Motion till riksdagen
2007/08:Ub411
av Christina Axelsson och Kerstin Engle (s)

Vikten av vidareutbildning i religionskunskap för lärare på alla stadier


s80110

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av vidareutbildning och vikten av kunskap i ämnet religionskunskap.

Motivering

Kunskap är en färskvara som ständigt behöver fyllas på. Lärare som utbildar barn, ungdomar och vuxna behöver ständigt få till sig mer kunskap för att veta det senaste och ”kunna mer än sina elever” för att lära dem. Vidareutbildning är därför mycket viktigt för lärarkåren.

Fostran pågår hela livet och skolan har ett ansvar för fostran, särskilt vad gäller hur vi förhåller oss till varandra. Demokrati är en del av fostran, demokrati måste erövras varje dag av varje generation, begreppet allas lika värde måste genomsyra allt lärare redan från början. Det är angeläget med en demokratisk fostran under hela skolperioden från förskolan till universitet och vidareutbildning.

Samhället förändras hela tiden och för att vara i takt med tiden är det viktigt att diskutera etiska och kulturella frågor under utbildningen. Sverige är idag ett mångkulturellt land och det är viktigt att eleverna får till sig ett mångkulturellt perspektiv i allt sitt lärande och från alla sina lärare. Religionskunskap är ett viktigt ämne för att ta till sig det mångkulturella perspektivet. Det är därför viktigt att alla lärare, på alla stadier i alla ämnen, får studera religionskunskap. Lärarna har tillsammans med föräldrarna och övriga vuxna runt barnen ett ansvar för fostran. De ska kunna leda sina elever att förstå olika kulturella yttringar i samhället, inte minst för att bygga upp en gemensam värdegrund i samhället, byggd på allas lika värde och demokrati. För att alla ska få del av de positiva effekter som kommer av mångkultur behövs återkommande påfyllnad av religionskunskap för alla lärare på alla stadier.

Ämneskunskap har riktat sig främst till utbildningen på högre nivå, med äldre elever. Det är minst lika viktigt att de yngre eleverna har tillgång till lärare med specialkompetens. Varför finns inga lektorer i årskurserna 1 och framåt? Kanske att det beror på att det ansetts mer prestigefullt att lära äldre barn och vuxna? När vi numera diskuterar det livslånga lärandet, vore det befogat att höja statusen på läraryrket också på stadierna för de yngre eleverna. Det är också viktigt att lärarna får tid till att ta till sig nya rön för att lära sig att lära; ämnet didaktik måste ingå i alla utbildningar av lärare, från förskolelärare till professorer. För ett aktivt lärande för alla elever räcker det inte alltid med allmänna ämneskunskaper. Det är ämnesdidaktik lärarna behöver, alltså sådana kunskaper som bidrar till ett aktivt och insiktsfullt lärande inom ämnet.

Stockholm den 2 oktober 2007

Christina Axelsson (s)

Kerstin Engle (s)