Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av barnomsorg för barn till föräldralediga eller arbetslösa.
Den gemensamt finansierade barnomsorgen ifrågasätts. I flera bakåtsträvande kommuner avstår borgerliga ledningar från att utveckla barnomsorgen. Istället vill man ge en liten peng så att medelklasskvinnor med rika män kan välja att vara hemma en längre tid än vad föräldraledigheten ger ekonomiskt utrymme för. Jag vill gå en annan väg.
Jag vill värna den gemensamma barnomsorgen. Först och främst är barnomsorgen till för barnen – för barnens utveckling, socialisation och för att barn ska ha roligt. Men barnomsorgen är också till för föräldrarna – för föräldrarnas möjlighet att arbeta, få vara en del i ett socialt sammanhang och ha möjlighet att försörja sig och sina barn.
Det är bra för alla barn att få nya sociala kontakter utanför hemmet. Att vara tillsammans med andra barn är viktigt för barnets jag-utveckling. Det lär barn respekt, tolerans och solidaritet. Barnomsorgen ska vara så bra för barnen att föräldrarna inte behöver gå på jobbet och oroa sig över om deras barn får den uppmärksamhet, stimulans och omsorg som de behöver. Idag har alla barn rätt till barnomsorg, men de barn som har föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga med ett mindre syskon har bara rätt att vara i barnomsorgen en begränsad tid.
Arbetslöshet är ett trauma för den arbetslöse och för dennes familj. Att dessutom straffa barnen genom att rycka dem ur sitt sammanhang är obegripligt. Barnen behöver kanske ännu mer dagis där de tillsammans med andra barn och vuxna kan ha det roligt även om det är jobbigt hemma. Dessutom förväntas den arbetslöse föräldern vara aktivt arbetssökande och stå till arbetsmarknadens förfogande motsvarande heltid. Att då vara utan barnomsorg halva dagen underlättar definitivt inte möjligheten att komma tillbaka i arbete.
Att få ett syskon är kanske den största förändring som de flesta barn upplever. Över en natt så ska man dela mamma och pappa med någon annan. Någon som skriker och måste bäras hela tiden. Mamma och pappa är trötta och så fort man vill hitta på något skoj sitter mamma fast i amning och pappa passar på att städa, diska, handla. Att i den här situationen dessutom begränsa barnets tid i barnomsorgen är absurt. Dagis är barnets egen fristad när hemmet är i kaos. Här kan barnet få fortsatt samma rutiner och aktiviteter, som ett barn i förskoleåldern så väl behöver.
För barn är det obegripligt varför de ska tas ifrån sina kompisar bara för att mamma eller pappa ska vara med den nya bebisen eller blir arbetslös. Barnomsorgen måste vara tillgänglig för alla. Det ska vara upp till familjen, inte kommunen, att avgöra i vilken utsträckning man vill utnyttja barnomsorgen beroende på hur livs- och familjesituationen ser ut.