Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att stärka genusvetenskapens ställning i lärarutbildningen.
Det är inte naturligt idag att lärarstudenter bryr sig om genusvetenskap under utbildningen – detta på grund av att sådana krav aldrig har ställts. Överallt i samhällsdebatten kan vi ta del av hur viktigt det är att alla behandlas lika. Men hur många skolor har exempelvis genusvetenskap som krav för anställning? Ca 50 % av kommunerna har något som kallas jämställdhetsresurs, vilket är bra. Men dessa frågor måste iakttas dagligen och redan på ett tidigt stadium för barnen. I exempelvis Simrishamns kommun finns genuspedagogen Britten Dehlin som till tidningen Ystads Allehanda säger: ”Jag ska inventera, informera och inspirera men inte inspektera. Om vi ska kunna skapa ett mer jämställt samhälle måste man börja tidigt. Genus börjar redan från födseln.” Vi borde kräva av skolan att alla barn ska behandlas lika, och det är här som våra pedagoger behöver baskunskaper i genusvetenskap.
Det är viktigt att veta hur ungdomarna styr, inte minst när det gäller att välja program i gymnasiet. På samma vis måste lärarna observera varandra. Det är viktigt för lärarna att både observera och diskutera det man ser. Visserligen kan det se ut som att skolpersonalen behandlar alla lika, men med röstläge eller olika tillsägelser behandlas killar och tjejer olika.
Även sagor innehåller många könsschabloner. Men detta går att diskutera och kanske låta prinsen och prinsessan byta plats. På samma vis bör historieböcker och språkböcker analyseras så att eleverna får ett genusperspektiv redan från unga år.
Idrott och data är andra exempel, även i skolans värld, där killarna ofta brer ut sig och tar stor plats på tjejernas bekostnad.
Många gånger fungerar verksamheten bra i våra skolor, och på vissa håll finns ett genusperspektiv inte bara i en skolplan utan även som en del i vardagen. Men detta utesluter inte att den pedagogiska delen på våra högskolor även innefattar genusvetenskap.