Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om resurser till yrkesförberedande utbildning för vuxna.
Den borgerliga regeringens utbildningspolitik innebär att det statliga stödet till vuxenutbildningen kraftigt skärs ned. Resultatet blir att många vuxna förvägras chansen till omskolning och/eller ny start i livet. Det är negativt för den enskilde och det är negativt för tillväxt och utveckling i vårt land. Det livslånga lärandet är något vi inte bara ska slå vakt om utan utveckla.
Livslångt lärande är också ett modernt synsätt. Kraven på löntagarna ökar i och med globaliseringen och produktutvecklingen inom industri- och tjänstesektorn. Många anställda måste vara beredda att byta både arbetsuppgifter och arbetsgivare. Den som inte ges möjlighet till vidareutbildning får en sämre position på arbetsmarknaden. Den som av olika anledningar i ungdomsåren inte har kunnat skaffa sig hela eller delar av en gymnasieutbildning får genom vuxenutbildningen en ny chans.
Regeringen ignorerar arbetskraftsbristen som redan är verklighet inom flera sektorer och branscher. Arbetskraftsbristen är ett hot mot företagens utveckling och mot en ökad sysselsättning då företagen inte kan växa eftersom rätt kompetens är svår att hitta.
Vi vet att behovet framöver ökar när det gäller kompetens inom många s k praktiska yrken. Det gäller inte minst vård/omsorg och industri för att nämna ett par exempel. Om söktrycket till dessa gymnasieprogram hade varit stort hade det inte behövt vara så allvarligt. Men faktum är att det är precis tvärtom, unga människor som söker gymnasieprogram väljer långt ifrån alltid program/inriktning efter hur arbetsmarknaden ser ut.
Lösningen är knappast att ”tvinga” 15-åringar att söka utbildningar de inte vill gå. Däremot kan vuxenutbildningen möjliggöra för vuxna att skaffa sig den grundläggande behörigheten som de yrkesförberedande programmen ger.
Idag erbjuder vuxenutbildningen, med få undantag, mestadels studier i kärnämnena. Bra för den som behöver komplettera och få allmän eller särskild behörighet. Men för den som vill bli elektriker, VVS-montör, undersköterska, fritidsledare, barnskötare, byggnadsarbetare m m finns få möjligheter. Missades chansen i tonåren är det svårt att få en andra chans – om den inte ska köpas dyrt av något utbildningsföretag.
Vi behöver en vuxenutbildning som ger vuxna samma möjlighet att läsa såväl kärnämnen som karaktärsämnen för att klara såväl behov av arbetskraft som det livslånga lärandet. Det är också en förutsättning för att den enskilde ska kunna söka eftergymnasiala utbildningar som t ex KY.
Staten bör därför rikta pengar till kommunernas vuxenutbildning, som gjordes tidigare, och öronmärka lika delar till kärnämnen respektive karaktärsämnen.
Karaktärsämnesstudier är mer kostsamma och bör därför generellt ges mer resurser per poäng än studier i kärnämnen.