Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skolans roll i kampen för ökad folkhälsa, ekonomi och miljö.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att förmedla tydlig kunskap om sambandet mellan mat och hälsa.
Sedan skolplanen trädde i kraft 1994 har dagens samhälle förändrats mycket. Fetma bland skolungdomar blir mer och mer uppmärksammat. Då höjs röster om mer idrott och andra åtgärder med positiv inverkan på hälsan. Ungdomar behöver röra på sig mer både på grund av risken att utveckla fetma och för att barn som rör sig också får en bättre inlärningsförmåga. Men för att förebygga fetma och andra följdsjukdomar behöver man också veta hur och vad man ska äta och ha baskunskaper i hur man tillagar mat. Vem stickar, syr och snickrar skohyllor i den utsträckning som det finns timmar för i ämnet slöjd? 330 timmar i ämnet slöjd under skoltiden borde ställas i relation till 118 timmar i ämnet hem- och konsumentkunskap.
Vart fjärde barn upp till tio års ålder i Sverige är överviktigt. Under de senaste tio åren har kroppsvikten hos förskolebarn ökat med ett halvt kilo per år i genomsnitt. Barnfetma kan leda till hjärtinfarkt redan vid 30, njursvikt eller nervskador – som i sin tur kan tvinga fram amputationer. Det är effekter av att barnen har drabbats av åldersdiabetes. Och fler barn lider av det metabola syndromet, som är ett första steg på väg mot åldersdiabetes.
Redan i åttaårsåldern kan man hos barn se åderförkalkning, och bland tonåringar har läkare upptäckt att hjärtmuskeln har försämrats, som en effekt av fetma. I USA är trenden tydlig, och man har nu fler barn som får diagnosen åldersdiabetes än ungdomsdiabetes.
Ansvaret för att komma till rätta med denna tickande hälsobomb ligger naturligtvis till stor del på föräldrarna. Föräldrar måste säga nej. Kroppen tål inte fest med glass och godis var dag. Läsk och saft är inte vardagens måltidsdrycker. Man äter lagad mat på bestämda tider, frukt och vettiga mellanmål däremellan. Och man rör sig dagligen. Det är enkla ”bondknep” som verkar ha glömts bort av en stor del av befolkningen.
En förklaring till den ökade övervikten och fetma bland såväl barn som vuxna är okunskap. Vi vet helt enkelt inte längre vad som är god, hälsosam mat – än mindre kan man laga till den. Snabbmat har blivit baskost i många hushåll. För fyrtio år sedan var genomsnittstiden för matlagning per dag 2 ½ timme, idag är den 12 minuter. För många barn är hemkunskapen den enda tid de får till matlagning och det enda tillfället till kunskap om matens beståndsdelar och kroppens behov. Därför blir skolan ett viktigt led i kampen för folkhälsa.
Utbildningen i hem- och konsumentkunskap ger kunskaper för livet, om livet. Enligt kursplanen för grundskolan ska utbildningen ge kunskaper och erfarenheter av social gemenskap, mat och måltider, boende och konsumentekonomi, hur vi kan spara på el och vatten, minska sopberget, handla miljövänligare etc. Fler och fler ungdomar får idag betalningsanmärkningar som kan leda till kronofogdens register. Eleverna ska inom ämnet hem- och konsumentkunskap få kunskaper om öppet köp, om dyra sms-lån, Internetköp m.m. Syftet är att ge erfarenhet och förståelse för de dagliga handlingarnas och vanornas betydelse för ekonomi, miljö, hälsa och välbefinnande. Målen som anges för eleverna i det femte såväl som nionde skolåret är bl.a. att de ska kunna planera, laga och värdera måltider med hänsyn till bl.a. hälsa. Det är därför anmärkningsvärt att hemkunskapstimmarna i praktiken har skurits ned drastiskt de senaste åren till en följd av skolornas ansträngda ekonomi. I många skolor är hemkunskapen idag inte längre ett praktiskt ämne utan ett teoretiskt. Det torde vara uppenbart för alla att det är omöjligt att uppfylla de uppställda målen på teoretisk väg. Hur lär jag mig laga köttbullar genom teori? Hur lär jag mig hur jag får mest valuta för pengarna vid planering och inköp av livsmedel om jag inte vet hur en bra rotsak, fisk eller köttbit ser ut?
Att spara inom kunskapsområdet kostar. Det är hög tid att ge hem- och konsumentkunskapen den viktiga roll den förtjänar i utbildningen av våra barn och ungdomar.