Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om friskolor.
Utbildning ger makt. En bra utbildning för alla bidrar till ett lands utveckling och sammanhållning och är ett av de viktigaste medlen för att nå målet om allas lika värde. Det parallella system med fristående skolor som vuxit fram de senaste åren driver dock utvecklingen i helt motsatt riktning.
I skolan träffas unga människor naturligt över alla gränser. Det är ett viktigt skäl för en sammanhållen skola. De intryck som präglar en människa under barn- och ungdomsåren påverkar dem för resten av livet. Fristående skolor utgör motsatsen till vår gemensamma kommunala skola. I friskolan träffas i stället de med gemensamma intressen, som valt samma ämnen och inriktningar, som kommer från samma sociala klass eller från en viss religiös inriktning.
Bra undervisning för alla barn, som de får tillsammans, är en modern och rättvis tanke. Hur ser det ut om några år om den uppdelning av barn som nu sker genom fristående skolor av olika slag får fortsätta? Hur kommer vårt samhälle att se ut? Vår alldeles bestämda uppfattning är att barn inte ska delas upp. Det är inte bra för barnen. Det är inte bra för vårt land. Det är inte bra för vårt lands framtid. Man behöver utvärdera vad etableringen av friskolorna inneburit för samhället.
Utöver detta grundläggande förhållningssätt finns det rent praktiska och ekonomiska synpunkter. Vårt land har inte råd att bygga upp och driva två parallella skolsystem för den grundläggande utbildningen. Varje ny fristående skola får resurser som tas ur befintlig skolbudget i kommunen. När kommunerna tvingas betala ut pengar till nya grund- och gymnasieskolor i privat regi minskas därmed möjligheterna att förbättra den kommunala skolan. Mindre pengar betyder färre lärare och andra vuxna, sämre lokaler och äldre böcker i den kommunala skolan.
Naturligtvis är inte dessa ekonomiska och praktiska argument, även om de betyder mycket, det avgörande för vår syn på fristående skolor. Vad som händer i friskolan, med utbildningen, med hälsovården för barnen, med undervisningen i specifika ämnen, det är det svårt att få kontroll över. I den kommunala skolan är det full insyn men i den fristående skolan har inte kommunen möjlighet att kontrollera elevernas tillvaro, trots att eleverna är kommunens ansvar i grunden.
Det som är allt överskuggande för vår uppfattning om privatskolor är att kommunernas inflytande vid etablering måste ökas.