Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda skolgången för barn med särskilda behov.
Antalet elever i särskolan har nästan fördubblats på 15 år, enligt en rapport från Skolverket. Cirka 1,4 procent av eleverna i grundskoleåldern går i särskolan mot 0,8 procent i början av 1990-talet. En anledning till de ökade antalen är att även barn som har handikapp med avseende på den sociala förmågan och självkontrollen (s.k. bokstavsbarn) har börjat placeras där.
Särskolan är till för barn som på grund av intellektuell utvecklingsstörning har svårt att klara den vanliga grundskolan. I den utredning av särskolan som gjordes av Carlbeck-kommittén (2004), uppmärksammade man inte konsekvensen av det ökade antalet bokstavsbarn i särskolan och dessa barns särskilda behov. Det är mycket olyckligt om barn med vitt skilda behov fortsätter att klumpas ihop trots bevisat olika begåvning.
Trots den stora uppmärksamheten som funnits i media kring bokstavsbarnen och relativt stort intresse från politikerhåll, saknas fortfarande ett enhetligt omhändertagande och bemötande av dem i landets skolor. I vissa kommuner har man satsat på små undervisningsgrupper i lugnare miljö. Dessa erfarenheter skulle kunna tas tillvara och ligga till grund för en utredning om hur man bäst tar hand om dessa barn.
För både samhället och barnen är det av största vikt att de får adekvat skolgång som kan reducera riskerna med att barnen hamnar i utanförskap eller till och med i kriminalitet. Enligt uppgift har 25 procent av internerna på landets fängelser adhd. Av ett socialt begåvningshandikapp eller koncentrationssvårigheter följer naturligtvis inte att man slår in på en brottslig bana. Det handlar istället om en samspelande faktorer. Samhället har därför ett extra stort ansvar att utreda behoven och erbjuda möjligheter till en passande skolform redan tidigt för dessa barn. Detta bör ges regeringen tillkänna.