren till 23 §, kan det för vissa typer av lång livåterförsäkring vara lämpligt att i stället tillämpa reglerna för livförsäkring vid beräkningen av solvensmarginalen.

Frågan om att Finansinspektionen har att meddela beslut – som har sin grund i elfte eller trettonde stycket – efter ansökan i ett enskilt fall, har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 §.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.1, 6.3.13 och 6.8.

26 §

Ändringarna i första stycket är en följd av att återförsäkring av skadeförsäkring enligt återförsäkringsdirektivet ska omfattas av samma regler för garantibeloppet som gäller för livförsäkringsverksamhet.

Iandra stycket görs ett tillägg som innebär att det ges möjlighet att meddela föreskrifter om höjning av garantibeloppet för återförsäkring. Bestämmelsen har fått sin utformning efter förslag från Lagrådet. En

Prop. 2007/08:40

148

sådan höjning ska i första hand ha sin grund i den ekonomiska och finansiella utvecklingen inom EES.

Föreskriftsrätten är främst tillkommen för att på ett flexibelt sätt kunna genomföra de beslut som genomförandekommittén fattar med stöd av artikel 56 d i återförsäkringsdirektivet. Bestämmelsen möjliggör dock att föreskrifter meddelas även i andra fall om det är särskilt angeläget till följd av utvecklingen på de finansiella marknaderna eller vid internationellt samarbete.

I ett nytt tredje stycke förtydligas vad som gäller avseende garantibeloppet för bolag som driver både direkt försäkringsrörelse och återförsäkring.

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Frågan om att Finans- inspektionen har att meddela beslut efter ansökan har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 §.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.14 och 6.8.

27 §

Ändringen i det första stycket får till följd att innehållet i paragrafen endast gäller för direkt skadeförsäkringsrörelse.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell. Frågan om att Finans- inspektionen har att meddela beslut efter ansökan har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 §.

Ifjärde stycket införs en hänvisning till begränsningsregeln i 24 § andra stycket.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.14.

7 a kap.

1 §

Utländska återförsäkringsbolag exkluderas från uppräkningen i första stycket 2 b. Därmed sker inte längre någon särbehandling av moderföretag som är ett utländskt återförsäkringsföretag inom EES, jämfört med motsvarande direktförsäkringsföretag inom detta samarbets- område.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.9.

12kap.

9a §

Paragrafen har i första stycket kompletterats så att det tydligt framgår att en utjämningsreserv även ska finnas för återförsäkring av kredit- försäkring.

Andra stycket har ändrats så att även bolag, vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger vissa nivåer, får upprätta en utjämningsreserv. Den gällande lydelsen utesluter sådana bolag från denna möjlighet.

Den nuvarande benämningen utjämningsavsättning för kreditförsäkring har bytt namn till utjämningsreserv. Denna namnändring följer av att utjämningsavsättningen inte längre ska klassificeras som en försäkringsteknisk avsättning, utan som en företagsekonomiskt erforderlig reservering. Dessa regler om utjämningsreserv ska gälla för såväl direkt kreditförsäkring som återförsäkring av kreditförsäkring .

Prop. 2007/08:40

149

Utjämningsreserven ska skuldtäckas enligt 7 kap. 9 § och dras av från Prop. 2007/08:40 kapitalbasen enligt 7 kap. 24 § FRL.

Av förarbetena vid genomförandet av direktivbestämmelserna om utjämningsavsättningar för kreditförsäkring framgår att sådana avsättningar kan användas i kapitalbasen till den del reservens storlek överstiger det maximala beloppet för utjämningsavsättningen, 150 procent av den årliga premieintäkten för egen räkning under de fem föregående räkenskapsåren (prop. 1992/93:257 s. 200). Nu föreslagna ändringar föranleder inte någon annan bedömning i denna fråga.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.6.

19kap.

1§

Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta inte bara med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter utan även med kommissionen.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.8.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 april 2008.

Lydelsen av punkt 2 har justerats något efter förslag från Lagrådet. Denna övergångsregel innebär att ett försäkringsbolag, som bedriver återförsäkringsverksamhet och som före den 10 december 2005 har beviljats koncession, inte behöver tillämpa kravet att åter- försäkringsbolag bara ska få driva återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet före den 11 december 2008.

En motsvarande övergångsperiod ska enligt punkt 3 gälla för ett försäkringsbolag som beviljats koncession som innefattar återförsäkring av skadeförsäkring när det gäller kravet på förhöjt garantibelopp från två miljoner euro till tre miljoner euro.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.10.

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige

1kap.

2§

Ändringen i första stycket innebär att undantaget för återförsäkrings- rörelse tas bort. I fortsättningen är lagen således även tillämplig på återförsäkringsrörelse som EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land driver i Sverige.

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.1.

6 §

Ändringarna innebär inledningsvis att det förs in ett nytt tredje stycke som innehåller en definition av vad som avses med återförsäkring. Definitionen hänvisar till motsvarande definition i försäk- ringsrörelselagen (se författningskommentaren till 1 kap. 3 b § FRL).

150

Ändringen i det nya sjätte stycket är redaktionell. Frågan har behandlats i avsnitt 6.1.

2kap.

1§

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att ett återförsäkringsföretag med hemland inom EES ska ha rätt att bedriva verksamhet i Sverige utan att det uppställs krav på underrättelse- förfarande.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.

3kap.

2 §

I paragrafen behandlas Finansinspektionens samarbete med samt uppgiftslämnande och underrättelser till andra behöriga myndigheter inom EES. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta även med kommissionen.

Se motsvarande ändring i 19 kap. 1 § andra stycket FRL och kommentaren till den bestämmelsen.

6 §

Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektionens skyldighet att underrätta hemlandsmyndigheten utvidgas. Inspektionen ska underrätta hemlandsmyndigheten både när den förelägger en EES-försäkringsgivare att göra rättelse i ett visst avseende och när föreläggandet inte följs.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.

4kap.

2a §

Paragrafen, som är ny, innehåller en motsvarande bestämmelse som i 1 kap. 3 b § tredje stycket FRL. Bestämmelsen har sin grund bl.a. i att försäkringsgivare från tredje land enligt återförsäkringsdirektivet inte får behandlas gynnsammare än svenska återförsäkringsbolag. Se vidare kommentaren till 1 kap. 3 b § tredje stycket FRL.

5a §

Enligt 5 § sista stycket ska koncession för en försäkringsgivare från tredje land meddelas med den indelning i försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ FRL. Dessa paragrafer reglerar endast direkt försäkring. Beträffande koncession för återförsäkring finns i 2 kap. 3 c § FRL ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser.

Eftersom det nu föreslås att undantaget för återförsäkring tas bort, har ett motsvarande bemyndigande förts in även i denna lag

5 kap.

1, 4, 5, 8 och 12 §§

Genom ändringarna i 1 § första stycket, 4 §, 5 § första stycket, 8 § första stycket och 12 § första stycket omfattas även återförsäkringsrörelse av de regler om deposition, försäkringstekniska avsättningar, skuldtäckning och solvenskrav som för närvarande bara gäller för direkt

Prop. 2007/08:40

151

försäkringsrörelse. Ändringarna följer av att hänvisningen till direkt försäkringsrörelse tas bort.

Vidare ändras 5 § första stycket även på det sättet att nuvarande punkten 5 utgår. Detta innebär att utjämningsavsättningen utmönstras som en försäkringsteknisk avsättning. I bestämmelsen slås i stället fast att tredjelandsföretag ska redovisa utjämningsreserv för förlusttäckning enligt 12 kap. 9 a § FRL. Ändringen påverkar inte kravet på att avsätt- ning och nu föreslagen utjämningsreserv alltjämt ska skuldtäckas (se förslaget till ändring i 8 §) samt dras av från kapitalbasen (se 12 § första stycket och kommentaren till 7 kap. 24 § FRL).

I8 § första stycket har gjorts en ändring som innebär att utjämnings- reserven för kreditförsäkring ska skuldtäckas på samma sätt som de försäkringstekniska avsättningarna.

Ändringen i 12 § tredje stycket är redaktionell. Där hänvisas till att Finansinspektionen – enligt 16–18 §§ – i enskilda fall får besluta om undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar. Frågan om att Finansinspektionen har att meddela beslut efter ansökan har utvecklats i kommentaren till 1 kap. 10 § FRL.

Se även kommentaren till 7 kap. 9 § samt avsnitt 6.3.6 och 6.11.

13 §

Ändringarna innebär att solvensmarginalen även för återförsäkring beräknas enligt 7 kap. 25 § FRL och att garantibeloppet för direkt skade- försäkring beräknas till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § FRL.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.11.

14 §

Ändringarna innebär att solvensmarginalen för direkt livförsäkring ska beräknas enligt 7 kap. 23 § FRL och att garantibeloppet för all livförsäk- ring och återförsäkring av skadeförsäkring ska motsvara hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 26 § FRL.

Frågan har behandlats i avsnitt 6.11.

6kap.

1§

En motsvarande ändring som i denna paragraf har införts i 19 kap. 1 § andra stycket FRL. Se kommentaren till den bestämmelsen.

7kap. 7 § och 9 kap. 8 §

Genom ändringarna i 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket omfattas även återförsäkringsrörelse av bestämmelserna om Finansinspektionens skyldighet att på visst sätt offentliggöra överlåtelser av försäkringsbestånd. Ändringarna följer av att hänvisningen till direkt försäkringsrörelse har tagits bort.

Övergångsbestämmelserna

Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 april 2008. Lydelsen av punkt 2 har justerats något efter förslag från Lagrådet. För försäkringsgivare från

Prop. 2007/08:40

152

tredje land som den 1 april 2008 driver återförsäkringsrörelse som omfattas av lagen, gäller att dessa företag får fortsätta med sin verksamhet i sex månader efter denna tidpunkt.

Om ett sådant företag har inkommit med en ansökan om koncession inom sex månader efter lagens ikraftträdande, får företaget fortsätta med sin verksamhet till dess att Finansinspektionen slutligen har prövat ansökan utan att koncession har meddelats.

Ett företag som inte har lämnat in en ansökan om koncession inom sex månader efter lagens ikraftträdande får inte fortsätta att bedriva återförsäkringsverksamhet. Finansinspektionen ska i dessa fall vidta de ingripandeåtgärder som föreskrivs i lagen.

Frågorna har behandlats i avsnitt 6.10.

Prop. 2007/08:40

153

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/1

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/68/EG

av den 16 november 2005

om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven

98/78/EG och 2002/83/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)Genom rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (3), rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (5) fastställs bestämmelser om rätten att etablera och driva verksamhet med direkt försäkring inom gemenskapen.

(1)	EGT C 120, 20.5.2005, s. 1.
(2)	Europaparlamentets yttrande av den 7 juni 2005 (ännu ej
	offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 17 oktober 2005.
(3)	EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. Direktivet senast ändrat genom
	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79,
	24.3.2005, s. 9).

(2)Dessa bestämmelser utgör den rättsliga ramen för försäkringsföretag som bedriver försäkringsverksamhet på den inre marknaden med hänsyn till såväl etable- ringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster, i syfte att förenkla för försäkringsföretag med huvudkon- tor i gemenskapen att fullgöra åtaganden inom gemen- skapen och därigenom ge försäkringstagarna tillgång till inte endast försäkringsgivare etablerade i det egna landet, utan också till försäkringsgivare som har sitt huvudkon- tor inom gemenskapen och är etablerade i andra medlemsstater.

(3)Den ordning som fastställs genom de nu nämnda direktiven är tillämplig på hela den verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag, såväl verksamhet med direkt försäkring som återförsäkringsverksamheter med mottagen återförsäkring, men de återförsäkringsverk- samheter som bedrivs av specialiserade återförsäkrings- företag omfattas varken av denna ordning eller av någon annan ordning som föreskrivs i gemenskapslagstift- ningen.

(4)Återförsäkring är en viktig finansiell verksamhet, efter- som den ger möjlighet åt direktförsäkringsföretagen att öka sin teckningskapacitet inom försäkringsverksam- heten och ge försäkringsskydd och också att minska sina kapitalkostnader genom att större riskspridning under- lättas på internationell nivå. Dessutom spelar återförsäk- ring en avgörande roll för att säkra den finansiella stabiliteten, eftersom den är en avgörande faktor när det gäller att säkerställa sunda finanser och stabilitet på direktförsäkringsmarknaderna och också inom det finansiella systemet som helhet, eftersom den berör viktiga finansiella förmedlare och institutionella investe- rare.

(5)Genom rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfri- heten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (6) avlägsnades de begränsningar för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som är kopplade till återförsäk- ringsgivarens nationalitet eller bosättningsort. Däremot avlägsnades inte de begränsningar som följer av skillnaderna mellan de nationella bestämmelserna om rörelseregleringen av återförsäkring. Detta förhållande

(4)	EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom
	direktiv 2005/1/EG.
(5)	EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom
(5)	EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom	(6) EGT 56, 4.4.1964, s. 878.
	direktiv 2005/1/EG.	(6) EGT 56, 4.4.1964, s. 878.

L 323/2	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

har resulterat i betydande skillnader i fråga om nivån på tillsynen över återförsäkringsföretagen inom gemenska- pen, vilket skapar hinder för utövandet av återförsäk-

ringsverksamhet, t.ex. genom kravet att återförsäkringsföretag skall ställa tillgångar som säkerhet för sina delar av direktförsäkringsföretagens tekniska avsättningar eller återförsäkringsföretagens skyldighet att följa olika tillsynsbestämmelser i olika medlemsstater, där de bedriver verksamhet, och indirekt tillsyn över olika aspekter av återförsäkringsföretagens verksamhet som utförs av direktförsäkringsföretagens behöriga myndig- heter.

(6)I handlingsplanen för finansiella tjänster tas återförsäk- ring upp som en sektor där det krävs åtgärder på gemenskapsnivå för att den inre marknaden för finansiella tjänster skall fullbordas. Dessutom har betydande finansiella organ, som Internationella val- utafonden och den internationella sammanslutningen av försäkringstillsynsorgan IAIS (”International Association of Insurance Supervisors”) framhållit att bristen på harmoniserade tillsynsföreskrifter för återförsäkring på gemenskapsnivå utgör ett betydande tillkortakommande i de rättsliga ramarna för finansiella tjänster som bör åtgärdas.

(7)Detta direktiv syftar till att upprätta en ram för rörelseregleringen av återförsäkringsverksamhet i gemen- skapen. Det ingår i den samlade gemenskapslagstift- ningen på försäkringsområdet som syftar till att upprätta en inre marknad för försäkringssektorn.

(8)Detta direktiv är förenligt med det betydande inter- nationella arbete som utförs på området för rörelse- reglering av återförsäkringssektorn, särskilt av den internationella sammanslutningen av försäkringstillsyn- sorgan IAIS.

(9)Detta direktiv ansluter sig till den metod för gemenskaps- lagstiftningen som tillämpas på direktförsäkring och som innebär att sådan harmonisering skall ske som är väsentlig, nödvändig och tillräcklig för att säkerställa ömsesidigt erkännande av auktorisationer och säkra system för kontroll så att det blir möjligt att bevilja en enda auktorisation som gäller i hela gemenskapen, samt att tillämpa principen om tillsyn av hemmedlemsstaten.

(10)Som en följd av detta skall bedrivandet av återförsäk- ringsrörelse vara underkastat en enda officiell auktorisa- tion som ges av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där återförsäkringsföretaget har sitt huvud- kontor. En sådan auktorisation ger företaget rätt att bedriva verksamhet inom hela gemenskapen med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjäns- ter. Den medlemsstat där en filial ligger eller där tjänster tillhandahålls får inte kräva att återförsäkringsföretag som vill bedriva återförsäkringsrörelse på dess territo- rium och som redan har auktorisation i hemmedlems- staten skall söka ny auktorisation. Vidare bör ett återförsäkringsföretag som redan har auktoriserats i sin

hemmedlemsstat inte bli föremål för ytterligare tillsyn eller kontroller av sundheten i dess finanser som utförs av den behöriga myndigheten för ett försäkringsföretag som är återförsäkrat av det återförsäkringsföretaget. Medlems- staterna bör inte heller kunna kräva att ett återförsäk- ringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen skall ställa säkerhet som täckning för sin del av cedentens tekniska avsättningar. Villkoren för att bevilja eller återkalla en sådan auktorisation bör läggas fast. De behöriga myndigheterna bör inte auktorisera eller upp- rätthålla auktorisationen för återförsäkringsföretag som inte uppfyller kraven i detta direktiv.

(11)Detta direktiv bör tillämpas på företag som uteslutande bedriver återförsäkringsrörelse och inte åtar sig någon direktförsäkringsverksamhet. Det bör även tillämpas på så kallade captivebolag för återförsäkring som bildats eller ägs av antingen ett finansiellt företag som inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (1), eller av ett eller flera icke-finansiella företag, i syfte att tillhandahålla åter- försäkringsskydd uteslutande för risker i de företag som de tillhör. När det i detta direktiv hänvisas till återförsäk- ringsföretag bör även captivebolag för återförsäkring inbegripas, förutom när särskilda bestämmelser inrättas för captivebolag för återförsäkring. Captivebolag för återförsäkring täcker inte risker som härstammar från den externa direktförsäkrings- eller återförsäkringsverk- samhet som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen ägnar sig åt. Dessutom får inte försäk- rings- eller återförsäkringsföretag som tillhör ett finansi- ellt konglomerat äga ett captivebolag.

(12)Det här direktivet bör dock inte tillämpas på försäk- ringsföretag som redan omfattas av direktiven 73/239/ EEG eller 2002/83/EG. För att säkerställa att de försäk- ringsföretag som även bedriver återförsäkringsrörelse har sunda finanser och att återförsäkringsverksamhetens särskilda karaktär vederbörligen beaktas i de kapitalkrav som ställs på sådana företag bör emellertid de bestäm- melser i det här direktivet som rör solvensmarginalen för återförsäkringsföretag tillämpas på sådana försäkrings- företags återförsäkringsrörelse om denna utgör en volymmässigt betydande del av den samlade verksam- heten i ett företag.

(13)Detta direktiv bör inte tillämpas för återförsäkringsskydd som tillhandahålls eller till fullo garanteras av en medlemsstat, när denna av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkringsgivare i sista hand, särskilt när det på grund av en särskild situation på marknaden är omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder. I detta sammanhang bör brist på ”återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder” huvudsakligen betyda en mark- nadssituation som karakteriseras av uppenbar brist på

(1) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/3

försäkringserbjudanden, även om överdrivna försäkrings- premier dock i sig själv inte bör innebära att detta återförsäkringsskydd på affärsmässiga grunder är inadek- vat. Artikel 1.2 d i det här direktivet tillämpas också på överenskommelser mellan försäkringsföretag som omfat- tas av direktiven 73/239/EEG eller 2002/83/EG som syftar till att sammanföra ekonomiska krav till följd av betydande risker, exempelvis terrorism.

(14)Ett återförsäkringsföretag skall begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verk- samhet. Detta krav innebär att ett återförsäkringsföretag exempelvis kan få tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgivning, riskanalyser eller forskningsrapporter till sina kunder. I kravet kan också inrymmas en holdingbolags- funktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditin- stitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (1). Under inga omständigheter medför detta krav att orelaterad bank- och finansverk- samhet får utföras.

(15)De befogenheter och medel för kontroll som skall anförtros de behöriga myndigheterna bör klargöras i det här direktivet. De behöriga myndigheterna i varje återförsäkringsföretags hemmedlemsstat bör ansvara för tillsynen av företagets finansiella hälsa, inbegripet kontrollen av deras solvens och skapandet av tillräckliga tekniska avsättningar och utjämningsreserver, samt att dessa avsättningar och reserver täcks av tillgångar av god kvalitet.

(16)De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör till sitt förfogande ha de tillsynsverktyg som krävs för att säkerställa att återförsäkringsföretagen bedriver sin verk- samhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen oavsett om verksamheten utövas med stöd av etable- ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. Myndigheterna bör särskilt ha möjlighet att införa lämpliga skyddsåtgärder eller sanktioner i avsikt att förhindra oegentligheter och överträdelser av bestämmel- serna om tillsyn över återförsäkringsverksamhet.

(17)Bestämmelserna som styr överlåtelse av försäkringsbe- stånd bör vara i linje med den enda auktorisation som föreskrivs i detta direktiv. De bör tillämpas på de olika formerna av överlåtelse av försäkringsbestånd mellan återförsäkringsföretag, exempelvis överlåtelser av försäk- ringsbestånd till följd av sammanslagningar mellan återförsäkringsföretag eller andra förfaranden under bolagsrätt eller överlåtelser av försäkringsbestånd med

(1) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

utestående förluster under avveckling till ett annat återförsäkringsföretag. Dessutom bör bestämmelserna som styr överlåtelser av försäkringsbestånd inbegripa specifika bestämmelser avseende överlåtelser till ett annat återförsäkringsföretag av försäkringsbestånd av avtal som ingåtts enligt etableringsfriheten eller friheten att till- handahålla tjänster.

(18)Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. För att bevara informatio- nens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare begränsas strikt. Det är därför nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar det ovan nämnda informa- tionsutbytet skall tillåtas. När det föreskrivs att informa- tionen får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga tillstånd får dessa vidare, när så är lämpligt, ställa stränga krav som villkor för tillståndet. I detta avseende och i syfte att säkerställa en tillfredsställande tillsyn från de behöriga myndigheternas sida bör det genom detta direktiv införas bestämmelser som ger medlemsstaterna befogenhet att ingå avtal om utbyte av information med tredjeland under förutsättning att det finns lämpliga garantier för att den information som överlämnas omfattas av tystnadsplikt.

(19)För att stärka tillsynen över återförsäkringsföretag bör det föreskrivas att en revisor omgående skall vara skyldig att rapportera till de behöriga myndigheterna då han, enligt vad som föreskrivs i detta direktiv, under fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett försäkringsföretags finansiella ställning eller dess administrativa och redovisnings- mässiga organisation. Med tanke på det eftersträvade syftet är det lämpligt att medlemsstaterna tillser att denna skyldighet gäller alla de tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sina uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett återförsäk- ringsföretag. Revisorernas skyldighet att vid behov meddela de behöriga myndigheterna vissa förhållanden och beslut rörande ett återförsäkringsföretag som de upptäcker vid fullgörandet av sina uppdrag hos ett företag som inte är ett återförsäkringsföretag ändrar inte i sig arten av deras uppdrag hos detta företag, inte heller det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där.

(20)Det bör fastställas hur detta direktiv skall tillämpas på befintliga återförsäkringsföretag som redan är auktorise- rade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksam- het enligt medlemsstaternas bestämmelser då detta direktiv börjar tillämpas.

L 323/4	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

(21)För att göra det möjligt för återförsäkringsföretag att uppfylla sina åtaganden bör hemmedlemsstaterna kräva att sådana företag upprättar tillräckliga försäkrings- tekniska avsättningar. Beloppen för dessa bör fastställas i enlighet med rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (1), och när det gäller livåterförsäkring bör medlemsstaterna även få fastställa mer specifika regler i enlighet med direktiv 2002/83/EG.

(22)Ett återförsäkringsföretag som är verksamt med återför- säkring av kreditförsäkring och vars rörelse på området för återförsäkring av kreditförsäkring uppgår till mer än en liten del av dess samlade rörelse bör vara skyldigt att upprätta en utjämningsreserv som inte ingår i solven- smarginalen. Denna reserv bör beräknas med någon av de metoder som fastställs i direktiv 73/239/EEG och som erkänns som likvärdiga. Dessutom bör detta direktiv göra det möjligt för hemmedlemsstaten att kräva att åter- försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territo- rium skall upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än återförsäkring av kreditförsäkring enligt de regler som fastställts av denna hemmedlemsstat. Efter införandet av redovisningsstandarderna International Financial Reporting Standards (IFRS 4) bör detta direktiv klarlägga behandlingen av de utjämningsreserver som upprättas i enlighet med direktivet. Eftersom tillsynen av återförsäkringar åter behöver utvärderas under Solvens II- projektet, föregriper dock inte detta direktiv någon framtida återförsäkringstillsyn under Solvens II.

(23)Ett återförsäkringsföretag bör ha tillgångar som mot- svarar de tekniska avsättningarna och utjämningsreser- verna med beaktande av det slag av verksamhet som återförsäkringsföretaget utför, särskilt arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna, och företaget skall se till att dessa investeringar är diversifierade, har lämplig spridning och ger företaget möjlighet att på lämpligt sätt reagera på förändrade ekonomiska förhållanden, särskilt när det gäller utvecklingen på de finansiella marknaderna och fastighetsmarknaderna samt på katastrofer med stora efterverkningar.

(24)Det är nödvändigt för återförsäkringsföretagen att utöver de tekniska avsättningarna ha en kompletterande reserv i form av en s.k. solvensmarginal, som skall motsvaras av fria tillgångar och, med de behöriga myndigheternas godkännande, av andra, dolda tillgångar som skall fungera som buffert vid en ogynnsam affärsutveckling. Detta krav är ett viktigt inslag i systemet för tillsyn.

Under tiden för den översyn av den befintliga ordningen för solvensmarginalen som kommissionen genomför inom ramen för det s.k. Solvens II-projektet i syfte att fastställa solvensmarginalkrav för återförsäkringsföretag skall bestämmelserna i den befintliga lagstiftningen på området för direktförsäkring tillämpas.

(25)Mot bakgrund av likheterna mellan livåterförsäkring som täcker dödsfallsrisker och skadeåterförsäkring, särskilt täckningen av försäkringsrisker och varaktigheten av livåterförsäkringsavtalen, bör den föreskrivna solven- smarginalen för livåterförsäkring fastställas i överens- stämmelse med bestämmelserna i detta direktiv för beräkningen av den föreskrivna solvensmarginalen för skadeåterförsäkring. Hemmedlemsstaten bör emellertid ha rätt att tillämpa bestämmelserna i direktiv 2002/83/ EG för upprättandet av den föreskrivna solvensmargi- nalen när det gäller livåterförsäkringsverksamheter som är knutna till investeringsfonder och försäkringar med rätt till återbäring.

(26)I syfte att beakta den särskilda karaktären hos vissa slag av återförsäkringsavtal eller specifika verksamhetsformer bör det beslutas om ändringar av beräkningen av solvensmarginalkraven. Sådana ändringar bör göras av kommissionen med utövande av sina genomförandebe- fogenheter i enlighet med fördraget efter samråd med den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommitté som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/ EG (2).

(27)Dessa åtgärder bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenhe- ter (3).

(28)Den förteckning över tillgångsposter som får medräknas i den tillgängliga solvensmarginalen som ingår i direkt- iven 73/239/EEG och 2002/83/EG bör fastställas även för tillämpningen av det här direktivet.

(29)Återförsäkringsföretag bör även inneha en garantifond i syfte att säkerställa att deras resurser är tillräckliga vid bildandet och att solvensmarginalen under de därpå följande åren inte vid något tillfälle understiger den lägsta nivå som krävs för säkerheten. För att beakta de särskilda förhållandena för captivebolag för återförsäkring bör det dock föreskrivas att hemmedlemsstaten skall ha möjlig- het att fastställa ett lägre belopp för den minsta garantifond som skall krävas för captivebolag för återförsäkring.

(1) EGT L 374, 31.12.1991, s. 7.	Direktivet ändrat genom
(1) EGT L 374, 31.12.1991, s. 7.	Direktivet ändrat genom	(2)	EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.
Europaparlamentets och rådets	direktiv 2003/51/EG (EGT	(2)	EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.
L 178, 17.7.2003, s. 16).		(3)	EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/5

(30)Vissa bestämmelser i detta direktiv avser minimikrav. Hemmedlemsstaten bör dock kunna fastställa strängare regler för återförsäkringsföretag som är auktoriserade av dess egna behöriga myndigheter, särskilt när det gäller solvensmarginalkraven.

(31)Detta direktiv bör tillämpas på verksamhet för finansiell återförsäkring. Därför är en definition av finansiell återförsäkring nödvändig för tillämpningen av detta direktiv. Beroende på den särskilda karaktären på denna slags återförsäkringsverksamhet, bör hemmedlemsstaten ges möjlighet att besluta om specifika bestämmelser för utövandet av finansiell återförsäkringsverksamhet. Dessa bestämmelser kan på ett antal specifika punkter skilja sig från det allmänna system som inrättas genom detta direktiv.

(32)I detta direktiv bör föreskrivas regler för de specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkrings- företag. Den särskilda karaktären på sådana specialföre- tag, vilka inte är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, kräver att det inrättas särskilda bestämmelser i medlems- staterna. Dessutom bör i detta direktiv föreskrivas att hemmedlemsstaten bör fastställa mer detaljerade regler i syfte att fastställa de villkor under vilka utestående belopp från ett specialföretag kan användas som till- gångar som motsvarar tekniska avsättningar av ett försäkrings- eller ett återförsäkringsföretag. I detta direktiv bör också föreskrivas att belopp som kan återfås från specialföretag kan betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal inom de gränser som anges i detta direktiv, under förutsättning att försäkringsföretaget eller återförsäk- ringsföretaget lämnar in en ansökan till den behöriga myndigheten och att denna myndighet ger sitt godkän- nande.

(33)Det är nödvändigt att utforma bestämmelser för det fall att ett återförsäkringsföretags ekonomiska ställning utvecklas så att det får svårt att uppfylla sina försäk- ringsåtaganden. I vissa situationer behöver de behöriga myndigheterna befogenheter för att kunna ingripa i ett tillräckligt tidigt skede, men då de utövar dessa befogen- heter måste de underrätta återförsäkringsföretagen om de skäl som har föranlett sådana tillsynsåtgärder i enlighet med principen om god förvaltning och rättssäkerhets- principen. Så länge det föreligger en sådan situation bör de behöriga myndigheterna vara förhindrade att utfärda intyg om att återförsäkringsföretaget har en tillräcklig solvensmarginal.

(34)Det är nödvändigt att få till stånd ett samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att säker- ställa att återförsäkringsföretag som utför verksamhet med stöd av etableringsrätten och friheten att till- handahålla tjänster följer de bestämmelser som är tillämpliga på dem i deras värdmedlemsstater.

(35)Ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation eller om återkallelse av en auktorisation bör omfattas av rätten till domstolsprövning.

(36)Det är viktigt att föreskriva att återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen som bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen inte skall vara föremål för bestämmelser som medför en gynn- sammare behandling än den som tillämpas på åter- försäkringsföretag med huvudkontor i en medlemsstat.

(37)För att beakta återförsäkringsrörelsens internationella aspekter bör bestämmelser införas som möjliggör att internationella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsorgan som bedriver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorier.

(38)Det bör skapas förutsättningar för ett flexibelt förfarande för prövning av regelmässig likvärdighet på gemens- kapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredjeland, såväl genom etableringsrätten som genom rätten att tillhandahålla tjänster över nationsgränserna. Därför bör det i detta direktiv föreskrivas förfaranden för under- handlingar med tredjeland.

(39)Kommissionen bör bemyndigas att anta genomföran- deåtgärder, förutsatt att dessa inte ändrar det väsentliga innehållet i detta direktiv. Dessa genomförandeåtgärder bör göra det möjligt för gemenskapen att beakta den kommande utvecklingen inom återförsäkringssektorn. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG.

(40)Gemenskapens befintliga rättsliga ramar för försäkring bör anpassas så att de tar hänsyn till den nya tillsyns- ordning för återförsäkringsföretag som fastställs genom detta direktiv och så att sammanhängande rättsliga ramar säkerställs för hela försäkringssektorn. Särskilt bör en anpassning göras av de befintliga bestämmelser som tillåter de myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över direktförsäkringsföretag att utöva ”indirekt tillsyn” över återförsäkringsföretag. Vidare bör de nu gällande bestämmelser upphävas som ger medlemsstaterna möj- lighet att kräva att säkerhet skall ställas för tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i ett försäkrings- företag, oavsett hur dessa krav är utformade, när försäkringsgivaren är återförsäkrad av ett återförsäkrings- företag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller av ett försäkringsföretag. Slutligen bör åtgärder vidtas för att den solvensmarginal som skall krävas för försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksam- het, om denna utgör en betydande del av deras totala rörelse, skall omfattas av de solvensbestämmelser som föreskrivs för återförsäkringsföretag genom detta direktiv. Direktiven 73/239/EEG, 92/49/EEG och 2002/83/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

L 323/6	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

(41)Direktiv 98/78/EG bör ändras så att det säkerställs att återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp omfattas av extra tillsyn på samma sätt som försäkringsföretag som nu ingår i en försäk- ringsgrupp.

(42)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (1) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens- stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär- derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(43)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa rättsliga ramar för inledande och utövande av

återförsäkringsverksamhet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(44)Eftersom det i direktivet anges minimistandarder, kan medlemsstaterna införa strängare regler.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Räckvidd

1.Genom detta direktiv fastställs regler för rätten att starta och driva självständig återförsäkringsverksamhet, utövad av återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäk- ringsverksamhet och som är etablerade i en medlemsstat eller som önskar etablera sig där.

2.Detta direktiv skall inte tillämpas på följande:

a)Försäkringsföretag som omfattas av direktiven 73/239/ EEG eller 2002/83/EG.

b)Sådana verksamheter och organ som avses i artiklarna 2 och 3 i direktiv 73/239/EEG.

c)Sådana verksamheter och organ som avses i artikel 3 i direktiv 2002/83/EG.

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Artikel 2

Definitioner

1. I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)återförsäkring: den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett annat återförsäkringsföretag; i fallet med försäkrings- givare som uppträder under namnet Lloyd's betyder återförsäkring också den verksamhet som består i att överta risker, som överlåts av en medlem av Lloyd's, av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's.

b)captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs antingen av ett finansiellt företag, annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 98/78/EG, eller av ett icke-finansiellt företag, vars syfte är att tillhandahålla återförsäkringsskydd uteslu- tande för risker i det eller de företag som det tillhör eller i ett eller flera företag inom en grupp som captivebolaget för återförsäkring ingår i.

c)återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 3.

d)filial: en agentur eller en filial till ett försäkringsföretag.

e)etableringsställe: ett återförsäkringsföretags huvudkontor eller filial med beaktande av led d.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/7

f)hemmedlemsstat: den medlemsstat där återförsäkringsföre- tagets huvudkontor är beläget.

g)filialstat: den medlemsstat där en filial till ett återförsäk- ringsföretag är belägen.

h)värdmedlemsstat: den medlemsstat där ett återförsäkrings- företag har en filial eller tillhandahåller tjänster.

i)kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/ 349/EEG (1) eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

j)kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

k)moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

l)dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

m)behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över återförsäkringsföretag.

n)nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom

i)ägarintresse, innebärande ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag, eller

ii)kontroll, i alla de fall som avses i artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

(1) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2003/51/EG.

o)finansiellt företag: någon av följande enheter:

i)ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverk- samhet enligt definitionen i artikel 1.5 och artikel 1.23 i direktiv 2000/12/EG (2),

ii)ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,

iii)ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/ EG (3),

iv)ett blandat finansiellt holdingföretag enligt defini- tionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.

p)specialföretag: ett företag som kan vara ett aktiebolag men som inte är ett befintligt försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag och som övertar risker från försäkringsföre- tag eller återförsäkringsföretag och som till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalningsrättighe- terna för dem som tillhandahåller sådana lån eller annan finansieringsmekanism är underordnade ett sådant före- tags återförsäkringsskyldigheter.

i)Uttrycklig och påtaglig hänsyn tagen till pengars tidsvärde.

ii)Avtalsbestämmelser för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen.

(2)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den
	20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i
	kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1). Direktivet senast
	ändrat genom direktiv 2005/1/EG.
(3)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den
	21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (EUT
	L 145, 30.4.2004, s. 1).

L 323/8	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

2.Vid tillämpning av punkt 1 a i denna artikel skall ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett tjänstepensionsinstitut som omfattas av direktiv 2003/41/ EG (1), där lagstiftningen i institutets hemmedlemsstat tillåter ett sådant tillhandahållande, också betraktas som en verksam- het som omfattas av detta direktiv.

Vid tillämpning av punkt 1 d skall varje stadigvarande närvaro av ett återförsäkringsföretag inom en medlemsstats territo- rium betraktas som en agentur eller en filial, även om närvaron inte har formen av en filial eller en agentur utan endast består av ett kontor som förestås av företagets egen personal eller av någon som är fristående från företaget men som har en stående fullmakt att företräda företaget på samma sätt som en agentur.

Vid tillämpning av punkt 1 j i denna artikel samt i samband med artiklarna 12 och 19-23 och på andra nivåer av ägande som avses i artiklarna 19-23 skall sådana rösträtter som avses i artikel 92 i direktiv 2001/34/EG (2) beaktas.

Vid tillämpning av punkt 1 l skall varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det företag som ytterst är moderföretaget till dessa företag.

Vid tillämpning av punkt 1 n

—skall varje dotterföretag till ett dotterföretag också anses som dotterföretag till det moderföretag som står över dessa företag,

—skall som nära förbindelse även anses en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.

3.Varje gång hänvisning görs i detta direktiv till EUR skall värdet i den nationella valutan fr.o.m. den 31 december varje år vara det värde som gällde sista dagen i närmast föregående oktober månad för vilken dag värden för EUR finns noterade i samtliga berörda valutor inom gemenskapen.

AVDELNING II

INLEDANDE AV ÅTERFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET OCH AUKTORISATION AV

ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG

Artikel 3	bedriva verksamhet där med stöd antingen av etableringsfri-
	heten eller av friheten att tillhandahålla tjänster.
Principer för auktorisation
Återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas endast efter
officiell auktorisation.

Sådan auktorisation skall sökas hos behörig myndighet i hemmedlemsstaten av

a)varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna stats territorium, och

b)varje återförsäkringsföretag som, efter att ha beviljats sådan auktorisation som krävs enligt första stycket, utvidgar verksamheten till andra återförsäkringsverksam- heter än de som det redan auktoriserats för.

Artikel 4

Auktorisationens räckvidd

1.En auktorisation enligt artikel 3 skall gälla inom hela gemenskapen. Den skall ge ett återförsäkringsföretag rätt att

(1)	Europaparlamentets	och rådets	direktiv	2003/41/EG	av den
	3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions-
	institut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).
(2)	Europaparlamentets	och rådets	direktiv	2001/34/EG	av den
	28 maj 2001 om	upptagande	av värdepapper till		officiell

notering och om uppgifter som skall offentliggöras beträffande sådana värdepapper (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

2.En auktorisation skall beviljas för återförsäkringsverk- samhet på skadeförsäkrings- eller livförsäkringsområdet eller för varje annat slag av återförsäkringsverksamhet i enlighet med sökandens begäran.

Den skall behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som skall läggas fram enligt artikel 6 b och artikel 11 och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.

Artikel 5

Återförsäkringsföretagets företagsform

1.Hemmedlemsstaten skall föreskriva att återförsäkrings- företag som ansöker om auktorisation skall anta någon av de företagsformer som anges i bilaga I.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/9

Ett återförsäkringsföretag får även anta företagsformen europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001 (1).

2.Medlemsstaterna får också, där så är lämpligt, etablera företag inom ramen för gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för sådan verksamhet är återförsäk- ringsrörelse på villkor som motsvarar dem som gäller för privaträttsliga företag.

Artikel 6

Villkor

Hemmedlemsstaterna skall kräva att varje återförsäkringsföre- tag som ansöker om auktorisation skall

a)begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. I detta krav kan inrym- mas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som motsvarar definitionen av verksamheter inom den finansiella sektorn i artikel 2.8 i direktiv 2002/87/EG,

b)förete en verksamhetsplan enligt artikel 11,

c)inneha den minsta garantifond som föreskrivs i arti- kel 40.2, och

d)faktiskt ledas av personer med gott anseende och med lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer eller lämplig yrkes- mässig erfarenhet.

Artikel 7

Nära förbindelser

1.Om det finns nära förbindelser mellan återförsäkrings- företaget och andra fysiska eller juridiska personer skall de behöriga myndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva effektiv tillsyn.

2.De behöriga myndigheterna skall vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka återförsäk- ringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser, hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

3.De behöriga myndigheterna skall kräva att återförsäk- ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de

(1) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1). Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 1).

fortlöpande skall kunna övervaka att bestämmelserna i punkt 1 efterlevs.

Artikel 8

Återförsäkringsföretagets huvudkontor

Medlemsstaterna skall kräva att återförsäkringsföretagens huvudkontor skall vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.

Artikel 9

Försäkringsvillkor och premietariffer

1.Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller införa lagar eller andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt överlämnande av alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn.

2.Medlemsstaterna får emellertid inte anta bestämmelser om krav på förhandsgodkännande av eller regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som försäkringsföretaget avser att använda i sina mellanhavanden med cedent- eller retrocedentföretag.

Artikel 10

Marknadens ekonomiska behov

Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisa- tion skall behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

Artikel 11

Verksamhetsplan

1.Den verksamhetsplan som avses i artikel 6 b skall innehålla uppgifter eller dokumentation om

a)beskaffenheten av de risker som återförsäkringsföretaget avser att täcka,

b)de slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkrings- företaget avser att avtala om med cedentföretag,

c)grundprinciperna för retrocession,

L 323/10	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

d)sammansättningen av minsta garantifonden,

e)uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administra- tion och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel.

2.Utöver kraven i punkt 1 skall verksamhetsplanen, beträffande de tre första räkenskapsåren, innehålla

a)uppskattade driftskostnader utöver uppbyggnadskostna- der, särskilt löpande allmänna omkostnader och provi- sioner,

b)uppskattade premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall,

c)en prognos för balansräkningen, och

d)en uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solven- smarginal.

Artikel 12

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall inte bevilja ett företags auktorisation för återförsäkringsverksamhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.

Dessa myndigheter skall vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande.

Artikel 13

Avslag på auktorisationsansökan

Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation skall åtföljas av en närmare motivering som skall tillställas det berörda företaget.

Varje medlemsstat skall se till att ett beslut om avslag på en ansökan om auktorisation omfattas av rätten till prövning av domstol i enlighet med artikel 53.

Sådan rätt till domstolsprövning skall även finnas i de fall där behöriga myndigheter inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.

Artikel 14

Förhandssamråd med behöriga myndigheter i andra

medlemsstater

1.Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som

a)är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkrings- företag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

2.Samråd med den behöriga myndigheten i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett återförsäkringsföretag, som

a)är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappers- företag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemen- skapen, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemen- skapen.

3.De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna

1och 2 skall samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfaren- heten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet vilka är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhets- villkor.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/11

AVDELNING III

VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV ÅTERFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET

KAPITEL 1

Principer och metoder för finansiell tillsyn

Av s n i t t 1

B e h ö r i g a m y n d i g h e t e r o c h a l l m ä n n a

b e s t ä m m e l s e r

Artikel 15

Behöriga myndigheter och tillsynens ändamål

1.Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företaget bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.

Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, skall de informera de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat. Dessa skall avgöra om företaget följer de aktsamhetsbestämmelser som fastställs genom detta direktiv.

2.Den finansiella tillsynen enligt punkt 1 skall omfatta kontroll avseende återförsäkringsföretagets hela verksamhet, dess solvens, skapandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa, enligt de regler som hem- medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå.

3.Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat skall inte mot- sätta sig ett retrocessionsavtal som ingåtts av återförsäkrings- företaget med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat enligt detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat enligt direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

4.De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall kräva att varje återförsäkringsföretag har sunda metoder för administration och redovisning och adekvata rutiner för intern kontroll.

Artikel 16

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

Om ett försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlems- stat utövar verksamhet genom filial i en annan medlemsstat skall filialstaten ge de behöriga myndigheterna i hemmed- lemsstaten tillstånd att, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i filialstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i filialstaten får medverka i denna kontroll.

Artikel 17

Redovisning, uppgifter för tillsyn och statistik:

tillsynsbefogenheter

1.Varje medlemsstat skall ålägga varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium att årligen förete ett bokslut över hela verksamheten, som utvisar företagets ekonomiska ställning och solvens.

2.Medlemsstaterna skall ålägga försäkringsföretag med huvudkontor inom deras territorium att periodiskt inge redovisning tillsammans med statistisk dokumentation som är nödvändig för tillsynen. De behöriga myndigheterna skall utväxla sådan information och dokumentation som under- lättar tillsynen.

3.Varje medlemsstat skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de resurser som är nödvändiga för tillsynen över den verksamhet som bedrivs av återförsäkrings- företag med huvudkontor inom respektive medlemsstats territorium, inbegripet verksamhet som bedrivs utanför dess territorium.

4.De behöriga myndigheterna skall särskilt ha befogenhet

att

a)göra ingående undersökningar om återförsäkringsföre- tagets ställning och dess verksamhet som helhet, bland annat genom att inhämta uppgifter eller begära in handlingar angående dess återförsäkrings- och retroces- sionsrörelse, och göra inspektioner på plats i återförsäk- ringsföretagets lokaler,

L 323/12	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

b)vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder beträffande återförsäkringsföretaget, dess ledning eller personer med avgörande inflytande över företaget för att se till att återförsäkringsföretagets verksamhet fortlöpande bedrivs i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för återförsäkringsföretaget i varje medlemsstat, och

c)se till att dessa åtgärder vidtas, om det är nödvändigt, genom tvångsmedel och när så är lämpligt på rättslig väg.

Medlemsstaterna får även ge de behöriga myndigheterna befogenhet att inhämta alla upplysningar angående försäk- ringsavtal som innehas av förmedlare.

Artikel 18

Överlåtelse av försäkringsbestånd

Varje medlemsstat skall, på de villkor som ställts upp i nationell lag, ge återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sina egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd antingen av etableringsfriheten eller av friheten att till- handahålla tjänster, till ett mottagande kontor etablerat inom gemenskapen, dock under förutsättning att de behöriga myndigheterna i det mottagande kontorets hemmedlemsstat intygar att det mottagande kontoret har den nödvändiga solvensmarginal som avses i kapitel 3 sedan överlåtelsen beaktats.

Av s n i t t 2

K v a l i f i c e r a d e i n n e h a v

Artikel 19

Förvärv

Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först skall underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om storleken av det tilltänkta innehavet. Denna person skall likaså underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlems- staten om han/hon avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans/hennes andel av röstetalet eller av kapitalet kommer att uppgå till eller överstiga 20 %, 33 %, 50 % eller så att återförsäkringsföretaget kommer att få ställning av dotter- företag.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten skall ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse som föreskrivs i första stycket har lämnats, motsätta sig det avsedda förvärvet om de med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning för återförsäk- ringsföretaget bedömer att kompetensen hos de personer som avses i första stycket inte är tillfredsställande. Om myndighe- terna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en tidsgräns inom vilken förvärvet skall genomföras.

Artikel 20

Förvärv som företas av finansiella företag

Om köparen av det innehav som avses i artikel 19 är ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennas ägar- kontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 14.

Artikel 21

Avyttring

Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att direkt eller indirekt avyttra ett kvalificerat innehav i ett återförsäkringsföretag först skall underrätta de behöriga myndigheterna i företagets hemmedlemsstat om storleken av det avsedda innehavet.

Underrättelse skall lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans/hennes andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 33 % eller 50 %, eller så att återförsäkringsföretagets ställning som dotterföretag därigenom skulle upphöra.

Artikel 22

Återförsäkringsföretags information till de behöriga

myndigheterna

Återförsäkringsföretag skall, då de får kännedom därom, underrätta de behöriga myndigheterna i sina hemmedlems- stater om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i försäkringsföretagets kapital som får till följd att innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 19 och 21.

Varje återförsäkringsföretag skall också, minst en gång om året, underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlems- staten om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, så som framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av upp-

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/13

gifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

Artikel 23

Kvalificerande innehav: de behöriga myndigheternas

befogenheter

Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i artikel 19 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av återförsäkringsföretaget, kräva att de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmar- nas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana under- rättelser som krävs enligt artikel 19. Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndigheterna i hemmed- lemsstaten har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Av s n i t t 3

Ty s t n a d s p l i k t o c h i n f o r m a t i o n s u t b y t e

Artikel 24

Tystnadsplikt

1.Medlemsstaterna skall föreskriva att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos behöriga myndig- heter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning, skall vara bundna av tystnadsplikt.

2.Om ett försäkringsföretag har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock förtroliga uppgifter

som inte berör tredje part som strävar efter att rädda företaget, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

Artikel 25

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga

myndigheter

Vad som sägs i artikel 24 skall inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta information i enlighet med de direktiv som gäller för återförsäkringsföretag. För sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt artikel 24.

Artikel 26

Samarbetsavtal med tredjeland

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 28.1–2 endast om den lämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information skall vara avsett för de ovan nämnda myndig- heternas eller organens utförande av sin tillsynsuppgift.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

Artikel 27

Användning av förtrolig information

Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt artiklarna 24 och 25, får använda den endast i tjänsten och där endast

a)för att kontrollera att villkoren för att återförsäkrings- företag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solven- smarginal, metoder för administration och redovisning samt rutiner för internkontroll,

b)för att ålägga sanktioner,

c)vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fattats av den behöriga myndigheten, och

L 323/14	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

d)vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäk- rings- och återförsäkringsföretag.

Artikel 28

Informationsutbyte med andra myndigheter

1.Vad som sägs i artiklarna 24 och 27 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till

a)myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b)organ som har befattning med försäkringsföretags kon- kurs eller likvidation eller liknande förfaranden, och

c)personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk- ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansi- ella instituts räkenskaper

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garanti- system lämna sådan information som är nödvändig för att dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 24.

2.Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemssta- terna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig- heterna och

a)myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföre- tags likvidation, konkurs och liknande förfaranden,

b)myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföre- tags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller

c)oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkrings- företag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)Informationen skall användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

b)Den information som mottas i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.

3.Trots vad som sägs i artiklarna 24–27 får medlemssta- terna för att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

a)Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket.

b)Den information som tas emot i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 24.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informa- tionsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/15

För genomförande av led c i andra stycket skall de myndig- heter eller organ som avses i första stycket till de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen uppge identitet och exakt ansvarsområde för de personer som skall få tillgång till denna.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter eller organ som får motta information enligt denna punkt.

Artikel 29

Överföring av uppgifter till centralbanker och andra

monetära myndigheter

Denna artikel skall inte hindra en behörig myndighet från att till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, och i förekom- mande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem överföra uppgifter för att dessa skall kunna utföra sina uppgifter, och den skall inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidare- befordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt artikel 27.

Information som tas emot i detta sammanhang skall vara underkastad tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

Artikel 30

Överföring av uppgifter till den centrala förvaltning som

ansvarar för den finansiella lagstiftningen

Medlemsstaterna får vidare, utan hinder av artiklarna 24 och 27, med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information lämnas ut till andra organ inom deras centrala förvaltning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av tillsyn över rörelsen.

Vidare skall medlemsstaterna föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 25 och artikel 28.1 och sådan som erhållits vid inspektion på plats i enlighet med artikel 16 aldrig får röjas i de fall som anges i denna artikel utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen på plats utfördes.

Av s n i t t 4

S k y l d i g h e t e r f ö r r e v i s o r e r

Artikel 31

Skyldigheter för revisorer

1.Medlemsstaterna skall föreskriva åtminstone att varje auktoriserad person i enlighet med direktiv 84/253/EEG (1) som i ett återförsäkringsföretag utför ett i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG (2), artikel 37 i direktiv 83/349/EEG eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG (3) angivet uppdrag eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag som han/hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag, som är ägnade att

b)påverka återförsäkringsföretagets fortsatta drift, eller

c)leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

Det skall även åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som han/hon har fått kännedom om vid utförandet av sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som genom kontroll har nära förbindelser med det återförsäkringsföretag i vilket det ovan nämnda uppdraget utförs.

(1)	Rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984
	grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av
	personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper
	(EGT L 126, 12.5.1984, s. 20).
(2)	Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat
	på artikel 54.3 g i fördraget om årsboksslut i vissa typer av
	bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11). Direktivet senast ändrat
	genom direktiv 2003/51/EG.
(3)	Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om
	samordning av lagar och andra författningar som avser företag

för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fond- företag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

L 323/16	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

2.Den omständigheten att personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till de behöriga myndigheterna yppar sådana relevanta uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 i denna artikel skall inte utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt i avtal eller lag, eller annan författning, och skall inte medföra något som helst ansvar för dessa personer.

KAPITEL 2

Bestämmelser om tekniska avsättningar

Artikel 32

Bildande av tekniska avsättningar

1.Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäk- ringsföretag skall skapa tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till företagets hela verksamhet.

Storleken på dessa avsättningar skall bestämmas enligt de regler som fastställs genom direktiv 91/674/EEG. I tillämpliga fall får hemmedlemsstaten fastställa mer specifika bestämmel- ser i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG.

2.Medlemsstaterna skall inte behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG.

3.Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar täcks av fordringar mot återförsäkrare som inte är auktorise- rade i enlighet med detta direktiv eller försäkringsföretag som inte är auktoriserade i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.

Artikel 33

Utjämningsreserver

1.Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäk- ringsföretag som återförsäkrar risker inom klass 14 förtecknad i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG skall upprätta en utjämningsreserv med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i denna försäkringsklass.

2.Utjämningsreserven för kreditåterförsäkring skall beräk- nas enligt regler som hemmedlemsstaten fastställt och som överensstämmer med någon av de fyra metoder som anges i punkt D i bilagan till direktiv 73/239/EEG, vilka skall anses inbördes likvärdiga.

3.Hemmedlemsstaten får befria återförsäkringsföretag från skyldigheten att upprätta en utjämningsreserv avseende

återförsäkring av kreditförsäkring, om premierna eller bidra- gen för kreditförsäkring understiger 4 % av de totala premierna eller bidragen och inte heller uppgår till minst 2 500 000 EUR.

4.Hemmedlemsstaten kan kräva att varje återförsäkrings- företag skall upprätta utjämningsreserver för andra riskklasser än kreditåterförsäkring. Utjämningsreserverna skall beräknas enligt regler som fastställs av hemmedlemsstaten.

Artikel 34

Tillgångar som täcker tekniska avsättningar

1.Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkringsföretag investerar de tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna och utjämningsreserven, som avses i artikel 33, i enlighet med följande regler:

a)Tillgångarna skall vara uppbyggda med hänsyn till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, och särskilt till arten, beloppen och varaktigheten av de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, kvalitet, lönsamhet och matchning av investeringarna.

b)Återförsäkringsföretaget skall tillse att tillgångarna är diversifierade och har lämplig spridning samt möjliggör för företaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständigheter, särskilt när det gäller utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna, eller till katastrofer som får betydande följder. Företaget skall bedöma hur oregelbundna marknadsomständig- heter påverkar dess tillgångar och skall diversifiera tillgångarna på ett sådant sätt att de minskar denna påverkan.

c)Investeringar i tillgångar som inte får handlas på reglerade finansmarknader skall under alla omständig- heter hållas på aktsamma nivåer.

d)Investeringar i derivatinstrument skall vara möjligt så länge som de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv portföljförvaltning. De skall värderas med aktsamhet, med hänsyn till de under- liggande tillgångarna, och inkluderas i värderingen av institutionernas tillgångar. Företaget skall också undvika överdriven riskexponering på en enda motpart och på andra derivattransaktioner.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/17

e)Tillgångarna skall vara diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag och riskackumulering i portföljen som helhet. Investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att företaget utsätts för överdriven riskkoncentration.

Medlemsstaterna får besluta om att inte tillämpa kraven i led e på investeringar i statsobligationer.

2.Medlemsstaterna skall inte kräva av återförsäkringsföretag inom sitt territorium att dessa skall investera i särskilda kategorier av tillgångar.

3.Medlemsstaterna skall inte kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller de investe- ringsbeslut som fattas av ett återförsäkringsföretag inom dess territorium eller av företagets investeringsförvaltare.

4.Trots vad som anges i punkterna 1-3 får hemmedlems- staten för varje återförsäkringsföretag vars huvudkontor är beläget inom dess territorium fastställa följande kvantitativa regler, under förutsättning att de motiveras av aktsamhetsskäl:

a)Investeringar av de totala tekniska avsättningarna i andra valutor än de som de tekniska avsättningarna är fastställda i skall begränsas till 30 %.

c)Hemmedlemsstaten får kräva av återförsäkringsföretag att inte investera mer än 5 % av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma företag, och inte mer än 10 % av sina totala tekniska avsättningar i aktier eller andra överlåtbara värdepapper som hanteras som aktier, obligationer, skuldebrev och andra penning- och kapitalmarknadsin- strument från företag som ingår i samma grupp.

5.Dessutom skall hemmedlemsstaten fastställa mer detalje- rade regler i syfte att fastställa villkoren för användning av

utestående belopp från ett specialföretag såsom tillgångar som täcker tekniska avsättningar enligt denna artikel.

KAPITEL 3

Bestämmelser om solvensmarginalen och garantifonden

Av s n i t t 1

D i s p o n i b e l s o l v e n s m a r g i n a l

Artikel 35

Allmän regel

Varje medlemsstat skall föreskriva att alla återförsäkringsföre- tag som har sitt huvudkontor inom dess territorium vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal i förhållande till sin samlade verksamhet, som åtminstone motsvarar kraven i detta direktiv.

Artikel 36

Godkända poster

1.Den disponibla solvensmarginalen skall motsvaras av tillgångar i återförsäkringsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, bland annat följande:

a)Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt återförsäkringsföretag, det faktiska garantika- pitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

i)I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

ii)I stiftelseurkund och bolagsordning skall föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap skall upphöra, de behöriga myndigheterna skall under- rättas minst en månad i förväg och under denna period kunna förbjuda utbetalningen.

L 323/18	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

b)Lagstadgade och fria reserver som varken motsvarar ingångna försäkringsåtaganden eller klassificeras som utjämningsreserver.

c)Den balanserade vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

2.Den disponibla solvensmarginalen skall minskas med beloppet för de egna aktier som återförsäkringsföretaget innehar direkt.

För återförsäkringsföretag som tillämpar diskontering eller nedsättning av sina försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador för att ta hänsyn till avkastning på placeringar, såsom tillåts genom artikel 60.1 g i direktiv 91/ 674/EEG, skall den disponibla solvensmarginalen minskas med skillnaden mellan odiskonterade tekniska avsättningar eller tekniska avsättningar före nedsättning, enligt uppgift i noterna till redovisningen, och diskonterade tekniska avsätt- ningar eller tekniska avsättningar efter nedsättning. Denna justering skall göras för alla risker som anges i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG, med undantag av de risker som anges för försäkringsklasserna 1 och 2 i punkt A i samma bilaga. För andra försäkringsklasser än 1 and 2 i punkt A i bilagan behöver ingen justering göras för diskontering av annuiteter som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.

Utöver de avdrag som anges i första och andra styckena skall följande dras från den disponibla solvensmarginalen:

a)Ägarintressen som återförsäkringsföretaget har i följande organslag:

i)Försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG.

ii)Återförsäkringsföretag enligt artikel 3 i detta direktiv eller återförsäkringsföretag i icke-medlems- stater enligt artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG.

iii)Försäkringsholdingbolag enligt definitionen i arti- kel 1 i i direktiv 98/78/EG.

iv)Kreditinstitut och finansiella institut enligt defini- tionerna i artiklarna 1.1 och 1.5 i direktiv 2000/12/ EG.

v)Värdepappersföretag och finansiella institut enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG (1) och i artikel 2.4 och 2.7 i direktiv 93/6/EEG (2).

b)Var och en av följande poster som ett återförsäkrings- företag innehar i de enheter som definierats i a i vilka det har ägarintresse:

i)De instrument som avses i punkt 4.

ii)De instrument som avses i artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG.

iii)Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestäm- melserna om avdrag enligt a och b i tredje stycket.

Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som återförsäkringsföretag innehar i kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemssta- terna tillåta att deras återförsäkringsföretag också med tillämpliga ändringar tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

(1)	Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investe-
	ringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141,
	11.6.1993, s. 27). Direktivet senast ändrat genom Europa-
	parlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35,
	11.2.2003, s. 1).
(2)	Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav
	för värdepappersföretag och kreditinstitut (EGT L 141,
	11.6.1993, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv
	2005/1/EG.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/19

2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansi- ella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som ingår i den extra tillsynen.

Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

3.Den disponibla solvensmarginalen får också utgöras av följande:

a)Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna sol- vensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslånekapitalet eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att återförsäk- ringsföretaget går i konkurs eller likvidation, skall ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

För förlagslånekapital gäller dessutom följande villkor:

i)Endast helt inbetalda medel får beaktas.

ii)För lån med fast löptid skall den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum skall försäkringsföretaget till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen skall kunna behållas på, eller ökas till, den före- skrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande återförsäkringsföretaget ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii)Lån utan fast löptid skall ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmar- ginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtids- inlösen. I det senare fallet skall återförsäkringsföre- taget underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och företaget skall därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna

solvensmarginalen, såväl före som efter återbetal- ningen. De behöriga myndigheterna skall endast godkänna återbetalningen om återförsäkringsföre- tagets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iv)I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständig- heter utöver avveckling av återförsäkringsföretaget, skall förfalla till betalning före de avtalade förfallo- dagarna.

v)Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

b)Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i)De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkän- nande.

ii)Utställandeavtalet skall ge återförsäkringsföretaget möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii)Långivarens fordran på återförsäkringsföretaget skall i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke- efterställda borgenärer.

iv)Handlingarna vid utställandet av värdepapperen skall innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för återförsäkringsföretaget att fort- sätta sin verksamhet.

v)Endast helt inbetalda belopp får beaktas.

4.Efter återförsäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hem- medlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av följande:

a)Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantika- pital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen.

L 323/20	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

b)Fordran som ett ömsesidigt eller liknande skadeförsäk- ringsföretag med variabla bidrag kan ha på sina medlemmar i form av begärda extra bidrag inom ett visst verksamhetsår, med ett belopp som uppgår till högst hälften av skillnaden mellan bidrag som maximalt kan infordras och faktiskt infordrade bidrag, varvid sådana extra bidrag inte får motsvara mer än 50 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen. De behöriga nationella myndigheterna skall fastställa riktlinjer avse- ende villkoren för godkännande av extra bidrag.

c)Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

5.När det gäller livåterförsäkringsverksamhet får den disponibla solvensmarginalen dessutom, efter återförsäkrings- företagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, också utgöras av följande:

a)Fram till och med den 31 december 2009: ett belopp motsvarande 50 % av företagets framtida vinst, men inte mer än 25 % av det belopp som är lägst av den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna sol- vensmarginalen. Vinstens storlek erhålls genom multi- plicering av den uppskattade årsvinsten med en faktor som motsvarar försäkringsavtalens genomsnittliga åter- stående giltighetstid. Denna faktor får inte överstiga 6. Den uppskattade årsvinsten får inte överstiga det aritmetiska medelvärdet av den uppnådda vinsten under de senaste fem räkenskapsåren i de verksamheter som anges i artikel 2.1 i direktiv 2002/83/EG.

De behöriga myndigheterna får medge att sådana belopp ingår i den disponibla solvensmarginalen endast

i)om en aktuariell rapport inlämnas till de behöriga myndigheterna med en beräkning av sannolikheten av dessa framtida vinsters uppkomst, och

ii)i den mån framtida vinster från dolda nettoreserver enligt punkt 4 c inte redan beaktats.

b)Om zillmering inte tillämpas, eller om zillmering till- lämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkrings- matematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. Detta belopp får emellertid inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livåterförsäkringar och de försäkringsmatematiska

avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmer- ing är möjlig. Denna skillnad skall minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

6.Ändringar av punkterna 1–5 i denna artikel i syfte att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de tillgångar som får motsvara den disponibla solvensmarginalen skall antas enligt förfarandet i artikel 55.2.

Av s n i t t 2

F ö r e s k r i v e n s o l v e n s m a r g i n a l

Artikel 37

Föreskriven solvensmarginal för skadeåterförsäkring

1.Den föreskrivna solvensmarginalen skall bestämmas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

Dock skall, då det gäller återförsäkringsföretag som huvud- sakligen meddelar försäkring avseende endast en eller flera av klasserna kredit-, storm-, hagel- och frostrisker, de senaste sju räkenskapsåren utgöra referensperiod för beräkningen av de genomsnittliga försäkringsersättningarna.

2.Om inte annat följer av artikel 40, skall beloppet för den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4 i denna artikel.

3.Premiebasen skall beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

Premie- eller bidragsbelopp som avser försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG skall ökas med 50 %.

Premie eller bidragsbelopp som avser andra försäkringsklasser än försäkringsklasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 % för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv. De premier eller bidrag, tilläggsavgifter inräknade, som hänför sig till återförsäkringsverksamheten under det närmast föregående räkenskapsåret skall läggas ihop.

Från detta belopp skall dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/21

Det sålunda erhållna beloppet skall delas i två delar, av vilka den första skall uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den andra skall utgöra restbeloppet. 18 respektive 16 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

Denna summa skall multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt- ningar som återförsäkringsföretaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkrings- ersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för fastställande av andelen premier eller bidrag.

4.Följande beräkningssätt skall användas för den ersätt- ningsbaserade solvensmarginalen, varvid för klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG beloppen för skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp skall ökas med 50 %.

Skadeersättningar, avsättningar och återvunna belopp för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG får ökas med upp till 50 % för särskilda former av återförsäkring eller avtalstyper för att beakta de särskilda förhållandena för dessa verksamheter eller avtal i enlighet med förfarandet i artikel 55.2 i detta direktiv.

De ersättningar, utan avdrag för anspråk för vilka retro- cessionärer ansvarar, som betalats ut under de perioder som anges i punkt 1 skall läggas ihop.

Till denna summa skall läggas beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår.

Detta belopp skall minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Det återstående beloppet skall minskas med beloppet för avsättningar för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som inföll två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger. Om den referensperiod som fastställs i punkt 1 omfattar sju år, skall det belopp för avsättningar för ännu ej reglerade försäkrings- fall som fastställts i början av det räkenskapsår som inföll sex år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger dras från beloppet.

En tredjedel eller en sjundedel av det erhållna beloppet, beroende på vilken referensperiod som skall användas enligt punkt 1, skall delas upp i två delar, varav den första omfattar

35 000 000 EUR och den andra det överskjutande beloppet. 26 % respektive 23 % av dessa beloppsandelar skall sedan räknas fram och läggas ihop.

Den sålunda framräknade summan skall multipliceras med ett tal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt- ningar, som försäkringsföretaget fortfarande har att ansvara för, beräknade efter avdrag för retrocession, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningar; dock får detta tal inte vara mindre än 50 %. Efter ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hem- medlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får återförsäkringsföretaget också dra av som retrocession de belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46.

Med de behöriga myndigheternas godkännande får statistiska metoder användas för bestämning av andelen skadeersätt- ningar, avsättningar och återvunna belopp.

5.Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmar- ginalen för det föregående året, skall den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i början av det senaste räken- skapsåret. I dessa beräkningar skall retrocession inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än ett.

6.De procenttal som skall tillämpas på beloppsandelarna enligt punkt 3 femte stycket och punkt 4 sjunde stycket skall nedsättas till en tredjedel för sjukförsäkring som meddelas på liknande tekniska grunder som gäller för livförsäkring, förutsatt att

a)inbetalda premier är beräknade med hjälp av sjuklighets- tabeller och enligt försäkringsmatematiska metoder,

b)avsättning görs för stigande ålder,

c)premietillägg utdebiteras i syfte att skapa en säkerhets- marginal av tillräcklig storlek,

d)försäkringsföretaget får säga upp avtalet senast före utgången av det tredje försäkringsåret, och

e)avtalet innehåller förbehåll för höjning av premierna eller nedsättning av ersättningarna också när det gäller löpande avtal.

Artikel 38

Föreskriven solvensmarginal för livåterförsäkring

1.Den föreskrivna solvensmarginalen för livåterförsäkring skall fastställas i enlighet med artikel 37.

L 323/22	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

2.Trots vad som anges i punkt 1 i denna artikel kan hemmedlemsstaten föreskriva att för de försäkringsformer inom försäkringsbranschen som omfattas av artikel 2.1 a i direktiv 2002/83/EG och som är knutna till investerings- fonder eller försäkringar med rätt till återbäring samt för sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 b och 2.2 b–e i direktiv 2002/83/EG, skall den föreskrivna solvensmarginalen fast- ställas i enlighet med artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.

Artikel 39

Föreskriven solvensmarginal för återförsäkringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäkring

1.Hemmedlemsstaten skall föreskriva att varje återförsäk- ringsföretag som samtidigt bedriver skade- och livåterförsäk- ring skall ha en disponibel solvensmarginal som täcker det sammanlagda beloppet för de föreskrivna solvensmargina- lerna för skade- och livåterförsäkringsverksamheterna, fast- ställda i enlighet med artiklarna 37 respektive 38 i detta direktiv.

2.Om den disponibla solvensmarginalen inte når upp till den nivå som krävs enligt punkt 1 i denna artikel skall de behöriga myndigheterna vidta de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 42 och 43 i detta direktiv.

Av s n i t t 3

G a r a n t i f o n d

Artikel 40

Garantifondens belopp

1.En tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fast- ställd enligt artiklarna 37, 38 och 39 skall utgöra garanti- fonden. Den skall bestå av sådana poster som anges i artikel 36.1, 36.2 och 36.3 och, efter godkännande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, i artikel 36.4 c.

2.Garantifonden skall uppgå till minst 3 000 000 EUR.

Varje medlemsstat får föreskriva att garantifonden när det gäller captivebolag för återförsäkring skall uppgå till minst 1 000 000 EUR.

Artikel 41

Översyn av garantifondens belopp

1.De belopp i EUR som fastställs i artikel 40.2 skall ses över årligen med början den 10 december 2007, så att de avspeglar förändringar i det europeiska konsumentprisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

Beloppet skall justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan detta direktivs ikraftträdande och tidpunkten för översynen och rundas av uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % skall ingen justering göras.

2.Kommissionen skall årligen underrätta Europaparlamen- tet och rådet om översynen och de justerade belopp som avses i punkt 1.

KAPITEL 4

Återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler och återkallande av auktorisation

Artikel 42

Återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter

1.Om ett återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i artikel 32 får den behöriga myndigheten i dess hemmedlems- stat, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar.

2.I syfte att återställa finansiell stabilitet i ett återförsäk- ringsföretag, vars solvensmarginal kommit att underskrida det minimum som föreskrivs i artiklarna 37, 38 och 39, skall den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kräva att företaget för godkännande av myndigheten framlägger en plan för hur en sund finansiell ställning skall återställas.

I undantagsfall får den behöriga myndigheten, när den bedömer att ett återförsäkringsföretags finansiella ställning kommer att ytterligare försämras, även begränsa återförsäk- ringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten skall därvid under- rätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater inom vilkas territorier försäkringsföretaget bedriver verksam- het om alla åtgärder den har vidtagit, varpå dessa myndigheter på den första medlemsstatens begäran skall vidta samma åtgärder.

3.Om återförsäkringsföretagets solvensmarginal går under den garantifond som anges i artikel 40, skall den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten begära att återförsäkrings- företaget överlämnar en plan avseende kortfristig finansiering till myndigheten för godkännande.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/23

Myndigheten får vidare inskränka återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Myndigheten skall underrätta de behöriga myndig- heterna i alla andra medlemsstater om detta och dessa myndigheter på den första medlemsstatens begäran skall vidta samma åtgärd.

4.Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga enligt dess nationella lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom dess territorium om återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som anges i punkterna 1- 3, och hemmedlemsstaten skall i sådana fall ange vilka tillgångar som skall omfattas av åtgärderna.

Artikel 43

Finansiell saneringsplan

1.Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndighe- terna har tillräckliga befogenheter för att kunna kräva en finansiell saneringsplan för återförsäkringsföretag, om dessa myndigheter bedömer att företagens förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas.

2.En sådan finansiell saneringsplan skall åtminstone innehålla styrkande uppgifter eller handlingar för de kom- mande tre räkenskapsåren avseende:

a)Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.

b)En plan med detaljerade uppskattningar av intäkter och kostnader avseende mottagen och avgiven återförsäkring.

c)En prognos för balansräkningen.

d)En uppskattning av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringsåtaganden och föreskriven solvensmarginal.

e)Företagets allmänna policy i fråga om retrocession.

3.För de fall då återförsäkringsföretags ekonomiska ställ- ning försämras så att deras förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas skall

medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att kräva att återförsäkringsföretag skall ha en högre föreskriven solvensmarginal för att säkerställa att det kan uppfylla solvenskraven inom den närmaste tiden. Nivån på denna högre föreskrivna solvensmarginal skall fastställas utifrån en sådan finansiell saneringsplan som avses i punkt 1.

4.Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndighe- terna har befogenhet att justera ned värdena av alla poster som kan ingå i den disponibla solvensmarginalen, i synnerhet i de fall där dessa posters marknadsvärde har förändrats i betydande omfattning sedan utgången av föregående räken- skapsår.

5.Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndighe- terna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av retrocession, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artiklarna 37, 38 och 39, om

a)retrocessionsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår, eller

b)det inte finns någon, eller bara en begränsad, risköver- föring i retrocessionsavtalen.

6.Om de behöriga myndigheterna krävt en finansiell saneringsplan för ett återförsäkringsföretag i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall de inte utfärda intyg i enlighet med artikel 18, om de anser att företagets förmåga att uppfylla sina skyldigheter enligt återförsäkringsavtal hotas enligt vad som avses i punkt 1.

Artikel 44

Återkallelse av auktorisation

1.Den auktorisation, som ett återförsäkringsföretag beviljats av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat, kan återkallas av samma myndighet om företaget

b)inte längre uppfyller villkoren för etablering,

c)inte inom föreskriven tid kunnat vidta de åtgärder som angivits i en sådan rekonstruktions- eller finansierings- plan som avses i artikel 42, eller

L 323/24	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

d)allvarligt åsidosätter de förpliktelser företaget har enligt de bestämmelser det omfattas av.

När en auktorisation återkallas eller upphör, skall den behöriga myndigheten i återförsäkringsföretagets hemmed- lemsstat anmäla detta till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, vilka skall vidta lämpliga åtgärder för

att hindra företaget från att påbörja ny verksamhet inom deras territorier med stöd av reglerna om etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.

2.Varje beslut att återkalla en auktorisation skall åtföljas av noggranna uppgifter om skälen härför och det berörda försäkringsföretaget skall underrättas om beslutet.

AVDELNING IV

BESTÄMMELSER FÖR FINANSIELL ÅTERFÖRSÄKRING OCH FÖR SPECIALFÖRETAG

Artikel 45	2. Av öppenhetsskäl skall medlemsstaterna utan dröjsmål till
	kommissionen översända texterna till de bestämmelser som
	antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av
	punkt 1.
Finansiell återförsäkring
	Artikel 46

1.Hemmedlemsstaten får fastställa särskilda bestämmelser för utövande av finansiell återförsäkringsverksamhet när det gäller

—obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal,

—sunda metoder för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen,

—informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik,

—upprättande av tekniska avsättningar för att garantera att de är adekvata, tillförlitliga och sakliga,

—investering av tillgångar som täcker tekniska avsättningar i syfte att säkerställa att hänsyn tas till den sorts verksamhet som återförsäkringsföretaget bedriver, sär- skilt till arten, beloppen och varaktigheten för de förväntade utbetalningarna vid försäkringsfall, så att det går att säkerställa tillräcklighet, likviditet, säkerhet, lön- samhet och matchning av dess tillgångar,

—regler för tillgänglig solvensmarginal, föreskriven solven- smarginal och en minsta garantifond som återförsäk- ringsföretaget skall upprätthålla när det gäller finansiell återförsäkringsverksamhet.

Specialföretag

1.Då en medlemsstat beslutar att tillåta specialföretag som avses i detta direktiv att etablera sig på dess territorium, skall den kräva officiellt förhandstillstånd för detta.

2.Den medlemsstat i vilken specialföretaget är etablerat skall fastställa villkoren för ett sådant företags verksamhet. I synnerhet skall medlemsstaten fastställa regler för följande:

—Auktorisationens räckvidd.

—Obligatoriska villkor som skall ingå i alla ingångna avtal.

—Specialföretagets ledningspersonal: gott anseende och lämpliga yrkesmässiga kvalifikationer.

—Aktieägare eller medlemmar med kvalificerat ägarinne- hav i specialföretaget: lämplighetskontroller.

—Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/25

—Informationskrav vad beträffar redovisning, tillsyn och statistik.

—Specialföretagens solvenskrav.

3.Av öppenhetsskäl skall medlemsstaterna utan dröjsmål till kommissionen översända texterna till de bestämmelser som antagits i den nationella lagstiftningen för tillämpningen av punkt 2.

AVDELNING V

BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 47

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

1.Om de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller utövar verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom statens territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företaget i denna stat, skall myndigheterna anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De skall samtidigt underrätta den behöriga myndigheten i hemmed- lemsstaten om sina slutsatser.

Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller bestraffa fortsatta oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för företaget

att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom dess territorium. Medlemsstaterna skall se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

2.Varje åtgärd som vidtas enligt punkt 1 och som innefattar ingripande mot eller begränsningar i utövandet av återförsäk- ringsverksamhet skall vara välgrundad och meddelas det berörda återförsäkringsföretaget.

Artikel 48

Likvidation

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation skall de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsavtal.

AVDELNING VI

ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG MED HUVUDKONTOR UTANFÖR GEMENSKAPEN SOM BEDRIVER

ÅTERFÖRSÄKRINGSVERKSAMHET INOM GEMENSKAPEN

Artikel 49

Artikel 50

Principer och villkor för utövande av	Avtal med tredjeland
återförsäkringsverksamhet

En medlemsstat skall inte när det gäller agenturer eller filialer till återförsäkringsföretag som har sina huvudkontor utanför gemenskapen och som inleder eller redan bedriver återförsäk- ringsverksamhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäk- ringsföretag med huvudkontor i medlemsstaten.

1.Kommissionen kan ställa förslag till rådet i fråga om förhandlingar om avtal med ett eller flera tredje länder om metoderna för att utöva tillsyn över

a)återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor i tredjeland och bedriver återförsäkringsverksamhet inom gemenskapen, och

L 323/26	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

b)återförsäkringsföretag, som har sina huvudkontor inom gemenskapen och bedriver återförsäkringsverksamhet inom tredjelands territorium.

2.De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att på villkor av likvärdighet i rörelseregleringen säkerställa effektivt marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av till- synsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De skall också syfta till att säkerställa att

a)de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom

gemenskapen och som bedriver verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier, och att

b)de behöriga myndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäk- ringsföretag med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verksamhet inom gemenskapen.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och

300.2i fördraget skall kommissionen med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resultaten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i denna artikel och den situation som dessa ger upphov till.

AVDELNING VII

DOTTERFÖRETAG TILL MODERFÖRETAG FÖR VILKA ETT TREDJELANDS LAG GÄLLER OCH

SÅDANA MODERFÖRETAGS FÖRVÄRV AV INNEHAV

Artikel 51

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna

a)om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller, och

b)närhelst ett sådant moderföretag förvärvar innehav i ett återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag.

mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.

2.Kommissionen skall periodvis upprätta rapporter om i vad mån tredjeländer ger återförsäkringsföretag hemmahö- rande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkt 3 med avseende på etablering i tredjeland av återförsäkrings- företag från gemenskapen, förvärv av innehav i tredjelands återförsäkringsföretag, fortsatt återförsäkringsverksamhet i sådana etablerade företag och tillhandahållande över nations- gränserna av återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland. Kommissionen skall till rådet överlämna rappor- terna jämte lämpliga förslag och rekommendationer.

När en auktorisation enligt led a beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller, skall företagsgruppens struktur närmare anges i den anmälan som de behöriga myndigheterna skall göra till kommissionen.

Artikel 52

Behandling i tredjeland av återförsäkringsföretag

hemmahörande i gemenskapen

3.Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att ett tredjeland inte erbjuder återförsäk- ringsföretag hemmahörande i gemenskapen effektivt mark- nadstillträde får kommissionen lämna rekommendationer till rådet om lämpligt förhandlingsmandat i syfte att förbättra marknadstillträdet för återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen.

1.Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras återförsäkringsföretag

4.Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, särskilt inom världshan- delsorganisationen WTO.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/27

AVDELNING VIII

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 53

Rätt till domstolsprövning

Medlemsstaterna skall se till att beslut rörande ett återförsäk- ringsföretag som fattas enligt lagar och andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till dom- stolsprövning.

Artikel 54

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

1.Medlemsstaterna skall samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring och tillämpningen av detta direktiv.

2.Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndig- heter skall ha ett nära samarbete i syfte att underlätta tillsynen över återförsäkring inom gemenskapen samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge upphov till.

Artikel 55

Kommittéförfarande

1.Kommissionen skall biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén.

2.När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. Artikel 56

Genomförandeåtgärder

Följande genomförandeåtgärder i fråga om detta direktiv skall antas enligt det förfarande som avses i artikel 55.2:

a)Utvidgning av de företagsformer som anges i bilaga I.

b)Precisering, med hänsyn till tillkomsten av nya finansiella instrument, av de poster som ingår i solvensmarginalen och som uppräknas i artikel 36.

c)Ökning med upp till 50 % av beräkningskriterierna för den föreskrivna solvensmarginal som avses i artikel 37.3– 4 för andra klasser än klasserna 11, 12 och 13 i punkt A i bilagan till direktiv 73/239/EEG för specifika återförsäk- ringsverksamheter eller avtalsformer i syfte att beakta de särskilda omständigheter som gäller för dessa verksam- heter eller avtal.

d)Ändring av den minsta garantifond som föreskrivs i artikel 40.2 med hänsyn till den ekonomiska och finansiella utvecklingen.

e)Precisering av definitionerna i artikel 2 i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.

AVDELNING IX

ÄNDRINGAR AV BEFINTLIGA DIREKTIV

Artikel 57

Ändringar av direktiv 73/239/EEG

Direktiv 73/239/EEG skall ändras på följande sätt:

1.I artikel 12a skall punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktori- sation beviljas för ett skadeförsäkringsföretag som

a)är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett försäk- rings- eller återförsäkringsföretag som är auktorise- rat i en annan medlemsstat, eller

L 323/28	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

2.Samråd med den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett skadeförsäkringsföretag som

a)är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värde- pappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditin- stitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.”

2.I artikel 13.2 skall följande stycke läggas till:

”Försäkringsföretagets hemmedlemsstat skall inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingått med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäk- ring (*) eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med detta direktiv eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (**) av skäl som är direkt relaterade till återförsäkrings- eller försäkringsföretagets ekonomiska stabilitet.

(*)EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(**)EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EGT L 79, 24.3.2005, s. 9).”

3.I artikel 15 skall punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2. Hemmedlemsstaten skall kräva att återförsäkrings- företag har tillgångar som täcker de tekniska avsätt- ningarna och den utjämningsreserv som avses i artikel 15 a i detta direktiv genom att matcha tillgångar i enlighet med artikel 6 i direktiv 88/357/EEG. Med tanke på risksituationen inom gemenskapen, måste dessa till- gångar placeras inom gemenskapen. Medlemsstaterna får inte kräva att försäkringsföretagen placerar sina tillgångar

i någon viss medlemsstat. Hemmedlemsstaten kan emellertid medge lättnader beträffande tillgångarnas placering.

3.Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka återförsäkrarens avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG.

Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med det här direktivet eller direktiv 2002/83/EG, skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.”

4.Artikel 16.2 skall ändras på följande sätt:

a)I första stycket skall led b ersättas med följande:

”b) reserver (lagstadgade och fria reserver) som varken motsvarar ingångna försäkringsförplik- telser eller klassificeras som utjämningsreser- ver,”

b)Inledningen och led a i fjärde stycket skall ersättas med följande:

”Från den disponibla solvensmarginalen skall även följande avdrag göras:

a)Ägarintressen som försäkringsföretaget har i

—försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 6 i det här direktivet, artikel 4 i 2002/83/EG eller artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG,

—återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2005/68/EG eller återförsäkringsföretag i tredjeland i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 98/78/EG,

—försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/29

—kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artiklarna 1.1 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG, och

—värdepappersföretag och finansiella insti- tut i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets direktiv 93/22/EEG och i artikel 2.4 och 2.7 i rådets direktiv 93/6/EEG.”

5.Artikel 16a skall ändras på följande sätt:

a)I punkt 3 skall sjunde stycket ersättas med följande:

”Denna summa skall multipliceras med ett procent- tal som för de tre närmast föregående räkenskaps- åren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som företaget fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten

ihemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/ 68/EG dras av som återförsäkring.”

b)I punkt 4 skall sjunde stycket ersättas med följande:

ihemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/ 68/EG dras av som återförsäkring.”

6.Följande artikel 17b skall införas:

”Artikel 17b

1.Varje medlemsstat skall kräva att ett försäkringsföre- tag som har sitt huvudkontor inom dess territorium och som bedriver återförsäkringsverksamhet för sin totala

verksamhet upprättar en minsta garantifond i enlighet med artikel 40 i direktiv 2005/68/EG, om något av följande villkor uppfylls:

a)De mottagna återförsäkringspremierna motsvarar mer än 10 % av det totala premiebelopp som företaget mottagit.

b)De mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50 000 000 EUR.

c)De tekniska avsättningarna till följd av den återför- säkring som företaget mottagit uppgår till mer än 10 % av företagets totala tekniska avsättningar.

2.Varje medlemsstat får välja att, på de försäkrings- företag som avses i punkt 1 i denna artikel och med huvudkontor inom dess territorium, tillämpa bestäm- melserna i artikel 34 i direktiv 2005/68/EG med avseende på dessas verksamheter med mottagen återför- säkring, om något av villkoren i punkt 1 uppfylls.

I ett sådant fall skall den berörda medlemsstaten föreskriva att alla tillgångar som utnyttjas av försäkrings- företagen för att täcka tekniska avsättningar som mot- svarar dess mottagna återförsäkringar skall avgränsas, förvaltas och organiseras separat från försäkringsföre- tagens direktförsäkringsverksamhet, utan någon möjlig- het till överföring. I detta fall, och enbart vad beträffar deras verksamheter med mottagen återförsäkring, skall försäkringsföretagen undantas från artiklarna 20, 21 och 22 i direktiv 92/49/EEG (*) och bilaga I till direktiv 88/ 357/EEG.

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndig- heter verifierar den separering som föreskrivs i andra stycket.

3.Om kommissionen i enlighet med artikel 56 c i direktiv 2005/68/EG beslutar att öka de belopp som används vid beräkningen av den föreskrivna solvensmar- ginalen i enlighet med artikel 37.3 och 37.4 i det direktivet, skall varje medlemsstat på försäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel tillämpa bestämmel- serna i artiklarna 35-39 i det direktivet när det gäller företagens verksamheter med mottagen återförsäkring.

(*)Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäk- ring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.”

L 323/30	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

7.I artikel 20a skall punkt 4 ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att minska nedsättningen, på grundval av återförsäkring, av den solvensmarginal som fastställts i enlighet med artikel 16a, om

a)återförsäkringsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande omfattning sedan föregående räken- skapsår, eller

b)det inte finns någon, eller bara finns en begränsad, risköverföring i återförsäkringsavtalen.”

Artikel 58

Ändringar av direktiv 92/49/EEG

Direktiv 92/49/EEG skall ändras på följande sätt:

1.I artikel 15 skall punkt 1a ersättas med följande:

”1a. Om köparen av det innehav som avses i punkt 1 i denna artikel är ett försäkringsföretag, ett återförsäk- ringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföre- tag med auktorisation i en annan medlemsstat eller ett moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under dennes ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 12a i direktiv 73/239/EEG.”

2.I artikel 16 skall punkterna 4, 5 och 6 ersättas med följande:

”4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig infor- mation enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får använda den endast i tjänsten och där endast

— för att kontrollera att villkoren för att försäkrings- företag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmarginal, metoder för admi- nistration och redovisning samt rutiner för intern- kontroll,

— för att ålägga sanktioner,

— vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, eller

—vid domstolsförfaranden som har inletts enligt artikel 53 eller med stöd av särskilda bestämmelser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

5.Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, och inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater, i fall då informationen lämnas till

—myndigheter som ansvarar för den offentliga till- synen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

—organ som har befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden, eller

—personer med ansvar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper,

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaranden eller garantifonder lämna sådan information som är nödvändig för att dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i punkt 1.

6.Utan hinder av punkterna 1-4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndighe- terna och

—myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- eller åter- försäkringsföretags likvidation, konkurs och lik- nande förfaranden,

—myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinsti- tuts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller

—oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/31

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

—Informationen skall användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första stycket.

—Den information som mottas i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1.

—När informationen härrör från en annan medlems- stat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och i tillämpliga fall endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.”

3.Artikel 21.1 skall ändras på följande sätt:

a)Inledningen skall ersättas med följande:

”1. Hemmedlemsstaten får inte godkänna att försäkringsföretag täcker sina tekniska avsättningar och utjämningsreserver med andra slag av tillgångar än följande:”

b)Led f i B skall ersättas med följande:

”f) fordringar på återförsäkrare, inklusive åter- försäkrares del av de tekniska avsättningarna, och på de specialföretag som avses i artikel 46 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring (*).

(*)EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.”

c)Tredje stycket i C skall ersättas med följande:

”Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångs- slag angivits i första stycket skall inte innebära att alla dessa tillgångar automatiskt måste godkännas som täckning för tekniska avsättningar. Hemmed- lemsstaten skall fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara tillgångar.”

4.I artikel 22.1 skall inledningen ersättas med följande:

”1. I fråga om tillgångar som täcker tekniska avsätt- ningar och utjämningsreserver skall hemlandet föreskriva att varje försäkringsföretag högst får investera följande:”

Artikel 59

Ändringar av direktiv 98/78/EG

Direktiv 98/78/EG skall ändras på följande sätt:

1)Titeln skall ersättas med följande:

”Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en försäkrings- eller återförsäkringsgrupp”.

2)Artikel 1 skall ändras på följande sätt:

a)Punkterna c, i, j och k skall ersättas med följande:

”c) återförsäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 3 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring (*).

(*)EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.”

”i) försäkringsholdingbolag: ett moderföretag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkringsföretag, återförsäk- ringsföretag eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkrings- företag eller ett återförsäkringsföretag, som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (*).

j)försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkrings- företag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller

L 323/32	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.

k)behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörig- het att utöva tillsyn över försäkringsföretag.

(*)EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).”

b)Följande punkt skall läggas till:

”l) återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag för vilket auktorisation skulle krävas i enlighet med artikel 3 i direktiv 2005/68/EG, om dess huvud- kontor var beläget inom gemenskapen.”

3)Artiklarna 2, 3 och 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

Tillämplighet av den extra tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag

1.Utöver de bestämmelser i direktiv 73/239/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (*) och direktiv 2005/68/EG som innehåller bestämmelser om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag skall med- lemsstaterna meddela föreskrifter om extra tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i minst ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, på det sätt som anges i artiklarna 5, 6, 8 och 9 i det här direktivet.

2.Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i artiklarna 5.2, 6, 8 och 10.

3.Varje försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med blan- dad verksamhet skall vara underkastat extra tillsyn på det sätt som anges i artiklarna 5.2, 6 och 8.

Artikel 3

Omfattning av den extra tillsynen

1.Utövande av extra tillsyn i enlighet med artikel 2 skall inte i något hänseende innebära att de behöriga

myndigheterna är skyldiga att utöva en tillsynsfunktion gentemot enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföre- tag i tredjeland, enskilda försäkringsholdingbolag eller enskilda försäkringsholdingbolag med blandad verksam- het.

2.Den extra tillsynen skall omfatta följande slag av företag som avses i artiklarna 5, 6, 8, 9 och 10:

—Företag som är anknutna till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

—Företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

—Företag som är anknutna till företag med ägarin- tresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

3.Medlemsstaterna får besluta att företag som har sitt säte i tredjeland där det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i artikel 2, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 2.5 i bilaga I och punkt

4i bilaga II.

Dessutom kan de behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen från fall till fall besluta att ett företag inte skall omfattas av den extra tillsyn som avses i artikel 2, om

—det företag som skulle omfattas endast är av ringa intresse med hänsyn till syftet med den extra tillsynen över försäkrings- eller återförsäkringsföre- tag, eller om

—det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företagets finansiella situation omfattas med hänsyn till syftet med den extra tillsynen över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Artikel 4

Behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen

1.Den extra tillsynen skall utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där försäkringsföre- taget har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 i

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/33

direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 3 i direktiv 2005/68/EG.

2.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater har samma försäkringsholdingbolag, försäkringsföretag i tredjeland, återförsäkringsföretag i tredjeland eller försäkringshol- dingbolag med blandad verksamhet som moderföretag, får de behöriga myndigheterna i de berörda medlems- staterna komma överens om vilken av dem som skall ansvara för utövandet av den extra tillsynen.

3.Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet för tillsyn över försäkringsföretag och åter- försäkringsföretag skall den medlemsstaten vidta nöd- vändiga åtgärder för att organisera samordningen mellan dessa myndigheter.

(*)EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.”

4)I artikel 5 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna skall föreskriva att de behöriga myndigheterna skall kräva att alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn skall ha adekvata interna kontrollförfaranden för att ta fram de uppgifter och den information som är relevanta för den extra tillsynen.”

5)Artiklarna 6, 7 och 8 skall ersättas med följande:

”Artikel 6

Tillgång till uppgifter

1.Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter som ansvarar för den extra tillsynen har tillgång till all information som är relevant för utövande av tillsyn över de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastade extra tillsyn. De behöriga myndig- heterna får vända sig direkt till de berörda företag som avses i artikel 3.2 för att erhålla erforderlig information, endast om sådan information har begärts från försäk- rings- eller återförsäkringsföretaget och detta inte har lämnat denna information.

2.Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter, själva eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på platsen av den information som avses i punkt

1hos

—det försäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn,

—det återförsäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn,

—dotterföretag till detta försäkringsföretag,

—dotterföretag till detta återförsäkringsföretag,

—moderföretag till detta försäkringsföretag,

—moderföretag till detta återförsäkringsföretag,

—dotterföretag till ett moderföretag till detta försäk- ringsföretag,

—dotterföretag till ett moderföretag till detta åter- försäkringsföretag.

3.Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av denna artikel i särskilt angivna fall vill kontrollera viktig information som rör ett företag som är beläget i en annan medlemsstat och som är ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett dotterföretag, ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moder- företag till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är underkastat extra tillsyn, skall de hos de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten begära att denna kontroll genomförs. De myndigheter som mottar en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet efterkomma den genom att själva genomföra kontrollen, låta de myndigheter som framställt begäran genomföra den eller tillåta en revisor eller annan expert att genomföra kontrollen.

Den behöriga myndighet som har framställt begäran får om den så önskar delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

Artikel 7

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1.Om försäkrings eller återförsäkringsföretag är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse och är etablerade i olika medlemsstater, skall

L 323/34	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat på begäran till varandra överlämna all relevant information som gör det möjligt att utöva eller som underlättar utövandet av tillsyn inom ramen för detta direktiv och på eget initiativ överlämna all information som enligt deras bedömning är viktig för de övriga behöriga myndighe- terna.

2.Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett kreditinstitut enligt definitionen i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den

20mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (*) eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersom- rådet (**) eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, skall de behöriga myndigheterna och de myndigheter som har anförtrotts det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över dessa andra företag samarbeta nära. Utan att det påverkar deras respektive behörighet skall dessa myndigheter till var- andra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, särskilt inom ramen för detta direktiv.

3.Information som mottas till följd av detta direktiv, särskilt genom utbyte av information mellan behöriga myndigheter som avses i detta direktiv, skall omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 16 i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt för- säkring än livförsäkring) (***) och artikel 16 i direktiv 2002/83/EG och artiklarna 24–30 i direktiv 2005/68/ EG.

Artikel 8

Transaktioner inom grupper

1.Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna utövar allmän tillsyn över transaktioner mellan

a)ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och

i)ett företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget,

ii)ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, eller

iii)ett företag som är anknutet till ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkrings- företaget,

b)ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en fysisk person som har ägarintresse i

i)försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller något av dessas anknutna företag,

ii)ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, eller

iii)ett företag som är anknutet till ett företag med ägarintresse i försäkrings- eller återförsäkrings- företaget.

Dessa transaktioner skall särskilt avse

—lån,

—garantier och transaktioner utanför balansräk- ningen,

—poster som får ingå i solvensmarginalen,

—investeringar,

—återförsäkrings- och retrocessionsverksamhet,

—avtal om delade kostnader.

2.Medlemsstaterna skall kräva att försäkringsföretagen tillämpar adekvata metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktioner enligt bestämmelserna i punkt 1. Medlemsstaterna skall också kräva att försäkringsföretagen minst en gång om året rapporterar betydande transaktioner till de behöriga myndigheterna. Dessa förfaranden och rutiner skall övervakas av de behöriga myndigheterna.

Om det på grundval av denna information visar sig att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens äventy- ras eller riskerar att äventyras, skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder mot försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.”

(*)EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat

genom direktiv 2005/1/EG.

(**) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/87/EG.

(***)EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/35

6)I artikel 9 skall punkt 3 ersättas med följande:

”3. Om den beräkning som avses i punkt 1 visar att den jämkade solvensen är negativ, skall de behöriga myndig- heterna vidta lämpliga åtgärder mot de berörda försäk- rings- eller återförsäkringsföretagen.”

7)Artikel 10 skall ändras på följande sätt:

a)Titeln skall ersättas med följande:

”Försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland”.

b)Punkterna 2 och 3 skall ersättas med följande:

”2. I det fall som avses i artikel 2.2 skall beräk- ningen omfatta alla företag som är anknutna till försäkringsholdingbolaget eller till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt den metod som föreskrivs i bilaga II.

3. Om de behöriga myndigheterna på grundval av denna beräkning kommer fram till att solvens- ställningen inom ett försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland äventyras eller riskerar att äventyras, skall de behöriga myndighe- terna vidta lämpliga åtgärder mot det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.”

8)Artikel 10a skall ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 skall led b ersättas med följande:

”b) återförsäkringsföretag bland vars delägare det finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor i tredjeland, och

c)försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tred- jeland bland vars delägare det finns företag i den mening som avses i artikel 2 med huvudkontor inom gemenskapen.”

b)Punkt 2 skall ersättas med följande:

”2. De avtal som avses i punkt 1 skall särskilt syfta till att säkerställa såväl

a)att de behöriga myndigheterna i medlemssta- terna kan få fram den information som krävs för att utöva extra tillsyn över försäkrings- och återförsäk- ringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen, som

b)att de behöriga myndigheterna i tredjeland kan få fram den information som krävs för att utöva extra tillsyn över försäkrings- och återförsäkrings- företag med huvudkontor inom deras territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater.”

9)Bilagorna I och II till direktiv 98/78/EG skall ersättas med den text som anges i bilaga II till det här direktivet.

Artikel 60

Ändringar av direktiv 2002/83/EG

Direktiv 2002/83/EG skall ändras på följande sätt:

1)I artikel 1.1 skall följande punkt läggas till:

”s) återförsäkringsföretag: ett återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring (*).”

(*)EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

2)Följande artikel 9a skall införas:

”Artikel 9a

Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1.Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall genomföras innan auktori- sation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som

a)är dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat,

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett försäk- rings- eller återförsäkringsföretag som är auktorise- rat i en annan medlemsstat, eller

L 323/36	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

2.Samråd med den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföretag skall genomföras innan auktorisation beviljas för ett livförsäkringsföretag, som

a)är dotterföretag till ett kreditinstitut eller värde- pappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen,

b)är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditin- stitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen, eller

c)står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 skall samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos chefer som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De skall till varandra överlämna alla uppgifter om aktieägarnas lämplighet och ledningens goda anseende och erfarenhet som är relevanta för övriga berörda behöriga myndig- heter när det gäller att bevilja auktorisation samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verk- samhetsvillkor.”

3)I artikel 10.2 skall följande stycke införas:

”Försäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som företaget ingått med ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller ett försäkrings- företag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/ 239/EEG eller det här direktivet av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.”

4)I artikel 15 skall följande punkt införas:

”1a. Om köparen av det innehav som avses i punkt 1 i denna artikel är ett försäkringsföretag, ett återförsäk- ringsföretag, ett kreditinstitut eller ett värdepappersföre- tag med auktorisation i en annan medlemsstat eller moderföretag till en sådan enhet, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över en sådan enhet, och om det företag som köparen vill förvärva ett innehav i som resultat av detta förvärv skulle komma att bli ett dotterföretag till köparen eller hamna under

dennas ägarkontroll, skall bedömningen av förvärvet föregås av ett sådant samråd som avses i artikel 9a.”

5)Artikel 16 skall ändras på följande sätt:

a)Punkterna 4, 5 och 6 skall ersättas med följande:

”4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får använda den endast i tjänsten och där endast

—för att kontrollera att villkoren för att försäk- ringsföretag skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av tekniska avsättningar, solvensmar- ginal, metoder för administration och redovis- ning samt rutiner för internkontroll,

—för att ålägga sanktioner,

—vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som fattats av den behöriga myndigheten, eller

—vid domstolsförfaranden som har inletts enligt artikel 67 eller med stöd av särskilda bestäm- melser i detta direktiv och i andra direktiv antagna med avseende på försäkrings- och återförsäkringsföretag.

—myndigheter som ansvarar för den offentliga tillsynen över kreditinstitut och andra finansi- ella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

—organ som har befattning med försäkrings- och återförsäkringsföretags konkurs eller likvi- dation eller liknande förfaranden, eller

—personer med ansvar för lagstadgad revision av

försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper,

under utövandet av deras tillsynsfunktion eller för att till organ som administrerar tvångslikvidations- förfaranden eller garantifonder lämna sådan infor- mation som är nödvändig för att dessa skall kunna utföra sina uppdrag. Den information som mottas av dessa myndigheter, organ och personer skall vara underkastad de krav på tystnadsplikt som fastställs i punkt 1.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/37

6.Utan hinder av punkt 1–4 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myn- digheterna och

—myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med försäkrings- och återförsäkringsföretags likvidation, kon- kurs och liknande förfaranden,

—myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper, eller

—oberoende aktuarier för försäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.

Medlemsstater som tillämpar bestämmelsen i första stycket skall kräva att minst följande villkor uppfylls:

—Informationen skall användas för att genom- föra den övervakning eller utöva den lag- stadgade tillsyn som anges i första stycket.

—Den information som mottas i detta samman- hang skall omfattas av tystnadsplikt enligt punkt 1.

—När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de myndigheter som har lämnat ut den, och i tillämpliga fall endast för de ändamål för vilka myndigheten givit sitt tillstånd.

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, per- soner och organ som har tillåtelse att motta information enligt denna punkt.”

b)Punkt 8 skall ersättas med följande:

”8. Punkterna 1–7 skall inte hindra en behörig myndighet från att

—till centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av mone- tära myndigheter, och

—i förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem

överföra uppgifter för att dessa skall kunna utföra sina uppgifter, och den skall inte heller hindra sådana myndigheter eller organ från att vidare- befordra sådana uppgifter som de kan behöva enligt punkt 4. Information som mottas i detta samman- hang skall vara underkastad de villkor om tystnads- plikt som föreskrivs i denna artikel.”

6)Artikel 20.4 skall ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna får inte införa eller behålla något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka avsättningar för ej intjänade premier och oreglerade skador av en återförsäkrare som är auktoriserad i enlighet med direktiv 2005/68/EG i de fall då återförsäkraren är ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet.

Om en hemmedlemsstat tillåter att tekniska avsättningar motsvaras av fordringar på en återförsäkrare som varken är ett återförsäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2005/68/EG eller att försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 73/239/EEG eller det här direktivet skall den fastställa villkoren för att acceptera sådana fordringar.”

7)Artikel 23 skall ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 B skall led f ersättas med följande:

”f) fordringar på återförsäkrare, inklusive åter- försäkrares del av de tekniska avsättningarna, och på de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG.”

b)I punkt 3 skall första stycket ersättas med följande:

”3. Det faktum att en tillgångspost eller ett tillgångsslag angivits i punkt 1 skall inte innebära att alla dessa tillgångar automatiskt måste godkän- nas som täckning för tekniska avsättningar. Hem- medlemsstaten skall fastställa mer detaljerade regler med villkor för användningen av godtagbara till- gångar.”

L 323/38	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

8)I artikel 27.2 skall följande stycken läggas till:

”Från den disponibla solvensmarginalen skall även följande avdrag göras:

a)Ägarintressen som försäkringsföretaget har i

—försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 4 i det här direktivet, artikel 6 i direktiv 73/239/EEG eller artikel 1 b i Europaparla- mentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäk- ringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (*),

—återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2005/68/EG eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 98/ 78/EG,

—försäkringsholdingbolag i den mening som avses i artikel 1 i i direktiv 98/78/EG,

—kreditinstitut och finansiella institut i den mening som avses i artiklarna 1.1 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/ 12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (**),

—värdepappersföretag och finansiella institut i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområ- det (***) och i artiklarna 2.4 och 2.7 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kredi- tinstitut (****).

b)Var och en av följande poster som ett försäkrings- företag innehar i de enheter som definierats under punkt a i vilka det har ägarintresse:

—De instrument som avses i punkt 3.

—De instrument som avses i artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG.

—Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 35 och artikel 36.3 i direktiv 2000/12/EG.

Om aktier i ett annat kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiellt institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföre- tag eller försäkringsholdingbolag innehas tillfälligt i syfte att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda denna enhet, får den behöriga myndigheten bevilja undantag från bestämmelserna om avdrag i punkterna a och b i tredje stycket.

Som ett alternativ till avdrag av de poster enligt a och b i tredje stycket som försäkringsföretag innehar i kreditin- stitut, värdepappersföretag och finansiella institut, får medlemsstaterna tillåta att deras försäkringsföretag, med tillämpliga ändringar, också tillämpar metoderna 1, 2 eller 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värde- pappersföretag i ett finansiellt konglomerat (*****). Metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) skall tillämpas endast om den behöriga myndigheten är säker på graden av samordnad förvaltning och intern kontroll avseende de enheter som skall inbegripas i tillämpnings- området för sammanställningen. Den valda metoden skall tillämpas konsekvent över tiden.

För beräkningen av solvensmarginalen enligt detta direktiv får medlemsstaterna föreskriva att försäkrings- företag som är föremål för extra tillsyn enligt direktiv 98/ 78/EG eller enligt direktiv 2002/87/EG inte behöver dra ifrån poster enligt a och b i tredje stycket i de kreditinstitut, värdepappersföretag, finansiella institut, försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkrings- holdingbolag som ingår i den extra tillsynen. Med det avdrag av ägarintresse som anges i detta stycke menas här ägarintresse i den mening som avses i artikel 1 f i direktiv 98/78/EG.

(*)EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. Direktivet senast

ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).

(**)EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast

ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

(***)EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).

(****) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.

(*****) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG.”

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/39

9)Artikel 28.2 skall ändras på följande sätt:

a)Led a skall ersättas med följande:

”a) Första resultatet

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkrings- matematiska avsättningarna avseende motta- gen återförsäkring utan avdrag för retrocession skall multipliceras med ett procenttal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmate- matiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatema- tiska avsättningarna brutto. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 85 %. Efter försäkringsföretagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndig- heten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring.”

b)Led b första stycket skall ersättas med följande:

”b) Andra resultatet

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som försäkringsföretaget iklätt sig ansvar för, med ett tal som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan- det mellan det totala beloppet för den risksumma som företaget förblir ansvarigt för efter retrocession och det totala beloppet för risksumman. Detta procenttal får dock inte vara mindre än 50 %. Efter försäkringsföre- tagets ansökan med åtföljande styrkande handlingar till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndig- hetens godkännande, får belopp som kan återfås från de specialföretag som avses i artikel 46 i direktiv 2005/68/EG dras av som återförsäkring.”

10)Följande artikel skall införas:

”Artikel 28a

Solvensmarginal för försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksamhet

1. Varje medlemsstat skall på försäkringsföretag med huvudkontor inom dess territorium tillämpa

bestämmelserna i artikel 35–39 i direktiv 2005/68/EG när det gäller dessas verksamheter med mottagen återförsäkring om något av följande villkor uppfylls:

a)De mottagna återförsäkringspremierna motsvarar mer än 10 % av det totala premiebelopp som företaget mottagit.

b)De mottagna återförsäkringspremierna uppgår till mer än 50 000 000 EUR.

c)De tekniska avsättningarna till följd av den återför- säkring som företaget mottagit uppgår till mer än 10 % av företagets totala tekniska avsättningar.

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndig- heter verifierar den separering som föreskrivs i före- gående stycke.”

11)Artikel 37.4 skall ersättas med följande:

a)återförsäkringsavtalen har ändrats eller försämrats i betydande omfattning sedan föregående räken- skapsår, eller

b)det inte finns någon, eller bara finns en begränsad, risköverföring i återförsäkringsavtalen.”

L 323/40	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

AVDELNING X

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 61

Rättigheter förvärvade av befintliga

återförsäkringsföretag

1.Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och som före detta direktivs ikraftträdande blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstater där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 skall betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 3.

De skall dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direktiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som anges i artiklarna 6 a, 6 c, 6 d, artiklarna 7, 8 och 12 samt artiklarna 32-41 från och med den 10 december 2007.

2.Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 och som den 10 december 2005 inte uppfyller kraven i artiklarna 6 a, 7 och 8 samt artiklarna 32-

40en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.

Artikel 62

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

1.Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet skall inte omfattas av detta direktiv.

2.Medlemsstaterna skall upprätta förteckningar över de återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.

Artikel 63

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6

En medlemsstat kan senarelägga tillämpningen av bestämmel- serna i artikel 57.3 i detta direktiv om ändring av artikel 15.3 i

direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i detta direktiv till och med den 10 december 2008.

Artikel 64

Införlivande

1.Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 10 december 2007. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 65

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 66

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 16 november 2005.

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
J. BORRELL FONTELLES	Bach of LUTTERWORTH
Ordförande	Ordförande

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/41

BILAGA I

Former för återförsäkringsföretag:

—Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennootschap op aandelen”, ”association d'assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”.

—Tjeckien: ”akciová společnost”.

—Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.

—Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbs- versicherungsunternehmen”.

—Estland: ”aktsiaselts”.

—Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.

—Spanien: ”sociedad anónima”.

—Frankrike: ”société anonyme”, ”société d'assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.

—Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.

—Italien: ”società per azioni”.

—Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.

—Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.

—Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.

—Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d'assurances mutuelles”, ”société coopérative”.

—Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe”.

—Malta: ”limited liability company/kumpolnnija ta' responsabbiltá limitata”.

—Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

—Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.

—Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.

L 323/42	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

—Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.

—Slovenien: ”delniška družba”.

—Slovakien: ”akciová spoločnost”.

—Finland: ”keskinäinen vakuutusosakeyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktie- bolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.

—Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.

—Förenade kungariket: incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited societies, registered under the Industrial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the association of underwriters known as Lloyd's”.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/43

BILAGA II

Bilagorna I och II till direktiv 98/78/EG skall ersättas med följande:

”BILAGA I

BERÄKNING AV FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAGS JÄMKADE SOLVENS

1.VAL AV BERÄKNINGSMETOD OCH ALLMÄNNA PRINCIPER

A.Medlemsstaterna skall föreskriva att beräkningen av den jämkade solvensen för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 2.1 skall utföras enligt någon av de i punkt 3 beskrivna metoderna. En medlemsstat får dock föreskriva att de behöriga myndigheterna kan tillåta eller föreskriva tillämpning av en annan i punkt 3 angiven metod än den som medlemsstaten har valt.

B.Proportionalitet

Vid beräkning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens skall hänsyn tas till den proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de anknutna företagen.

Med proportionell andel avses antingen, vid användning av metod 1 eller metod 2, vilka beskrivs i avsnitt 3, den del av tecknade kapitalet som det aktuella företaget med ägarintresse direkt eller indirekt innehar eller, vid användning av metod 3, vilken beskrivs i avsnitt 3, de procentandelar som används för att upprätta den sammanställda redovisningen.

Oavsett vilken metod som tillämpas skall dock, när det anknutna företaget är ett dotterföretag och har ett solvensunderskott, dotterföretagets totala solvensunderskott beaktas.

Om, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag som innehar en andel av kapitalet strikt och otvetydigt är begränsat till denna kapitalandel kan dock dessa behöriga myndigheter tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på proportionell basis.

Om det inte finns några kapitalband mellan vissa av företagen i en försäkringsgrupp eller en återförsäkringsgrupp, skall den behöriga myndigheten fastställa vilken proportionell andel som det skall tas hänsyn till.

C.Eliminering av dubbelt utnyttjande av poster i solvensmarginalen

C.1 Allmän behandling av poster i solvensmarginalen

Oavsett vilken metod som används för att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens måste dubbelt utnyttjande av poster som får ingå i solvensmarginalen bland de olika försäkrings- och återförsäkringsföretag som beaktas vid beräkningen elimineras.

I detta syfte skall, vid beräkning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens och när de metoder som beskrivs i avsnitt 3 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp elimineras:

L 323/44	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

—Värdet av alla tillgångar i detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för ett av dess anknutna företag.

—Värdet av alla tillgångar i ett till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

—Värdet av alla tillgångar i ett till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag, vilka representerar finansieringen av poster som får ingå i solvensmarginalen för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

C.2 Behandling av vissa poster

Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt C.1 får

—vinstreserver och framtida vinster som uppkommer i ett livförsäkringsföretag eller livåterförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas, och

—tecknade men inte inbetalda delar av kapitalet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas,

omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för att täcka kravet på solvensmarginal i detta anknutna företag. Däremot skall alla tecknade men inte inbetalda delar av kapitalet som representerar en möjlig skyldighet för ett företag med ägarintresse uteslutas vid beräkningen.

Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som representerar en möjlig skyldighet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag skall också uteslutas vid beräkningen.

Allt tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som representerar en möjlig skyldighet för ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, skall uteslutas från beräkningarna.

C.3 Överförbarhet

Om de behöriga myndigheterna anser att vissa poster, andra än de som avses i C.2, som får ingå i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvensmarginal inte faktiskt kan göras tillgängliga för att uppfylla kravet på solvensmarginalen i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket den jämkade solvensen beräknas, får dessa poster endast omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att uppfylla kravet på solvensmarginal i det anknutna företaget.

C.4 Summan av de poster som avses i C.2 och C.3 får inte överstiga kravet på solvensmarginal för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

D.Eliminering av kapital skapat inom gruppen

Vid beräkning av den jämkade solvensen skall ingen hänsyn tas till poster som får ingå i

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/45

solvensmarginalen och som härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller återförsäk- ringsföretaget och

—ett anknutet företag,

—ett företag med ägarintresse, eller

—ett annat företag som är anknutet till ett av dess företag med ägarintresse.

Hänsyn skall inte heller tas till poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket den jämkade solvensen beräknas, om de ifrågavarande posterna härrör från ömsesidig finansiering med ett annat företag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Ömsesidig finansiering föreligger särskilt när ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag har ägarintresse i, eller ger lån till ett annat företag som direkt eller indirekt innehar en post som får ingå i solvensmarginalen för det första företaget.

E.De behöriga myndigheterna skall se till att den jämkade solvensen beräknas lika ofta som föreskrivs i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG med avseende på försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvensmarginal. Tillgångarna och skulderna skall värderas enligt relevanta bestämmelser i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG.

2.BERÄKNINGSMETODERNAS TILLÄMPNING

2.1Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Beräkningen av den jämkade solvensen skall utföras enligt de allmänna principer och metoder som fastställs i denna bilaga.

När försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har fler än ett anknutet försäkrings- eller återförsäk- ringsföretag skall beräkningen av den jämkade solvensen enligt alla metoderna omfatta samtliga anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

När det gäller successivt ägarintresse (exempelvis då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett företag med ägarintresse i ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som också är ett företag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag) skall den jämkade solvensen beräknas för vart och ett av de försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse som har minst ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Medlemsstaterna får avstå från att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens

—om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i samma medlemsstat och detta anknutna företag beaktas vid beräkning av den jämkade solvensen för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i det, eller

—om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett försäkringsholdingbolag som har sitt säte i samma medlemsstat som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och både försäkringsholdingbolaget och det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget beaktas vid beräkningen.

L 323/46	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

Medlemsstaterna får också avstå från att beräkna ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags jämkade solvens om fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet antingen till ett annat försäkringsföretag eller till ett återförsäkringsföretag eller till ett försäkrings- holdingbolag som har sitt säte i en annan medlemsstat, om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har enats om att låta den behöriga myndigheten i denna andra medlemsstat utöva extra tillsyn.

Undantag får i dessa fall endast medges om de behöriga myndigheterna har försäkrat sig om att de poster som får ingå i solvensmarginalen för de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som beaktas vid beräkningen är adekvat fördelade mellan dessa företag.

Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag har sitt säte i en annan medlemsstat än det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket en beräkning av den jämkade solvensen utförs, får medlemsstaterna föreskriva att det vid beräkningen skall tas hänsyn till det anknutna företagets solvenssituation så som denna bedöms av de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten.

2.2Mellanliggande försäkringsholdingbolag

Vid beräkning av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i ett tredjeland genom ett försäkringsholdingbolag skall det mellan- liggande försäkringsholdingbolagets ställning beaktas. Detta försäkringsholdingbolag skall, dock endast såvitt avser denna beräkning, vilken skall utföras enligt de allmänna principer och metoder som beskrivs i denna bilaga, behandlas som om det var ett försäkringsföretag som var underkastat dels ett solvenskrav med värdet noll, dels samma villkor som de som fastställs i artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EG eller artikel 36 i direktiv 2005/68/EG såvitt avser vilka poster som får ingå i solvensmarginalen.

2.3Anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland

Vid beräkning av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland skall det senare, dock endast såvitt avser denna beräkning, jämställas med ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag genom tillämpning av de allmänna principer och metoder som beskrivs i den här bilagan.

Om det tredjeland i vilket detta anknutna företag har sitt säte skulle kräva auktorisation och ställa ett solvenskrav på företaget som åtminstone är jämförbart med det som anges i direktiv 73/239/EEG, 2002/83/EG eller 2005/68/EG får medlemsstaterna med beaktande av de poster som får ingå för att uppfylla detta krav föreskriva att beräkningen i fråga om detta företag skall beakta det tredjelandets solvenskrav och de poster som får ingå för att uppfylla detta krav.

2.4Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut

Vid beräkningen av jämkad solvens hos ett försäkringsföretag som är ett företag med ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut skall reglerna om avdrag av ett sådant ägarintresse enligt artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EEG och artikel 36 i direktiv 2005/68/EG samt bestämmelserna om medlemsstaternas möjlighet att under vissa villkor tillåta alternativa metoder och att tillåta att ett sådant ägarintresse inte skall dras av, gälla i tillämpliga delar.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/47

2.5När nödvändig information inte finns tillgänglig

Om de behöriga myndigheterna, oavsett orsak, inte har tillgång till information som är nödvändig för att beräkna den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag som har sitt säte i en medlemsstat eller i tredjeland, skall detta företags bokförda värde i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras från de poster som får ingå i den jämkade solvensmarginalen. I sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse tas med bland de poster som får ingå i den jämkade solvensmarginalen.

3.BERÄKNINGSMETODER

Metod 1: Avräknings- och totalmetoden

Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan

i)summan av

a)de poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och

b)den proportionella andelen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse av de poster som får ingå i solvensmarginalen för det anknutna försäkringsföretaget,

och

ii)summan av

a)det bokförda värdet av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse,

b)solvenskravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse, och

c)den proportionella andelen av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäk- ringsföretaget.

Om ägarintresset i det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget helt eller delvis består av indirekt innehav skall värdet av detta indirekta innehav ingå i punkt ii a ovan med beaktande av de relevanta successiva intressena och punkterna i b och ii c ovan skall omfatta de motsvarande proportionella andelarna av de poster som får ingå i solvensmarginalen för det anknutna försäkrings- företaget respektive av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

L 323/48	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

Metod 2: Kravavräkningsmetoden

Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan

i)summan av de poster som får ingå i solvensmarginalen för ett försäkrings- eller återförsäkrings- företag med ägarintresse,

och

ii)summan av

a)solvenskravet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse, och

b)den proportionella andelen av solvenskravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäk- ringsföretaget.

För att värdera de poster som får ingå i solvensmarginalen skall andelarna i den mening som avses i detta direktiv värderas med hjälp av kapitalandelsmetoden i enlighet med det alternativ som anges i artikel 59.2 b i direktiv 78/660/EEG.

Metod 3: Metod baserad på sammanställd redovisning

Beräkningen av den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse skall genomföras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. Den jämkade solvensen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan de poster som får ingå i solvensmarginalen, beräknade med utgångspunkt i sammanställda uppgifter, och

a)antingen summan av solvenskravet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse och de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens proportionella andel av solvenskraven, som motsvarar de procentsatser som används för att upprätta den sammanställda redovisningen,

b)eller solvenskravet beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter.

Bestämmelserna i direktiven 73/239/EEG, 91/674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG skall tillämpas vid beräkning av de poster som får ingå i solvensmarginalen och vid beräkning av solvenskravet med utgångspunkt i sammanställda uppgifter.

9.12.2005	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 323/49

BILAGA II

EXTRA TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM ÄR DOTTERFÖRETAG TILL ETT FÖRSÄKRINGSHOLDINGBOLAG ELLER ETT FÖRSÄKRINGS- ELLER ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG I TREDJELAND

1.I fall då det är fråga om flera sådana försäkrings- eller återförsäkringsföretag som avses i artikel 2.2 och som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och som är etablerade i olika medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna se till att den metod som beskrivs i denna bilaga tillämpas på ett konsekvent sätt.

De behöriga myndigheterna skall utöva extra tillsyn lika ofta som föreskrivs i direktiven 73/239/EEG, 91/ 674/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG med avseende på beräkningen av försäkrings- och återförsäk- ringsföretagens solvensmarginal.

2.Medlemsstaterna får avstå från den beräkning som avses i denna bilaga i fråga om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag,

—om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag är ett företag som är anknutet till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag och beaktas vid den i denna bilaga föreskrivna beräkning som utförs för detta andra företag,

—om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag och ett eller flera andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i samma medlemsstat har samma försäkrings- holdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som moderbolag, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget beaktas vid den i denna bilaga föreskrivna beräkning som utförs för ett av dessa andra företag,

—om detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag och ett eller flera andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i andra medlemsstater har samma försäkrings- holdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som moderföretag, och om det i enlighet med artikel 4.2 har ingåtts en överenskommelse som ger en tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat i uppgift att utöva den extra tillsyn som avses i denna bilaga.

När det gäller successivt ägarintresse (exempelvis ett försäkringsholdingbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, som i sin tur innehas av ett annat försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland) får medlemsstaterna begränsa tillämp- ningen av de beräkningar som avses i denna bilaga till det försäkringsholdingbolag eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland som är det yttersta moderföretaget till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

3.De behöriga myndigheterna skall säkerställa att beräkningar som motsvarar dem som beskrivs i bilaga I utförs i fråga om försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

Denna motsvarighet skall bestå i tillämpning av de allmänna principer och de metoder som beskrivs i bilaga I i fråga om försäkringsholdingbolag samt försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland.

L 323/50	SV	Europeiska unionens officiella tidning	9.12.2005

Moderföretaget skall, dock endast såvitt avser denna beräkning, behandlas som om fråga var om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, som är underkastat

—ett solvenskrav med värdet noll när fråga är om ett försäkringsholdingbolag, eller

—ett solvenskrav bestämt enligt principerna i punkt 2.3 i bilaga I när fråga är om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland,

och skall underkastas samma villkor som de som anges i artikel 16 i direktiv 73/239/EEG, artikel 27 i direktiv 2002/83/EG och i artikel 36 i direktiv 2005/68/EG i fråga om vilka poster som får ingå i solvensmarginalen.

4.När nödvändig information inte finns tillgänglig

Om de behöriga myndigheterna, oavsett orsak, inte har tillgång till den information som är nödvändig för att göra den beräkning som avses i denna bilaga och som rör ett anknutet företag som har sitt säte i en medlemsstat eller i tredjeland, skall detta företags bokförda värde i företaget med ägarintresse dras från de poster som får ingå i den beräkning som avses i denna bilaga. I sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband med detta ägarintresse tas med bland de poster som får ingå i beräkningen.”

Återförsäkringspromemorians lagförslag

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)50F4 dels att 1 kap. 3, 4 och 10 §§, 7 kap. 9, 11, 23, 24 och 25–27 §§,

7 a kap. 1 §, 12 kap. 9 a § samt 19 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 3 c, 9 g

och 9 h §§ samt 7 kap. 11 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	5
	3 §51F

Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse,

om det inte finns särskilda skäl för det.
Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §					Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
(direkt	livförsäkringsrörelse)			får	(direkt	livförsäkringsrörelse)			får
förenas endast med direkt skade-					förenas endast med direkt skade-
försäkringsrörelse		som	avses	i	försäkringsrörelse		som	avses	i
2 kap.	3 a §	första	stycket		2 kap.	3 a §	första	stycket
klasserna 1 och 2 samt med rörelse					klasserna 1 och 2 samt med rörelse
avseende återförsäkring			(indirekt		avseende återförsäkring av försäk-
försäkring) av försäkring enligt					ring enligt någon av dessa klasser
någon av dessa klasser och av					och av livförsäkring, om inte annat
livförsäkring, om inte annat följer					följer av tredje stycket.

av tredje stycket.

Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket skall hållas åtskilda hos bolaget.

Särskilda bestämmelser finns i 5 kap. 1 § om försäkringsbolagets upp- låning.

3 b §

Med återförsäkring förstås i denna lag verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller en medlem i en försäkringssamman- slutning inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES).

Med återförsäkringsbolag avses

4Lagen omtryckt 1995:1567.

5Senaste lydelse 1999:1124.

204

ett försäkringsbolag som har fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring.

Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än åter- försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

3 c §

Ett försäkringsbolags förvalt- ning av tillgångar som motsvarar dess åtaganden för återförsäkring skall hållas åtskild från förvaltningen av bolagets till- gångar för direkt försäkring. De


försäkringstekniska				avsättning-
arna	enligt	7 kap.			1 §	för
återförsäkring		och		utjämnings-
reserven för		återförsäkring				av
kreditförsäkring			enligt		12 kap.
9 a §	skall hållas åtskilda					från
bolagets övriga avsättningar.
Tillgångar		får	inte		överföras

mellan verksamhet som avser åter- försäkring och sådan som avser direkt försäkring.

4 §52F

Bilaga 2

Med livförsäkringsbolag förstås i denna lag bolag som uteslutande eller så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 3 b § eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Andra bolag är skadeförsäkrings- bolag.

Med livförsäkringsbolag förstås i denna lag bolag som uteslutande eller så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse enligt 2 kap. 3 b §. Andra bolag som driver direkt försäkringsrörelse är skadeförsäkringsbolag.

9 g §

Med behörig myndighet avses enligt denna lag Finansinspek- tionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvudkontor inom EES.

9 h §

Med specialföretag avses enligt denna lag ett företag, som utan att

6Senaste lydelse 1993:1304.

205

vara försäkringsbolag eller åter- försäkringsbolag, övertar risker från sådana bolag och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller annan liknande form av finan- siering, för vilken rätten till återbetalning är efterställd före- tagets skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.

10 §53F

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges helt eller till vissa delar för

1.ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgens- försäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, bolagsordningen innehåller bestämmelser som i enlighet med 7 § medger uttaxering från delägare, den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro, samt att minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets delägare,

2. lokala skadeförsäkringsbolag				2. lokala skadeförsäkringsbolag
som	meddelar	endast försäkring		som	meddelar	endast försäkring
enligt	2 kap. 3 a §		första stycket	enligt	2 kap. 3 a §		första stycket
klass 18 (assistans) i form av				klass 18 (assistans) i form av
naturaförmåner		och	vilkas årliga	naturaförmåner		och	vilkas årliga
premieinkomst		inte	överstiger ett	premieinkomst		inte	överstiger ett
belopp motsvarande 200 000 euro,				belopp motsvarande 200 000 euro.

7Senaste lydelse 2003:510.

Bilaga 2

206

Frågor om medgivanden enligt första–tredje styckena prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

Frågor om medgivanden enligt Bilaga 2 denna paragraf prövas av Finans- inspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av syn-

nerlig vikt prövas dock av regeringen.

Solvenspromemorians lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

9 §

Försäkringsbolag som driver direkt försäkringsrörelse samt försäkringsbolag som driver både direkt försäkringsrörelse och återförsäkringsrörelse skall ha tillgångar till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna (skuldtäckning). Tillgångarna skall placeras och värderas i enlighet med 9 a–10 f, 12, 13 och 29 §§.

Om ett annat försäkringsbolag än som avses i första stycket driver

återförsäkringsrörelse, skall bolaget ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmåns- rättslagen (1970:979). För sådana tillgångar gäller 9 a–10 g §§ i

tillämpliga delar (särskild skuldtäckning).

Ett försäkringsbolag skall ha tillgångar till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna (skuldtäckning) och utjämningsreserven för kreditför- säkring enligt 12 kap. 9 a §. Tillgångarna skall placeras och värderas i enlighet med 9 a–10 f, 12, 13 och 29 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förut- sättningarna för att få använda återförsäkring, som meddelas av företag med hemvist utanför EES, för skuldtäckning.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8
	11 §54F
Ett försäkringsbolag som avses i	Ett försäkringsbolag som avses i
9 § skall föra ett register som vid	9 § skall föra ett register som vid
varje tidpunkt utvisar de tillgångar	varje tidpunkt utvisar de tillgångar
som används för skuldtäckning	som används för skuldtäckning
8 Senaste lydelse 2005:1121.

207

och tillgångarnas värde. Om 1 kap.

3 a § är tillämplig på försäkrings- bolagets verksamhet, skall bolaget föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänstepensionsförsäk- ring..

och tillgångarnas värde. Om 1 kap. Bilaga 2 3 a eller 3 c § är tillämplig på försäkringsbolagets verksamhet,

skall bolaget föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende tjänste-

pensionsförsäkring respektive återförsäkring.

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

	11 b §
		Obligationer		eller		andra
		skuldförbindelser och			aktier		eller
		andra värdepapper utgivna av ett
		specialföretag		får användas			för
		skuldtäckning.		Regeringen			eller
		den myndighet		som	regeringen
		bestämmer får meddela före-
		skrifter om	förutsättningarna för
		användning	av	dessa		tillgångar
		för skuldtäckning.
		9
		23 §55F
Solvensmarginalen enligt 1 kap.		Solvensmarginalen enligt 1 kap.
8 a § andra stycket skall för	liv-	8 a § andra stycket skall för direkt
försäkringsrörelse bestämmas	på	livförsäkringsrörelse			bestämmas
det sätt som anges i denna		på det sätt som anges i denna
paragraf.		paragraf.

Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp:

1.fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för försäkringsbolaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäk- ringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85,

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om

a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som skall täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller

b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig,

3.tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående

9Senaste lydelse 2003:510.

208

räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt

4.tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkringsbolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i

2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §.

Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggsförsäkring) skall beräknas enligt 25 §.


Om återförsäkringsavtalen				för-	Om återförsäkringsavtalen						för-
sämrats	i	betydande utsträckning			sämrats	i	betydande			utsträckning
sedan	föregående		räkenskapsår		sedan	föregående			räkenskapsår
eller om avtalen leder till en endast					eller om avtalen leder till en endast
obetydlig		risköverföring,		får	obetydlig		risköverföring,				får
Finansinspektionen			för visst	fall	Finansinspektionen				för visst		fall
bestämma att det avdrag som					bestämma att det avdrag som
gjorts på grund av avgiven					gjorts på grund av avgiven
återförsäkring skall minskas.					återförsäkring			skall	minskas. När
					mottagande återförsäkringsföretag
					har hemvist i ett annat land inom
					EES, får ett sådant beslut inte ha
					sin grund i bristande sundhet i
					företagets finanser.
					Finansinspektionen					får medge
					att belopp som kan återfås från ett
					specialföretag			enligt		avtal	om
					riskövertagande får användas för
					att minska solvensmarginalen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket skall ske.

24 §56F

Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1.inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2.övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, samt

3.obeskattade reserver.

			Utjämningsreserver		som skall
			skuldtäckas enligt 7 kap.			9 § får
			inte ingå i kapitalbasen.
För	försäkringsbolag	som	För	försäkringsbolag		som
tillämpar	diskontering av	försäk-	tillämpar	diskontering	av	försäk-

10Senaste lydelse 2004:1179.

Bilaga 2

209

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

8 a § andra stycket skall för skadeförsäkringsrörelse och åter- försäkring bestämmas med utgångspunkt i premieindex eller skadeindex. Vid beräkningen skall premie-, ersättnings-, avsättnings- och regressbelopp som avser försäkringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 11–13 eller motsvarande återförsäkring

Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen.

ringstekniska avsättningar för Bilaga 2 oreglerade skador skall, i fråga om försäkring som avses i 2 kap. 3 a §

första stycket klasserna 3–18 och motsvarande återförsäkring, kapi- talbasen minskas med skillnaden mellan odiskonterade och diskon- terade försäkringstekniska avsätt- ningar. För sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt motsva- rande återförsäkring skall diskon- tering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras.

Finansinspektionen får, med den begränsning som framgår av andra stycket, medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen.

25 §57F

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

ökas med 50 procent.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om motsva- rande höjningar av beräknings- kriterierna för solvensmarginalen som i första stycket, för andra försäkringsklasser än klasserna 11–13 i 2 kap. 3 a § första stycket, för att beakta de särskilda omständigheter som gäller för vissa särskilda återförsäkrings- verksamheter eller avtalsformer.

Premieindex grundas på det högsta av

1.ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto för direkt försäkring och mottagen återförsäkring

11Senaste lydelse 2003:510.

210

med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för Bilaga 2 under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller

2. bruttovärdet av de intjänade premierna.

Premieindex utgörs av arton procent av det högsta beloppet enligt andra stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager, och sexton procent av återstoden.

Skadeindex grundas på ett belopp bestående av

Om försäkringsrörelsen huvudsakligen omfattar kreditförsäkring eller försäkring som omfattar risker till följd av storm, hagel eller frost, skall dock beräkningen enligt fjärde stycket beräknas på grundval av de sju föregående räkenskapsåren.

Om försäkringsbolagets verksamhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestämmelserna om skadeindex i tredje och femte styckena, skall solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.

Om den beräknade solvensmarginalen för ett försäkringsbolag är lägre än föregående års solvensmarginal, skall solvensmarginalen i stället bestämmas till solvensmarginalen för föregående år multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skador vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret och de tekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna skall återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga ett.

Finansinspektionen får medge	Finansinspektionen får medge
att statistiska metoder används för	att statistiska metoder används för
bestämmande av andelen premier,	bestämmande av andelen premier,	211

ersättningar,	avsättningar	och	ersättningar,	avsättningar	och Bilaga 2
regressbelopp	avseende	försäk-	regressbelopp	avseende	försäk-
ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första			ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första
stycket 11–13.			stycket 11–13	eller motsvarande
			återförsäkring.


Om återförsäkringsavtalen har	Om	återförsäkringsavtalen			har
försämrats i betydande utsträck-	försämrats i betydande utsträck-
ning sedan föregående räken-	ning sedan föregående räken-
skapsår eller om avtalen leder till	skapsår eller om avtalen leder till
en endast obetydlig risköverföring,	en endast obetydlig risköverföring,
får Finansinspektionen i ett enskilt	får Finansinspektionen i ett enskilt
fall besluta att det avdrag som	fall besluta att det avdrag som
gjorts på grund av avgiven åter-	gjorts på grund av avgiven
försäkring skall minskas.	återförsäkring		skall minskas. När
	mottagande återförsäkringsföretag
	har hemvist i ett annat land inom
	EES, får ett sådant beslut inte ha
	sin grund i bristande sundhet i
	företagets finanser.
	Finansinspektionen			får medge
	att belopp som kan återfås från ett
	specialföretag		enligt	avtal	om
	riskövertagande får användas för
	att minska solvensmarginalen.
	Regeringen eller den myndighet
	som	regeringen bestämmer			får
	meddela föreskrifter om beräkning
	av solvensmarginal för återförsäk-
	ring	av livförsäkring		enligt	de

regler för livförsäkring som anges i 23 § samt om beräkning av kostnader för utförd assistans och om annan beräkning av solvens- marginalen för sjukränta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av kostnader för utförd assistans och om annan beräkning av solvensmarginalen för sjukränta.

				12
			26 §58F
För	livförsäkringsrörelse		gäller	För	livförsäkringsrörelse		och
följande.				återförsäkring av skadeförsäkring
				gäller följande.
Garantibeloppet		enligt	1 kap.	Garantibeloppet		enligt	1 kap.
8 a § andra stycket skall uppgå till				8 a § andra stycket skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tre				ett belopp som motsvarar tre
miljoner euro eller det högre				miljoner euro eller det högre
belopp, grundat på förändringar i				belopp, grundat på förändringar i
det	europeiska	konsumentpris-		det	europeiska	konsumentpris-

12Senaste lydelse 2003:510.

212

För direkt skadeförsäkrings- rörelse gäller följande. Garanti- beloppet enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall uppgå till ett belopp som motsvarar två miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Euro- peiska gemenskapernas kommis-

indexet, som Europeiska gemen-	indexet, som		Europeiska		gemen-
skapernas kommission årligen	skapernas	kommission årligen
tillkännager.	tillkännager. Regeringen eller den
	myndighet		som	regeringen
	bestämmer får meddela före-
	skrifter om höjning av garanti-
	beloppet för återförsäkring i syfte
	att beakta den ekonomiska och
	finansiella utvecklingen inom EES.
	När ett försäkringsbolag driver
	både direkt försäkringsrörelse och
	återförsäkring gäller kravet på ett
	garantibelopp		om	tre	miljoner
	euro enligt andra stycket och
	höjningar som följer av före-
	skrifter som har meddelats med
	stöd av andra stycket bara om
	verksamheten		avseende		åter-
	försäkring är av sådan storlek att
	a) mottagna		premier för åter-
	försäkring	uppgår		till	mer än
	10 procent	av	samtliga		premier
	eller överstiger 15 miljoner euro
	eller
	b) försäkringstekniska				avsätt-
	ningar för	återförsäkring			uppgår
	till mer än 10 procent av samtliga
	försäkringstekniska avsättningar.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel.

Kapitalbasen skall intill en tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i 22 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvensmarginalen.

27 §59F

För skadeförsäkringsrörelse gäller följande. Garantibeloppet enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall uppgå till ett belopp som motsvarar två miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Euro- peiska gemenskapernas kommis-

13Senaste lydelse 2003:510.

Bilaga 2

213

sion

årligen tillkännager.

sion

årligen tillkännager.

Om Bilaga 2

rörelsen

omfattar

försäkring

eller

rörelsen

omfattar

försäkring

eller

risk som hänför sig till någon av

klasserna

10–15

2 kap.

3 a §

klasserna

10–15

2 kap.

3 a §

första

stycket,

skall

dock

första

stycket,

skall

dock

garantibeloppet

uppgå

till

ett

garantibeloppet

uppgå

till

ett

belopp motsvarande

tre miljoner

belopp motsvarande

tre

miljoner

euro eller det högre belopp,

grundat på förändringar i det

europeiska konsumentprisindexet,

som

Europeiska

gemenskapernas

som

Europeiska

gemenskapernas

kommission årligen tillkännager.

Finansinspektionen

får,

om det

finns

särskilda

skäl, medge att

garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel. Kapitalbasen skall intill en tredjedel av solvensmarginalen motsvaras av poster som anges i 24 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvensmarginalen.

7 a kap.

1 §60F

En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsbolag och

a)dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag,

b)försäkringsföretag med vilket försäkringsbolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning,

2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är

a) ett försäkringsholdingföretag,	a) ett försäkringsholdingföretag
	eller,

b)ett utländskt återförsäkrings- företag eller

c) ett annat utländskt	försäk-	b) ett annat utländskt	försäk-
ringsföretag med hemvist	utanför	ringsföretag med hemvist	utanför
EES, eller		EES, eller

Vad som i detta kapitel föreskrivs i fråga om intresseföretag skall även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster.

14Senaste lydelse 2006:533.

214

12 kap.

Bilaga 2

9 a §61F

Skadeförsäkringsbolag

som

Skadeförsäkringsbolag

som

meddelar försäkring

enligt

2 kap.

meddelar

försäkring enligt

2 kap.

3 a § första

stycket

klass

3 a §

första

stycket

klass

(kreditförsäkring) skall

göra

(kreditförsäkring)

eller

motsva-

utjämningsavsättning

för

förlust-

rande

återförsäkring

skall

täckning inom denna försäk-

upprätta

utjämningsreserv för

ringsklass.

Avsättningar

till

förlusttäckning

inom

denna

utjämningsavsättningen

skall

försäkringsklass. Avsättningar till

göras till dess den uppgår till ett

utjämningsreserven skall göras till

belopp som motsvarar 150 procent

dess den uppgår till ett belopp som

av den högsta årliga premie-

motsvarar

150 procent

den

intäkten för egen räkning under de

högsta

årliga

premieintäkten för

fem föregående

räkenskapsåren.

egen räkning under de fem

Avsättningarna

skall

för

varje

föregående

räkenskapsåren.

räkenskapsår motsvara 75 procent

Avsättningarna

skall

för

varje

av det tekniska överskottet i

räkenskapsår motsvara 75 procent

kreditförsäkringsrörelsen.

Avsätt-

av det tekniska överskottet i

ningarna får dock inte överstiga

kreditförsäkringsrörelsen.

Avsätt-

tolv procent av premieintäkten för

ningarna får dock inte överstiga

egen

räkning.

Återföring

tolv procent av premieintäkten för

utjämningsavsättningen

får

göras

egen

räkning.

Återföring

från

bara för att täcka ett tekniskt

utjämningsreserven får göras bara

underskott

kreditförsäkrings-

för att täcka ett tekniskt underskott

rörelsen.

i kreditförsäkringsrörelsen.

Första stycket gäller inte bolag

Första

stycket

behöver

inte

vilkas

årliga premieinkomst

tillämpas av bolag vilkas årliga

kreditförsäkring

understiger

fyra

premieinkomst av kreditförsäkring

procent

bolagets

totala

understiger

fyra

procent

premieinkomst

och

ett

belopp

bolagets totala premieinkomst och

motsvarande 2 500 000 euro.

ett

belopp

motsvarande

2 500 000 euro.

19 kap.

1 §62F

Finansinspektionen skall utöva tillsyn över att verksamheten i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet med denna lag och andra författningar

som reglerar försäkringsbolagets näringsverksamhet.
Inspektionen	skall	i	sin	Inspektionen	skall		i	sin
tillsynsverksamhet samarbeta med				tillsynsverksamhet samarbeta med
motsvarande	utländska	tillsyns-		motsvarande	utländska		tillsyns-
myndigheter i den utsträckning				myndigheter	och	Europeiska
som följer av Sveriges medlem-				kommissionen	i den	utsträckning
skap i Europeiska unionen.				som följer av Sveriges medlem-
				skap i Europeiska unionen.

15Senaste lydelse 1999:600.

16Senaste lydelse 1999:600.

215

När ett försäkringsbolag har påbörjat sin verksamhet, skall styrelsen Bilaga 2 och verkställande direktören genast underrätta Finansinspektionen om

det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2. Ett försäkringsbolag som har beviljats koncession före den 10 december 2005 behöver inte tillämpa bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket eller 7 kap. 26 § denna lag före den 1 januari 2009.

216

Denna lag gäller inte för en EES-försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet (samför- säkring) från ett utländskt drift- ställe i annan egenskap än ledande försäkringsgivare, om verksam- heten avser sådana stora risker som anges i 2 a kap. 4 § tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713).

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 3 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 1, 4, 5, 8, 10 och 12–15 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § samt 9 kap. 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 15 § samt

4 kap. 2 a och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 2 §

I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

6 §63F

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 b § försäkrings- rörelselagen.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen.

1Senaste lydelse 2005:1123.

Bilaga 2

217

Finansinspektionen skall lämna

1.betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

Fjärde stycket gäller inte sådana	Femte stycket gäller inte sådana
avtal om tjänstepension som	avtal om tjänstepension som
tecknas för egen räkning av egen-	tecknas för egen räkning av egen-
företagare.	företagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

15 §

En försäkringsgivare från tredje land skall hålla förvaltningen av tillgångar som motsvarar dess åtagande för återförsäkring åtskild från förvaltningen av tillgångar för direkt försäkring. De försäkringstekniska avsättning- arna enligt 5 kap. 5 § för återförsäkring och utjämnings- reserven för återförsäkring av kreditförsäkring enligt 5 kap. 8 § skall hållas åtskilda från försäkringsgivarens övriga avsätt- ningar.

Tillgångar får inte överföras mellan verksamhet som avser åter- försäkring och sådan som avser direkt försäkring.

3 kap.

2 §64F

Finansinspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen skall lämna

2Senaste lydelse 2005:1123.

Bilaga 2

218


uppgifter till de behöriga myndig-		uppgifter till de behöriga myndig-			Bilaga 2
heterna i hemländerna, om dessa		heterna i hemländerna, om dessa
myndigheter behöver uppgifterna		myndigheter	behöver uppgifterna
för sin tillsyn över försäk-		för sin tillsyn över försäk-
ringsgivares och utländska tjänste-		ringsgivares och utländska tjänste-
pensionsinstituts	verksamheter,	pensionsinstituts		verksamheter,
samt i övrigt ha ett nära samarbete		samt i övrigt ha ett nära samarbete
med dessa myndigheter.		med dessa	myndigheter och
		Europeiska kommissionen.

Vad gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut skall Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hem- land lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänste- pensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen skall, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

6 §65F

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- inspektionen förelägga försäk- ringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, skall hemlandsmyn- digheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

3Senaste lydelse 2005:1123.

219

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, skall Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tilllämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finans- inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande utländska tjänste- pensionsinstitut.

4kap. 2 a §

En försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

5 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser beträffande koncession för återförsäkring.

Bilaga 2

220

5kap.

1 §66F4

En försäkringsgivare från tredje

land skall som säkerhet för direkt

land skall som säkerhet för

försäkringsrörelse

Sverige

försäkringsrörelse

Sverige

deponera

värdehandlingar

i en

deponera

värdehandlingar

i en

bank

eller

ett

kreditmark-

bank

eller

ett

kreditmark-

nadsföretag på det sätt och under

de villkor som Finansinspektionen

bestämmer.

Depositionen

skall

bestämmer.

Depositionen

skall

bestå

sådana

värdehandlingar

bestå

sådana

värdehandlingar

som

Finansinspektionen

har

som

Finansinspektionen

har

godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det pris- basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.

4 §

Bilaga 2

Tillgångar som en försäk- ringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1–3 §§ får användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till försäkringsgivarens direkta försäkringsrörelse i Sverige.

Solvenspromemorians lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

En försäkringsgivare från tredje					En försäkringsgivare från tredje
land skall för sin direkta					land skall för sin försäk-
försäkringsrörelse i			Sverige	göra	ringsrörelse i		Sverige	göra
försäkringstekniska			avsättningar		försäkringstekniska avsättningar
som motsvarar det belopp som					som motsvarar det belopp som
krävs för	att	försäkringsgivaren			krävs för	att	försäkringsgivaren
vid varje tidpunkt skall kunna					vid varje tidpunkt skall kunna
uppfylla	alla	åtaganden		som	uppfylla	alla	åtaganden	som
skäligen kan förväntas uppkomma					skäligen kan förväntas uppkomma
på grund av ingångna försäkrings-					på grund av ingångna försäkrings-
avtal.					avtal.

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar.

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna gäller 7 kap.

2 § försäkringsrörelselagen (1982:713).

4Senaste lydelse 2004:436.

221

De försäkringstekniska avsätt- ningarna och utjämningsreserven för kreditförsäkring enligt 12 kap.

9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, 9 a–10 c, 10 e, 10 f, 11 b samt 13 §§ eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Bilaga 2 meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll

och beräkning.

8 §

De försäkringstekniska avsätt- ningarna skall täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första stycket, 9 a–10 c, 10 e, 10 f samt 13 §§ försäkringsrörelse- lagen (1982:713) eller enligt före- krifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

Dock skall skuldtäckning endast omfatta direkt försäkringsrörelse. När de försäkringstekniska avsätt- ningarna skall täckas, får depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels består av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

	10 §
Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall föra ett
register som vid varje tidpunkt visar vilka tillgångar som används för
skuldtäckning och vilka tillgångar som används för att täcka
säkerhetsmarginalen samt tillgångarnas värde.
	Om 1 kap. 15 § är tillämplig på
	försäkringsgivarens			verksamhet,
	skall företrädaren föra ett särskilt
	register för de tillgångar som
	används	för	skuldtäckning i
	verksamheten		avseende		återför-
	säkring.
Om en tillgång som antecknas i	Om en tillgång som antecknas i
registret har upplåtits med sådan	ett register har upplåtits med
rätt att dess fulla värde inte kan	sådan rätt att dess fulla värde inte
utnyttjas för skuldtäckning eller	kan utnyttjas		för	skuldtäckning
för att täcka säkerhetsmarginalen,	eller för att täcka säker-
skall detta antecknas i registret.	hetsmarginalen,			skall	detta
	antecknas i registret.
Företrädaren för en försäk-	Företrädaren för en försäk-
ringsgivare från tredje land skall	ringsgivare	från tredje land skall				222

En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som motsvarar de försäkrings- tekniska avsättningarna enligt 5 §, vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som är tillräcklig i förhållande till den verksamhet som bedrivs. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- ning av om kravet på garanti- belopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.

utse en person att vara ansvarig för	utse en person att vara ansvarig för
registret (registerombud). Före-	registren (registerombud). Före-
trädaren skall, när registerombudet	trädaren skall, när registerombudet
utsetts eller frånträtt sin befattning,	utsetts eller frånträtt sin befattning,
genast anmäla detta till Finans-	genast anmäla detta till Finans-
inspektionen.	inspektionen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som registerombud.

12 §

En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som motsvarar de försäkrings- tekniska avsättningarna enligt 5 § och utjämningsreserven enligt 8 §, vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som är tillräcklig i förhållande till den verksamhet som bedrivs. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den för- säkringsrörelse som försäkrings- givaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verk- samheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- ning av om kravet på garanti- belopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.

De poster som ingår i kapitalbasen skall till ett belopp som minst motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa poster skall till ett belopp som minst motsvarar en tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.

Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.

Bilaga 2

223

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §67F5

Bilaga 2

Kapitalbasen för skadeförsäk- ring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § i den lagen. För skadeförsäkring beräknas garanti- beloppet till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § samma lag.

Kapitalbasen för skadeförsäk- ring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§ försäkringsrörelselagen (1982:713). För skadeförsäkring och återförsäkring av livförsäk- ring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § och 7 kap. 25 a § samma lag. För direkt skadeförsäkring beräknas garanti- beloppet till hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 27 § samma lag.

14 §68F

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 § fjärde stycket försäkringsrörelse- lagen (1982:713). För livför-

säkring beräknas solvens- marginalen enligt 7 kap. 23 § samma lag. Garantibeloppet för livförsäkring skall motsvara hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 26 § försäkrings- rörelselagen. En tredjedel av solvensmarginalen eller av garan- tibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1–3 samma lag.

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som framgår av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 § fjärde stycket försäkringsrörelse- lagen (1982:713). För direkt livförsäkring beräknas solvens- marginalen enligt 7 kap. 23 § och 7 kap. 25 a § samma lag. Garantibeloppet för livförsäkring

och återförsäkring av skadeförsäkring skall motsvara hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 26 § försäkrings- rörelselagen. En tredjedel av solvensmarginalen eller av garan- tibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1–3 samma lag.

Solvenspromemorians lydelse

Föreslagen lydelse

15 §

För direkt försäkringsrörelse i Sverige som bedrivs av försäk- ringsgivare från tredje land gäller även bestämmelserna om säker- hetsmarginal i 1 kap. 8 b–8 d §§ försäkringsrörelselagen

5Senaste lydelse 2006:538.

6Senaste lydelse 2006:538.

För försäkringsrörelse i Sverige som bedrivs av försäkringsgivare från tredje land gäller även bestämmelserna om säkerhets- marginal i 1 kap. 8 b–8 d §§ försäkringsrörelselagen

224

(1982:713).	(1982:713).	Bilaga 2
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §69F7

Finansinspektionen skall ha tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen skall utöva tillsyn över att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och andra

författningar som reglerar försäkringsgivarens näringsverk- samhet. Inspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

författningar som reglerar försäkringsgivarens näringsverk- samhet. Inspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders

behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen.

7 kap.

7 §70F

Finansinspektionen skall anta ett anbud om övertagande av försäkringsbestånd om

1.den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådant undantag som kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och

2.behörig myndighet i det land där åtagandet skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.

Om det i ett bestånd av direkt		Om det i ett bestånd av
försäkring som överlåtits	ingår	försäkring som överlåtits	ingår
åtaganden som skall fullgöras i ett		åtaganden som skall fullgöras i ett
annat EES-land skall Finans-		annat EES-land skall Finans-
inspektionen offentliggöra	den	inspektionen offentliggöra	den
godkända överlåtelsen i det landet		godkända överlåtelsen i det landet
enligt bestämmelserna där.	Om	enligt bestämmelserna där.	Om

7Senaste lydelse 1999:602.

8Senaste lydelse 1999:602.

225

överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

överlåtelsebeslutet offentliggörs på Bilaga 2 motsvarande sätt i det berörda

landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

9kap. 8 §

Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, skall inspektionen utan dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. De försäkringstagare och livräntetagare som berörs av överlåtelsen skall underrättas om den enligt 15 kap. 6 § försäk- ringsrörelselagen (1982:713).

Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land, skall Finans- inspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller åtaganden som skall fullgöras i ett annat EES-land, skall Finans- inspektionen offentliggöra den medgivna överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2.De skyldigheter som följer av att lagen utvidgas till att gälla också för återförsäkring behöver inte uppfyllas av försäkringsgivare från tredje land före den 1 januari 2009.

3.En försäkringsgivare från tredje land som driver återförsäkringsrörelse i Sverige skall senast den 1 juli 2008 ansöka om koncession för sådan rörelse. Ansökan skall ske på sätt som föreskrivs i lagen för ansökan om koncession.

226

Förteckning över remissinstanser (återförsäkringspromemorian)

Bilaga 3

Sveriges riksbank, Kommerskollegium, Riksgäldskontoret, Finans- inspektionen, Skatteverket, Bokföringsnämnden, Premiepensions- myndigheten, Konsumentverket, Konkurrensverket, Sveriges Försäkringsförbund, AFA, Konsumenternas försäkringsbyrå, Försäkringsjuridiska föreningen, Utländska Försäkringsbolags Förening, Svenska Försäkringsförmedlares Förening, Svenska Aktuarieföreningen, Dina Försäkringar Riksförbund, SIRP (Svenska föreningen för partsförvaltade institut för risk- och pensionsplaner), Länsförsäkringsbolagens förening, Svenska Bankföreningen, FAR SRS,

Redovisningsrådet, Svenskt Näringsliv, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige

227

Kompletteringspromemorians lagförslag

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)71F1 dels att 1 kap. 8 a §, 1 a kap. 7 § samt 7 kap. 1–3, 9, 10 c, 10 f; 10 g,

11, 23 och 26 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 3 c § samt

7 kap. 15 och 16 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 c §

Ett försäkringsbolag som avses i

7 kap. 26 § tredje stycket skall hålla förvaltningen av tillgångar som motsvarar dess åtaganden för

återförsäkring åtskild från

förvaltningen av bolagets tillgångar för direkt försäkring.

					De försäkringstekniska avsättning-
					arna	enligt		7 kap.		1 §	för
					återförsäkring			och	utjämnings-
					avsättningen för återförsäkring av
					kreditförsäkring			enligt		12 kap.
					9 a §	skall	hållas		åtskilda på
					samma sätt.
					Tillgångar		får inte			överföras
					mellan	verksamhet			som		avser
					återförsäkring			och	sådan		som
					avser direkt försäkring.
					2
				8 a §72F
Ett	försäkringsbolag			skall,	Ett	försäkringsbolag					skall,
utöver	tillgångar		motsvarande		utöver tillgångar som innehas för
försäkringstekniska			avsättningar		skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, vid
enligt	7 kap.	1 §,	vid	varje	varje tidpunkt ha en tillräcklig
tidpunkt	ha	en	tillräcklig		kapitalbas. Bestämmelser om vilka
kapitalbas. Bestämmelser om vilka					poster kapitalbasen får omfatta och
poster kapitalbasen får omfatta och					om avräkning			från	den finns i
om avräkning		från	den	finns i	7 kap.	22 och		24 a §§		och	26 §
7 kap. 22 och		24 a §§ och 26 §			femte stycket för livförsäk-
fjärde stycket för livförsäk-					ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och
ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och					24 a §§ och 27 § fjärde stycket för
24 a §§ och 27 § fjärde stycket för					skadeförsäkringsrörelse.

1Lagen omtryckt 1995:1567.

2Senaste lydelse 2006:533.

228

skadeförsäkringsrörelse.	Bilaga 4
Vid utövandet av verksamheten skall kapitalbasen minst uppgå till en
nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning

(solvensmarginalen) enligt bestämmelserna i 7 kap. 23 § för livförsäk- ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för skadeförsäkringsrörelse. Dock skall kapitalbasen aldrig vara mindre än det garantibelopp som anges i 7 kap. 26 § för livförsäkringsrörelse och i 7 kap. 27 § för skadeförsäk- ringsrörelse.

När ett försäkringsbolag bildas skall kapitalbasen minst uppgå till garantibeloppet.

Om kapitalbasen understiger solvensmarginalen eller garantibeloppet skall Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestämmelserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

1 a kap.

7 §73F

I fråga om europabolag med ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europa- bolag) skall vad som sägs i följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 3 § femte stycket 3 om ledningsprövning,

7 a kap. 10 § om tystnadsplikt,

8 kap. 1 § femte stycket om suppleanter,

8 kap. 2 § första stycket om förtida avgång,

8 kap. 4 § om bosättningskrav och obehörighetsgrunder,

8 kap. 6 § om anmälan av aktieinnehav,

8 kap. 10 § tredje stycket om protokoll,

8 kap. 11 § första stycket andra meningen om beslutsunderlag,

8 kap. 11 § första stycket tredje meningen om inträde av suppleant, 8 kap. 12 § första stycket om jäv,

8 kap. 17 § om registrering,

9 kap. 12 § om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

9 kap. 20 § om klander av bolagsstämmobeslut,

9 kap. 21 § om talan mot bolaget och skiljeförfarande, 10 kap. 5 § om revisorsjäv,

10 kap. 9 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 10 kap. 11 § första stycket om revisionsberättelsen,

11 kap. 11 § om jäv för lekmannarevisorer,

11 kap. 14 § om lekmannarevisorns granskningsrapport, 12 kap. 12 och 13 §§ om förbud mot vissa lån m.m., 14 kap. 3 § om tvångslikvidation,

3Senaste lydelse 2004:578.

229

14 kap. 18 § andra–fjärde styckena om styrelseval i samband med Bilaga 4 upphörande av likvidation,

16 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd,

19 kap. 8 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen,

19 kap. 9 § andra stycket om rätt för Finansinspektionen att närvara vid

styrelsesammanträde och delta i överläggningarna,
19 kap. 11 § andra stycket 4 om	19 kap. 11 § andra	stycket om
föreläggande att vidta rättelse,	föreläggande att vidta rättelse,
19 kap. 16 § första meningen	om förbud för en	ledamot i

Finansinspektionens styrelse eller en befattningshavare hos inspektionen att ingå i ett svenskt försäkringsbolags styrelse, och

20 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.

7 kap.

1 §74F

Ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar skall motsvara belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med


anledning	av	ingångna		försäkringsavtal.		De	försäkringstekniska
avsättningarna skall motsvara bolagets ansvarighet för
1. försäkringsfall,			förvaltnings-		1. försäkringsfall, förvaltnings-
kostnader	och	andra kostnader			kostnader	och	andra	kostnader
under resten av avtalsperioden för					under resten av avtalsperioden för
löpande försäkringar i skadeför-					löpande försäkringar i skadeför-
säkringsrörelse		(ej	intjänade		säkringsrörelse		(ej	intjänade
premier och kvardröjande				risker)	premier och kvardröjande risker)
respektive	livförsäkringsrörelse				respektive	livförsäkringsrörelse
(livförsäkringsavsättning).					(livförsäkringsavsättning),

2.inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. sådan	återbäring				inom	4. sådan	återbäring		inom
livförsäkringsrörelse			som		är	livförsäkringsrörelse		som	är
villkorad av värdeförändringar på						villkorad av värdeförändringar på
tillgångar eller av ett visst						tillgångar eller av ett visst
försäkringstekniskt		resultat			som	försäkringstekniskt		resultat	som
försäkringstagarna		eller			andra	försäkringstagarna		eller	andra
ersättningsberättigade			står		risken	ersättningsberättigade står			risken
för (villkorad återbäring),						för (villkorad återbäring), och
5. förlustutjämning		för		kredit-
försäkring	som avses		i	12 kap.
9 a § (utjämningsavsättning) upp
till det belopp för avsättningens
storlek som anges i första stycket
andra	meningen			nämnda

paragraf, och

4Senaste lydelse 1999:600.

230

Livförsäkringsavsättningen avseende direkt försäkring skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättning- arna för varje livförsäkringsavtal beräknat enligt tredje stycket. I avsättningen skall det tillägg inräknas som behövs för att täcka alla förluster på grund av att försäkringarna upphör i förtid. En

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal avseende direkt försäkring utgörs av

6. fondförsäkringar som försäk-			5. fondförsäkringar som försäk-
ringstagarna eller andra ersätt-			ringstagarna eller andra ersätt-
ningsberättigade	bär	plac-	ningsberättigade		bär	place-
eringsrisken för	(fondförsäkrings-		ringsrisken	för	(fondförsäkrings-
åtaganden där	försäkringstagaren		åtaganden	där	försäkringstagaren
bär placeringsrisken).			bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper på bolaget.

Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

2 §75F

Avsättningen för ej intjänade premier skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje försäkringsavtal. Avsättningen för kvardröjande risker skall avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal utgörs av skillnaden mellan det förväntade

5Senaste lydelse 2005:1121.

Bilaga 4

231

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar avse- ende direkt försäkring och återförsäkring av livförsäkring.

kapitalvärdet av bolagets framtida				skillnaden	mellan	det förväntade Bilaga 4
utgifter för försäkringsavtalet och				kapitalvärdet av bolagets framtida
det förväntade kapitalvärdet av de				utgifter för försäkringsavtalet och
premier bolaget ytterligare kan ha				det förväntade kapitalvärdet av de
att uppbära		för försäkringsavtalet		premier bolaget ytterligare kan ha
(prospektiv beräkningsmetod). En				att uppbära för försäkringsavtalet
annan	försäkringsmatematiskt			(prospektiv beräkningsmetod). En
vedertagen		beräkningsmetod får		annan	försäkringsmatematiskt
användas,		om	avsättningen	vedertagen	beräkningsmetod får
beräknad enligt en sådan metod				användas,	om	avsättningen
inte blir lägre än om en prospektiv				beräknad enligt en sådan metod
beräkningsmetod			hade använts	inte blir lägre än om en prospektiv
eller om den metoden inte är				beräkningsmetod		hade använts
möjlig att tillämpa för försäk-				eller om den metoden inte är
ringsavtalet.				möjlig att tillämpa för försäk-
				ringsavtalet.

Beräkningen enligt andra och tredje styckena skall grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som var för sig är betryggande.

I verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall de antaganden som avses i fjärde stycket göras på ett aktsamt sätt.

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna i verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall utföras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i enskilda fall besluta om undantag från vad som anges i sjätte stycket. Beräkningarna måste dock alltid utföras minst vart tredje år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar.

3 §76F

Ett försäkringsbolag som avses i

9 § skall upprätta och följa

försäkringstekniska riktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av

6Senaste lydelse 1999:600.

Ett försäkringsbolag skall upprätta och följa försäkrings-

tekniska riktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla princip- erna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av

232

Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska bolagets risktagande, får Finansinspek- tionen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan

återförsäkring, samt	återförsäkring, samt
6. hur soliditeten skall tillgodo-	6. hur soliditeten skall tillgodo-
ses.	ses.

De försäkringstekniska riktlinjerna skall kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Underlaget skall innehålla de antaganden som behövs för att beräkna

1.premier, försäkringstekniska avsättningar, tekniska återköpsvärden och belåningsvärden,

2.gränserna för skyldigheten att teckna återförsäkring och begränsningarna för mottagen återförsäkring,

3.fördelningen av återbäring, samt

4.soliditetsreserver.

9 §77F

Bilaga 4

Ett försäkringsbolag som driver direkt försäkringsrörelse skall ha tillgångar till ett belopp som

motsvarar försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, med

tillägg av värdet av

reservdeposition som en återförsäkringsgivare har ställt hos bolaget, placerade i enlighet med 9 a–10 e, 12, 13 och 29 §§ (skuldtäckning).

Om ett annat försäkringsbolag än som avses i första stycket driver sådan återförsäkringsrörelse som avses i 11 a § första stycket 3 skall bolaget ha tillgångar till ett belopp som behövs för att


säkerställa	försäkringstagarnas
förmånsrätt	enligt		4 a §
förmånsrättslagen		(1970:979).

För sådana tillgångar gäller 9 a- 10 g §§ i tillämpliga delar (särskild skuldtäckning).

Ett försäkringsbolag skall ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar

1. försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,

2.värdet av reservdeposition som en återförsäkringsgivare har ställt hos bolaget, och

3.utjämningsreserv för kredit- försäkring enligt 12 kap. 9 a §.

Skuldtäckningstillgångarna skall placeras och värderas i enlighet med 9 a–10 f, 12, 13 och 29 §§.

Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring.

Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska bolagets risktagande, får Finansinspek- tionen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan

7Senaste lydelse 2005:1121.

233

återförsäkring.	återförsäkring. Om den		som Bilaga 4
	mottagit	återförsäkring har	sin
	hemvist i en annan stat inom EES
	får dock avdrag inte vägras av
	skäl som	direkt sammanhänger
	med sundheten i återförsäk-
	ringsföretagets finanser.

10 c §78F

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas:

1.Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.

2. Fem procent om placeringen			2. Fem procent om placeringen
utgörs av aktier och andra			utgörs av aktier och andra
värdepapper som	kan	jämställas	värdepapper som	kan	jämställas
med aktier eller obligationer eller			med aktier eller obligationer eller
skuldförbindelser	från	samma	skuldförbindelser	från	samma
emittent eller samma		låntagare,	emittent eller samma		låntagare,
om inte annat följer av 3.			om inte annat följer av 3 eller 4.

3.Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas.

4. Tio procent om placeringen					4. 25 procent			om	placeringen
utgörs av andelar i invester-					utgörs	av		skuldförbindelser
ingsfonder eller sådana fond-					utgivna enligt			lagen	(2003:1223)
företag som avses i 1 kap. 7 §					om utgivning			av	säkerställda
lagen (2004:46) om invester-					obligationer		eller		motsvarande
ingsfonder som		förvaltas		av	utländska	skuldförbindelser					från
samma	fondförvaltare,		om	inte	samma emittent.
annat	medges	av	Finans-
inspektionen.
					5. Det	sammanlagda				innehavet
					av placeringar enligt 3 och 4 som
					härrör från samma emittent eller
					låntagare	får		uppgå		till	högst
					25 procent av det belopp som skall
					skuldtäckas.
Begränsningarna i första stycket					Begränsningarna i första stycket
2 och 3 skall tillämpas på mot-					2, 3 och 4 skall tillämpas på
svarande	sätt för	grupper		av	motsvarande		sätt för		grupper av

8Senaste lydelse 2004:53.

234

emittenter

eller

låntagare

med

emittenter

eller

låntagare

med

inbördes

anknytning.

Med

inbördes

anknytning.

Med

sådan grupp avses två eller flera

fysiska

eller

juridiska

personer

fysiska

eller

juridiska

personer

som utgör en helhet från

risksynpunkt därför att någon av

dem har, direkt eller indirekt,

ägarinflytande över en eller flera

av de övriga i gruppen, eller de

utan att stå i sådant förhållande har

sådan

inbördes

anknytning

att

sådan

inbördes

anknytning

att

någon eller samtliga av de övriga

kan råka

betalningssvårigheter

kan råka

betalningssvårigheter

om en av dem drabbas av

finansiella problem.

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första

stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.
Regeringen eller den myndighet			Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får			som regeringen	bestämmer	får
inom de ramar som anges i första			inom de ramar som anges i första
stycket	meddela	ytterligare	stycket meddela	föreskrifter	om
föreskrifter om lämplig risksprid-			lämplig riskspridning.
ning.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.

10 f §79F

Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.


De tillgångar som används för								De tillgångar som används för
skuldtäckning skall värderas enligt								skuldtäckning skall värderas till
tredje–sjätte			styckena.				Vid	verkligt värde. Från detta värde
värderingen skall avdrag göras för								skall avdrag göras för skulder som
skulder som hänför sig till								hänför sig till förvärvet av
förvärvet av tillgången.								tillgången.
Tillgångar			som		hänförs		till
posterna C.II.2 och 4, C.III samt
C.IV	i	uppställningsformen					för
balansräkningen i bilaga 1 till
lagen (1995:1560) om årsredo-
visning i		försäkringsföretag					skall
värderas		till		verkligt		värde.
Obligationer eller andra skuld-
förbindelser som är avsedda att
säkerställa			försäkringsåtaganden
genom att innehas till förfall eller
konvertering			får	dock		värderas
med	utgångspunkt				i	anskaff-

9Senaste lydelse 1999:600.

Bilaga 4

235

Ett försäkringsbolag skall upprätta och följa placerings- riktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar, med en

särskild redovisning av principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning.

ningsvärdet om de vid tidpunkten för förfall eller konvertering kan inlösas eller avyttras till ett värde som är tillfredsställande med hänsyn till de försäkrings- åtaganden som säkerställs. Om en obligation eller annan skuld- förbindelse värderas med utgångs- punkt i anskaffningsvärdet skall den värderingsmetoden tillämpas till förfallo- eller konverterings- tidpunkten. En obligation eller skuldförbindelse som värderas med utgångspunkt i anskaff- ningsvärdet får inte avyttras före förfallo- eller konverterings- tidpunkten. Om det finns synnerliga skäl får Finans- inspektionen medge undantag från förbudet att avyttra.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Tillgångar som inte omfattas av tredje och fjärde styckena skall värderas enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.värdering till verkligt värde,

och

2.vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Bilaga 4

10 g §80F

Ett försäkringsbolag som avses i 9 § skall upprätta och följa placeringsriktlinjer. Sådana rikt- linjer skall innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar, med en särskild redovisning av principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning.

10Senaste lydelse 2005:1121.

236

Livförsäkringstagare och de som erbjuds att teckna en livförsäkring i Bilaga 4 bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om

det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet eller av annat särskilt skäl saknas anledning till sådan information. Avser verksamheten tjänstepensionsförsäkring, skall informationen ges även till andra ersättningsberättigade på grund av försäkringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad riktlinjerna för verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring skall innehålla samt om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyldigheten.

För placeringsriktlinjer i försäkringsbolag som meddelar tjänste- pensionsförsäkring skall bestämmelserna i 8 a § tillämpas.

						11
					11 §81F
Ett försäkringsbolag som avses i						Ett	försäkringsbolag skall				föra
9 § skall föra ett register som vid						ett register som vid varje tidpunkt
varje tidpunkt utvisar de tillgångar						utvisar de tillgångar som används
som	används		för	skuldtäckning		för	skuldtäckning			och	till-
och tillgångarnas värde. Om 1 kap.						gångarnas värde. Om 1 kap. 3 a §
3 a §	är	tillämplig		på	försäk-	eller	3 c §	är	tillämplig		på
ringsbolagets			verksamhet,		skall	försäkringsbolagets				verksamhet,
bolaget föra ett särskilt register för						skall bolaget föra särskilda register
de tillgångar som används för						för de tillgångar som används för
skuldtäckning			i	verksamheten		skuldtäckning			i	verksamheten
avseende		tjänstepensionsförsäk-				avseende		tjänstepensionsförsäk-
ring						ring respektive återförsäkring.

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

15 §82F

Bestämmelserna i 10–10 e och

12 §§ gäller inte för återförsäkringsbolag. För sådana bolag gäller, utöver de begränsningar som följer av 9 a och 11 b §§, att skuldtäcknings- tillgångarna skall placeras så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständlig- heter och till följderna av allvarliga katastrofer. Invester- ingar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför

11Senaste lydelse 2005:1121.

12Tidigare 15 § upphävd genom 1999:600.

237

EES skall hållas på aktsamma nivåer.

16§83F13

Bestämmelserna i 15 § gäller även för återförsäkringsverk- samhet i ett försäkringsbolag som bedriver direkt försäkring, om återförsäkringsverksamheten är av den omfattning som framgår av 26 § tredje stycket.

		14
	23 §84F
Solvensmarginalen enligt 1 kap.		Solvensmarginalen enligt 1 kap.
8 a § andra stycket	skall för	8 a § andra stycket skall för direkt
livförsäkringsrörelse	bestämmas	livförsäkringsrörelse bestämmas
på det sätt som anges i denna		på det sätt som anges i denna
paragraf.		paragraf.

Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp:

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om

a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som skall täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller

b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig,

3.tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt

4.tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkringsbolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

13Tidigare 16 § upphävd genom 2005:406.

14Senaste lydelse 2003:510.

Bilaga 4

238

Om återförsäkringsavtalen

försämrats i betydande utsträckning sedan föregående räkenskapsår eller om avtalen leder till en endast obetydlig risköverföring, får Finansinspek- tionen för visst fall bestämma att det avdrag som gjorts på grund av avgiven återförsäkring skall minskas. Om den som mottagit återförsäkring har sin hemvist i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bristande sundhet i återförsäk- ringsföretagets finanser.

Finansinspektionen får medge att belopp som kan återfås från ett specialföretag enligt avtal om riskövertagande får användas för att minska solvensmarginalen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket skall ske samt om beräkningen av

solvensmarginalför återförsäkring av livförsäkring.

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i

2 kap. 3 b § första stycket klass 4 skall bestämmas till summan av ett belopp beräknat enligt andra stycket 1 och solvensmarginalen enligt 25 §.

Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b (tilläggsförsäkring) skall beräknas enligt 25 §.

Om återförsäkringsavtalen

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur beräkningen enligt fjärde stycket skall ske.

					15
				26 §85F
För	livförsäkringsrörelse			gäller	För	direkt	livförsäkringsrörelse
följande.					och återförsäkringsrörelse				gäller
					följande.
Garantibeloppet			enligt	1 kap.	Garantibeloppet enligt				1 kap.
8 a § andra stycket skall uppgå till					8 a § andra stycket skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tre					ett belopp som motsvarar tre
miljoner euro eller det högre					miljoner euro eller det högre
belopp, grundat på förändringar i					belopp, grundat på förändringar i
det	europeiska		konsument-		det	europeiska		konsument-
prisindexet,		som	Europeiska		prisindexet,		som	Europeiska
gemenskapernas			kommission		gemenskapernas			kommission
årligen tillkännager.					årligen	tillkännager.		Regeringen
					eller	den	myndighet		som
					regeringen		bestämmer		får

15Senaste lydelse 2003:510.

Bilaga 4

239

meddela	föreskrifter		om höjning Bilaga 4
av garantibeloppet för återförsäk-
ring i syfte att beakta den
ekonomiska		och	finansiella
utvecklingen inom EES.
Om	ett	försäkringsbolag

bedriver både direkt skade- försäkringsrörelse och återförsäk- ring gäller kravet på ett garantibelopp om tre miljoner euro enligt andra stycket och höjningar som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket bara om verksamheten avseende återför- säkring är av sådan omfattning att

a) mottagna

premier

för

återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro

eller
b) försäkringstekniska	avsätt-
ningar för återförsäkring	uppgår

till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag sätts ned med högst en fjärdedel.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2. Ett försäkringsbolag som har beviljats koncession före den 10 december 2005 behöver inte tillämpa bestämmelsen i 7 kap. 26 § denna lag före den 1 januari 2009.

240

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 5 kap. 5, 8, 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 15 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

15 §86F

En försäkringsgivare från tredje land som bedriver både direkt försäkringsrörelse och återförsäk-

ringsrörelse skall hålla förvaltningen av tillgångar som motsvarar dess åtagande för

återförsäkring åtskild från förvaltningen av tillgångar för direkt försäkring. De försäk-

ringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 5 § för återförsäkring och utjämningsreserven för återförsäkring av kreditförsäkring enligt 5 kap. 8 § skall hållas åtskilda på samma sätt.

Tillgångar får inte överföras mellan verksamhet som avser åter- försäkring och sådan som avser direkt försäkring.

Första och andra styckena skall tillämpas bara om verksamheten avseende återförsäkring är av sådan omfattning att

a) mottagna premier för åter- försäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga premier eller överstiger 50 miljoner euro eller

b) försäkringstekniska avsätt- ningar för återförsäkring uppgår till mer än 10 procent av samtliga försäkringstekniska avsättningar.

1Tidigare 15 § upphävd genom 1999:602.

Bilaga 4

241

5kap.

5 §87F2

Bilaga 4

En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkringsrörelse i Sverige

redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäkrings-

givares försäkringstekniska avsättningar skall motsvara de belopp som behövs för att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma på grund av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltnings- kostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i skade- försäkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande risker) respektive livförsäkringsrörelse (livförsäkringsavsättning),

2.inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

4.sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring),

5.förlustutjämning för kredit-

försäkring som avses i 12 kap.

9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsätt-

En försäkringsgivare från tredje

land skall för sin försäkringsrörelse i Sverige

redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäkrings-

2.inträffade oreglerade försäk- ringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

2Senaste lydelse 1999:602.

242

ningens storlek som anges i första							Bilaga 4
stycket andra meningen			nämnda
paragraf, och
6. fondförsäkringar som			försäk-	5. fondförsäkringar			som
ringstagarna eller andra ersätt-				försäkringstagarna eller			andra
ningsberättigade		bär	placer-	ersättningsberättigade bär			placer-
ingsrisken	för	(fondförsäkrings-		ingsrisken	för	(fondförsäkrings-
åtaganden	där	försäkringstagaren		åtaganden	där	försäkringstagaren
bär placeringsrisken).				bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäk- ringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar.

skadornas art.
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer	får
meddela närmare föreskrifter om	meddela föreskrifter om	de
de försäkringstekniska avsättning-	försäkringstekniska avsättninga-
ars innehåll och beräkning.	rnas innehåll och beräkning.

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning gäller 7 kap. 2 § försäkrings- rörelselagen.

8 §88F

De försäkringstekniska avsätt- ningarna och utjämningsreserven för kreditförsäkring enligt 12 kap.

9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f, 11 b, 13 och 15 §§ samma lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

3Senaste lydelse 1999:602.

243

Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

10 §

Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall föra ett register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om 1 kap. 15 § är tillämplig på försäkringsgivarens verksamhet, skall företrädaren föra ett särskilt register för de tillgångar som används för skuldtäckning i verksamheten avseende återför- säkring.

Om en tillgång som antecknas i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

12 §89F

En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver de tillgångar som innehas för skuldtäckning enligt 8 §, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapital- basens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäk- ringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall när verk- samheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 1–3 §§ skall beaktas vid bedöm- ning av om kravet på garanti- belopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.

4Senaste lydelse 2004:436.

Bilaga 4

244

Bestämmelserna om att Finansinspektionen i vissa fall får medge Bilaga 4 undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 16–18 §§.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2.De skyldigheter som följer av att lagen utvidgas för att gälla också för återförsäkring behöver inte uppfyllas av försäkringsgivare från tredje land före den 1 januari 2009.

[3. En försäkringsgivare från tredje land som driver återförsäkringsrörelse i Sverige skall senast den 1 juli 2008 ansöka om koncession för sådan rörelse. Ansökan skall ske på sätt som föreskrivs i lagen för ansökan om koncession.

4.Om en försäkringsgivare från tredje land inte uppfyller kraven enligt

punkten 3, skall bestämmelserna om ingripande och sanktioner i lagen

tillämpas.]90F

5Punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna behandlas i återförsäkringspromemorian.

245

Förteckning över remissinstanser (kompletteringspromemorian)

Bilaga 5

Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarie- föreningen och Länsförsäkringsbolagens förening.

246

Direkt livförsäkringsrörelse och

skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket ska hållas åtskilda hos bolaget.

Lagrådsremissen lagförslag

Lagtext

Bilaga 6

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs91F1 i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)92F2 dels att 1 kap. 3, 8 a och 10 §§, 1 a kap. 7 §, 2 a kap. 1 och 4 §§, 7 kap.

1–3, 9, 9 a, 10, 10 c, 10 f, 10 g, 11, 23, 24 och 25–27 §§, 7 a kap. 1 §, 12 kap. 9 a § samt 19 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 9 g och

9 h §§ samt 7 kap. 15 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	3
	3 §93F

Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse,

om det inte finns särskilda skäl för det.
Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §					Rörelse som avses i 2 kap. 3 b §
(direkt	livförsäkringsrörelse)			får	(direkt	livförsäkringsrörelse)			får
förenas endast med direkt skade-					förenas endast med direkt skade-
försäkringsrörelse		som	avses	i	försäkringsrörelse		som	avses	i
2 kap.	3 a §	första	stycket		2 kap.	3 a §	första	stycket
klasserna 1 och 2 samt med rörelse					klasserna 1 och 2 samt med rörelse
avseende återförsäkring			(indirekt		avseende återförsäkring av försäk-
försäkring) av försäkring enligt					ring enligt någon av dessa klasser
någon av dessa klasser och av					och av livförsäkring, om inte
livförsäkring, om inte annat följer					något annat följer av tredje
av tredje stycket.					stycket.

Direkt livförsäkringsrörelse och

skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket skall hållas åtskilda hos bolaget.

2Lagen omtryckt 1995:1567.

3Senaste lydelse 1999:1124.

247

Särskilda bestämmelser finns i 5 kap. 1 § om försäkringsbolagets upp- Bilaga 6 låning.

3 b §

Med återförsäkring förstås i denna lag verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en medlem i en försäkringssamman- slutning inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet (EES).

Med återförsäkringsbolag avses ett försäkringsbolag som har fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring.

Ett återförsäkringsbolag får inte driva annan rörelse än åter- försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

8 a §94F

Ett

försäkringsbolag

skall,

Ett försäkringsbolag ska, utöver

utöver

tillgångar

motsvarande

tillgångar

som

krävs

för

försäkringstekniska

avsättningar

skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §, vid

enligt

7 kap.

1 §,

vid

varje

varje tidpunkt ha en tillräcklig

tidpunkt ha en tillräcklig kapital-

kapitalbas. Bestämmelser om vilka

bas. Bestämmelser om vilka poster

poster kapitalbasen får omfatta och

kapitalbasen får omfatta och om

avräkning

från den finns

avräkning från den finns i 7 kap.

7 kap.

22 och

24 a §§

och

26 §

22 och

24 a §§

och

26 §

fjärde

femte stycket för livförsäk-

stycket

för livförsäkringsrörelse

ringsrörelse samt i 7 kap. 24 och

samt i 7 kap. 24 och 24 a §§ och

24 a §§ och 27 § fjärde stycket för

27 §

fjärde stycket för skade-

skadeförsäkringsrörelse.

försäkringsrörelse.

Vid utövandet av verksamheten

När

verksamheten utövas

ska

skall kapitalbasen minst uppgå till

kapitalbasen minst uppgå till en

en nivå som beräknas med

nivå

som

beräknas

med

utgångspunkt i verksamhetens art

och

omfattning

(solvensmarg-

och

omfattning

(solvensmarg-

inalen)

enligt

bestämmelserna i

inalen)

enligt

bestämmelserna

7 kap.

23 §

för

livförsäk-

7 kap.

23 §

för

livförsäk-

ringsrörelse och i 7 kap. 25 § för

skadeförsäkringsrörelse.

Dock

skadeförsäkringsrörelse. Dock ska

skall

kapitalbasen

aldrig

vara

kapitalbasen aldrig vara mindre än

mindre än det garantibelopp som

det

garantibelopp

som

anges

anges i 7 kap. 26 § för livförsäk-

7 kap.

26 §

för

livförsäkrings-

ringsrörelse och i 7 kap. 27 § för

rörelse

och

7 kap.

27 §

för

skadeförsäkringsrörelse.

När

ett försäkringsbolag

bildas

När

ett försäkringsbolag bildas

4Senaste lydelse 2006:533.

248

skall kapitalbasen minst uppgå till garantibeloppet.

Om kapitalbasen understiger solvensmarginalen eller garanti- beloppet skall Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

ska kapitalbasen minst uppgå till garantibeloppet.

Om kapitalbasen understiger solvensmarginalen eller garanti- beloppet ska Finansinspektionen vidta åtgärder enligt bestäm- melserna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styckena.

9 g §

Med behörig myndighet förstås i denna lag Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvud- kontor inom EES.

9 h §

Med specialföretag förstås i denna lag ett utländskt företag som, utan att vara försäkrings- företag, övertar risker från ett försäkringsföretag och som helt finansierar sin verksamhet genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagets skyldigheter enligt avtal om riskövertagande.

10 §95F

Bilaga 6

5Senaste lydelse 2003:510.

249

direkt försäkring.

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges helt eller till vissa delar för

Frågor om medgivanden enligt första–tredje styckena prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

Bilaga 6

Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag beslutas som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning.

I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag beslutas helt eller till vissa delar för

Frågor enligt denna paragraf prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

250

1 a kap.		Bilaga 6
	6
	7 §96F
I fråga om europabolag med ett	I fråga om europabolag med ett
sådant förvaltningssystem som	sådant förvaltningssystem	som
avses i artiklarna 39–42 i SE-	avses i artiklarna 39–42 i SE-
förordningen (dualistiskt organise-	förordningen (dualistiskt organise-
rade europabolag) skall vad som	rade europabolag) ska vad som
sägs i följande bestämmelser i	sägs i följande bestämmelser i
denna lag om styrelsen eller dess	denna lag om styrelsen eller dess
ledamöter tillämpas på tillsyns-	ledamöter tillämpas på tillsyns-
organet eller dess ledamöter:	organet eller dess ledamöter:

2 kap. 3 § femte stycket 3 om ledningsprövning,

7 a kap. 10 § om tystnadsplikt,

8 kap. 1 § femte stycket om suppleanter,

8 kap. 2 § första stycket om förtida avgång,

8 kap. 4 § om bosättningskrav och obehörighetsgrunder,

8 kap. 6 § om anmälan av aktieinnehav,

8 kap. 10 § tredje stycket om protokoll,

8 kap. 11 § första stycket andra meningen om beslutsunderlag,

8 kap. 11 § första stycket tredje meningen om inträde av suppleant, 8 kap. 12 § första stycket om jäv,

8 kap. 17 § om registrering,

9 kap. 12 § om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

9 kap. 20 § om klander av bolagsstämmobeslut,

9 kap. 21 § om talan mot bolaget och skiljeförfarande, 10 kap. 5 § om revisorsjäv,

10 kap. 9 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn, 10 kap. 11 § första stycket om revisionsberättelsen,

11 kap. 11 § om jäv för lekmannarevisorer,

11 kap. 14 § om lekmannarevisorns granskningsrapport, 12 kap. 12 och 13 §§ om förbud mot vissa lån m.m., 14 kap. 3 § om tvångslikvidation,

14 kap. 18 § andra–fjärde styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

16 kap. 1 och 4–6 §§ om skadestånd,

19 kap. 8 § om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen, 19 kap. 9 § andra stycket om rätt för Finansinspektionen att närvara vid

styrelsesammanträde och delta i överläggningarna,

19 kap. 11 § andra stycket 4 om	19 kap. 11 § andra stycket om
föreläggande att vidta rättelse,	föreläggande att vidta rättelse,

19 kap. 16 § första meningen om förbud för en ledamot i Finans- inspektionens styrelse eller en befattningshavare hos inspektionen att ingå i ett svenskt försäkringsbolags styrelse, och

20 kap. 4 a § om avregistrering av ledamot.

6Senaste lydelse 2004:578.

251

2 a kap.

1§97F7

Bilaga 6

Ett försäkringsbolag som avser att upprätta en filial, agentur eller

annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat EES-land skall underrätta Finans- inspektionen.

Ett försäkringsbolag som inte är ett återförsäkringsbolag och som avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat EES-land ska underrätta Finans- inspektionen innan verksamheten påbörjas.

Underrättelsen enligt första stycket skall innehålla

1.uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall upp- rättas,

2.en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av sekundäretableringens organisa- tion och vilket slags försäk- ringsverksamhet som skall drivas där,

3.uppgift om sekundäretable- ringens adress,

4.uppgift om vem som är företrädare för sekundäreta- bleringen.

Om ett försäkringsbolag från en sekundäretablering skall meddela


försäkringar	som	anges i		2 kap.
3 a § första	stycket		10	(motor-
fordonsansvar) och			som		inte
uteslutande	avser	försäkring			av

fraktförares ansvar, skall under- rättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att bolaget är medlem i motsvarigheten till Trafikförsäk- ringsföreningen i sekundär- etableringens EES-land och i det landets nationella garantifond.

Varje gång ett försäkringsbolag åtar sig ett uppdrag att från en

sekundäretablering meddela tjänstepensionsförsäkring, skall bolaget lämna en särskild

underrättelse till Finans- inspektionen.

Underrättelsen enligt fjärde

Underrättelsen enligt första stycket ska innehålla

1.uppgift om i vilket land sekundäretableringen ska upp- rättas,

2.en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av sekundäretableringens organisa- tion och vilket slags försäk- ringsverksamhet som ska drivas där,

3.uppgift om sekundäretable- ringens adress, och

4.uppgift om vem som är företrädare för sekundäreta- bleringen.

Om ett försäkringsbolag från en sekundäretablering ska meddela


försäkringar	som	anges i		2 kap.
3 a § första	stycket		10	(motor-
fordonsansvar) och			som		inte
uteslutande	avser	försäkring			av

fraktförares ansvar, ska under- rättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran om att bolaget är medlem i motsvarigheten till Trafikförsäk- ringsföreningen i sekundär- etableringens EES-land och i det landets nationella garantifond.

Varje gång ett försäkringsbolag åtar sig ett uppdrag att från en

sekundäretablering meddela

tjänstepensionsförsäkring, ska bolaget lämna en särskild

underrättelse till Finans- inspektionen.

Underrättelsen enligt fjärde

7Senaste lydelse 2005:1121.

252

stycket skall innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare skall betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den i andra stycket 2 angivna verk- samhetsplanen i övrigt skall innehålla.

Om ett försäkringsbolag avser att från Sverige eller från en sekundäretablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett tredje EES-land, och detta skall ske utanförmedling av en sekundäretablering i det landet (gränsöverskridande verksamhet) skall bolaget underrätta Finans- inspektionen om det. I under- rättelsen skall det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall omfatta.

Varje gång ett försäkringsbolag åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäk- ring, skall bolaget lämna en

särskild underrättelse till Finansinspektionen.

Underrättelsen enligt andra stycket skall innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare skall betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för försäkringarna.

stycket ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den i andra stycket 2 angivna verk- samhetsplanen i övrigt ska innehålla.

4 §98F

Om ett försäkringsbolag som inte är ett återförsäkringsbolag avser att från Sverige eller från en sekundäretablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker belägna i eller för åtaganden som ska fullgöras i ett tredje EES-land, och detta ska ske utan förmedling av en sekundär- etablering i det landet (gräns- överskridande verksamhet), ska

bolaget underrätta Finans- inspektionen om det. I under- rättelsen ska det anges vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska omfatta.

Varje gång ett försäkringsbolag åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäk- ring, ska bolaget lämna en särskild underrättelse till Finansinspek- tionen.

Underrättelsen enligt andra stycket ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Bilaga 6

8Senaste lydelse 2005:1121.

253

Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncern- redovisning, ska förutsättningarna i femte stycket 3 gälla koncernen.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte när bolag i annan egenskap än ledande försäkringsgivare deltar i koassuransavtal (samförsäkring)

avseende stora risker.
Med stora risker avses
1. de försäkringar som anges i	1. de försäkringar som anges	i
2 kap. 3 a § första stycket 4–7 och	2 kap. 3 a § första stycket 4–7, 11
11–12,	och 12,
2. de försäkringar som anges i	2. de försäkringar som anges	i
2 kap. 3 a § första stycket 14–15,	2 kap. 3 a § första stycket 14 och
om försäkringstagaren är närings-	15, om försäkringstagaren	är
idkare och den försäkrade risken	näringsidkare och den försäkrade
avser näringsverksamheten, och	risken avser näringsverksamheten,
	och

a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 6 200 000 euro,

b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett belopp motsvarande 12 800 000 euro,

c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.

Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncern- redovisning skall förutsättningarna i femte stycket 3 gälla koncernen.

7 kap.

1 §99F

Bilaga 6

9Senaste lydelse 1999:600.

254

2. inträffade oreglerade

försäk-

2. inträffade

oreglerade

försäk-

Bilaga 6

ringsfall, kostnader för regleringen

av dessa samt återbäring som

förfallit till betalning men inte

betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan

återbäring

som

är

3. sådan

återbäring

som

är

garanterad i nominella eller reala

belopp (garanterad

återbäring),

belopp (garanterad

återbäring),

och som inte omfattas av 1 eller 2,

4. sådan

återbäring

inom

4. sådan

återbäring

inom

livförsäkringsrörelse

som

är

livförsäkringsrörelse

som

är

villkorad av värdeförändringar på

tillgångar eller av ett visst

försäkringstekniskt resultat

som

försäkringstekniskt

resultat

som

försäkringstagarna

eller

andra

försäkringstagarna

eller

andra

ersättningsberättigade

står

risken

ersättningsberättigade

står

risken

för (villkorad återbäring),

för (villkorad återbäring), och

5. förlustutjämning

för

kredi-

tförsäkring

som

avses i

12 kap.

9 a §

(utjämningsavsättning)

upp

till det belopp för avsättningens

storlek som anges i första stycket

andra

meningen

nämnda

paragraf, och

6. fondförsäkringar som försäk-

5. fondförsäkringar som försäk-

ringstagarna eller andra ersätt-

ningsberättigade

bär

placerings-

ningsberättigade

bär

placerings-

risken

för

(fondförsäkrings-

risken

för

(fondförsäkrings-

åtaganden

där försäkringstagaren

åtaganden

där

försäkringstagaren

bär placeringsrisken).

Ansvarar

flera försäkringsbolag

Ansvarar

flera

försäkringsbolag

solidariskt för en försäkring, skall

solidariskt för en försäkring, ska

vid beräkningen av det enskilda

bolagets

försäkringstekniska

bolagets

försäkringstekniska

avsättningar endast

beaktas

den

avsättningar

endast

beaktas

den

del av försäkringen som enligt

avtal mellan bolagen belöper på

avtal mellan bolagen avser det

bolaget.

Avsättning för oreglerade skador

skall beräknas särskilt för varje

ska beräknas särskilt för varje

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

försäkringsfall.

För

skadeförsäk-

ringsrörelse får statistiska metoder

användas om de leder till en

tillräcklig

avsättning

med

tillräcklig

avsättning

med

beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som regeringen

bestämmer

får

meddela närmare föreskrifter om

meddela

föreskrifter

de försäkringstekniska avsättning-

försäkringstekniska

avsättning-

arnas innehåll och beräkning.

255

annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får

10		Bilaga 6
2 §100F		Bilaga 6
Avsättningen	för	ej intjänade
premier ska beräknas så att den
alltid motsvarar		summan av
avsättningarna	för	varje försäk-

ringsavtal. Avsättningen för kvar- dröjande risker ska avse ett för bolaget beräknat tillägg som utöver avsättningen för ej intjänade premier kan anses behövligt för att täcka framtida kostnader som har samband med ingångna försäkringsavtal. En försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får dock användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för direkt försäkring ska beräknas så att den alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje livförsäkringsavtal beräknat enligt tredje stycket. I avsättningen ska det tillägg inräknas som behövs för att täcka alla förluster på grund av att försäkringarna upphör i förtid. En annan försäkringsmate- matiskt vedertagen beräknings- metod för kollektiv beräkning av avsättningarna får användas, om den ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje försäkring.

Livförsäkringsavsättningen för ett livförsäkringsavtal om direkt försäkring utgörs av skillnaden mellan det förväntade kapital- värdet av bolagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att ta ut för försäkringsavtalet (prospektiv beräkningsmetod). En

annan försäkringsmatematiskt

10Senaste lydelse 2005:1121.

256

användas,	om		avsättningen		vedertagen	beräkningsmetod			får
beräknad enligt en sådan metod					användas,	om		avsättningen
inte blir lägre än om en prospektiv					beräknad enligt en sådan metod
beräkningsmetod		hade använts			inte blir lägre än om en prospektiv
eller om den metoden inte är					beräkningsmetod		hade använts
möjlig att tillämpa för försäk-					eller om den metoden inte är
ringsavtalet.					möjlig att tillämpa för försäk-
					ringsavtalet.
Beräkningen enligt			andra	och	Beräkningen enligt			andra	och
tredje styckena skall grundas på					tredje styckena ska grundas på
antaganden	om	dödlighet		och	antaganden	om	dödlighet		och
andra riskmått,		räntesats		samt	andra riskmått,		räntesats		samt
driftskostnader som var för sig är					driftskostnader som var för sig är
betryggande.					betryggande.
I verksamhet avseende tjänste-					I verksamhet avseende tjänste-
pensionsförsäkring			skall	de	pensionsförsäkring			ska	de
antaganden som avses i fjärde					antaganden som avses i fjärde
stycket göras på ett aktsamt sätt.					stycket göras på ett aktsamt sätt.
Beräkningen av de försäkrings-					Beräkningen av de försäkrings-
tekniska	avsättningarna			i	tekniska	avsättningarna			i
verksamhet	avseende		tjänstepen-		verksamhet	avseende		tjänstepen-
sionsförsäkring skall utföras minst					sionsförsäkring ska utföras minst
en gång om året.					en gång om året.

Finansinspektionen får i enskilda fall besluta om undantag från vad som anges i sjätte stycket. Beräkningarna måste dock alltid utföras minst vart tredje år.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar.

3 §101F

Bilaga 6

Ett försäkringsbolag som avses i

9 § skall upprätta och följa

försäkringstekniska riktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av återförsäkring, samt

6.hur soliditeten skall tillgo- doses.

De försäkringstekniska riktlin-

Ett försäkringsbolag ska upprätta och följa försäkrings- tekniska riktlinjer. Sådana rikt- linjer ska innehålla principerna för

1.hur premier bestäms,

2.beräkning av försäkrings- tekniska avsättningar,

3.återköp och belåning av försäkringar,

4.fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade,

5.avgivande och mottagande av återförsäkring, samt

6.hur soliditeten ska tillgodoses.

De försäkringstekniska riktlin-

11Senaste lydelse 1999:600.

257

jerna skall kompletteras med ett						jerna ska kompletteras med ett
försäkringstekniskt				beräknings-		försäkringstekniskt				beräknings-
underlag.		Underlaget			skall	underlag. Underlaget ska innehålla
innehålla	de	antaganden			som	de antaganden som behövs för att
behövs för att beräkna						beräkna
1. premier,		försäkringstekniska				1. premier,		försäkringstekniska
avsättningar,		tekniska återköps-				avsättningar,		tekniska återköps-
värden och belåningsvärden,						värden och belåningsvärden,
2. gränserna för skyldigheten att						2. gränserna för skyldigheten att
teckna	återförsäkring				och	teckna	återförsäkring				och
begränsningarna			för	mottagen		begränsningarna			för	mottagen
återförsäkring,						återförsäkring,
3. fördelningen			av	återbäring,		3. fördelningen			av	återbäring,
samt						samt
4. soliditetsreserver.						4. soliditetsreserver.

					12
					9 §102F
Ett försäkringsbolag som driver					Ett försäkringsbolag		ska	ha
direkt försäkringsrörelse				skall ha	tillgångar	för skuldtäckning		som
tillgångar till ett belopp som					minst uppgår till ett belopp som
motsvarar		försäkringstekniska			motsvarar
avsättningar för egen räkning, med					1. försäkringstekniska		avsätt-
tillägg av värdet av reserv-					ningar för egen räkning,
deposition som en återförsäkrings-					2. värdet	av reservdeposition
givare har ställt hos bolaget,					som en återförsäkringsgivare har
placerade i enlighet med 9 a–10 e,					ställt hos bolaget, och
12, 13 och 29 §§ (skuldtäckning).					3. utjämningsreserv för kredit-
					försäkring enligt 12 kap. 9 a §.
Om ett	annat försäkringsbolag				Skuldtäckningstillgångarna			ska
än som avses i första stycket driver					placeras och värderas enligt 9 a–
sådan återförsäkringsrörelse som					10 f, 12, 13, 15 och 29 §§.
avses i 11 a § första stycket 3 skall
bolaget ha tillgångar till ett
belopp som behövs för att
säkerställa		försäkringstagarnas
förmånsrätt		enligt		4 a §
förmånsrättslagen			(1970:979).
För sådana tillgångar gäller 9 a-
10 g §§	i	tillämpliga		delar
(särskild skuldtäckning).

Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och

med avdrag för avgiven återförsäkring.
Om	avgiven	återförsäkring inte	Om	avgiven återförsäkring inte
bidrar	till att	minska bolagets	bidrar	till att minska bolagets

12Senaste lydelse 2005:1121.

Bilaga 6

258

risktagande, får Finansinspek- tionen för visst fall bestämma att avdrag inte får göras för sådan återförsäkring.

risktagande,	får Finansinspek-		Bilaga 6
tionen i ett enskilt fall besluta att
avdrag inte får göras för sådan
återförsäkring. Om den som har
mottagit	återförsäkringen	är
auktoriserad i en annan stat inom
EES, får avdrag inte vägras av
skäl som har sin grund i bristande
sundhet i	återförsäkringsföre-
tagets eller	försäkringsföretagets
finanser.

9 a §103F

10 §104F

För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar användas:

1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemenskaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

13Senaste lydelse 1995:779.

14Senaste lydelse 2007.532

259

svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning Bilaga 6 längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.

5a. Fordringar på			premier	för	5a. Fordringar på			premier	för
skadeförsäkring		får,	när	flera	skadeförsäkring		får,	när	flera
premieperioder		avtalats		och	premieperioder		avtalats		och
fordringarna avser premier				som	fordringarna avser premier				som
inte förfallit till betalning för andra					inte förfallit till betalning för andra
perioder än den första, användas					perioder än den första, användas
för skuldtäckning upp till det					för skuldtäckning upp till det
belopp	som	svarar		mot	belopp	som	svarar		mot
avsättningen		för	försäkrings-		avsättningen		för	försäkrings-
åtagandet, om avsikten är att					åtagandet, om avsikten är att
åtagandet skall sägas upp vid					åtagandet ska sägas upp vid
dröjsmål med betalningen.					dröjsmål med betalningen.

6.Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

7.Medel på konto i bank, kreditmarknadsföretag eller utländskt kreditinstitut.

9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

13.Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egendom.

14. Skuldförbindelser				som	14. Skuldförbindelser				som
fysiska personer och andra subjekt					fysiska personer och andra subjekt
än de som anges i 1–4 och 8–10					än de som anges i 1–4 och 8–10
svarar för och som panträtt i					svarar för och som panträtt i
fastighet	eller	tomträtt		lämnats	fastighet	eller	tomträtt		lämnats
som säkerhet för. Panträtten skall					som säkerhet för. Panträtten ska
ligga inom en viss andel av					ligga inom en viss andel av
fastighetens		eller	tomträttens		fastighetens		eller	tomträttens
värde.	Regeringen		eller den		värde.	Regeringen		eller den
myndighet		som	regeringen		myndighet		som	regeringen
bestämmer		får		meddela	bestämmer		får		meddela
föreskrifter om andelens				storlek	föreskrifter om andelens				storlek
och om värdering av fastigheter					och om värdering av fastigheter
och tomträtter för tillämpningen av					och tomträtter för tillämpningen av					260

bestämmelserna i denna punkt.

Bilaga 6

16.Kassa.

18.Beslutad överskjutande skatt.

1.såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses,

2.såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt

3. såvitt angår första stycket 3, 7	3. såvitt angår första stycket 3, 7
och 9–12, om vilka stater de	och 9–12, om vilka stater de
rättssubjekt som avses skall vara	rättssubjekt som avses ska vara
belägna eller ha sitt säte i.	belägna eller ha sitt säte i.

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.


För att tillgångar enligt första						För att tillgångar enligt första
stycket 13 skall få användas för						stycket 13 ska få användas för
skuldtäckning			skall byggnader			skuldtäckning ska byggnader som
som hör till fastigheter och						hör till fastigheter och tomträtter
tomträtter		vara		brandförsäkrade.		vara brandförsäkrade. Detsamma
Detsamma		gäller		byggnader som		gäller byggnader som hör till
hör till fastigheter och tomträtter						fastigheter	och	tomträtter	som
som	utgör			säkerhet	för	utgör säkerhet för skuldförbindel-
skuldförbindelser				enligt	första	ser enligt första stycket 14.
stycket 14.
Förlagsbevis			och förlagsandels-			Förlagsbevis och förlagsandels-
bevis skall vid tillämpningen av						bevis ska vid tillämpningen av
bestämmelserna i 10 b och 10 c §§						bestämmelserna i 10 b och 10 c §§
jämställas		med		tillgångar	som	jämställas	med	tillgångar	som
anges i första stycket 11 och 12.						anges i första stycket 11 och 12.				261

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som ska skuldtäckas:

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får användas för skuldtäckning.


Finansinspektionen				får, om det Bilaga 6
finns särskilda skäl, besluta att
även andra slag av tillgångar än
som anges i första stycket
tillfälligt		får	användas		för
skuldtäckning.
Obligationer			eller		andra
skuldförbindelser och				aktier eller
andra värdepapper utgivna av ett
specialföretag			får användas för
skuldtäckning.			Regeringen		eller
den	myndighet		som	regeringen
bestämmer			får	meddela
föreskrifter		om	förutsättningarna
för	användning			av	dessa

tillgångar för skuldtäckning.

10 c §105F

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas:

15Senaste lydelse 2004:53.

262

tillgångar får uppgå till högst 40

tillgångar

får

uppgå

till

högst

Bilaga 6

procent av det belopp som skall

40 procent av det belopp som ska

skuldtäckas. Andelen

aktier

eller

skuldtäckas. Andelen

aktier eller

andra

värdepapper

som

kan

andra

värdepapper

som

kan

jämställas med aktier från samma

emittent får dock inte överstiga

fem procent av det belopp som

fem procent av det belopp som ska

skall skuldtäckas.

skuldtäckas.

4. Tio procent om placeringen

4. Tjugofem

procent

utgörs av andelar i invester-

placeringen utgörs av skuld-

ingsfonder eller sådana fond-

förbindelser från

samma

emittent

företag

som

avses i

1 kap.

7 §

utgivna

enligt

lagen

(2003:1223)

lagen (2004:46) om invester-

utgivning

säkerställda

ingsfonder

som

förvaltas

obligationer

eller

motsvarande

samma

fondförvaltare,

inte

utländska skuldförbindelser.

annat

medges

Finans-

Det sammanlagda innehavet av

inspektionen.

placeringar enligt första stycket 2–

4 som härrör från samma emittent

eller låntagare får uppgå till högst

tjugofem procent

det

belopp

som ska skuldtäckas.

Begränsningarna i första stycket

2 och 3 skall tillämpas på mot-

2–4 ska tillämpas på motsvarande

svarande sätt för grupper av

sätt för grupper av emittenter eller

emittenter

eller

låntagare

med

låntagare med inbördes anknyt-

inbördes

anknytning.

Med

ning. Med en sådan grupp avses

sådan grupp avses två eller flera

två eller flera fysiska eller

fysiska

eller

juridiska

personer

juridiska personer som utgör en

som utgör en helhet från

helhet från risksynpunkt därför att

risksynpunkt därför att någon av

någon av dem har, direkt eller

dem har, direkt eller indirekt,

indirekt,

ägarinflytande

över

ägariflytande över en eller flera av

eller flera av de övriga i gruppen,

de övriga i gruppen, eller de utan

eller därför att de, utan att stå i

att stå i sådant förhållande har

sådant förhållande, har sådan

sådan

inbördes

anknytning

att

inbördes

anknytning

att

någon

någon eller samtliga av de övriga

eller samtliga av de övriga kan

kan

råka

betalningssvårigheter

råka i betalningssvårigheter om en

om en av dem drabbas av

av dem drabbas av finansiella

finansiella problem.

problem.

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första

stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

inom de ramar som anges i första

stycket

meddela

ytterligare

stycket

meddela

föreskrifter

föreskrifter om lämplig risk-

lämplig riskspridning.

spridning.

Finansinspektionen får,

om det

Finansinspektionen

får,

det

finns

särskilda

skäl,

medge

finns särskilda skäl, besluta om

tillfälliga

avvikelser

från

tillfälliga

avvikelser

från

begränsningar som anges i första

263

Fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.§

De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Regeringen eller den myndighet

stycket.stycket.

10 f §16

106F

Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas enligt tredje–sjätte styckena. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Regeringen eller den myndighet

16Senaste lydelse 1999:600.

Bilaga 6

264

som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.värdering till verkligt värde,

och

2.vilket värde som tillgångar som anges i 10 § första stycket 13 högst får tas upp till.

Bilaga 6

Tillgångar som inte omfattas av tredje och fjärde styckena skall

värderas enligt	4 kap. lagen
(1995:1560) om	årsredovisning i

försäkringsföretag.

10 g §107F

Ett försäkringsbolag som avses i

Ett

försäkringsbolag

ska

9 §

skall

upprätta

och

följa

upprätta och följa placerings-

placeringsriktlinjer.

Sådana

rikt-

riktlinjer.

Sådana

riktlinjer

ska

linjer

skall

innehålla

principerna

innehålla principerna för placering

för

placering

samtliga

av samtliga tillgångar, med en

tillgångar,

med

en särskild

särskild

redovisning

principerna

för

principerna för placering av de

placering av de tillgångar som

tillgångar

som

används

för

används för skuldtäckning.

skuldtäckning.

Livförsäkringstagare och de som

erbjuds att teckna en livförsäkring

i bolaget skall informeras om det

i bolaget ska informeras om det

huvudsakliga

innehållet

huvudsakliga

innehållet

riktlinjerna, om det inte med

hänsyn till försäkringens särskilda

beskaffenhet eller av annat särskilt

skäl saknas anledning till sådan

information. Avser

verksamheten

information. Avser verksamheten

tjänstepensionsförsäkring,

skall

tjänstepensionsförsäkring,

ska

informationen ges även till andra

ersättningsberättigade på grund av

försäkringen.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter

vad

meddela

föreskrifter

vad

riktlinjerna

för

verksamhet

riktlinjerna

för

verksamhet

avseende

tjänstepensionsförsäk-

avseende

tjänstepensionsförsäk-

ring

skall

innehålla

samt

ring

ska

innehålla

samt

17Senaste lydelse 2005:1121.

265

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

skyldigheten att lämna information			skyldigheten att lämna information Bilaga 6
och om vilka försäkringar som inte			och om vilka försäkringar som inte
skall omfattas av informations-			ska omfattas av informations-
skyldigheten.			skyldigheten.
För	placeringsriktlinjer	i	För	placeringsriktlinjer	i
försäkringsbolag som meddelar			försäkringsbolag som meddelar
tjänstepensionsförsäkring		skall	tjänstepensionsförsäkring		ska
bestämmelserna i 8 a § tillämpas.			bestämmelserna i 8 a § tillämpas.

11 §108F

Ett försäkringsbolag som avses i

Om en tillgång som antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

15 §109F

Bestämmelserna i 10 § första– åttonde stycket och 10 a–10 e §§ gäller inte för återförsäk- ringsbolag. För sådana bolag gäller, utöver de begränsningar som följer av 9 a § och 10 § nionde stycket, att skuldtäcknings- tillgångarna ska placeras så att det möjliggör för bolaget att på ett lämpligt sätt anpassa sig till ändrade ekonomiska omständig- heter och till katastrofer som får betydande följder för bolaget. Placeringar i tillgångar som inte handlas på en reglerad marknad eller motsvarande marknad utanför EES ska hållas på aktsamma nivåer.

18Senaste lydelse 2005:1121.

19Tidigare 15 § upphävd genom 1999:600.

266

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses

		20
	23 §110F
Solvensmarginalen enligt 1 kap.		Solvensmarginalen enligt 1 kap.
8 a § andra stycket	skall för	8 a § andra stycket ska för direkt
livförsäkringsrörelse	bestämmas	livförsäkringsrörelse bestämmas
på det sätt som anges i denna		på det sätt som anges i denna
paragraf.		paragraf.

Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 a, 2 och 3 utgör summan av följande belopp:

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om

a) försäkringstiden	överstiger	a) försäkringstiden	överstiger
fem år och det belopp som skall		fem år och det belopp som ska
täcka driftskostnaderna är bestämt		täcka driftskostnaderna är bestämt
för längre tid än fem år, eller		för längre tid än fem år, eller

b)avsättningarna är förenade med en rörelserisk för bolaget som inte är oväsentlig,

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för försäkrings- bolaget och där det belopp som skall täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses

20Senaste lydelse 2003:510.

Bilaga 6

267

i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4

i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 Bilaga 6

skall bestämmas till summan av ett

ska bestämmas till summan av ett

belopp

beräknat

enligt

andra

belopp

beräknat

enligt

andra

stycket

och solvensmarginalen

stycket

och

solvensmarginalen

enligt 25 §.

Solvensmarginalen

för

försäk-

Solvensmarginalen

för

försäk-

ringar

enligt 2 kap.

3 b §

första

ringar

enligt 2 kap.

3 b §

första

stycket

klass

1 b

(tilläggs-

stycket

klass

1 b

(tilläggs-

försäkring)

skall

beräknas

enligt

försäkring)

ska

beräknas

enligt

25 §.

återförsäkringsavtalen

för-

återförsäkringsavtalen

har

sämrats i

betydande

utsträckning

försämrats i betydande utsträck-

sedan

föregående

räkenskapsår

ning sedan föregående räken-

eller om avtalen leder till en endast

skapsår eller om avtalen leder till

obetydlig

risköverföring,

får

en endast obetydlig risköverföring,

Finansinspektionen

för visst

fall

får Finansinspektionen i ett enskilt

bestämma att det avdrag som

fall besluta att det avdrag som

gjorts på grund av avgiven

återförsäkring skall minskas.

återförsäkring

ska

minskas.

den som har mottagit åter-

försäkringen är auktoriserad i en

annan stat inom EES, får ett

sådant beslut inte ha sin grund i

bristande sundhet i återförsäk-

ringsföretagets

eller

försäkrings-

företagets finanser.

Finansinspektionen

får

besluta

att belopp som kan återfås från ett

specialföretag

enligt

avtal

riskövertagande får användas för

att minska solvensmarginalen.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen

bestämmer

får

som regeringen

bestämmer

får

meddela

föreskrifter

hur

meddela

föreskrifter

hur

beräkningen enligt

fjärde

stycket

beräkningen enligt

fjärde

stycket

skall ske.

ska ske.

24 §111F

Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:

1.inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,

2.övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, samt

3.obeskattade reserver.

Utjämningsreserven som ska skuldtäckas enligt 9 § får inte ingå i kapitalbasen.

För försäkringsbolag som För försäkringsbolag som tillämpar diskontering av försäk- tillämpar diskontering av försäk- ringstekniska avsättningar för ringstekniska avsättningar för

21Senaste lydelse 2004:1179.

268

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

oreglerade skador skall, i fråga om försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 3–18, kapitalbasen minskas med skillna- den mellan odiskonterade och diskonterade försäkringstekniska avsättningar. För sådan försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 skall diskontering av de annuiteter som ingår i avsättningarna göras.

Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen.

oreglerade skador ska, i fråga om					Bilaga 6
försäkring som avses i 2 kap. 3 a §
första stycket klasserna 3–18 och
motsvarande återförsäkring, kapi-
talbasen minskas med			skillnaden
mellan odiskonterade och diskon-
terade	försäkringstekniska avsätt-
ningar. För sådan försäkring som
avses i 2 kap. 3 a § första stycket
klasserna 1 och 2 samt motsva-
rande återförsäkring ska diskon-
tering av de annuiteter som ingår i
avsättningarna göras.
Finansinspektionen får, med den
begränsning som		framgår		av
andra stycket, besluta att också
andra poster än de som anges i
första	stycket	får	ingå	i

kapitalbasen.

25 §112F

Solvensmarginalen enligt 1 kap.

med 50 procent.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om motsva- rande höjningar av beräknings- kriterierna för solvensmarginalen för andra försäkringsklasser än klasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13, om det krävs för att beakta de särskilda omständlig- heter som gäller för vissa återförsäkringsverksamheter eller avtalsformer.

Premieindex grundas på det högsta av

1.ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto för direkt försäkring och mottagen återförsäkring

22Senaste lydelse 2003:510.

269

med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för Bilaga 6 under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller


2. bruttovärdet av de intjänade premierna.
Premieindex		utgörs av	arton	Premieindex		utgörs av	arton
procent av det högsta beloppet				procent av det högsta beloppet
enligt andra stycket, till den del				enligt tredje stycket, till den del
beloppet	motsvarar högst		femtio	beloppet	motsvarar högst		femtio
miljoner euro eller det högre				miljoner euro eller det högre
belopp, grundat på förändringar i				belopp, grundat på förändringar i
det europeiska		konsumentpris-		det europeiska		konsumentpris-
indexet, som Europeiska gemen-				indexet, som Europeiska gemen-
skapernas	kommission		årligen	skapernas	kommission		årligen
tillkännager, och sexton procent av				tillkännager, och sexton procent av
återstoden.				återstoden
Skadeindex grundas på ett belopp bestående av

Om	försäkringsrörelsen		huvud-	Om	försäkringsrörelsen		huvud-
sakligen omfattar kreditförsäkring				sakligen omfattar kreditförsäkring
eller	försäkring som omfattar			eller	försäkring	som omfattar
risker till följd av storm, hagel				risker till följd av storm, hagel
eller frost, skall dock beräkningen				eller frost, ska dock beräkningen
enligt fjärde stycket beräknas på				enligt femte stycket beräknas på
grundval av de sju föregående				grundval av de sju föregående
räkenskapsåren.				räkenskapsåren.
Solvensmarginalen utgör det högsta av premieindex eller skadeindex,
multiplicerat med en kvot som för de tre närmast föregående
räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av
utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade
skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan,
summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för
oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock
inte understiga 0,5.
Om	försäkringsbolagets		verk-	Om	försäkringsbolagets		verk-
samhet inte har pågått så länge				samhet inte har pågått så länge
som förutsätts enligt bestäm-				som förutsätts enligt bestäm-
melserna om skadeindex i tredje				melserna om skadeindex i fjärde
och	femte	styckena,	skall	och	sjätte	styckena,	ska	270

solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.

Om den beräknade solvens- marginalen för ett försäk- ringsbolag är lägre än föregående års solvensmarginal, skall solvens- marginalen i stället bestämmas till solvensmarginalen för föregående år multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skador vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret och de tekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna skall återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga ett.

Finansinspektionen får medge att statistiska metoder används för bestämmande av andelen premier, ersättningar, avsättningar och regressbelopp avseende försäk- ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första stycket 11–13.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

solvensmarginalen						beräknas			med	Bilaga 6
utgångspunkt i premieindex.
Om den beräknade solvens-
marginalen				för			ett	försäk-
ringsbolag är lägre än föregående
års solvensmarginal, ska solvens-
marginalen i stället bestämmas till
solvensmarginalen för föregående
år multiplicerad med förhållandet
mellan de tekniska avsättningarna
för oreglerade skador vid utgången
av	det		närmast				föregående
räkenskapsåret				och			de	tekniska
avsättningarna					för		oreglerade
skador i början av det närmast
föregående			räkenskapsåret.						Vid
beräkningarna				ska		återförsäkring
inte	ingå			i		de		tekniska
avsättningarna.					Kvoten			får	inte
överstiga ett.
Finansinspektionen							får	besluta
att statistiska metoder används för
bestämmande av andelen premier,
ersättningar,				avsättningar					och
regressbelopp som avser försäk-
ringsklasserna i 2 kap. 3 a § första
stycket		11–13		eller			motsvarande
återförsäkring.
Om		återförsäkringsavtalen							har
försämrats i betydande utsträck-
ning sedan föregående räken-
skapsår eller om avtalen leder till
en endast obetydlig risköverföring,
får Finansinspektionen i ett enskilt
fall besluta att det avdrag som
gjorts på grund av avgiven
återförsäkring				ska		minskas.			Om
den som har mottagit återförsäk-
ringen är auktoriserad i en annan
stat inom EES, får ett sådant
beslut inte ha sin grund i bristande
sundhet		i		återförsäkringsföre-
tagets eller			försäkringsföretagets
finanser.
Finansinspektionen							får	besluta
att belopp som kan återfås från ett
specialföretag				enligt avtal					om
riskövertagande får användas för
att minska solvensmarginalen.
Regeringen eller den myndighet
som	regeringen				bestämmer				får	271

meddela föreskrifter om beräkning				meddela föreskrifter om							Bilaga 6
av kostnader för utförd assistans				1. beräkning av solvensmarginal
och om annan beräkning av				för återförsäkring av livförsäkring
solvensmarginalen för sjukränta.				enligt bestämmelserna för livför-
				säkring i 23 §,
				2. beräkning				av	kostnader		för
				utförd assistans, och
				3. annan beräkning av solvens-
				marginalen för sjukränta.
				23
			26 §113F
För	livförsäkringsrörelse		gäller	För	direkt		livförsäkringsrörelse
följande.				och återförsäkringsrörelse gäller
				följande.
Garantibeloppet		enligt	1 kap.	Garantibeloppet					enligt	1 kap.
8 a § andra stycket skall uppgå till				8 a § andra stycket ska uppgå till
ett belopp som motsvarar tre				ett belopp som motsvarar tre
miljoner euro eller det högre				miljoner euro eller det högre
belopp, grundat på förändringar i				belopp, grundat på förändringar i
det	europeiska	konsumentpris-		det	europeiska				konsumentpris-
indexet, som Europeiska gemen-				indexet, som Europeiska gemen-
skapernas kommission			årligen	skapernas		kommission				årligen
tillkännager.				tillkännager. Regeringen eller den
				myndighet				som	regeringen
				bestämmer får meddela före-
				skrifter om höjning av garanti-
				beloppet för återförsäkring i syfte
				att beakta den ekonomiska och
				finansiella utvecklingen inom EES.
				Om	ett			försäkringsbolag
				bedriver både direkt skadeförsäk-
				ringsrörelse			och		återförsäkring,
				gäller kravet på ett garantibelopp
				på tre miljoner euro enligt andra
				stycket och höjningar som följer
				av föreskrifter som har meddelats
				med stöd av andra stycket bara om
				verksamheten				avseende		åter-
				försäkring är av sådan storlek att
				1. mottagna				premier för åter-
				försäkring		uppgår till				mer	än
				10 procent		av		samtliga		premier
				eller överstiger 50 miljoner euro,
				eller
				2. försäkringstekniska						avsätt-
				ningar för		återförsäkring				uppgår
				till mer än 10 procent av samtliga
				försäkringstekniska avsättningar.

23Senaste lydelse 2003:510.

272

Finansinspektionen

får,

det

Finansinspektionen

får,

det

finns särskilda skäl, medge att

finns särskilda skäl, besluta att

garantibeloppet

för

ömsesidiga

garantibeloppet

för

ömsesidiga

försäkringsbolag

sätts

ned

med

försäkringsbolag

sätts

ned

med

högst en fjärdedel.

Kapitalbasen

skall

intill

Kapitalbasen

ska

intill

tredjedel

solvensmarginalen

tredjedel

solvensmarginalen

motsvaras av poster som anges i

22 § första stycket 1–3 och, efter

godkännande

från

Finansinspek-

godkännande från

Finansinspek-

tionen,

dolda

nettoreserver

som

tionen,

dolda

nettoreserver

som

uppkommit genom

värdering av

uppkommit

genom

värdering av

tillgångar

den

utsträckning

tillgångar

den

utsträckning

sådana dolda reserver inte är av

exceptionell

natur.

Detsamma

exceptionell

natur.

Detsamma

gäller garantibeloppet, om det är

större än en tredjedel av

solvensmarginalen.

27 §114F

För

skadeförsäkringsrörelse

För

direkt

skadeförsäkrings-

gäller följande.

rörelse gäller följande.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

Garantibeloppet

enligt

1 kap.

8 a § andra stycket skall uppgå till

8 a § andra stycket ska uppgå till

ett belopp som motsvarar två

miljoner euro eller det högre

belopp, grundat på förändringar i

det

europeiska

konsumentpris-

det

europeiska

konsumentpris-

indexet, som Europeiska gemen-

skapernas

kommission

årligen

skapernas

kommission

årligen

tillkännager. Om rörelsen omfattar

försäkring eller risk som hänför

sig till någon av klasserna 10–15 i

sig till någon av klasserna i 2 kap.

2 kap.

3 a §

första

stycket, skall

3 a §

första

stycket

10–15,

ska

dock garantibeloppet uppgå till ett

belopp

motsvarande

tre

miljoner

belopp

motsvarande

tre

miljoner

euro eller det högre belopp,

grundat på förändringar i det

europeiska

konsumentprisindexet,

europeiska

konsumentprisindexet,

som

Europeiska

gemenskapernas

som

Europeiska

gemenskapernas

kommission årligen tillkännager.

Finansinspektionen

får,

det

Finansinspektionen

får,

det

finns särskilda skäl, medge att

finns särskilda skäl, besluta att

garantibeloppet

för

ömsesidiga

garantibeloppet

för

ömsesidiga

försäkringsbolag

sätts

ned

med

försäkringsbolag

sätts

ned

med

högst en fjärdedel.

Kapitalbasen

skall

intill

Kapitalbasen

ska

intill

tredjedel

solvensmarginalen

tredjedel

solvensmarginalen

24Senaste lydelse 2003:510.

Bilaga 6

273

motsvaras av poster som anges i 24 § första stycket 1–3 och, efter godkännande från Finansinspek- tionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvens- marginalen.

motsvaras av poster som anges i Bilaga 6 24 § första stycket 1–3, med den begränsning som följer av andra

stycket, och, efter godkännande från Finansinspektionen, dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar i den utsträckning sådana dolda reserver inte är av exceptionell

natur. Detsamma gäller garantibeloppet, om det är större än en tredjedel av solvens- marginalen.

7 a kap.

1 §115F

En försäkringsgrupp enligt denna lag består av 1. ett försäkringsbolag och

a)dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag,

b)försäkringsföretag med vilket försäkringsbolaget har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning,

2. ett försäkringsbolag och dess moderföretag som är

a) ett försäkringsholdingföretag,		a) ett	försäkringsholdingföretag
		eller
b) ett	utländskt återförsäkrings-
företag eller
c) ett	annat utländskt försäk-	b) ett	utländskt försäkrings-
ringsföretag med hemvist utanför		företag med hemvist utanför EES,
EES, eller		eller

12 kap.

			26
		9 a §116F
Skadeförsäkringsbolag		som	Skadeförsäkringsbolag	som
meddelar försäkring	enligt 2 kap.		meddelar försäkring enligt 2 kap.
3 a § första stycket	klass	14	3 a § första stycket	klass 14

25Senaste lydelse 2006:533.

26Senaste lydelse 1999:600.

274

(kreditförsäkring) skall göra en utjämningsavsättning för förlust- täckning inom denna försäkrings- klass. Avsättningar till utjämnings- avsättningen skall göras till dess den uppgår till ett belopp som motsvarar 150 procent av den högsta årliga premieintäkten för egen räkning under de fem

Första stycket gäller inte bolag vilkas årliga premieinkomst av kreditförsäkring understiger fyra procent av bolagets totala premieinkomst och ett belopp motsvarande 2 500 000 euro.


(kreditförsäkring)				eller		motsvar-			Bilaga 6
ande återförsäkring					ska	upprätta
en	utjämningsreserv							för
förlusttäckning				inom			denna
försäkringsklass. Avsättningar								till
utjämningsreserven ska göras								till
dess den uppgår till ett belopp som
motsvarar		150 procent				av		den
högsta	årliga		premieintäkten					för
egen räkning under de fem
föregående				räkenskapsåren.
Avsättningarna			ska		för		varje
räkenskapsår motsvara 75 procent
av det tekniska överskottet i
kreditförsäkringsrörelsen.						Avsätt-
ningarna får dock inte överstiga
tolv procent av premieintäkten för
egen	räkning.		Återföring				från
utjämningsreserven får göras bara
för att täcka ett tekniskt underskott
i kreditförsäkringsrörelsen.
Första stycket				behöver				inte
tillämpas av bolag vilkas årliga
premieinkomst av kreditförsäkring
understiger		fyra			procent			av
bolagets totala premieinkomst och
ett	belopp				motsvarande
2 500 000 euro.

19 kap.

						27
						1 §117F
Finansinspektionen			skall utöva			Finansinspektionen			ska	utöva
tillsyn över att verksamheten i ett						tillsyn över att verksamheten i ett
försäkringsbolag bedrivs i enlighet						försäkringsbolag bedrivs i enlighet
med denna lag och andra						med denna lag och andra
författningar		som		reglerar		författningar		som	reglerar
försäkringsbolagets			näringsverk-			försäkringsbolagets näringsverk-
samhet.						samhet.
Inspektionen		skall		i	sin	Inspektionen		ska	i	sin
tillsynsverksamhet samarbeta med						tillsynsverksamhet samarbeta med
motsvarande	utländska			tillsyns-		motsvarande		utländska tillsyns-
myndigheter	i	den	utsträckning			myndigheter		och	Europeiska
som följer av Sveriges medlem-						gemenskapernas kommission i den
skap i Europeiska unionen.						utsträckning		som	följer	av
						Sveriges medlemskap i Europeiska
						unionen.
När ett	försäkringsbolag				har	När ett	försäkringsbolag har
påbörjat sin		verksamhet,			skall	påbörjat	sin	verksamhet,		ska

27Senaste lydelse 1999:600.

275

styrelsen och verkställande direktören genast underrätta Finansinspektionen om det.

styrelsen	och	verkställande	Bilaga 6
direktören	genast	underrätta

Finansinspektionen om det.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2.Ett försäkringsbolag som före den 10 december 2005 har beviljats koncession behöver inte tillämpa bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket före den 11 december 2008.

276

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1	i fråga om lagen (1998:293) om utländska
Härigenom föreskrivs118F

försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

dels att 1 kap. 2 och 6 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 och 6 §§, 5 kap. 1, 4, 5, 8 och 12–14 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § samt 9 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 4 kap. 2 a och 5 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §119F

I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

6 §120F

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 3 b § försäkrings- rörelselagen.

2Senaste lydelse 2005:1123.

3Senaste lydelse 2005:1123.

Bilaga 6

277

1.betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

Fjärde stycket gäller inte sådana						Femte stycket gäller inte sådana
avtal	om	tjänstepension			som	avtal	om	tjänstepension			som
tecknas för egen räkning av						tecknas för egen räkning av
egenföretagare.						egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av						Ersättning som betalas i form av
livränta	eller		sjukränta		tillhör	livränta	eller		sjukränta		tillhör
livförsäkring,			om	ersättningen		livförsäkring,			om	ersättningen
betalas från en livförsäkring, och						betalas från en livförsäkring, och
skadeförsäkring,			om	ersättningen		skadeförsäkring,			om	ersättningen
betalas	från	en skadeförsäkring.				betalas	från	en skadeförsäkring.
Om en sådan ränta har köpts i ett						Om en sådan ränta har köpts i ett
livförsäkringsföretag,				skall	den	livförsäkringsföretag,				ska	den
dock i detta företag höra till						dock i detta företag höra till
livförsäkring.						livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

2 kap.

1 §121F

Bilaga 6

En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse får bedriva verksamhet i Sverige

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- inspektionen från den behöriga

En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finans- inspektionen från den behöriga

4Senaste lydelse 2005:1123.

278

myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en under- rättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.

Utöver vad som anges i första stycket skall följande gälla beträffande en EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäk- ring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

myndigheten i försäkringsgivarens Bilaga 6 hemland tagit emot en under-

rättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.

Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en

EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäk- ring. Verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspek- tionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

3 kap.

2 §122F

Finansinspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-

försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Vad gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska

tjänstepensionsinstitut skall

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-

försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

När det gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänste- pensionsförsäkring och utländska

tjänstepensionsinstitut ska

5Senaste lydelse 2005:1123.

279

Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens eller tjänste- pensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensions- området samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om

tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- ningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen skall, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i

hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersätt- ningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänste- pensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i

hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

Bilaga 6

6 §123F

Om rättelse ändå inte sker, får

Finansinspektionen förbjuda

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finans- inspektionen förelägga försäk- ringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäk- ringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlands- myndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får

Finansinspektionen förbjuda

6Senaste lydelse 2005:1123.

280

försäkringsgivaren att fortsätta sin

Bilaga 6

marknadsföring och att ingå nya

försäkringsavtal om risker som är

belägna här i landet eller, när det

gäller livförsäkring, om försäk-

ringsåtaganden som skall fullgöras

ringsåtaganden som

ska

fullgöras

här i landet.

Innan ett förbud meddelas skall

Innan ett förbud meddelas, ska

inspektionen

underrätta

den

inspektionen

underrätta

den

behöriga myndigheten i försäk-

ringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga

myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att

hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen

får

Finansinspektionen

får

brådskande fall, och utan att den

utländska

behöriga

myndigheten

utländska

behöriga

myndigheten

underrättats,

även

förordna

ett

underrättats,

även

förordna

ett

ombud

att

på

försäkringsgivarens

ombud att

på

försäkringsgivarens

vägnar ta emot stämning och i

övrigt företräda denne när det

gäller

redan

meddelade

gäller

redan

meddelade

försäkringar.

Inspektionen

skall

försäkringar.

Inspektionen

ska

genast

införa

kungörelse

enligt

genast

införa

kungörelse

enligt

10 kap.

1 §

förordnandet.

10 kap.

1 §

förordnandet.

Till dess att en sådan kungörelse

har införts får en försäk-

ringstagare, om försäkringsgivaren

inte är en försäkringssamman-

slutning,

sätta

förfallna

slutning,

sätta

förfallna

försäkringspremier

hos

inspek-

försäkringspremier

hos

inspek-

tionen med samma verkan som om

de har betalats till försäkrings-

givaren.

Om en EES-försäkringsgivare

som

meddelar

tjänstepensions-

som

meddelar

tjänstepensions-

försäkring

överträder

sådana

försäkring

överträder

sådana

bestämmelser

som

anges

2 §

bestämmelser

som

anges

2 §

tredje stycket, skall Finans-

tredje

stycket,

ska

Finans-

inspektionen genast underrätta den

behöriga

myndigheten

behöriga

myndigheten

försäkringsgivarens hemland.

Om en EES-försäkringsgivare,

trots de åtgärder som vidtagits av

den

behöriga

myndigheten

den

behöriga

myndigheten

hemlandet, fortsätter att överträda

den

Sverige

tilllämpliga

den

Sverige

tilllämpliga

arbetsrätten

på

tjänstepensions-

arbetsrätten

på

tjänstepensions-

området,

får

Finansinspektionen

området,

får

Finansinspektionen

förbjuda

försäkringsgivaren

att

förbjuda

försäkringsgivaren

att

fortsätta

sin

marknadsföring

och

fortsätta

sin

marknadsföring

och

281

att ingå nya avtal om tjänste-			att ingå nya avtal om tjänste-
pensionsförsäkring	som	skall	pensionsförsäkring som ska full-
fullgöras här i landet. Innan ett			göras här i landet. Innan ett förbud
förbud meddelas skall inspek-			meddelas,		ska	inspektionen
tionen underrätta	den behöriga		underrätta den behöriga myndig-
myndigheten i försäkringsgivarens			heten	i	försäkringsgivarens
hemland.			hemland.

försäkringsgivarens hemland.
Det som sägs i femte–sjunde	Det som sägs i femte–sjunde
styckena om EES-försäkrings-	styckena om EES-försäkrings-
givare skall tillämpas på motsvar-	givare ska tillämpas på motsvar-
ande sätt beträffande utländska	ande sätt för utländska tjänste-
tjänstepensionsinstitut.	pensionsinstitut.

4kap. 2 a §

5 a §

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter om indelning

i försäkringsklasser när det gäller

koncession för återförsäkring.

5 kap.

1 §124F

En försäkringsgivare från tredje

land skall som säkerhet för direkt

land ska som säkerhet för

försäkringsrörelse

Sverige

försäkringsrörelse

Sverige

deponera

värdehandlingar

i en

deponera

värdehandlingar i

bank

eller

ett

kreditmark-

bank

eller

ett

kreditmark-

nadsföretag på det sätt och under

de villkor som Finansinspektionen

bestämmer.

Depositionen

skall

bestämmer.

Depositionen

ska

bestå

sådana

värdehandlingar

bestå

sådana

värdehandlingar

som

Finansinspektionen

har

som

Finansinspektionen

har

godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige

skall

försäkringsgivaren deponera

ska

försäkringsgivaren deponera

7Senaste lydelse 2004:436.

Bilaga 6

282

värdehandlingar till ett värde som

motsvarar 300 gånger det pris-

basbelopp enligt lagen (1962:381)

allmän försäkring som gällde

om allmän försäkring som gällde

då

ansökningen om

koncession

då

ansökningen

koncession

lämnades in till Finansinspek-

tionen.

4 §

Tillgångar som en försäk-

ringsgivare från tredje land har

deponerat

enligt

1–3 §§ får

deponerat

enligt

1–3 §§ får

användas endast för betalning av

sådana

på

försäkringsavtal

sådana

på

försäkringsavtal

grundade skulder som hänför sig

till

försäkringsgivarens

direkta

till

försäkringsgivarens

försäk-

försäkringsrörelse i Sverige.

ringsrörelse i Sverige.

5 §125F

En försäkringsgivare från tredje

land skall för sin direkta

land ska för sin försäkringsrörelse

försäkringsrörelse

Sverige

i Sverige redovisa försäkrings-

redovisa

försäkringstekniska

tekniska

avsättningar

och

avsättningar.

försäkrings-

utjämningsreserv

för

förlusttäck-

givares försäkringstekniska avsätt-

ning

enligt

12 kap.

9 a §

ningar skall motsvara de belopp

försäkringsrörelselagen

som behövs för att försäkrings-

(1982:713). En försäkringsgivares

givaren vid varje tidpunkt skall

försäkringstekniska

avsättningar

kunna uppfylla alla åtaganden som

ska motsvara de belopp som

skäligen kan förväntas uppkomma

behövs

för

att försäkringsgivaren

på grund av ingångna försäk-

vid varje tidpunkt ska kunna

ringsavtal. De försäkringstekniska

uppfylla

alla

åtaganden

som

avsättningarna

skall

motsvara

skäligen kan förväntas uppkomma

försäkringsgivarens

ansvarighet

på grund av ingångna försäk-

för

ringsavtal. De försäkringstekniska

avsättningarna

ska

motsvara

försäkringsgivarens

ansvarighet

för

1. försäkringsfall,

förvaltnings-

1. försäkringsfall,

förvaltnings-

kostnader

och

andra

kostnader

och

andra

kostnader

under resten av avtalsperioden för

löpande försäkringar i skade-

försäkringsrörelse

(ej

intjänade

försäkringsrörelse (ej

intjänade

premier och kvardröjande

risker)

premier

och kvardröjande

risker)

respektive

livförsäkringsrörelse

respektive

livförsäkringsrörelse

(livförsäkringsavsättning),

2. inträffade

oreglerade

försäk-

2. inträffade oreglerade

försäk-

ringsfall, kostnader för regleringen

8Senaste lydelse 1999:602.

Bilaga 6

283

av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,

5.förlustutjämning för kredit- försäkring som avses i 12 kap.

9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713) (utjämningsavsättning) upp till det belopp för avsättningens storlek som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf, och

6.fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade bär placer- ingsrisken för (fondförsäkrings- åtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken).

Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en

tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska avsätt- ningars innehåll och beräkning.

av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3.sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,


5. fondförsäkringar			som
försäkringstagarna eller			andra
ersättningsberättigade bär			placer-
ingsrisken	för	(fondförsäkrings-
åtaganden	där	försäkringstagaren

bär placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, ska endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den försäkringsgivarens försäkrings- tekniska avsättningar.

Avsättning för oreglerade skador ska beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäk- ringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en

tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättning- arnas innehåll och beräkning.

Bilaga 6

284

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande Bilaga 6 risker respektive livförsäkringsavsättning gäller 7 kap. 2 § försäkrings- rörelselagen.

8 §9

126F

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

De försäkringstekniska avsätt- ningarna och utjämningsreserven för kreditförsäkring enligt 5 § ska täckas med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 § första, tredje och fjärde styckena, 9 a–10 c, 10 e, 10 f, och 13 §§ samma lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser.

De tillgångar som används för skuldtäckning ska finnas i Sverige.

12 §127F

9Senaste lydelse 1999:602.

10Senaste lydelse 2004:436.

285

understiga

ett

minimibelopp

(garantibelopp). Tillgångar som en Bilaga 6

(garantibelopp). Tillgångar som en

försäkringsgivare deponerat i bank

eller kreditmarknadsföretag

enligt

eller kreditmarknadsföretag enligt

1–3 §§ ska beaktas vid bedömning

1–3 §§ skall beaktas vid bedöm-

av om kravet på garantibelopp är

ning av om kravet på garanti-

uppfyllt, dock högst till ett belopp

belopp är uppfyllt, dock högst till

som motsvarar hälften av det

ett belopp som motsvarar hälften

minsta beloppet för garanti-

av det minsta beloppet för

beloppet.

garantibeloppet.

De poster som ingår i kapital-

basen skall till ett belopp som

basen ska till ett belopp som minst

minst

motsvarar

solvens-

motsvarar

solvensmarginalen

marginalen finnas i ett land som

finnas i ett land som omfattas av

omfattas av avtalet om Europeiska

avtalet om Europeiska ekonomiska

ekonomiska

samarbetsområdet.

Dessa

poster

Dessa poster skall till ett belopp

ska till ett belopp som minst

som minst motsvarar en tredjedel

motsvarar

tredjedel

av solvensmarginalen

finnas i

solvensmarginalen

finnas

Sverige.

Bestämmelserna

att

Bestämmelserna

att

Finansinspektionen i vissa fall får

medge undantag från bestäm-

besluta

undantag

från

melserna

beräkning

bestämmelserna om beräkning av

solvensmarginalen

och

lokalise-

solvensmarginalen

och

lokalise-

ring av tillgångar finns i 16–18 §§.

13 §128F

Kapitalbasen

för

skadeförsäk-

Kapitalbasen

för

skadeförsäk-

ring får omfatta de poster som

framgår av 7 kap. 24 och 24 a §§

försäkringsrörelselagen

(1982:713).

För

skadeförsäkring

(1982:713).

För skadeförsäkring

beräknas solvensmarginalen enligt

och

återförsäkring

beräknas

7 kap. 25 § i den lagen. För skade-

solvensmarginalen

enligt

7 kap.

försäkring

beräknas

garanti-

25 §

den

lagen. För

direkt

beloppet till hälften av det belopp

skadeförsäkring

beräknas

garanti-

som

krävs

enligt

7 kap.

27 §

beloppet till hälften av det belopp

samma lag.

som

krävs

enligt

7 kap.

27 §

samma lag.

14 §129F

Kapitalbasen

för

livförsäkring

Kapitalbasen

för

livförsäkring

får omfatta de poster som framgår

av 7 kap. 22 och 24 a §§ samt 26 §

fjärde

stycket försäkringsrörelse-

fjärde

stycket

försäkringsrörelse-

lagen

(1982:713).

För livför-

lagen

(1982:713).

För

direkt

11Senaste lydelse 2006:538.

12Senaste lydelse 2006:538.

286

säkring

beräknas

solvens-

livförsäkring

beräknas

solvens-

marginalen

enligt

7 kap.

23 §

marginalen

enligt

7 kap.

23 §

samma

lag.

Garantibeloppet

för

samma lag.

Garantibeloppet

för

livförsäkring

skall

motsvara

livförsäkring

och

återförsäkring

hälften av det belopp som krävs

av skadeförsäkring ska

motsvara

enligt

7 kap.

26 §

försäkrings-

hälften av det belopp som krävs

rörelselagen.

tredjedel

enligt

7 kap.

26 §

försäkrings-

solvensmarginalen eller av garan-

rörelselagen.

tredjedel

tibeloppet, om det är större, skall

solvensmarginalen eller av garan-

motsvaras av poster som anges i

tibeloppet, om det är större, ska

7 kap.

22 §

första

stycket

1–3

motsvaras av poster som anges i

samma lag.

7 kap.

22 §

första

stycket

1–3

samma lag.

6 kap.

1 §130F

Finansinspektionen

skall

Finansinspektionen

ska

tillsyn över den verksamhet som

försäkringsgivare

från

tredje

land

försäkringsgivare

från tredje

land

bedriver i

Sverige.

Inspektionen

bedriver i

Sverige.

Inspektionen

skall utöva tillsyn över att

ska utöva tillsyn över att

verksamheten

bedrivs

i enlighet

verksamheten

bedrivs i

enlighet

med denna lag och andra

författningar

som

reglerar

författningar

som

reglerar

försäkringsgivarens

näringsverk-

försäkringsgivarens

näringsverk-

samhet. Inspektionen skall ha ett

samhet. Inspektionen ska ha ett

nära samarbete med andra länders

behöriga myndigheter.

behöriga

myndigheter

och

Europeiska

gemenskapernas

kommission.

7 kap.

7 §131F

Finansinspektionen skall anta ett

Finansinspektionen

ska anta ett

anbud

övertagande

anbud

övertagande

försäkringsbestånd om

1. den övertagande

försäkrings-

1. den övertagande

försäkrings-

givaren har den kapitalbas som

krävs sedan överlåtelsen beaktats,

krävs

sedan

överlåtelsen beaktats

varvid hänsyn tagits till sådant

och hänsyn tagits till sådant

undantag som kan ha medgivits i

undantag som kan ha beslutats i

enlighet med 5 kap. 16 §, och

2. behörig myndighet i det land

där åtagandet

skall

fullgöras,

där

åtagandet

ska

fullgöras,

samtycker

till

överlåtelsen

eller

samtycker

till

överlåtelsen

eller

inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäk-

13Senaste lydelse 1999:602.

14Senaste lydelse 1999:602.

Bilaga 6

287

ringsgivaren koncession att driva verksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig

myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES- land som övervakar försäk- ringsgivarens soliditet.

försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den

medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall lämnas.


ringsgivaren		koncession			att	driva Bilaga 6
verksamhet		i	Sverige,			ska
kapitalbasen		intygas		av	behörig
myndighet.			Med		behörig
myndighet avses i detta fall den
behöriga myndigheten i det EES-
land som övervakar försäk-
ringsgivarens soliditet.
Finansinspektionens				beslut att
anta ett anbud ska kungöras enligt
10 kap.	1 § 10.		När	ett		sådant
beslut kungörs,			övergår		ansvaret
för det överlåtna försäkrings-
beståndet	på		den	övertagande
försäkringsgivaren. Genom denna
försäkringsgivares försorg						ska

samtliga försäkringstagare och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den

medför. Finansinspektionen

beslutar på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, ska Finans- inspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

9kap. 8 §

Sedan

Finansinspektionen

Sedan

Finansinspektionen

bifallit ansökan om tillstånd till

överlåtelse av

försäkringsbestånd

överlåtelse

försäkringsbestånd

enligt 5 §, skall inspektionen utan

enligt 5 §, ska inspektionen utan

dröjsmål

kungöra

beslutet enligt

dröjsmål

kungöra

beslutet enligt

10 kap.

1 § 12.

När beslutet

10 kap.

1 § 12.

När beslutet

kungörs övergår ansvaret för det

överlåtna

försäkringsbeståndet

på

överlåtna

försäkringsbeståndet

på

den

övertagande

försäkrings-

den

övertagande

försäkrings-

givaren. De försäkringstagare och

livräntetagare

som berörs

livräntetagare

som berörs

överlåtelsen skall

underrättas

överlåtelsen

ska underrättas

288

den enligt 15 kap. 6 § försäkrings- rörelselagen (1982:713).

den enligt 15 kap. 6 § försäkrings-		Bilaga 6
rörelselagen (1982:713).
Om det i ett bestånd av
försäkring som överlåtits	ingår
risker som är belägna i eller
åtaganden som ska fullgöras i ett
annat EES-land, ska Finans-
inspektionen offentliggöra	den
beslutade överlåtelsen i det landet
enligt bestämmelserna där.	Om
överlåtelsebeslutet offentliggörs på
motsvarande sätt i det berörda
landet, behöver inspektionen	inte
offentliggöra beslutet där.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

289

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2007-11-01

Närvarande: Regeringsrådet Rune Lavin, justitierådet Marianne Lundius och regeringsrådet Karin Almgren.

Återförsäkring

Enligt en lagrådsremiss den 18 oktober 2007 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2.lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Tord Gransbo.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Direktivets genomförande

Lagrådet har vid sin granskning endast möjlighet att kontrollera om lagens bestämmelser korrekt återger vad direktivet påbjuder. Om en direktivbestämmelse inte skulle motsvaras av en föreskrift i lagen, kan denna i stället komma att tas in i en förordning eller myndighets föreskrifter. Till följd härav kan Lagrådet, som alltså är hänvisat till att enbart granska lagförslaget, inte veta om bestämmelsen senare skall komma till uttryck i en författning av lägre dignitet. Som ett exempel kan nämnas artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG. Denna artikel anger vilka uppgifter eller vilken dokumentation som skall finnas i en verksamhetsplan. De i artikeln uppställda kraven är inte tillgodosedda genom det aktuella lagförslaget men kan således i stället komma att ingå i en förordning eller myndighets föreskrifter.

Bemyndiganden

De båda lagförslagen innehåller uppenbarligen sådana föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Detta medför i sin tur att regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning kan meddela föreskrifter som ansluter till respektive lag (8 kap. 7 § första stycket 3 regeringsformen ”näringsverksamhet”). Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelse- lagen innehåller osedvanligt många bemyndiganden. Tillsammans med redan befintliga bemyndiganden rör det sig om nästan ett trettiotal. Dessa är utspridda över hela lagen, vilket gör det mycket svårt att få ett fast grepp om innehållet i den normgivningsmakt som överlåts på regeringen. Det vore rekommendabelt om bemyndigandena kunde samlas på ett ställe i lagen. Detta skulle antagligen underlätta för både en rättstillämpande myndighet och en enskild läsare. I sammanhanget kan nämnas att man i försäkringsrörelseförordningen (1982:790) valt att

Bilaga 7

290

samla reglerna om subdelegation till Finansinspektionen i särskilda Bilaga 7 paragrafer i slutet av förordningen (49 och 53 §§).

Finansinspektionens kompetens

Regler om rätt för Finansinspektionen att meddela beslut finns på samma sätt som beträffande bemyndigandena i ett stort antal i anslutning till de materiella föreskrifterna. Det skulle vara fullt möjligt att på endast ett eller få ställen föreskriva att beslutsmyndighet vid lagens tillämpning är Finansinspektionen.

Utan undantag har kompetensbestämmelserna formulerats sålunda att inspektionen ”får” meddela beslut. Formuleringen innebär att inspektionen kan välja om den skall meddela ett beslut eller inte. Uttryckssättet passar in på sådana fall där myndigheten kan komma att besluta åligganden eller ingrepp i enskildas rättssfär, och eftersom många av inspektionens beslut kan tänkas utgöra ett utflöde av inspektionens tillsynsbefogenheter kan bruket av ”får” vara berättigat. Det finns dock också beslut som är av gynnande karaktär. Även om det inte uttryckligen kommer att stå i lagtexten kan man anta att ett visst sådant beslut meddelas efter försäkringsgivarens ansökan. I ett sådant fall är det mindre lyckat att ordet ”får” används i kompetensbestämmelsen, eftersom inspektionen oavsett utgången i ärendet har att meddela ett beslut.

Användningen av ordet ”får” kan tillsammans med beskrivningen av vad
kompetensen innefattar stundom ge intrycket att det inte är fråga om
endast individuella beslut. Vid föredragningen av remissen har
framhållits att om det i förslaget anges att inspektionen ”får besluta”
endast beslut i det konkreta fallet avses. Vad som dock gör att en viss
osäkerhet inställer sig är att i vissa kompetensbestämmelser föreskrivs
uttryckligen att inspektionen i ”det enskilda fallet” får besluta på ett visst
sätt. Se t.ex. 7 kap. 2 § sjunde stycket, 9 § fjärde stycket, 23 § sjätte
stycket, 25 § tolfte stycket förslaget till lag	om	ändring i
försäkringsrörelselagen samt 5 kap. 1 § femte stycket och 7 kap. 12 §
fjärde stycket försäkringsrörelselagen i aktuell lydelse. Frågan är då vad
som gäller när bestämningen ”det enskilda fallet” inte används. Är någon
skillnad avsedd, eller vad? Under alla omständigheter vill Lagrådet
poängtera att direktdelegation av föreskriftsrätt till regeringen underställd
myndighet i princip inte är tillåten enligt regeringsformen.
Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
1 kap. 9 g §
Enligt den föreslagna paragrafen förstås med behörig myndighet i denna
lag Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som
utövar tillsyn över ett försäkringsföretag med huvudkontor inom EES.
Varken i lagen eller i lagförslaget används dock beteckningen "behörig
myndighet” för Finansinspektionen. När denna åsyftas anges helt enkelt
Finansinspektionen. Behörig myndighet betecknar i	lagen	enbart den	291

utländska myndighet inom EES som anges i definitionen. Det finns	Bilaga 7
således inte någon anledning att låta denna omfatta Finansinspektionen.
Man skulle egentligen kunna nöja sig med en definition i stil med den
som finns i 1 kap. 5 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Som jämförelse kan
nämnas att i försäkringsrörelselagen används flitigt epitetet
registreringsmyndigheten, vilket naturligtvis kräver det klargörande som
finns i 1 kap. 1 § femte stycket.
1 kap. 10 §
I sista stycket föreslås en föreskrift med lydelsen: ”Frågor enligt denna
paragraf prövas av Finansinspektionen”. Några frågor innehåller
knappast lagtexten. Däremot framgår det vilka slags beslut som kan
meddelas. Ordet ”frågor” bör bytas ut mot ordet ”beslut”. Egentligen
borde sista stycket formuleras om på följande sätt:
Finansinspektionen fattar beslut enligt denna paragraf. Regeringen
prövar dock ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig
vikt.
7 kap. 25 §
I det bemyndigande som finns i andra stycket ingår en villkorsbisats som
närmast för tankarna till att det skall vara fråga om vissa krav för det
särskilda fallet. Möjligen bör man överväga om det uppställda villkoret
är en nödvändig förutsättning för bemyndigandets utnyttjande. Om det
anses ha särskild betydelse kan detta uttryckas i motiveringen till
bestämmelsen.
Vad ovan sagts om kompetensbestämmelser med eller utan uttrycket ”i
ett enskilt fall” gör sig särskilt gällande beträffande föreskrifterna i tionde
och elfte styckena. I tionde stycket ges Finansinspektionen rätt att besluta
om användningen av vissa statistiska metoder. Enligt elfte stycket får
inspektionen ”i ett enskilt fall” besluta om vissa avdrag. Skillnaden i
uttryckssätt är påtaglig och kan lätt ge upphov till spekulationer om
huruvida den kompetens som tillskrivs inspektionen i tionde stycket
omfattar mer än individuella beslut.
7 kap. 26 §
Det bemyndigande som finns i andra stycket skall enligt sin lydelse
användas i ett visst syfte. Det tillhör inte vanligheterna att avsikten skall
vara bestämmande för rätten att utnyttja ett bemyndigande. Det kan
ifrågasättas om villkoret kommer att få någon praktisk betydelse.
Övergångsbestämmelserna punkten 2
Enligt den föreslagna bestämmelsen behöver ett försäkringsbolag, som
före den 10 december 2005 har beviljats koncession, inte tillämpa
bestämmelserna i 1 kap. 3 b § tredje stycket före den 11 december 2008.	292

Sistnämnda bestämmelse gäller enbart för återförsäkringsbolag. Med all Bilaga 7 sannolikhet är tanken att subjektet i övergångsbestämmelsen skall vara

ett försäkringsbolag som bedriver återförsäkringsverksamhet. Detta bör uttryckligen framgå av bestämmelsen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

5 kap. 8 §

I första stycket bör orden ”samma lag” utgå och ersättas med ”försäk- ringsrörelselagen (1982:713)”.

5 kap. 14 §

Eftersom remissen innebär att ett nytt tredje stycke kommer att införas i 7 kap. 26 § försäkringsrörelselagen, bör hänvisningen i första stycket till denna paragraf avse femte stycket och inte fjärde stycket.

Övergångsbestämmelserna punkten 2

I den senare delen av bestämmelsen föreskrivs att en försäkringsgivare från tredje land som ansökt om koncession senast den 1 oktober 2008 får fortsätta verksamheten till dess ansökan har prövats slutligt. Antagligen är det underförstått att om försäkringsgivaren skulle beviljas koncession försäkringsgivaren under alla omständigheter kan fortsätta sin verksamhet. Detta skulle kunna förtydligas i lagtexten genom följande tillägg:

–– – till dess ansökan har prövats slutligt utan att koncession har meddelats.

Lagrådet lämnar förslagen i övrigt utan erinran.

293

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 november 2007

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Olofsson, Odell, Ask,

Husmark Pehrsson, Leijonborg, Larsson, Erlandsson, Torstensson,

Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Malmström,

Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors

Föredragande: statsrådet Odell

Regeringen beslutar proposition 2007/2008:40 Återförsäkring.

294

Rättsdatablad

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EG-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om ändring i	1 kap. 8 a §, 2 a kap.	32005L0068
försäkringsrörelselagen	1 §, 7 kap. 1, 2, 10,
(1982:713)	10 c, 10 f, 10 g, 23, 25
	och 26 §§
Lag om ändring i lagen	5 kap. 5 §	32005L0068
(1998:293) om
utländska
försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts
verksamhet i Sverige

295