Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör analyseras om inte Naturvårdsverket bör vara prövningsmyndighet när det berörda Natura 2000-området finns i den ekonomiska zonen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om reglering av andra områdesskydd än Natura 2000 i den ekonomiska zonen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen om Sveriges ekonomiska zon som stärker miljöskyddets ställning i relation till t.ex. Gasledningar och andra aktiviteter till minst den nivå som framgår av havsrättskonventionen.
Det är bra att regeringen klargör att miljöskyddsregler också ska gälla i Sveriges ekonomiska zon. Det är t.ex. bra att reglerna rörande Natura 2000 områden gäller också i Sveriges ekonomiska zon.
Miljöpartiet ifrågasätter om det är lämpligt att, som regeringen föreslår, länsstyrelsen i det län där Sveriges sjöterritorium ligger närmast det berörda området ska vara prövningsmyndighet för åtgärder och verksamheter som kan påverka Natura 2000 områden inom Sveriges ekonomiska zon.
Flera remissinstanser har pekat på svåra gränsdragningsproblem. Det är vidare inte helt klart att länsstyrelserna normalt tar de övergripande hänsyn som behövs vid områden utanför territorialgränsen. Länsgränserna blir särskilt godtyckliga där. Ju längre från kusten man kommer, desto mindre relevanta blir länsgränserna. Havsmiljöutredningen (SOU 2008:48) har föreslagit att en central statlig myndighet, Boverket, får ett specifikt ansvar för planeringen i den ekonomiska zonen.
Miljöpartiet anser att mycket talar för att det skulle vara lämpligt att frågor rörande förhållanden i den ekonomiska zonen hanteras på nationell nivå. Naturvårdsverket har ett övergripande samordningsansvar för det nationella havsmiljöarbetet. Förutsättningarna för att Naturvårdsverket kan vara prövningsmyndighet för analyseras. Om inte det visar sig vara lämplig bör övervägas om inte frågorna bör hanteras av vattenmyndigheterna. Även i det fallet blir det mindre gränsdragningsproblem.
Naturvårdsverket har föreslagit att tillämpningen av miljöbalken i den ekonomiska zonen borde utvidgas till att omfatta även andra former av områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. Särskilt naturreservat pekas ut. Erfarenheter visar att marina skyddsområden kan vara av stor betydelse för miljön, inte minst för fisk. Regeringen avfärder förslaget med motiveringen att andra former av områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken inte följer av EG-rätten.
Detta är ett uttryck för ett minimalistiskt förhållningssätt, där Sverige enbart inför de regler som EU kräver av oss. Detta är olämpligt på miljöområdet, och Miljöpartiet avvisar ett sådant förhållningssätt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur andra former av områdesskydd än det som följer av EG-rätten kan tillämpas inom den ekonomiska zonen.
10§ lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon tar upp folkrättsliga grundsatser. 10 § slår fast att villkor och regler som meddelas med stöd av lagen inte får innefatta någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till frisjöfart inom den ekonomiska zonen eller andra rättigheter som följder av t.ex. havsrättskonventionen. Regeringen föreslår nu att detta utvidgas till att omfatta delar av miljöbalken.
Miljöpartiet anser att redan nuvarande lydelse i 10 § innebär en klar inskränkning av Sveriges förpliktelser att skydda miljön enligt havsrättskonventionen. Det är en inskränkning som är både onödig och skadlig, samt möjligen i strid med konventionen. Denna inskränkning bör upphävas. Den bör absolut inte utvidgas till att omfatta delar av miljöbalken.
Havsrättskonventionens Del XII handlar om skydd och bevarande av den marina miljön. Artikel 192 slår fast en allmän skyldighet för stater att skydda och bevara den marina miljön.
Artikel 194 preciserar en skyldighet för stater att vidta åtgärder för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön. Punkt 2 anger t.ex. att stater skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att verksamheter under deras jurisdiktion bedrivs på ett sådant sätt att de ej genom föroreningar skadar miljön. Av konventionens inledande definitioner framgår att ”förorening av den marina miljön” avser
”människans direkta eller indirekta tillförsel av ämnen eller energi i den marina miljön, inbegripet flodmynningar, som får eller kan tänkas få sådana fördärvliga följder som skador på levande tillgångar och på det marina livet, risker för människans hälsa, hinder för marin verksamhet,, inbegripet fiske och annan tillåten användning av havet, försämring av havsvattens användningsmöjligheter samt begränsning av skönhets- eller rekreationsvärden”.
Hur dessa bestämmelser förhåller sig till rättigheter att bedriva sjöfart eller för den delen lägga gasledningar enligt havsrättskonventionen är inte klarlagt. Det är därför fel att i lagen om Sveriges ekonomiska zon rubba den balans mellan miljö- och andra intressen som framgår av havsrättskonventionen. Sjöfart kan påverka miljön genom val av olämpligt fartyg för ändamålet (fartyg som inte är anpassade för vintertrafik som används för oljetransporter), hantering av ballastvatten och risk för införandet av främmande organismer, m.m. I en artikel i Svenska dagbladet 2007 02 06 skriver Professor Said Mahmoudi, Sveriges kanske främsta expert på området, att
”Det är särskilt svårt att förutsäga hur avvägningen mellan rätten att lägga ut undervattensrörledningar och skyddet av den marina miljön, såsom de har kommit till uttryck i havsrättskonventionen, kommer att bedömas. Mig veterligen har denna fråga inte hittills varit föremål för en internationell rättslig prövning.”
Det är därför fel att i lagen om Sveriges ekonomiska zon generellt prioritera sjöfart, gasledningar och andra aktiviteter före förpliktelsen att skydda miljön. Denna prioritering bör inte utvidgas till att omfatta delar av miljöbalken. I stället bör miljöskydd få minst samma tyngd i lagen om Sveriges ekonomiska zon som enligt havsrättskonventionen. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag om ändring av lagen om Sveriges ekonomiska zon för att stärka miljöskyddets ställning.