Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utbildning av förskollärare.
Från mitten av 1990-talet har det skett en successiv minskning av tilldelningen av platser till barn- och ungdomspedagogiska program med motiveringen att efterfrågan på dessa utbildningar är svår att förutse och med bedömningen att examinationsgraden bör minska.
Trots volymförändringarna har förskolans roll och uppdrag i samhället utvidgats påtagligt under de senaste åren: den ökade tillgängligheten, införandet av maxtaxan och allmän förskola m.m. Men ökningen av platser har uteblivit. Detta har kanske gett fel signaler till de människor som har tänkt sig att söka till utbildningarna eftersom trenden nu är att det är för få sökande.
Detta har hänt i Högskolan i Gävle: Under de senaste åren har antalet förstahandssökande minskat rejält, från cirka 180 för två år sedan till under 40 innevarande år. Detta är allvarligt. Kan det vara så att yrket har förlorat i status eller är utbildningstiden i kombination med löneläget en faktor?
Det är viktigt för förskolans kvalitet att fler förskollärare rekryteras till förskolan. Ska den svenska förskolan behålla sitt internationellt sett höga anseende är det angeläget att personalförsörjningen kan tryggas. Det krävs stimulansåtgärder för att locka fler till utbildningen för att möta de framtida behoven av utbildade förskollärare. Möjligheten till att offensivt locka män till denna utbildning är också oerhört viktig för att ge barnen vuxna förebilder från båda könen.