Regeringens proposition 2007/08:116

Rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens Prop.
verksamhet m.m. 2007/08:116

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 mars 2008

Fredrik Reinfeldt

Anders Borg

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, som i dag hänvisar till bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen (1998:204), tas in en egen rättelsebestämmelse, där ett av kriterierna för när en uppgift ska rättas är att den är missvisande i fråga om den registrerades vilja eller förmåga att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser. Det förutsätts att uppgifterna normalt ska kunna rättas genom s.k. blockering, och alltså inte behöva utplånas, vilket i många fall inte skulle vara lämpligt med tanke på databasernas funktion som diarium. För att Kronofogdemyndigheten inte ska behöva lämna ut blockerade uppgifter om de begärs utlämnade med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen föreslås vidare att det i sekretesslagen (1980:100) införs en särskild sekretessregel för blockerade uppgifter. Slutligen föreslås en ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) av innebörden att blockerade uppgifter ska gallras.

I propositionen föreslås vidare att Kronofogdemyndigheten ska ges möjlighet att hantera resterande småbelopp i allmänna mål genom att jämka förrättningskostnaderna så mycket som behövs för att huvudfordringen ska bli fullbetald, på samma sätt som redan i dag kan ske i enskilda mål. En beloppsgräns för jämkningen på 100 kronor föreslås.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2008.

1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 4
2 Lagtext .............................................................................................. 5
  2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om  
    behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens  
    verksamhet ......................................................................... 5

2.2Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).......................................................................... 7

2.3Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen

    (1973:1173)........................................................................ 9
  2.4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken ................ 10
3 Ärendet och dess beredning............................................................ 11
4 Rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet ....... 12
  4.1 Bakgrund .......................................................................... 12
    4.1.1 Nuvarande författningsreglering ..................... 12
    4.1.2 Kronofogdemyndighetens praxis i  
      rättelsefrågor ................................................... 12
    4.1.3 Vissa domstolsavgöranden.............................. 12
    4.1.4 Datainspektionens granskningar...................... 13
  4.2 Överväganden och förslag................................................ 14
    4.2.1 Olika perspektiv på behandlingen i  
      databaser.......................................................... 14
    4.2.2 Ett från handläggningsdatabasen avskilt  
      diarium? .......................................................... 15
    4.2.3 Ändrade kriterier för rättelse ........................... 16
    4.2.4 Metoden vid rättelse........................................ 20

4.2.5Sekretesskydd för blockerade uppgifter

m.m. .............................................................21

5 Hanteringen av småbelopp hos Kronofogdemyndigheten .............. 25
6 Ikraftträdande.................................................................................. 27
7 Ekonomiska konsekvenser.............................................................. 27
8 Författningskommentar................................................................... 29
  8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om  
    behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens  
    verksamhet ....................................................................... 29

8.2Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)........................................................................ 30

8.3Förslaget till lag om ändring i

  kreditupplysningslagen (1973:1173)................................ 31
8.4 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ............. 31
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Rättelse av uppgifter  
  i Kronofogdemyndighetens verksamhet ............................... 32
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser:  
  Finansdepartementets promemoria Rättelse av  
  uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet................ 33

Prop. 2007/08:116

2

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser: Riksskatteverkets Prop. 2007/08:116
  hemställan om ett tillägg i indrivningslagen ........................ 34
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................................ 35
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................................................ 41
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 2008 ........ 43

3

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2007/08:116

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet,

2.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3.lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

4.lag om ändring i utsökningsbalken.

4

2 Lagtext Prop. 2007/08:116

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

dels att 1 kap. 1 § och 3 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.

1 §TPF1FPT

Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet med utsökning och indrivning, skuldsanering, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i konkurs samt i annan verksamhet som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt sär-

skilda kriterier.  
Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§,
samt 2 kap. gäller även vid be- 2 kap. samt 3 kap. 3 a § gäller
handling av uppgifter om juridiska även vid behandling av uppgifter
personer och avlidna. om juridiska personer och avlidna.

3kap. 3 §

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller anslutande författningar.

1TP PT Senaste lydelse 2006:733.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller anslutande författningar.

3 a § Kronofogdemyndigheten ska på

begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana uppgifter som

1.inte har behandlats i enlighet med denna lag eller anslutande författningar, eller

2.är missvisande i fråga om den registrerades vilja eller förmåga

5

att uppfylla sina ekonomiska Prop. 2007/08:116 förpliktelser.

Om uppgifterna lämnats ut till tredje man, ska Kronofogdemyndigheten underrätta denne om åtgärd enligt första stycket, om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade kan undvikas på detta sätt. Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

6

2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen Prop. 2007/08:116
  (1980:100)    
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 19 § och 14 kap. 10 § sekretesslagen
  1    
(1980:100)TPF FPT ska ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

9kap.

19 §TPF2FPT

Sekretess gäller hos Kronofog- Sekretess gäller hos Kronofog-
demyndigheten i mål eller ärende demyndigheten i mål eller ärende
angående utsökning och indriv- angående utsökning och indriv-
ning samt i verksamhet enligt ning samt i verksamhet enligt
lagen (1986:436) om näringsför- lagen (1986:436) om näringsför-
bud, för uppgift om enskilds bud, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för- personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om det inte står klart att hållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men. närstående lider skada eller men.
Sekretessen gäller dock inte upp- Sekretessen gäller dock inte upp-
gift om förpliktelse som avses med gift om förpliktelse som avses med
den sökta verkställigheten – i ett den sökta verkställigheten
pågående mål, eller – i ett avslutat – i ett pågående mål, eller
mål, om verkställighet för annan – i ett avslutat mål, om verkstäl-
förpliktelse söks inom två år eller lighet för annan förpliktelse söks
om verkställighet tidigare sökts inom två år eller om verkställighet
och uppgiften inte är äldre än två tidigare sökts och uppgiften inte är
år.     äldre än två år.

Sekretess gäller inte heller beslut i ett mål eller ärende.

Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet för uppgift som har tillförts databasen.

Uppgift i mål, ärende eller verksamhet som avses i första–tredje styckena och som Kronofogdemyndigheten har beslutat att blockera med tillämpning av 3 kap. 3 a § lagen om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet omfattas av sekretess oavsett vad som föreskrivs i nämnda stycken. Vid tillämpning av första stycket andra meningen ska bortses från sökt

1TP PT Lagen omtryckt 1992:1474.

2TP PT Senaste lydelse 2006:697.

7

verkställighet beträffande vilken Prop. 2007/08:116 uppgiften blockerats.

Utan hinder av sekretessen får uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo år.

14kap.

10 §TPF3FPT

Myndighet får uppställa förbehåll, som inskränker enskild mottagares rätt att lämna uppgift vidare eller utnyttja uppgift, också när

1.myndigheten enligt 5 § lämnar sekretessbelagd uppgift till part, ställföreträdare, ombud eller biträde,

2.myndigheten med stöd av 7 § första stycket lämnar uppgift till någon som inte är knuten till myndigheten på det sätt som anges i 1 kap. 6 §,

3. myndigheten med stöd av 3. myndigheten med stöd av
7 kap. 1 a §, 9 kap. 1 § femte 7 kap. 1 a §, 9 kap. 1 § femte
stycket tredje meningen, 9 kap. 2 § stycket tredje meningen, 9 kap. 2 §
femte stycket, 9 kap. 17 § åttonde femte stycket, 9 kap. 17 § åttonde
stycket eller 9 kap. 19 § fjärde stycket eller 9 kap. 19 § femte
stycket lämnar uppgift till kon- stycket lämnar uppgift till kon-
kursförvaltare. kursförvaltare.  

Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig upplysning till part, ställföreträdare, ombud eller biträde.

Har förbehåll uppställts enligt Har förbehåll uppställts enligt
första stycket 2, skall i fråga om första stycket 2, ska i fråga om
förbehållet gälla vad som före- förbehållet gälla vad som före-
skrivs i 7 § tredje och fjärde skrivs i 7 § tredje och fjärde
styckena angående förbud att styckena angående förbud att
lämna ut eller utnyttja uppgift. lämna ut eller utnyttja uppgift.
Ett förbehåll enligt första stycket Ett förbehåll enligt första stycket
3 får inte innebära ett förbud att 3 får inte innebära ett förbud att
utnyttja uppgiften om den behövs utnyttja uppgiften om den behövs
för att förvaltaren skall kunna full- för att förvaltaren ska kunna full-
göra de skyldigheter som åvilar göra de skyldigheter som åvilar
honom eller henne i anledning av honom eller henne i anledning av
konkursen. konkursen.
Förordnande av regeringen eller Förordnande av regeringen eller
riksdagen för särskilt fall om riksdagen för särskilt fall om
undantag från sekretess för uppgift undantag från sekretess för uppgift
får förenas med villkor att för- får förenas med villkor att för-
behåll som anges i första stycket behåll som anges i första stycket
skall uppställas vid utlämnande av ska uppställas vid utlämnande av
uppgiften. uppgiften.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

3TP PT Senaste lydelse 2007:593.

8

2.3Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen Prop. 2007/08:116 (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En uppgift om en fysisk person skall gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare skall gallras senast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser. En uppgift om skuldsanering skall dock alltid gallras senast fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades eller, om en betalningsplan enligt skuldsaneringslagen (2006:548) löper under längre tid, senast den dag då planen löper ut.

En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten i dess verksamhet med indrivning och utsökning skall gallras när den inte omfattas av undantaget från sekretess i 9 kap. 19 § första stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100).

8§TPF1FPT

En uppgift om en fysisk person ska gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare ska gallras senast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser. En uppgift om skuldsanering ska dock alltid gallras senast fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades eller, om en betalningsplan enligt skuldsaneringslagen (2006:548) löper under längre tid, senast den dag då planen löper ut.

En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten i dess verksamhet med indrivning och utsökning ska gallras när den inte omfattas av undantaget från sekretess i 9 kap. 19 § första stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100). En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten ska också gallras när den har blockerats av Kronofogdemyndigheten med stöd av 3 kap. 3 a § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

1TP PT Senaste lydelse 2006:747.

9

Bestämmelserna i 2 och 3 §§,
4 § första stycket och 5 § om sökandens ansvar för förrättningskostnader gäller inte i allmänt mål.
Återstår endast ett obetydligt belopp att betala i ett allmänt eller enskilt mål om utmätning, får Kronofogdemyndigheten betala beloppet till sökanden genom att jämka förrättningskostnaderna i motsvarande mån.
2.4 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Prop. 2007/08:116
Härigenom föreskrivs att 17 kap. 4 och 13 §§ utsökningsbalken ska ha  
följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

17kap.

4 §TPF1FPT

Kronofogdemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala förrättningskostnaderna, om det finns särskilda skäl.

Återstår endast ett obetydligt belopp att betala i ett utsökningsmål, får kronofogdemyndigheten betala beloppet till sökanden genom att jämka förrättningskostnaderna i motsvarande mån.

13 §

Bestämmelserna i 2–5 §§ om sökandens ansvar för förrättningskostnader gäller ej i allmänt mål.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

1TP PT Senaste lydelse 1994:1983.

10

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2007/08:116

Skatteverket hemställde i en skrivelse till Finansdepartementet den 17 maj 2004 att 3 kap. 3 § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet (databaslagen), som i fråga om rättelse i dag endast hänvisar till rättelsebestämmelsen i personuppgiftslagen (1998:204), skulle byggas ut. Det skulle uttryckligen föreskrivas att rättelsebestämmelsen omfattar begreppet ”missvisande” och att bestämmelsen är tillämplig även på juridiska personer och avlidna.

I skrivelsen anfördes att det finns en oklarhet om hur långt rättelseskyldigheten enligt datasbaslagen och personuppgiftslagen sträcker sig jämfört med regleringen i den numera upphävda datalagen (1973:289). Konsekvenserna av denna oklarhet var enligt verket att ett inte obetydligt antal personer saknade möjlighet att få rättelse av missvisande uppgifter. De uppgifter det gällde var sådana som inte rätt återspeglade personens betalningsvilja. Till följd av att rättelse inte gjordes hade betalningsanmärkningar hos kreditupplysningsföretagen kvarstått, vilket medfört stora olägenheter för den enskilde.

Inom Finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till en fristående rättelsebestämmelse i databaslagen, en sekretessbestämmelse för uppgifter som rättats genom blockering och en ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) av innebörd att uppgifter som har hämtats in från Kronofogdemyndigheten och blockerats där ska gallras. En sammanfattning av förslaget finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Fi2004/2416). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.

I propositionen lämnas vidare ett förslag om hantering av resterande småbelopp hos Kronofogdemyndigheten. Det dåvarande Riksskatteverket hemställde i en skrivelse till Finansdepartementet den 17 april 2000 att det skulle införas en bestämmelse i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. om möjlighet att efterge småbelopp i allmänna mål. Riksskatteverkets förslag till lagtext finns återgivet i avsnitt 5. Förslaget har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Fi2000/588). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 februari 2008 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter.

Lagrådets granskning har lett till ett par redaktionella ändringar i förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

11

4 Rättelse av uppgifter i Prop. 2007/08:116
  Kronofogdemyndighetens verksamhet  

4.1Bakgrund

4.1.1Nuvarande författningsreglering

I lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet (databaslagen) regleras frågan om rättelse av uppgifter i dag på det sättet att det i 3 kap. 3 § hänvisas till personuppgiftslagen (1998:204). Enligt 28 § personuppgiftslagen är den personuppgiftsansvarige skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den lagen.

När det gäller att avgöra om uppgifter har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller inte kan vägledning hämtas från uppräkningen i 9 § den lagen av de grundläggande krav som ställs på behandlingen av personuppgifter. Av särskilt intresse i det här sammanhanget är punkt e, där det föreskrivs en skyldighet att se till att de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, och punkt g, som behandlar skyldigheten att se till att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. I punkt h föreskrivs vidare att den personuppgiftsansvarige ska se till att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Av anknytningen till personuppgiftslagen följer att rättelsebestämmelsen är direkt tillämplig bara i fråga om levande fysiska personer, och således inte i fråga om avlidna eller juridiska personer.

Hänvisningen till personuppgiftslagens rättelsebestämmelse gäller all behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

4.1.2Kronofogdemyndighetens praxis i rättelsefrågor

Hos Kronofogdemyndigheten har det, inte minst efter personuppgiftslagens ikraftträdande, utvecklats en restriktiv praxis när det gäller att rätta uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Detta motiveras främst av att databasen används för såväl målhantering som diarieföring.

Rättelsefrågan har bl.a. på grund av vad som nu har sagts kommit att prövas av domstol i ett relativt stort antal fall.

4.1.3Vissa domstolsavgöranden

Det finns ett antal avgöranden av bl.a. Regeringsrätten och kammarrätt som rör rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens databaser och som belyser vad som krävs för att uppgifter ska anses

12

inte ha behandlats i enlighet med personuppgiftslagen. Även om det, som också Skatteverket var inne på i sin skrivelse, inte är en på alla punkter entydig bild som framträder kan man ändå urskilja en huvudlinje. Den innebär att domstolarna följer vad Datainspektionen kallat verkställighetsmodellen (se nedan). Enligt denna ska uppgifterna rättas om det vid tidpunkten för överlämnandet till Kronofogdemyndigheten för indrivning inte fanns någon verkställbar fordran. Däremot har avgörandena gått i olika riktningar när det gäller verkan av att överlämnandet till Kronofogdemyndigheten inte på föreskrivet sätt har föregåtts av betalningsuppmaning.

De fall som har kommit under domstolarnas prövning har gällt allmänna mål.

4.1.4Datainspektionens granskningar

Datainspektionen (DI) har behandlat bl.a. rättelserutinerna hos kronofogdemyndigheterna dels i rapporten Missvisande uppgifter hos kreditupplysningsföretag (Datainspektionens rapport 2001:1), dels i promemorian Missvisande uppgifter hos kreditupplysningsföretag, uppföljning (promemoria 2004-02-25). Som nyss nämnts rör de fall där domstol har prövat rättelsefrågan allmänna mål och DI:s granskningar har omfattat även ett antal debiterande myndigheter. Det bör uppmärksammas att de redovisade granskningarna gjordes när det fortfarande fanns tio regionala kronofogdemyndigheter och inte som i dag en rikstäckande myndighet.

I rapporten från 2001 är en av slutsatserna att den överflyttning av rättelseansvaret som skett, från dåvarande Riksskatteverket till de (dåvarande) tio regionala kronofogdemyndigheterna, och inom dessa på vissa håll med fördelning på flera enheter, lett till att det i vart fall till en början varit svårt att uppnå en enhetlig rättstillämpning. Det sägs också att de större myndigheterna försökt komma till rätta med problemet genom att centralisera rättelsehanteringen och att arbetet därigenom i fortsättningen kan inriktas på att få en enhetlig handläggning av ärenden i landet. DI säger sig ha konstaterat att det för vissa situationer råder olika uppfattningar mellan olika regioner om det finns skäl att rätta en restföring. Vidare pekas i rapporten på vissa tekniska problem och brister i påminnelserutinerna.

I promemorian från 2004 sägs sammanfattningsvis att det vid inspektionen har framkommit att olika kronofogdemyndigheter tolkar innebörden av rättelseskyldigheten enligt 28 § personuppgiftslagen på olika sätt, och att även domstolarnas praxis i denna fråga synes variera. Sålunda anser, sägs det, Kronofogdemyndigheten i Stockholm att förutsättningarna för rättelse ändrats när personuppgiftslagen ersatte datalagen, och myndigheten rättar inte längre uppgifter som visserligen är missvisande, men inte felaktiga i förhållande till databasens ändamål. DI är av en annan uppfattning och menar att förutsättningarna för rättelse i princip inte ändrats, utan att uppgifter som är objektivt missvisande i förhållande till ändamålet med behandlingen också är att anse som felaktiga i personuppgiftslagens mening och därför ska rättas.

Prop. 2007/08:116

13

4.2Överväganden och förslag

Dagens situation vad gäller rättelse i Kronofogdemyndighetens databaser är enligt regeringens mening inte tillfredsställande. Att förekomma med mål som registrerats i utsöknings- och indrivningsdatabasen kan, med tanke på uppgifternas spridning och användning utanför Kronofogdemyndigheten, få långtgående konsekvenser för den enskilde. Det är mot den bakgrunden inte rimligt att behöva figurera med sådana uppgifter i fall där det inte behöver ha förelegat någon verklig vare sig ovilja eller oförmåga att betala.

Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande lagändringar som väntas innebära vissa ytterligare begränsningar i möjligheterna att använda uppgifter i kreditupplysningsverksamhet. Det arbetet har dock delvis ett annat syfte och en annan inriktning än det som redovisas här, och de förslag som Justitiedepartementet väntas lägga fram kan bara till viss del lösa de problem som diskuteras här.

4.2.1Olika perspektiv på behandlingen i databaser

Som har redovisats i avsnitt 4.1.1 ska uppgifter rättas om de inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen. För att uppgifterna ska anses ha behandlats i enlighet med personuppgiftslagen krävs bl.a. att de är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. Det krävs också att uppgifterna är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen. Som Regeringsrätten konstaterat i ett par av sina domar är det sällan komplicerat att fastställa att en uppgift är oriktig till sitt innehåll – t.ex. att ett personnummer är felaktigt återgivet. Bedömningen av om i och för sig riktiga personuppgifter behandlats i strid med personuppgiftslagen kan emellertid erbjuda större svårigheter. Frågan om en uppgift i utsöknings- och indrivningsdatabasen som i sig överensstämmer med de faktiska förhållandena ändå utgör en otillåten behandling enligt personuppgiftslagen borde enligt Regeringsrättens mening bedömas bl.a. mot bakgrund av ändamålen med databasen och vilka uppgifter som får behandlas.

Eftersom rättelsefrågor alltså ska bedömas bl.a. mot bakgrund av ändamålen med en databas finns det anledning att något uppehålla sig vid de olika perspektiv som kan anläggas på behandlingen av uppgifter i främst utsöknings- och indrivningsdatabasen. Den nuvarande situationen får antas ha uppkommit till stor del just på grund av att det finns flera perspektiv som kan anläggas.

I ett diarieperspektiv skulle man något tillspetsat kunna säga att alla uppgifter är riktiga som på ett korrekt sätt avspeglar något som faktiskt har hänt hos den diarieförande myndigheten. Ett exempel på vad som skulle kunna utgöra undantag från detta är att en ansökan av misstag har registrerats med angivande av felaktiga uppgifter om identiteten för den som avses med ansökan.

I ett mål- eller ärendehanteringsperspektiv borde det finnas utrymme för att anse uppgifter som felaktiga i ytterligare situationer. Det tydligaste exemplet är att det visserligen har kommit in en ansökan till Kronofogdemyndigheten om utmätning men att ansök-

Prop. 2007/08:116

14

ningen redan från början har varit felaktig därför att det vid den tidpunkt när den gjordes inte fanns någon verkställbar fordran. Det kan t.ex. vara så att fordringen redan har betalats till sökanden men att betalningen av någon anledning inte har noterats. Det kan också vara på det sättet att det inte finns något verkställbart beslut. Som redan framgått har domstolarna ansett att uppgiften i sådana fall ska rättas.

En annan omständighet som skulle kunna föranleda att en uppgift anses felaktig eller åtminstone missvisande är att det visserligen har förelegat en fordran men att det inte har funnits förutsättningar för att överlämna denna till Kronofogdemyndigheten för indrivning, därför att kravet på att detta ska föregås av en betalningsuppmaning inte är uppfyllt. Det synsätt som kan utläsas av Regeringsrättens avgöranden är att det krävs att betalningsuppmaning har skickats, låt vara att det inte kan krävas att den i det enskilda fallet har nått gäldenären.

Det finns alltså en viss motsättning mellan olika tänkbara perspektiv på (eller ändamål med) behandlingen av uppgifter. Detta förhållande har också, som redan nämnts i redogörelsen för Datainspektionens granskningar, kommit till uttryck genom olikheter i de dåvarande tio regionala kronofogdemyndigheternas sätt att se på rättelsefrågan. Den hårdaste tillämpningen skulle kunna betecknas som diariemodellen, och den mjukaste som missvisandemodellen, eftersom den ligger nära tillämpningen under datalagens tid när det uttryckligen föreskrevs att missvisande uppgifter skulle rättas. Mellan dessa ytterligheter har Datainspektionen kunnat urskilja vad som skulle kunna kallas verkställighetsmodellen, dvs. man rättar om det vid tidpunkten för överlämnande för indrivning inte fanns någon verkställbar fordran.

4.2.2Ett från handläggningsdatabasen avskilt diarium?

Samtidigt som möjligheterna till rättelse alltså bör förbättras finns det onekligen ett behov för Kronofogdemyndigheten av att kunna behålla uppgifter som krävs för att myndigheten ska ha tillgång till ett fullständigt diarium, där man kan söka information om alla ansökningar som har givits in till myndigheten.

Frågan är om problemet skulle kunna lösas genom att behandlingen renodlas så att vissa mycket grundläggande uppgifter behandlas i ett särskilt diarium och de mera ingående och känsligare uppgifterna i en från diariet avskild databas för målhantering.

Här finns det emellertid ett problem. Det har att göra med att även uppgifter i diariet, för att fylla någon som helst funktion och för att uppfylla kraven i 15 kap. sekretesslagen (1980:100) på myndigheters diarieföring, måste vara tillräckliga för att den person som avses med uppgifterna ska kunna identifieras. Därmed kan, sett ur den berörda personens perspektiv, skadan redan vara skedd. Det förhållandet att en person alls förekommer hos Kronofogdemyndigheten torde nämligen i många fall vara tillräckligt för att personen ska vägras t.ex. en kredit, ett hyresavtal eller ett telefonabonnemang.

En renodling av behandlingen framstår mot bakgrund av vad som nu har sagts inte i sig som någon framkomlig väg för att lösa

Prop. 2007/08:116

15

problemen. En lösning bör i stället sökas i en ändrad utformning av kravet på rättelse, samtidigt som databasens olika funktioner beaktas.

4.2.3Ändrade kriterier för rättelse

Regeringens förslag: Kriterierna för rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet ändras på det sättet att uppgifter ska rättas bl.a. i det fallet att de är missvisande i fråga om den registrerades vilja eller förmåga att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser. En från personuppgiftslagens reglering fristående rättelsebestämmelse tas in i en ny paragraf, 3 kap. 3 a §, i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet (databaslagen). I likhet med vad som gäller enligt 28 § personuppgiftslagen (1998:204) stadgas en skyldighet att underrätta tredje man till vilken en uppgift lämnats ut om rättelsen. I databaslagen görs vidare en ändring för att det tydligt ska framgå att rättelsebestämmelsen är tillämplig även på uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Promemorians förslag överensstämmer i stort med regeringens. Remissinstanserna: Justitieombudsmannen ifrågasätter om den

föreslagna lagändringen i sig är tillräcklig och understryker vikten av att Kronofogdemyndigheten i framtiden anlägger ett individperspektiv på rättelsefrågorna. Datainspektionen anser att det är bra att det klarläggs att Kronofogdemyndigheten ska rätta missvisande uppgifter men framhåller att den anser att den föreslagna bestämmelsen endast är ett förtydligande av vad som redan gäller enligt 9 § personuppgiftslagen. Vidare anser Datainspektionen att det bör tydliggöras att missvisandebedömningen ska ske utifrån ett ”spridningsändamål”, och att det därför bör framgå av den föreslagna 3 a § att rättelse av missvisande uppgift ska ske i förhållande till databasens sekundära ändamål. Datainspektionen påpekar också att blockering är en lämplig rättelsemetod bara under förutsättning att information om en blockerad uppgift inte kan åtkommas, direkt eller indirekt, av tredje man. Kronofogdemyndigheten tillstyrker i huvudsak förslaget men har synpunkter på den närmare utformningen av rättelsebestämmelsen. Enligt myndigheten bör orden ”missvisande i förhållande till ändamålet med behandlingen” bytas ut mot enbart ”missvisande”. Skälet för detta är att ett av ändamålen med behandlingen är diarieföring och att uppgiften om att en ansökan har kommit in, även om det finns omständigheter som medför att någon ansökan inte borde ha gjorts, knappast kan anses missvisande i förhållande till just detta ändamål. Kronofogdemyndigheten pekar vidare på att uppgifter kan komma att bedömas som missvisande även om de bakomliggande omständigheterna inte är sådana att de utgör hinder mot verkställighet. Det skulle alltså kunna bli aktuellt att blockera uppgifter under pågående verkställighet, vilket skulle orsaka problem för handläggarna och vara svårförståeligt för den registrerade och för allmänheten. Centrala studiestödsnämnden, Vägverket, Företagar- Förbundet och Dun & Bradstreet Sverige AB understryker vikten av

Prop. 2007/08:116

16

att även andra än den registrerade får möjlighet att initiera rättelse. Vägverket anser också att det bör finnas en skyldighet för Kronofogdemyndigheten att, när den funnit att en uppgift är missvisande, underrätta den som har lämnat uppgiften till Kronofogdemyndigheten om detta så att uppgiften kan rättas även hos denne. Även Skatteverket ifrågasätter om det inte bör finnas en sådan skyldighet.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Beträffande utformningen av kriterierna för rättelse redovisas i promemorian två olika lösningar som övervägts. Den ena är att återinföra begreppet ”missvisande” i lagstiftningen. Mot den lösningen kan, sägs det i promemorian, tyckas tala att man vid personuppgiftslagens tillkomst gjorde bedömningen att rättsläget inte förändrades genom att man i den nya lagen, i motsats till vad som gällde enligt datalagen, inte använde detta begrepp. I propositionen med förslag till personuppgiftslagen uttalas att det är svårt att se att det i praktiken skulle kunna förekomma fall där en personuppgift med hänsyn till ändamålen med behandlingen skulle vara objektivt sett missvisande men inte felaktig eller ofullständig (prop. 1997/98:44, s. 63). Det framgår också att det egentliga skälet till att begreppet missvisande inte används i lagen är att detta begrepp inte förekommer i det genom personuppgiftslagen genomförda EG-direktivet, det s.k. dataskyddsdirektivet. De krav som ställs upp i personuppgiftslagen, främst kravet att uppgifter ska vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen måste, sägs det, läsas mot bakgrund av vad som nu har sagts.

Åandra sidan, sägs det i promemorian, får det genom vad som har redovisats tidigare i denna anses vara ganska väl dokumenterat att det åtminstone i Kronofogdemyndighetens verksamhet faktiskt har skett en förändring i rättstillämpningen som ett resultat av att begreppet ”missvisande” utmönstrats.

Den andra lösningen som redovisas i promemorian är att utforma bestämmelsen på ett sätt som nära anknyter till Kronofogdemyndighetens verksamhet. Det skulle t.ex. kunna föreskrivas att uppgifter ska rättas bl.a. om de är ägnade att leda till ett ogrundat ifrågasättande av den registrerades vilja eller förmåga att göra rätt för sig. En risk med en så snävt utformad bestämmelse är dock, sägs det, att det inte kan uteslutas att en del uppgifter som måste anses som missvisande skulle kunna falla utanför dess tillämpningsområde.

Övervägandena i promemorian utmynnar i att man stannar för att föreslå den förstnämnda lösningen, dvs. att i fråga om Kronofogdemyndighetens verksamhet återinföra kriteriet ”missvisande”. Regeringen instämmer i att detta är den lösning som bör väljas. Samtidigt anser regeringen att det bör preciseras i vilket avseende uppgifterna ska vara missvisande.

Det kan naturligtvis diskuteras om förslaget innebär en utvidgning av skyldigheten att vidta rättelse, eller bara ett förtydligande av vad som gäller redan i dag. Det viktigaste är emellertid att ändringen, tillsammans med den utbyggnad av sekretesskyddet som föreslås, banar väg för en tillämpning som tillgodoser såväl kraven på Kronofogdemyndighetens diarieföring som de enskildas berättigade krav på

Prop. 2007/08:116

17

att inte behöva förekomma med uppgifter som ger ett i sak ogrundat intryck av bristande vilja eller förmåga att göra rätt för sig. Regeringen gör bedömningen att någon ytterligare lagstiftningsåtgärd inte behövs i fråga om rättelseskyldigheten. Däremot kan det självfallet, vilket är viktigt att betona inte minst mot bakgrund av vad Justitieombudsmannen anfört, behövas informations- och utbildningsinsatser inom Kronofogdemyndigheten för att bestämmelserna ska få den tillämpning som är avsedd.

Rättelse utan begäran av den som uppgiften rör

Flera remissinstanser har anfört att frågan om rättelse bör kunna tas upp utan att den som uppgifterna avser begär detta. De i personuppgiftslagen (och det bakomliggande EG-direktivet) uppställda grundläggande kraven på behandlingen innebär bl.a. att den personuppgiftsansvarige är skyldig att vidta alla rimliga åtgärder för att utplåna eller rätta sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga i förhållande till de ändamål för vilka uppgifterna behandlas (jfr prop. 1997/98:44, s. 87). Det kan enligt regeringens mening inte råda något tvivel om att dessa krav gäller även i Kronofogdemyndighetens verksamhet, utan hinder av att det nu införs en från personuppgiftslagens reglering fristående rättelsebestämmelse. Inget hindrar alltså Kronofogdemyndigheten från att ta upp en fråga om rättelse ex officio eller på begäran av exempelvis en debiterande myndighet från vilken uppgifterna härrör.

Den närmare utformningen av rättelsebestämmelsen m.m.

Beträffande det som Datainspektionen och Kronofogdemyndigheten anfört om den närmare utformningen av bestämmelsen gör regeringen följande bedömning.

Ändamålet med behandlingen kan vara primärt eller sekundärt. Med primära ändamål avses sådana där behandlingen behövs för olika verksamheter hos Kronofogdemyndigheten, bl.a. utsökning och indrivning samt betalningsföreläggande och handräckning. Om man bortser från det underliggande diarieföringsändamålet återstår alltså syftet att behandla uppgifterna för dessa verksamhetsändamål. Om formella krav som ska föregå en verkställighets- eller indrivningsåtgärd – tex. en betalningsuppmaning före indrivning eller åberopande av en verkställbar exekutionstitel – inte har uppfyllts, eller det visar sig att t.ex. en sådan betalningsuppmaning rent faktiskt inte har nått mottagaren, bör uppgiften om ansökan kunna anses missvisande i ett fall när den enskilde har både förmåga och vilja att göra rätt för sig. Uppgiften i databasen ger nämligen intryck av motsatsen, och ändamålet med behandlingen är i förlängningen att åstadkomma en verkställighetsåtgärd eller en indrivningsåtgärd gentemot den som inte vill eller saknar förmåga att uppfylla sina förpliktelser.

Trots det som nu har sagts gavs bestämmelsen, främst med anledning av vad Datainspektionen och Kronofogdemyndigheten anfört i sina remissvar, i lagrådsremissen en något annan utformning

Prop. 2007/08:116

18

än den som föreslagits i promemorian (se bilaga 4). Syftet med den ändrade utformningen var att så långt möjligt undanröja risken att en uppgift skulle kunna bedömas inte vara missvisande bara därför att den kunde anses vara i någon mening korrekt i ett renodlat diarieperspektiv. Som Lagrådet påpekat (se bilaga 5) finns det emellertid en risk att den i lagrådsremissen föreslagna lagtexten inte skulle leda till det önskade resultatet. Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning. Bestämmelsen har därför i enlighet med Lagrådets förslag utformats på det sättet att Kronofogdemyndigheten ska rätta bl.a. uppgifter som är missvisande i fråga om den registrerades vilja eller förmåga att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser.

Med anledning av vad Kronofogdemyndigheten anfört om blockering av uppgifter under pågående verkställighet vill regeringen understryka att det inte bör komma i fråga att blockera uppgifter om en fordran som är verkställbar och inte har reglerats. Underlåter gäldenären att reglera mellanhavandet får uppgiften härigenom anses ha upphört att vara missvisande.

Den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 3 § databaslagen innehåller en hänvisning till personuppgiftslagen i fråga om såväl rättelse som skadestånd. Bestämmelsen, som bör behållas i fråga om skadestånd, gäller bara i fråga om personuppgifter. Det finns enligt regeringens mening inte någon anledning att göra denna bestämmelse tillämplig även på uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Underrättelse till tredje man m.m.

Rättelsebestämmelsen bör i likhet med bestämmelsen i personuppgiftslagen kompletteras med en skyldighet för Kronofogdemyndigheten att, med vissa begränsningar, underrätta tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om att rättelse vidtagits, om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade skulle kunna undvikas genom en sådan underrättelse.

Vad gäller underrättelse till den som lämnat en uppgift som senare bedömts vara missvisande har regeringen förståelse för Vägverkets och Skatteverkets synpunkter. Det är givetvis önskvärt att den som uppgiften härrör från får del av Kronofogdemyndighetens bedömning. Eftersom det regelmässigt torde röra sig om myndigheter utgår emellertid regeringen från att lämpliga rutiner kan bestämmas i samråd mellan dessa och Kronofogdemyndigheten och att någon författningsreglering inte är nödvändig.

Med anledning av synpunkter från vissa av remissinstanserna vill regeringen slutligen framhålla att den föreslagna rättelsebestämmelsen avser inte bara verkställighet och indrivning utan även andra verksamheter hos Kronofogdemyndigheten.

Den nya rättelsebestämmelsen bör placeras i en ny paragraf, 3 kap.

3 a §, i databaslagen. Denna paragraf bör tas med i uppräkningen i 1 kap. 1 § andra stycket samma lag av vilka bestämmelser som gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Prop. 2007/08:116

19

4.2.4 Metoden vid rättelse Prop. 2007/08:116

Regeringens bedömning: Utplåning kommer normalt inte att komma i fråga när det gäller missvisande uppgifter. I stället kommer blockering att vara den huvudsakliga rättelsemetoden.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Vägverket och Radiotjänst i Kiruna AB är

positiva till att missvisande uppgifter blockeras, snarare än att de utplånas. Inga andra remissinstanser har särskilt tagit upp denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: När det gäller metoden vid rättelse ger bestämmelsen i 28 § personuppgiftslagen vissa valmöjligheter:

–uppgifterna kan få stå kvar men i rättat skick,

–de kan blockeras, vilket innebär att uppgifterna ”ska vara förknippade med information om att de är spärrade och om anledningen till spärren och att personuppgifterna inte ska lämnas ut till tredje man annat än med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen”, och

–uppgifterna kan utplånas.

Som domstolarna har konstaterat är det i princip den personuppgiftsansvarige som själv får välja metod (jfr även prop. 1997/98:44, s. 87).

Domstolarna har i flera fall, där det rört sig om registrering av indrivningsuppdrag som på grund av bakomliggande omständigheter varit felaktiga i sak, gjort bedömningen att det inte skulle vara tillfyllest att låta uppgifterna stå kvar i rättat skick, utan att det som återstått varit blockering eller utplåning. Om behandlingen av uppgifter hos Kronofogdemyndigheten ska fylla bl.a. funktionen som diarieföring är det uppenbart att det i många fall är uteslutet att använda metoden utplåning.

Det som nu har sagts leder fram till slutsatsen att blockering är den rättelsemetod som normalt bör komma till användning hos Kronofogdemyndigheten när det gäller uppgifter som är missvisande men inte är felaktiga i ett rent diarieperspektiv. Är uppgifterna felaktiga även i ett diarieperspektiv bör det normalt inte finnas något hinder mot att de i stället utplånas. Det finns dock ingen anledning att vid införandet av en särskild reglering av rättelse i Kronofogdemyndighetens databaser uttryckligen föreskriva att den ena eller den andra metoden ska användas. I likhet med vad som gäller enligt personuppgiftslagen bör det överlåtas åt myndigheten att avgöra detta, med utgångspunkt från skälen för rättelsen.

20

4.2.5Sekretesskydd för blockerade uppgifter m.m.

Regeringens förslag: En bestämmelse om absolut sekretess för uppgifter som har blockerats införs i 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100). Vid tillämpning av den s.k. tvåårsregeln i samma paragraf ska bortses från ansökningar om verkställighet beträffande vilka uppgifterna har blockerats. För blockerade uppgifter ska gälla samma rutin för underrättelse till kreditupplysningsföretagen som för uppgifter som omfattas av den s.k. tvåårsregeln. Uppgifter som har inhämtats från Kronofogdemyndigheten och blockerats där ska gallras av kreditupplysningsföretagen. En bestämmelse om detta ska införas i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Datainspektionen tar upp ett problem som har

observerats i samband med granskningar rörande missvisande uppgifter hos Kronofogdemyndigheten. Det har visat sig att utomstående på indirekt väg har fått kännedom om att det finns uppgifter om en person genom att fråga om personen förekommer hos myndigheten eller inte. Myndigheten har kunnat svara antingen att personnumret (dvs. personen) inte förekommer eller att det inte finns någon skuld registrerad. Genom den sistnämnda typen av svar har det röjts att det finns uppgifter om personen, låt vara att de är sekretesskyddade. Det torde i så fall ha rört sig om uppgifter som omfattas av den s.k. tvåårsregeln. Om denna möjlighet att kringgå sekretessen fortfarande finns anser Datainspektionen att blockering inte är en effektiv metod utan att uppgifterna i stället bör utplånas. Kronofogdemyndigheten emotser lagstiftningsåtgärder så att det införs ett sekretesskydd för blockerade uppgifter även i andra delar av myndighetens verksamhet än utsökning och indrivning, t.ex. i den summariska processen. Även Svenskt Näringsliv pekar på ett behov av sekretesskydd för uppgifter i den summariska processen. Radiotjänst i Kiruna AB tillstyrker den föreslagna sekretessregeln. Skatteverket påpekar att uppgiften om att en fordran har överlämnats till Kronofogdemyndigheten inte omfattas av sekretessen på skatteområdet. Inga andra remissinstanser tar särskilt upp denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Blockering syftar till att förhindra annat utlämnande av uppgifter än sådant utlämnande som sker på en begäran med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen (offentlighetsprincipen). Utlämnande av uppgifter i elektronisk form kan inte begäras med stöd av offentlighetsprincipen. Som anförs i promemorian torde alltså redan blockeringen i sig leda till att en uppgift inte kommer att användas i kreditupplysningsverksamhet i någon större utsträckning, eftersom kreditupplysningsföretagens inhämtande av uppgifter regelmässigt sker på elektronisk väg. För att blockering ska bli fullt effektiv som rättelsemetod krävs det emellertid att myndigheten har möjlighet att vägra lämna ut den blockerade uppgiften även för det fall att den begärs utlämnad på annat sätt, och då med åberopande av offentlighetsprincipen. En ordning där myndigheten inte har möjlighet att vägra utlämnande i denna situation skulle bl.a. kunna medföra att uppgifter i ökad utsträckning begärs

Prop. 2007/08:116

21

direkt hos Kronofogdemyndigheten även när syftet är att göra en Prop. 2007/08:116
kreditvärdighetsbedömning. Regeringen instämmer därför i slutsatsen  
i promemorian att det behövs en sekretessregel som komplement till  
rättelsebestämmelsen. Regeln bör ha som utgångspunkt att Kronofog-  
demyndigheten har beslutat om blockering av en uppgift. I praktiken  
torde det bli mycket sällsynt att det uppkommer fråga om att lämna ut  
en blockerad uppgift i någon annan form än genom en utskrift från  
databasen, t.ex. i form av kopia av en handling i en fysisk akt. Det  
främsta skälet till detta är att det i de fall en uppgift har blockerats  
vanligen inte har hunnit bildas någon akt i traditionell mening.  
Med anledning av vad Datainspektionen anfört om möjligheten att  
kringgå sekretesskyddet kan konstateras att det här onekligen finns en  
svårighet. Även om de enda uppgifter som finns om en person är  
blockerade sådana kan myndigheten på en fråga om detta inte förneka  
att det finns uppgifter om personen. Det bästa myndigheten kan göra i  
den situationen är enligt regeringens mening att i stället så tydligt som  
möjligt upplysa om att uppgifter finns men att de är blockerade och  
att skälet till det är att de är felaktiga eller missvisande, samt att  
uppgifterna skyddas av sekretess enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen på  
grund av blockeringen. På det sättet bör enligt regeringens mening  
skadan för den som avses med uppgifterna kunna minimeras.  
Sekretessens omfattning och styrka  
Frågan är vilken omfattning och styrka en sekretessregel för  
blockerade uppgifter ska ha. Sekretessen i Kronofogdemyndighetens  
verksamhet med utsökning och indrivning regleras i 9 kap. 19 §  
sekretesslagen. Från sekretesskyddet undantas i dag dels uppgift om  
förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten, dels beslut i ett  
mål eller ärende. Det förstnämnda undantaget gäller  
– i pågående mål och,  
– såvitt gäller avslutade mål, om verkställighet för annan förplik-  
telse söks inom två år eller om verkställighet tidigare sökts och  
uppgiften inte är äldre än två år (”tvåårsregeln”).  
Tvåårsregeln kom till 2001 och syftade till att skydda uppgifter om  
enstaka betalningsförsummelser, som inte kunde ses som tecken på  
någon verklig oförmåga eller ovilja att betala. Den ger ett skydd i  
sådana fall där fordringen har betalats fullt ut eller ansökningen  
återkallats av någon annan anledning, utan att någon exekutiv åtgärd  
har behövt vidtas. Om det däremot har vidtagits någon sådan åtgärd  
finns inte något sekretesskydd för uppgifter om detta, eftersom  
uppgifter om beslut i ett mål eller ärende alltid är undantagna från  
sekretessen.  
Vissa fall där uppgifterna kan anses vara missvisande är säkert  
sådana som har kommit att omfattas av sekretesskyddet efter 2001 års  
lagändring. Det gäller dock inte alla fall. Om en person t.ex. inte har  
nåtts av avier eller betalningsuppmaning på grund av att en  
debiterande myndighet inte har tillgång till personens adress i utlandet  
ligger det nära till hands att Kronofogdemyndigheten kan hinna fatta  
något beslut som registreras, innan fordringen betalas så att målet kan  

22

avslutas. En sekretessregel för uppgifter som blockerats måste därför, för att fylla den avsedda funktionen, omfatta även uppgifter om beslut i målet eller ärendet.

När det sedan gäller sekretessens styrka kan det knappast komma i fråga att göra en sekretessregel för blockerade uppgifter beroende av ett skaderekvisit. Är uppgifterna felaktiga eller missvisande bör de omfattas av ett absolut sekretesskydd. Eftersom det här är fråga om felaktiga (missvisande) uppgifter som blockeras för att skydda den enskilde får insynsintresset beträffande dessa uppgifter anses vara minimalt.

Uppgifters användning i kreditupplysningsverksamhet

Beträffande kreditupplysningsverksamhet finns en bestämmelse i 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173) som ålägger kreditupplysningsföretagen att gallra uppgifter som har inhämtats från utsöknings- och indrivningsdatabasen, när de inte längre omfattas av undantaget från sekretess. För att detta ska ske finns redan i dag rutiner för underrättelse från Kronofogdemyndigheten om uppgifter som har kommit att omfattas av tvåårsregeln. En föreskrift om underrättelseskyldighet i bl.a. denna situation finns i 4 kap. 6 § utsökningsförordningen (1981:981). Underrättelseskyldigheten omfattar uppgifter med sekretesskydd inte bara enligt tvåårsregeln, utan enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen i dess helhet, och blir alltså tillämplig även i fråga om uppgifter som enligt vad som nu föreslås är sekretesskyddade på grund av blockering. Möjligheten till blockering gäller emellertid även missvisande uppgifter i annan verksamhet hos Kronofogdemyndigheten än utsökning och indrivning. Det bör övervägas om det finns behov av en motsvarande föreskrift om underrättelseskyldighet beträffande någon sådan verksamhet.

Förhållandet till tvåårsregeln

I det här sammanhanget bör också sägas något om förhållandet mellan den föreslagna sekretessregeln för blockerade uppgifter och tvåårsregeln. Med hänsyn till syftet med tvåårsregeln är det givetvis inte acceptabelt om det skydd som den innebär upphör därför att det gjorts en ytterligare ansökan om verkställighet, om denna är behäftad med något sådant förhållande att uppgiften om den ska blockeras. För tydlighetens skull bör det uttryckligen föreskrivas att det vid tillämpningen av tvåårsregeln ska bortses från en sådan ansökan.

Uppgifter i annan verksamhet än utsökning och indrivning

Den föreslagna sekretessregeln omfattar bara verksamheten med utsökning och indrivning. Förslaget till rättelsebestämmelse i databaslagen tar däremot sikte på all behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Det innebär att även om blockering används som rättelsemetod för uppgifter i t.ex. betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen kommer det inte att finnas

Prop. 2007/08:116

23

något skydd mot att uppgifterna lämnas ut med stöd av offentlig- Prop. 2007/08:116
hetsprincipen. Flera remissinstanser har varit inne på att ett  
sekretesskydd bör införas även för uppgifter i andra verksamheter hos  
Kronofogdemyndigheten och då främst verksamheten med  
betalningsföreläggande och handräckning.  
Med anledning av de synpunkter som har framförts vill regeringen  
erinra om att de problem med missvisande uppgifter som uppmärk-  
sammats främst har gällt uppgifter i utsöknings- och indrivnings-  
databasen. Därmed vill regeringen inte utesluta att det kan finnas skäl  
som talar för att införa sekretesskydd för vissa uppgifter även i  
exempelvis betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen.  
Mot bakgrund av att det i dag inte finns några sekretessregler alls som  
rör verksamheten med betalningsföreläggande och handräckning är  
emellertid detta något som kräver ingående överväganden, bl.a. om  
hur en sekretessregel på detta område lämpligen skulle utformas för  
att syftet ska uppnås utan att åtkomsten till information begränsas i  
alltför hög grad. Det är därför inte aktuellt att nu lägga fram något  
förslag till en sådan reglering.  
I redaktionellt hänseende bör sekretessen för blockerade uppgifter  
regleras fristående från huvudregeln och från tvåårsregeln. Det kan  
lämpligen ske i ett nytt fjärde stycke i 9 kap. 19 § sekretesslagen.  
Samtidigt bör en redaktionell felaktighet i första stycket rättas till.  
Felaktigheten, som uppkommit i ett tidigare lagstiftningsärende,  
består i att radmatningarna före de två strecksatserna i andra  
meningen fallit bort.  
Meddelarfriheten  
Den s.k. meddelarfriheten, dvs. rätten enligt 1 kap. 1 § tredje stycket  
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att  
lämna uppgift i vilket ämne som helst för publicering i de medier som  
de båda grundlagarna omfattar, har vissa begränsningar. Viss tyst-  
nadsplikt som har företräde framför meddelarfriheten anges i de båda  
nämnda grundlagarna. I övrigt räknas de tystnadsplikter som har  
företräde framför meddelarfriheten upp i 16 kap. 1 § sekretesslagen.  
Den tystnadsplikt som följer av de befintliga sekretess-  
bestämmelserna i 9 kap. 19 § sekretesslagen har inte företräde framför  
meddelarfriheten. Att felaktiga uppgifter kan åsamka den enskilde  
skada hänger som redan har framgått samman med att de kan komma  
att användas på ett slentrianmässigt sätt vid kreditvärdighets-  
bedömningar. Ett offentliggörande av en blockerad uppgift i annat  
sammanhang än när den ska användas för kreditvärdighetsbedömning,  
t.ex. i samband med en granskning av verksamheten hos Krono-  
fogdemyndigheten eller någon debiterande myndighet, är inte på  
samma sätt ägnat att orsaka någon skada för den som avses med  
uppgiften och är givetvis något som inte bör försvåras. Med-  
delarfriheten bör alltså ha företräde framför det sekretesskydd som nu  
föreslås. Någon ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen föreslås därför  
inte.  

24

5 Hanteringen av småbelopp hos Prop. 2007/08:116
  Kronofogdemyndigheten  

Regeringens förslag: Bestämmelsen i 17 kap. 4 § andra stycket utsökningsbalken om jämkning av förrättningskostnaderna ska ändras så att det tydligt framgår att jämkning kan ske även i allmänna mål. En följdändring ska göras i 17 kap. 13 §.

Riksskatteverkets förslag: Dåvarande Riksskatteverket föreslog i en skrivelse till Finansdepartementet den 17 april 2000 att en ny bestämmelse, 18 a §, skulle införas i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. för att göra det möjligt att avsluta ett allmänt mål genom att sätta ned det allmännas fordran. Bestämmelsen föreslogs få följande lydelse: ”Kronofogdemyndigheten får nedsätta en fordran när högst 25 kronor återstår att betala i målet om inte särskilda skäl föreligger däremot.” Det främsta syftet med förslaget var att undvika arbete med mål där fordringsbeloppet är så litet att ytterligare åtgärder inte skulle stå i proportion till beloppets storlek

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrkte eller hade ingen erinran mot att kronofogdemyndigheterna skulle ges rätt att avsluta allmänna mål när endast småbelopp återstod att betala. Ekonomistyrningsverket och Skattemyndigheten i Linköping ansåg dock att beloppsgränsen borde vara 100 kronor i stället för föreslagna 25 kronor. Som skäl för detta anfördes att det inte var tillfredsställande att en gäldenär kunde hållas okunnig om att han hade en skuld registrerad hos kronofogdemyndigheten. Med detta åsyftades att kronofogdemyndigheternas rutiner var sådana att något nytt krav inte skickades ut på återstående belopp som var lägre än 100 kronor. Kronofogdemyndigheten i Göteborg ansåg att beloppsgränsen borde vara 50 kronor och att gränsen för när krav skickas till en gäldenär borde ändras till samma belopp. Riksrevisionsverket ansåg att det inte kunde uteslutas att det var lämpligt att välja en högre beloppsgräns. Hovrätten över Skåne och Blekinge anförde att beloppsgränsen borde bestämmas av regeringen i en förordning. Hovrätten menade vidare att uttrycket nedsätta var mindre lämpligt och förordade i stället att uttrycket eftergift skulle användas. Vidare efterlyste hovrätten ett förtydligande av 17 kap. 13 § utsökningsbalken.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om jämkning av förrättningskostnaderna i 17 kap. 4 § andra stycket utsökningsbalken infördes efter förslag i prop. 1989/90:56. Bestämmelsen är tillämplig i utsökningsmål. Utsökningsmål kan vara allmänna eller enskilda mål. Det finns alltså inget i ordalydelsen som hindrar att bestämmelsen tillämpas i allmänna mål. Av uttalandena i propositionen (se bl.a. s. 6) framgår emellertid att förslaget endast tog sikte på enskilda mål. Till saken hör att det i de enskilda målen saknades annan möjlighet att avsluta handläggningen av ett mål som inte var fullbetalt, såvida inte sökanden återkallade sin ansökan. I allmänna mål stod däremot möjligheten till avskrivning (senare kallat avbrytande av indrivningen) till buds som metod att avsluta den aktiva indrivningen.

25

Det problem som det gällde att komma till rätta med var främst att Prop. 2007/08:116
det uppstod små restbelopp på grund av att gäldenären visserligen  
betalade det belopp som angavs i underrättelsen om målet, men gjorde  
detta något för sent, så att det hann uppkomma ytterligare ränta att  
betala. Motsvarande problem är vanligt i de allmänna målen, inte  
minst sedan det genom skattebetalningslagen (1997:483) har införts  
beräkning av ränta dag för dag på skattefordringar m.m. I de allmänna  
målen kan det också uppkomma små restbelopp på grund av  
kursdifferenser när ett belopp har drivits in genom handräckning i  
utlandet.  
Regeringen anser mot den bakgrunden att en möjlighet att avsluta  
mål som rör små restbelopp bör införas även för de allmänna målen.  
Frågan är då om man ska välja den lösning som Riksskatteverket  
föreslog i sin skrivelse eller någon annan metod.  
Under beredningen av ärendet har det vid kontakter med Riks-  
skatteverket kommit fram att det kan finnas vissa skäl av teknisk natur  
mot den föreslagna lösningen. Till detta kommer att ett antal arbets-  
uppgifter av borgenärskaraktär i de allmänna målen, bl.a. möjligheten  
att nedsätta fordran i en skuldsaneringssituation, den 1 januari 2008  
flyttats från Kronofogdemyndigheten till Skatteverket. Att nu ge  
Kronofogdemyndigheten en möjlighet till nedsättning eller eftergift  
av huvudfordringen framstår mot den bakgrunden inte som en helt  
naturlig lösning.  
Riksskatteverket har visserligen i sin skrivelse pekat på att tillämp-  
ning av samma system för hantering av småbelopp som i de enskilda  
målen skulle vara mera resurskrävande än nedsättning av fordran  
eftersom det kunde kräva omföring av krediteringar som i vissa fall  
gjorts långt tillbaka i tiden.  
På grund av vad som nyss har anförts anser emellertid regeringen  
att den mest lämpliga lösningen är att göra den möjlighet som finns  
till jämkning av grundavgiften tillämplig även i de allmänna målen.  
Det bör också understrykas att jämkningsbestämmelsen även i de  
allmänna målen föreslås vara fakultativ. Kronofogdemyndigheten  
kommer alltså att ha möjlighet att underlåta jämkning bl.a. om sådan i  
något fall skulle medföra stort merarbete. Kronofogdemyndigheten  
har för övrigt under hand låtit förstå att man bedömer att jämkningen i  
de flesta fall kommer att kunna göras i anslutning till att huvuddelen  
av fordringen betalas.  
När det gäller beloppsgränsen har som redan framgått flera remiss-  
instanser varit inne på att denna borde sättas högre än den av  
Riksskatteverket föreslagna gränsen 25 kronor. Beloppsgränsen för  
jämkning av grundavgiften i enskilda mål höjdes den 1 januari 2008  
från 25 till 100 kronor. Det får anses närmast självklart att samma  
beloppsgräns bör gälla i båda typerna av mål.  
Genom den nu föreslagna ändringen uppnås en möjlighet till en i  
någon mån mera rationell hantering hos Kronofogdemyndigheten av  
småbelopp. Av större betydelse är emellertid enligt regeringens  
mening att den innebär att en gäldenär normalt inte längre kommer att  
ha restskulder registrerade hos Kronofogdemyndigheten som han eller  
hon inte är medveten om.  

26

Förslaget föranleder en följdändring i förtydligande syfte i 17 kap. Prop. 2007/08:116 13 §.

6 Ikraftträdande
I promemorian föreslås att de nya bestämmelserna ska träda i kraft
den 1 juli 2008. Kronofogdemyndigheten har i sitt remissvar pekat på
att det kan vara mindre lämpligt att ikraftträdandet sker mitt i
sommaren, bl.a. av det skälet att bemanningen då är sådan att det kan
vara svårt att ta hand om ett ökat antal ansökningar om rättelse.
Kronofogdemyndigheten föreslår mot den bakgrunden att de nya
reglerna ska träda i kraft den 1 juni 2008. UC AB anförde i sitt
remissvar att det kunde bli svårt att till den 1 juni utveckla de rutiner
som behövs för att ta hand om underrättelser från Kronofogde-
myndigheten om blockerade uppgifter, såvida inte samma rutiner kan
användas som vid underrättelse om uppgifter som blivit sekretesskyd-
dade genom tvåårsregeln. Enligt vad som senare har inhämtats ser
emellertid UC AB numera inte något problem med ett ikraftträdande i
enlighet med vad Kronofogdemyndigheten föreslagit.
  Regeringen anser det angeläget att de nya bestämmelserna om
rättelse m.m. kan träda i kraft så snart som möjligt. Vad gäller
ändringen i utsökningsbalken innebär denna en möjlighet, men inte
någon skyldighet, för Kronofogdemyndigheten att jämka förrättnings-
kostnaderna. Även om ändringen trätt i kraft tidigare kan den nya
möjligheten alltså börja utnyttjas när de tekniska förutsättningarna
föreligger. Sammanfattningsvis finner regeringen att det inte finns
något hinder mot att låta alla de föreslagna ändringarna träda i kraft
den 1 juni 2008, vilket regeringen därför föreslår.

7 Ekonomiska konsekvenser

Kronofogdemyndigheten har i sitt remissvar redovisat viss statistik  
över antalet ärenden med begäran om rättelse m.m. Genomsnittet för  
de senaste tre åren är 4 800 ärenden. Kronofogdemyndigheten är av  
uppfattningen att både antalet nya ansökningar om rättelse och antalet  
ärenden om ny prövning av tidigare avslag kommer att öka. Storleken  
av ökningen av antalet nya ärenden är dock svår att förutsäga, men  
man kan enligt myndigheten räkna med en ökning i linje med den  
som skedde vid ikraftträdandet av den nya skuldsaneringslagen  
(2006:548), då en ökning med 80 procent noterades. Även storleken  
av ökningen av antalet ärenden om omprövning är svår att förutsäga.  
Denna ökning är också av övergående natur. En betydelsefull aspekt  
är vidare enligt Kronofogdemyndigheten att andelen bifall kommer att  
öka. Handläggningstiden vid beslut om bifall är betydligt kortare än  
vid avslag.  
Sammantaget räknar Kronofogdemyndigheten med en stor initial  
ökning av antalet ansökningar, som i slutändan kan leda till ett behov 27
 
av personalförstärkningar och därmed merkostnader. Några kostnader Prop. 2007/08:116
för teknisk utveckling av utsöknings- och indrivningsdatabasen torde  
inte uppkomma. Däremot kan det behövas viss teknisk utveckling för  
anpassning av betalningsföreläggande- och handräckningsdatabasen  
till möjligheten till blockering.  
Regeringen instämmer i bedömningen att den föreslagna ändringen  
i rättelsereglerna initialt kommer att leda till en avsevärd ökning av  
antalet ansökningar om rättelse. De kommer också att leda till att  
rättelse sker i större utsträckning än för närvarande. Däremot finns det  
ingen anledning att anta att framställningarna om rättelse fortvarigt  
kommer att bli nämnvärt fler än i dag. Av betydelse i sammanhanget  
är också, som anförs i promemorian, att Kronofogdemyndigheten i  
dag tvingas uppträda som part i domstolsprocesser med anledning av  
avslag på framställningar om rättelse i inte obetydlig omfattning,  
Detta är något som får förmodas minska med de nya reglerna. Även  
när beslutet inte överklagas är det, vilket också nämns i Krono-  
fogdemyndighetens remissvar, mera arbetskrävande att meddela ett  
avslagsbeslut än att medge rättelse. Sammantaget instämmer  
regeringen i huvudsak i den bedömning som redovisas i prome-  
morian. Regeringen gör således bedömningen att förslaget inte kan  
förväntas leda till någon väsentligt ökad arbetsbelastning för Krono-  
fogdemyndigheten och att eventuella merkostnader kan hanteras inom  
befintliga ekonomiska ramar.  
Den föreslagna möjligheten att jämka förrättningskostnaderna i all-  
männa mål rör ett så litet belopp i varje mål att det i de flesta fall inte  
skulle komma att vidtas några ytterligare åtgärder i målet. Beloppet  
skulle därför med största sannolikhet ändå aldrig bli betalt. Om  
förslaget alls medför någon minskning av statens inkomster står det  
därför klart att denna minskning måste vara försumbar. Enligt vad  
som inhämtats från Kronofogdemyndigheten finns det för närvarande  
ca 5 400 gäldenärer med skuld i allmänt mål som understiger  
100 kronor. Den sammanlagde skulden för dessa gäldenärer uppgår  
till ca 100 000 kronor.  
Beträffande resursåtgången för Kronofogdemyndighetens hantering  
av jämkningen av förrättningskostnaderna har redan framhållits (se  
avsnitt 5) att det inte är fråga om att föreskriva någon skyldighet, utan  
bara en möjlighet för Kronofogdemyndigheten att använda sig av  
jämkningsregeln. Om jämkningen görs i anslutning till att huvuddelen  
av fordringsbeloppet betalas torde dessutom resursåtgången i varje  
enskilt fall vara minimal.  

28

8 Författningskommentar Prop. 2007/08:116

8.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

1kap.

1§

I andra stycket har den föreslagna nya 3 kap. 3 a § lagts till i uppräkningen av bestämmelser som gäller även vid behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

3kap.

3§

Bestämmelsen ändras så att den i fortsättningen bara hänvisar till bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd. Rättelse regleras i stället i den föreslagna nya 3 a §.

3 a §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs i första stycket uttryckligen att Kronofogdemyndigheten ska rätta uppgifter som är missvisande i fråga om den registrerades vilja eller förmåga att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser. I praktiken torde det i de flesta fall bli fråga om uppgifter som rör betalningsförpliktelser. Den använda formuleringen bör emellertid inte förstås på ett så snävt sätt att det skulle utesluta att bestämmelsen tillämpas på uppgifter om andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet.

Som redan nämnts (se avsnitt 4.2.1) kan ett exempel på uppgifter som i hittillsvarande praxis inte har ansetts som felaktiga i personuppgiftslagens mening, men ändå måste anses vara missvisande, vara uppgifter om en ansökan om verkställighet som visserligen har föregåtts av betalningsuppmaning men där denna inte har kommit adressaten till handa. Det bör framhållas att enbart ett påstående att någon betalningsuppmaning inte har mottagits knappast kan anses tillräckligt för rättelse. Därutöver bör krävas att påståendet vinner stöd av andra omständigheter, som t.ex. att den som avses med uppgiften har flyttat i nära anslutning till den tidpunkt när betalningsuppmaningen skickats ut.

Prövningen av om uppgifterna är missvisande eller inte ska göras med utgångspunkt från förhållandena vid tidpunkten för registreringen.

Vad gäller andra uppgifter än sådana som är missvisande i det nu angivna avseendet ska samma kriterier som hittills tillämpas i fråga om rättelse. Av formuleringen att uppgifter inte har behandlats i enlighet med denna lag eller anslutande författningar följer, på grund av hänvisningen i 1 kap. 3 § första stycket 3, att personuppgiftslagens grundläggande krav på behandlingen blir tillämpliga, med vissa undantag. I detta sammanhang är det främst 9 § första stycket g och h personuppgiftslagen som är av intresse.

29

Bestämmelserna i andra stycket motsvarar i sak 28 § andra och Prop. 2007/08:116
tredje meningarna personuppgiftslagen. På grund av den föreslagna  
ändringen i 8 § kreditupplysningslagen krävs det att Kronofogde-  
myndigheten underrättar kreditupplysningsföretag till vilka en uppgift  
har lämnats ut även utan någon begäran, om uppgiften blockeras.  
Ikraftträdandet  
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2008. Någon övergångs-  
reglering föreslås inte, utan de nya bestämmelserna avses bli  
tillämpliga fullt ut även på uppgifter som härrör från tiden före  
ikraftträdandet.  

8.2Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

9kap.

19§

Som redan nämnts (se avsnitt 4.2.5) rättas en redaktionell felaktighet som uppkommit i första stycket.

I första meningen i det nya fjärde stycket föreskrivs sekretess för uppgifter som Kronofogdemyndigheten har beslutat att blockera med tillämpning av den föreslagna nya bestämmelsen i 3 kap. 3 a § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Att bestämmelsen endast gäller blockerade uppgifter innebär inte att Kronofogdemyndigheten nödvändigtvis ska välja denna metod för rättelse, men som redan framgått (se avsnitt 6.4) torde blockering i många fall vara den enda ändamålsenliga metoden. I andra meningen klargörs att en ansökan om verkställighet beträffande vilken uppgifterna har blockerats inte ska räknas som en ansökan om verkställighet vid tillämpning av tvåårsregeln (jfr avsnitt 4.2.5).

14kap.

10§

En följdändring görs i första stycket 3 med anledning av att ett nytt fjärde stycket har införts i 9 kap. 19 §. Vidare görs det i tredje–femte styckena vissa språkliga justeringar.

Ikraftträdandet

Se avsnitt 7.1.

30

8.3 Förslaget till lag om ändring i Prop. 2007/08:116
  kreditupplysningslagen (1973:1173)  

8 §

Ett tillägg görs i tredje stycket av innebörden att en uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten ska gallras när myndigheten har beslutat att blockera uppgiften. Vidare görs det i första–tredje styckena ordet vissa språkliga justeringar.

Ikraftträdandet

Se avsnitt 7.1.

8.4Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

17kap.

4§

Andra stycket ändras så att det tydligt framgår att bestämmelsen omfattar såväl allmänna som enskilda mål om utmätning. Det är bara i sådana mål, dvs. mål som rör verkställighet av en betalningsförpliktelse, som jämkningsmöjligheten är av betydelse. Liksom hittills ska bestämmelsen vara fakultativ. Som anförts i avsnitt 5 bör Kronofogdemyndigheten kunna underlåta jämkning om sådan av bokföringstekniska skäl skulle innebära betydande merarbete. Andra exempel på situationer där det finns skäl att underlåta jämkning är att det finns flera mål mot samma gäldenär eller att det kan misstänkas att gäldenären försöker missbruka möjligheten att få förrättningskostnaderna jämkade.

13 §

Uppräkningen av bestämmelser som inte gäller i allmänt mål ändras med anledning av att jämkningsbestämmelsen i 4 § andra stycket nu föreslås gälla i såväl enskilt som allmänt mål.

Ikraftträdandet

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2008. Någon övergångsreglering föreslås inte, utan de nya bestämmelserna avses bli tillämpliga fullt ut även på resterande småbelopp som har uppkommit före ikraftträdandet.

31

Sammanfattning av promemorian Rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

I denna promemoria konstateras att den praxis som råder i dag i fråga om rättelse i Kronofogdemyndighetens utsöknings- och indrivningsdatabas är restriktiv och att enskilda i inte obetydlig omfattning har råkat ut för problem på grund av att de är registrerade som gäldenärer, även i fall där det i efterhand visat sig att någon ansökan om verkställighet inte borde ha gjorts.

Det konstateras också att det inträffade en skärpning av praxis efter tillkomsten av personuppgiftslagen (1998:204) och att detta får antas hänga samman med att man i den lagen, i motsats till den tidigare gällande datalagen (1973:273), inte använder sig av begreppet missvisande som kriterium för när en uppgift ska rättas. Det synsätt som råder i fråga om rättelse torde vidare vara påverkat av att utsöknings- och indrivningsdatabasen förutom sin funktion som handläggningsstöd också fungerar som Kronofogdemyndighetens diarium.

För att komma till rätta med problemen föreslås i promemorian att det i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, som i dag hänvisar till personuppgiftslagens rättelsebestämmelser, tas in en egen rättelsebestämmelse där begreppet missvisande används. Tanken är att bl.a. missvisande uppgifter ska kunna rättas genom s.k. blockering, och alltså inte behöva utplånas, vilket inte skulle vara lämpligt med tanke på databasens funktion som diarium. För att Kronofogdemyndigheten inte ska behöva lämna ut blockerade uppgifter om de begärs utlämnade med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen föreslås vidare en särskild sekretessregel för blockerade uppgifter. Slutligen föreslås en ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) av innebörden att blockerade uppgifter ska gallras.

Prop. 2007/08:116 Bilaga 1

32

Förteckning över remissinstanser: Finansdepartementets promemoria Rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

Prop. 2007/08:116 Bilaga 2

Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Datainspektionen, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten, Skatteverket, Centrala studiestödsnämnden, Vägverket, Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag, Konsumentverket, UC AB, Dun & Bradstreet Sverige AB, Sveriges Advokatsamfund, Svenskt Näringsliv, Företagarna, FöretagarFörbundet, Journalistförbundet

33

Förteckning över remissinstanser: Riksskatteverkets hemställan om ett tillägg i indrivningslagen

Justitiekanslern, Riksrevisionsverket, Ekonomistyrningsverket, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Kronofogdemyndigheten i Göteborg, Kronofogdemyndigheten i Härnösand, Skattemyndigheten i Linköping, Sveriges advokatsamfund

Prop. 2007/08:116 Bilaga 3

34

Lagrådsremissens lagförslag

Lagtext

Prop. 2007/08:116 Bilaga 4

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1.Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet

dels att 1 kap. 1 § och 3 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.

1 §TPF1FPT

Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet med utsökning och indrivning, skuldsanering, betalningsföreläggande och handräckning, tillsyn i konkurs samt i annan verksamhet som särskilt åligger Kronofogdemyndigheten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt sär-

skilda kriterier.      
Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ Bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§,
samt 2 kap. gäller även vid 2 kap. samt 3 kap. 3 a § gäller
behandling av uppgifter om juri- även vid behandling av uppgifter
diska personer och avlidna.   om juridiska personer och avlidna.

3kap. 3 §

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller anslutande författningar.

1TP PT Senaste lydelse 2006:733.

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller anslutande författningar.

3 a § Kronofogdemyndigheten ska på

begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana uppgifter som

1. är missvisande i förhållande

35

till sådana enligt denna lag Prop. 2007/08:116 tillåtna ändamål som avser till- Bilaga 4 handahållande av information som

behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Kronofogdemyndigheten, eller

2.annars inte har behandlats i enlighet med denna lag eller anslutande författningar.

Om uppgifterna lämnats ut till tredje man ska Kronofogdemyndigheten även underrätta denne om åtgärden, om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon sådan underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

36

2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 2007/08:116
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 19 § och 14 kap. 10 § sekretesslagen Bilaga 4
 
1    
(1980:100)TPF FPT ska ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

9kap.

19 §TPF2FPT

Sekretess gäller hos Kronofog- Sekretess gäller hos Kronofog-
demyndigheten i mål eller ärende demyndigheten i mål eller ärende
angående utsökning och indriv- angående utsökning och indriv-
ning samt i verksamhet enligt ning samt i verksamhet enligt
lagen (1986:436) om näringsför- lagen (1986:436) om näringsför-
bud, för uppgift om enskilds bud, för uppgift om enskilds
personliga eller ekonomiska för- personliga eller ekonomiska för-
hållanden, om det inte står klart att hållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom enskilde eller någon honom
närstående lider skada eller men. närstående lider skada eller men.
Sekretessen gäller dock inte Sekretessen gäller dock inte
uppgift om förpliktelse som avses uppgift om förpliktelse som avses
med den sökta verkställigheten – i med den sökta verkställigheten
ett pågående mål, eller – i ett – i ett pågående mål, eller
avslutat mål, om verkställighet för – i ett avslutat mål, om verkstäl-
annan förpliktelse söks inom två år lighet för annan förpliktelse söks
eller om verkställighet tidigare inom två år eller om verkställighet
sökts och uppgiften inte är äldre än tidigare sökts och uppgiften inte är
två år.           äldre än två år.

Sekretess gäller inte heller beslut i ett mål eller ärende.

Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet för uppgift som har tillförts databasen.

Uppgift i mål, ärende eller verksamhet som avses i första–tredje styckena och som Kronofogdemyndigheten har beslutat att blockera med tillämpning av 3 kap. 3 a § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet omfattas av sekretess oavsett vad som föreskrivs i nämnda stycken. Vid tillämpning av första stycket andra meningen ska bortses från sökt verkställighet beträffande vil-

1TP PT Lagen omtryckt 1992:1474.

2TP PT Senaste lydelse 2006:697.

37

ken uppgiften blockerats.

Utan hinder av sekretessen får uppgifter om en enskild lämnas till förvaltare i den enskildes konkurs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo år.

14kap.

10 §TPF3FPT

Myndighet får uppställa förbehåll, som inskränker enskild mottagares rätt att lämna uppgift vidare eller utnyttja uppgift, också när

1.myndigheten enligt 5 § lämnar sekretessbelagd uppgift till part, ställföreträdare, ombud eller biträde,

2.myndigheten med stöd av 7 § första stycket lämnar uppgift till någon som inte är knuten till myndigheten på det sätt som anges i 1 kap. 6 §,

3. myndigheten med stöd av 3. myndigheten med stöd av
7 kap. 1 a §, 9 kap. 1 § femte 7 kap. 1 a §, 9 kap. 1 § femte
stycket tredje meningen, 9 kap. 2 § stycket tredje meningen, 9 kap. 2 §
femte stycket, 9 kap. 17 § åttonde femte stycket, 9 kap. 17 § åttonde
stycket eller 9 kap. 19 § fjärde stycket eller 9 kap. 19 § femte
stycket lämnar uppgift till kon- stycket lämnar uppgift till kon-
kursförvaltare. kursförvaltare.  

Förbehåll enligt första stycket 1 får inte innebära förbud mot att utnyttja uppgiften i målet eller ärendet eller mot att lämna muntlig upplysning till part, ställföreträdare, ombud eller biträde.

Har förbehåll uppställts enligt Har förbehåll uppställts enligt
första stycket 2, skall i fråga om första stycket 2, ska i fråga om
förbehållet gälla vad som före- förbehållet gälla vad som före-
skrivs i 7 § tredje och fjärde skrivs i 7 § tredje och fjärde
styckena angående förbud att styckena angående förbud att
lämna ut eller utnyttja uppgift lämna ut eller utnyttja uppgift.
Ett förbehåll enligt första stycket Ett förbehåll enligt första stycket
3 får inte innebära ett förbud att 3 får inte innebära ett förbud att
utnyttja uppgiften om den behövs utnyttja uppgiften om den behövs
för att förvaltaren skall kunna full- för att förvaltaren ska kunna full-
göra de skyldigheter som åvilar göra de skyldigheter som åvilar
honom eller henne i anledning av honom eller henne i anledning av
konkursen. konkursen.
Förordnande av regeringen eller Förordnande av regeringen eller
riksdagen för särskilt fall om riksdagen för särskilt fall om
undantag från sekretess för uppgift undantag från sekretess för uppgift
får förenas med villkor att för- får förenas med villkor att för-
behåll som anges i första stycket behåll som anges i första stycket
skall uppställas vid utlämnande av ska uppställas vid utlämnande av
uppgiften. uppgiften.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

3TP PT Senaste lydelse 2007:593.

Prop. 2007/08:116 Bilaga 4

38

3. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen Prop. 2007/08:116
(1973:1173)   Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 8 § kreditupplysningslagen (1973:1173) ska
ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

En uppgift om en fysisk person skall gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare skall gallras senast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser. En uppgift om skuldsanering skall dock alltid gallras senast fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades eller, om en betalningsplan enligt skuldsaneringslagen (2006:548) löper under längre tid, senast den dag då planen löper ut.

En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten i dess verksamhet med indrivning och utsökning skall gallras när den inte omfattas av undantaget från sekretess i 9 kap. 19 § första stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100).

8§TPF1FPT

En uppgift om en fysisk person ska gallras när det inte längre är nödvändigt att bevara uppgiften med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

En uppgift om en fysisk person som inte är näringsidkare ska gallras senast tre år efter den dag då den omständighet inträffade eller det förhållande upphörde som uppgiften avser. En uppgift om skuldsanering ska dock alltid gallras senast fem år efter den dag då skuldsaneringen beviljades eller, om en betalningsplan enligt skuldsaneringslagen (2006:548) löper under längre tid, senast den dag då planen löper ut.

En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten i dess verksamhet med indrivning och utsökning ska gallras när den inte omfattas av undantaget från sekretess i 9 kap. 19 § första stycket andra meningen sekretesslagen (1980:100) En uppgift som inhämtats från Kronofogdemyndigheten ska också gallras när den har blockerats av Kronofogdemyndigheten med stöd av 3 kap. 3 a § lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

1TP PT Senaste lydelse 2006:747.

39

Bestämmelserna i 2 och 3 §§,
4 § första stycket och 5 § om sökandens ansvar för förrättningskostnader gäller inte i allmänt mål.
Återstår endast ett obetydligt belopp att betala i ett allmänt eller enskilt mål om utmätning, får Kronofogdemyndigheten betala beloppet till sökanden genom att jämka förrättningskostnaderna i motsvarande mån.

4. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 4 och 13 §§ utsökningsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17kap.

4 §TPF12FPT

Kronofogdemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala förrättningskostnaderna, om det finns särskilda skäl.

Återstår endast ett obetydligt belopp att betala i ett utsökningsmål, får kronofogdemyndigheten betala beloppet till sökanden genom att jämka förrättningskostnaderna i motsvarande mån.

13 §

Bestämmelserna i 2–5 §§ om sökandens ansvar för förrättningskostnader gäller ej i allmänt mål.

Prop. 2007/08:116 Bilaga 4

U

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.

12TP PT Senaste lydelse 1994:1983.

40

Lagrådets yttrande Prop. 2007/08:116
  Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-03-06  

Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Nils Dexe och f.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren.

Rättelse av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet m.m.

Enligt en lagrådsremiss den 28 februari 2008 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet,

2.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3.lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

4.lag om ändring i utsökningsbalken.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Frank Walterson.

Förslagen föranleder följande yttrande av LagrådetU:U

FörslagetUtill lag om ändring i lagen om behandling av uppgifter i

Kronofogdemyndighetens verksamhet

3 kap. 3 a §

I paragrafens första stycke anges de nya förutsättningarna för rättelse

m.m.av registrerade uppgifter. Av lagrådsremissen framgår att den vidgade rättelsemöjligheten ska gälla bl.a. uppgifter som i sig inte är felaktiga men som beroende på sammanhanget ändå kan ge intrycket att den registrerade inte har velat eller kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet. Ett exempel som ges i remissen är att den enskilde inte har fått del av någon betalningsuppmaning och därför inte fått möjlighet att betala skulden.

Enligt den föreslagna lagtexten avses rättelse, blockering eller utplånande kunna ske av sådana uppgifter som är missvisande ”i förhållande till sådana enligt denna lag tillåtna ändamål som avser tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Kronofogdemyndigheten”. Huvuddelen av detta uttryck finns också i 2 kap. 3, 9 och 15 §§ samma lag, där det används för att beskriva s.k. sekundära ändamål med den aktuella databasen. Det kan därför antas att man genom att använda detta uttryck också i förevarande paragraf avser att det ska kunna utläsas att bedömningen i det enskilda fallet av om vissa uppgifter är missvisande eller inte ska göras med utgångspunkt från den verksamhet som uppgifterna regelmässigt sprids till enligt databasens sekundära ändamål. Till detta hör att man vid bedömningen ska tona ner betydelsen av att uppgifterna hos Kronofogdemyndigheten även har funktion som diarieföringsuppgifter och att de som sådana uppgifter korrekt återger vad som faktiskt har ägt rum och därför bör kvarstå oförändrade.

41

Lagrådet kan i och för sig se fördelar med att bedömningen av om Prop. 2007/08:116
registrerade uppgifter är missvisande eller inte görs i förhållande till Bilaga 5
verksamheter som uppgifterna sprids till. Lagrådet vill emellertid  
ifrågasätta om inte intresset av uppgifterna i en sådan verksamhet framför  
allt kan vara att få information om de faktiska förhållandena – t.ex. att  
betalning inte har ägt rum. I så fall kan det spela mindre roll att  
registreringen är missvisande och bero på att den registrerade aldrig fick  
reda på att han eller hon var betalningsskyldig. För sistnämnda situation  
skulle den föreslagna lagtexten knappast medge att uppgifter, som i en  
annan mening är missvisande, rättas, blockeras eller utplånas. Enligt  
Lagrådets mening uppnås syftet med lagen på ett bättre sätt, om lagtexten  
mera knyter an till den uppfattning om brister i fråga om betalningsvilja  
eller betalningsförmåga som man mera allmänt sett kan få av att det finns  
registrerade uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Lagtexten  
bör också göras mindre svårläst.  
Mot denna bakgrund föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande  
lydelse:  
Kronofogdemyndigheten ska på begäran av den registrerade snarast  
rätta, blockera eller utplåna sådana uppgifter som  

1.inte har behandlats i enlighet med denna lag eller anslutande författningar, eller

2.är missvisande i fråga om den registrerades vilja eller förmåga att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser.

Om uppgifterna lämnats ut till tredje man ska Kronofogdemyndigheten underrätta denne om åtgärd enligt första stycket, om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade kan undvikas på detta sätt. Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.

ÖvrigaUlagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

42

Finansdepartementet Prop. 2007/08:116

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 2008

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Olofsson, Odell, Bildt, Ask, Husmark Persson, Leijonborg, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Littorin, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors.

Föredragande: statsrådet Borg

U

Regeringen beslutar proposition 2007/08:116 Rättelse av uppgifter i

Kronofogdemyndighetens verksamhet m.m.

43