Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om värdet av medicinsk beroendeforskning.
Ett av de viktigaste argumenten för ett svenskt spelmonopol är omtanken om spelmissbrukarna. Med tanke på hur strängt reglerad marknaden för spel är, finns förbluffande dålig forskning kring spelets neurologiska effekter. Det är därför viktigt att forskningen förbättras, för att öka möjligheten att hjälpa dem som fallit offer för den verksamhet som bland annat de statliga bolagen Svenska Spel och ATG och Socialdemokraternas A-lotterierna bedriver, men också för att ge riksdagen tillräckligt underlag för att kunna etablera ett väl fungerande regelverk på området.
I januari 2006 presenterade utredaren Jan Francke Lotteriutredningens slutbetänkande (SOU 2006:11 Spel i en föränderlig värld) för statsrådet Sven-Erik Österberg. 18 månader senare beslutade regeringen att återigen utreda den svenska spelmarknaden och den lagstiftning som omgärdar den.
Uppdraget till Jan Francke var att se över den gällande lagstiftningen från 1994 inom spel- och lotteriområdet med hänsyn till den snabba utvecklingen på spelmarknaden där spelbolag som är baserade utanför Sverige via Internet har kunnat ta marknadsandelar på den svenska spelmarknaden. Lotteriutredningen konstaterar att den nuvarande lagstiftningen inte är heltäckande och inte stämmer överens med hur marknaden fungerar i dag. Lagstiftningen måste anpassas efter de elektroniska spel som vuxit fram. Det föreslås att ett licenssystem inrättas för att anordna lotterier i Sverige där villkoren för licenserna är reglerade enligt lag. Det finns också ett tryck från EU att öppna för ett licenssystem där även utländska, privata bolag tillåts verka på den svenska spelmarknaden. EG-domstolen har i ett antal uppmärksammade fall (den s.k. Gambellidomen, till exempel) förklarat monopolet olagligt, och fler domar är att vänta. Genom att verksamheten beskattas i Sverige tillförs genom detta system medel till den svenska statskassan.
I Lotteriutredningens slutbetänkande görs också en översiktlig sammanfattning av forskning kring spelproblem. Parallellt med den snabba utvecklingen inom informationsteknologin, som på ett väsentligt sätt påverkat spelandet, också har skett en synnerligen snabb utveckling inom den medicinska forskningen. Sedan lotterilagen fastställdes 1994 har forskningen hunnit kartlägga hela människans arvsmassa och man har etablerat att människan har ca 30 000 gener. Den svenske medicinprofessorn Arvid Carlsson har fått Nobelpriset för upptäckten av signalsubstansen dopamin, den viktigaste signalsubstansen i hjärnans belöningssystem, och Paul Lauterbur och Peter Mansfield har belönats med Nobelpris för att ha utvecklat tekniker för att visualisera form och funktion i hjärnan hos levande människor med magnetkamerateknik.
Det har de senaste åren publicerats en rad vetenskapliga artiklar där forskare använt sig av dessa tekniker för att studera hur hjärnans funktioner skadas hos spelmissbrukare. Man har beskrivit att neurotransmittorn dopamin frisätts och att hjärnans belöningssystem aktiveras hos individer som sätts i situationer där de får satsa pengar med chans för vinst i olika spelsituationer. Från dessa studier har man vidare konstaterat att diagosticerade spelmissbrukare uppvisar liknande störningar i hjärnans belöningssystem som missbrukare av t.ex. kokain. Med hjälp av epidemiologisk genetik där forskare har studerat både homozygota och heterozygota tvillingpar har man kunnat visa att det finns starka genetiska komponenter som är avgörande för att vissa individer löper stor risk att utveckla spelberoende. Man har också visat att spelmissbrukare ofta har alkoholproblem och lider av depression. Även dessa samband mellan alkoholproblem, depression och spelmissbruk torde ha starka genetiska komponenter.
Medicinska vetenskapliga studier har visat att det finns stora likheter mellan spel- och drogberoende i det att genetiska orsaker kan vara avgörande riskfaktorer. Spelmissbrukare och drogmissbrukare har båda funktionella störningar i hjärnans belöningssystem. Detta har exempelvis visats i studier där spelmissbrukare får se videofilm med casinoscener. Spelmissbrukaren får då ett annat aktivitetsmönster i hjärnan jämfört med kontrollindividerna; de känner ett sug och begär att spela, något en normal individ inte känner. Liknande försök har gjorts på kokainister, som när de få se en kokainvideo känner sug och begär och uppvisar en annorlunda hjärnaktivitet jämfört med kontrollindivider.
Den kanske viktigaste delen i den medicinska forskningen om spelmissbruk rör nya behandlingsstrategier för spelmissbrukare. Ett fåtal mindre, kliniska prövningar har gjorts där man behandlat spelmissbrukare med samma preparat som används rutinmässigt inom vården av tvångssyndrom, depression och alkoholmissbruk. Preliminärt har man ett positivt utfall i en del av dessa studier. Sverige har en mycket stark tradition av medicinsk forskning, inte minst när det gäller hur signalsubstansen dopamin och därmed belöningssystemet fungerar. Med ett riktat ekonomiskt stöd skulle man i Sverige genom medicinsk forskning kunna utveckla nya förbättrade behandlingar av tvångssyndrom, depression, alkoholmissbruk, spelmissbruk och andra relaterade psykiatriska sjukdomar.
Vi vet sedan tidigare att staten lägger femtio gånger mer pengar på att marknadsföra spel än på att vårda spelmissbrukare. I budgeten för 2008 satsas 27 miljoner kronor på vård av spelmissbrukare, vilket bör ställas i relation till de 6,7 miljarder kronor som flyter in till statliga Svenska Spel bara från den mest beroendeframkallande spelformen, spelmaskinerna Vegas och Miss Vegas som Svenska Spel placerar på krogar och pizzerior i huvudsak i låginkomstområden där spelmissbruk är som mest utbrett. Trots att Statens folkhälsoinstitut räknar med att det finns 128 000 spelmissbrukare i Sverige, varav 38 000 med patologiskt spelberoende, finns knappt några vårdplatser för spelmissbrukare.
Det är inte etiskt försvarbart att en så ringa del av de pengar som staten tjänar på spel satsas på vård av spelmissbrukare och forskning kring spelmissbruk, när (1) man vet att beroende medför livslånga hjärnförändringar och (2) det finns en stark svensk forskningstradition att tillvara inom detta område samt (3) att man kan utgå från att forskning skulle bidra till folkhälsan och därmed minska statens utgifter för beroenderelaterad ohälsa.
När nu regeringen bestämt att utreda spelfrågan ytterligare en gång är det viktigt att utredningen inte missar att anpassa lagstiftningen till den snabba utvecklingen inom medicinsk forskning om beroendesjukdomar.
Det minsta medborgarna kan kräva är att forskningen som sker med deras pengar är förankrad i modern medicinsk forskning. Men Statens folkhälsoinstitut, som fått i uppdrag av regeringen att redovisa kunskapsläget och omfattningen av ohälsa i samband med spelmissbruk, väljer att låta en socialantropolog prata med spelmissbrukare om hur de själva tror att de påverkas av spelreklam, ge en kriminolog i uppdrag att utreda nätpokerspelandets psykologiska effekter, och så vidare. Resultatet av dessa studier är extremt svagt, det vetenskapliga förklaringsvärdet noll.
Vid sidan av den avfärdade Lotteriutredningen tas ingen hänsyn till tunga prevalensstudier som tas fram utomlands, som den brittiska Gambling Commissions British Gambling Prevalence Survey 2007 (som bland annat visar att den svenska monopolmarknaden har samma grad problemspelare, 0,6 procent, som Storbritannien där privata aktörer tillåts verka).
Tyvärr tycks Statens folkhälsoinstitut mer inriktat på att försvara monopolet än verkligen försöka förstå hur spelmissbruk fungerar och hur det kan avhjälpas.
Med en riktad ekonomisk satsning på medicinsk beroendeforskning skulle man kunna kartlägga genetiska och andra biologiska orsaker som kan ligga till grund för att vissa individer löper större risk än andra att utveckla spelberoende. Baserat på denna nya kunskap kan man utveckla effektivare strategier för att identifiera och behandla personer som har ett spelmissbruk eller som löper risk att utveckla spelmissbruk. Möjligheten till att bedriva och att finansiera denna typ av forskning bör därför omfördelas medel från budgeterade anslag.