Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om riktade informationsinsatser för att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska finnas flera vägar in till högskolan och att högskoleprovet ska reformeras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att validering och reell kompetens är viktiga instrument för att minska social snedrekrytering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den studiesociala situationen ses över för Sveriges doktorander.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genusperspektiv ska genomsyra kurslitteraturen på högskolorna.
Den sociala snedrekryteringen är fortfarande stark i det svenska utbildningssystemet. Framför allt klassbakgrund, men även ålder, kön, etnicitet och bostadsort påverkar människors val att studera vidare. Högskolor måste lägga särskilda resurser för att nå nya studentgrupper och ta till sig att dessa grupper nödvändigtvis inte nås med samma typ av information som traditionella studenter. Alla de faktorer som nämndes ovan behöver tas hänsyn till i utformningen av informationsinsatser, men särskilt klasstillhörighet då detta är den mest avgörande faktorn i om du är trolig att söka till högre utbildningar. Den starka överrepresentationen av barn till höginkomsttagare och akademiker visar klart att dagens informationsinsatser riktar sig till en redan invigd skara. Det är av denna anledning viktigt att aktivt arbeta med utveckling av nya metoder för rekrytering så att vi på sikt inte får ett akademiskt arvsamhälle.
För en breddad rekrytering är det alternativa urvalet, där högskolorna på en ”frikvot” får ta in på grunder de själva bestämmer, ett bra verktyg genom att ge en mer flexibel högskola som lättare kan ta in studenter från otraditionella grupper men som fortfarande har den kompetens som utbildningen kräver. Alternativt urval behöver inte heller vara fråga om särbehandling. Att hävda att alternativa urval är särbehandling är en bakåtsträvande syn på utbildning och kompetens där det traditionella betygssystemet är normen och annan kompetens ses som oviktig. Högskolorna måste dock sätta upp strikta regler för vilka kriterier som ska gälla för dem som söker till utbildningar via frikvoten för att undvika godtyckligt intag och nepotism som annars kan uppstå vid till exempel intervjuintag. Vi vill se att en ökad andel av dagens studenter tas in genom alternativt urval. Detta kommer att behöva göras på bekostnad av intagning på betyg och högskoleprov. En bra fördelning skulle vara att en tredjedel tas in på högskoleprov, en tredjedel på betyg och en tredjedel med alternativt urval. Här är det också viktigt att klargöra vad som är förenligt med lagar och förordningar för högskolor att utforma ett alternativt urval.
Högskoleprovet gynnar idag manliga studenter från hem med högutbildade föräldrar. Detta är inte acceptabelt, och behöver reformeras. Det är också rimligt att införa så kallade domänprov, alltså antagningsprov med olika inriktningar beroende på studieval.
Genom satsningen på den öppna högskolan har föreslagits att antagning ska kunna vara möjlig via validering av en persons reella kompetens. Med det menas att en person som inte har grundläggande behörighet, men som genom andra erfarenheter anser sig kunna tillgodogöra sig högre utbildning, ska kunna ansöka på dessa andra meriter. Socialdemokraterna menar att detta kan komma att bredda rekryteringen samtidigt som det undviker onödigt resursslöseri. Människor med kompetens att klara högre utbildning behöver inte ägna tid och pengar åt att ”läsa in” ämnen på komvux. Validering av reell kompetens är dock resurskrävande, vilket bör tas hänsyn till i resurstilldelningssystemet.
Lika tillgång till utbildning och lika möjligheter vid universitet och högskolor är för oss socialdemokrater en fundamental jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Högskolan skulle kunna vara ett kraftigt instrument för förändring av samhället i riktning mot ökad jämställdhet mellan könen. Idag är det tyvärr inte så. Högskolan karaktäriseras liksom övriga delar av samhället av patriarkala strukturer, med könsdiskriminering och traditionella föreställningar och värderingar som ett konkret uttryck för förtrycket mot kvinnor. Vi menar att ökad jämställdhet inom högre utbildning och forskning också ökar jämställdheten i samhället. Därför måste dessa orättvisor bekämpas. Här kan mentorsprojekt hjälpa de studenter som är underrepresenterade på en utbildning, för att få stöd och råd.
Trots att en majoritet av alla studenter är kvinnor så är inte högskolan jämställd. Både utbildningsnivå och utbildningsinriktning skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Mansdominerade utbildningar ges större resurser än kvinnodominerade utbildningar. Dessutom ökar kvinnors underrepresentation kraftigt ju högre man kommer inom akademin. Denna snedfördelning fortsätter sedan på arbetsmarknaden och bevarar könsmaktsordningen i samhället som helhet. Vi ser att lika många kvinnor som män påbörjar en doktorandutbildning men betydligt fler män tar doktorsexamen. Här måste trygghetssystemen för doktorander ses över, då bristen på ett tillräckligt bra system gör att exempelvis många kvinnor har svårt att kombinera möjligheten att skaffa barn med att doktorera.
Det lönar sig bättre att vara man än att ha en utbildning, då män utan högskoleutbildning tjänar mer än kvinnor med högskoleutbildning. Studiemedelssystemet, som baseras på lånets storlek istället för inkomst, tillsammans med lönediskriminering gör kvinnor till förlorare. De kvinnliga forskarna har lägre löner än de manliga, och de kvinnodominerade ämnena har lägre lönelägen än de mansdominerade.
Att litteraturen till mycket liten del är skriven av kvinnor är ännu ett faktum som bidrar och cementerar rådande könsmaktsordning. Vid val av kurslitteratur ska alltid författarna liksom perspektiven kritiskt granskas ur ett genusperspektiv.