Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa fribeloppet.
Tanken på en fribeloppsgräns är felaktig. Systemet får som konsekvens att om en student jobbar för mycket och därmed betalar skatt som bidrar till statens inkomster sänks studiemedlen för resten av terminen.
Den nuvarande politiken genomsyras av ett gammalt socialdemokratiskt synsätt, nämligen att dela in folk i grupper och kategorier. En student är en student. En arbetare är en arbetare. Men alla vet ju att det inte är så, speciellt inte på en modern arbetsmarknad. Hela Sverige tjänar på ett modernt synsätt på arbetsmarknaden. Fribeloppet tillhör inte en modern utbildningspolitik på en modern arbetsmarknad.
Ett stort antal som jobbar vidareutbildar sig. Fler och fler är mångsysslare och trivs med det. Många går in och ut på arbetsmarknaden eftersom de studerar med flera avbrott. Många studenter skulle säkerligen vilja jobba samtidigt som de studerar för att slippa ta lån.
Utan fribeloppsgräns kan fler betala mer av sin utbildning själva genom att minska lånedelen. Det nuvarande systemet med fribelopp försvårar studenters möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation. Flera studenter görs beroende av studiemedelssystemet, trots att de kan och vill arbeta mer.
Alla tjänar på ett avskaffande av fribeloppsgränsen. Fler studenter kan hel- eller delfinansiera sina studier, vilket är bra ur flera aspekter. Fler kan avsluta sina studier utan att vara maximalt belånade. Arbetslivserfarenhet från studietiden gör det lättare att få jobb. Svartjobben minskar eftersom studenter inte behöver dölja sin inkomst. Ökat samarbete mellan olika företag och institutioner när studenter skriver uppsats eller genomför projekt skulle komma till stånd. Staten kan spara pengar eftersom fler ges möjlighet att låna mindre.
Det kan ligga en viss logik i att begränsa studiestödet till den som ändå klarar att försörja sig. Men studielånen ska ändå betalas tillbaka, varför de inte alls borde påverkas av inkomst om studenten inte så önskar.
Vad gäller bidragsdelen kan det vara motiverat att den som inte har behov inte heller erhåller bidraget, varför fribeloppet även fortsättningsvis kan gälla i fråga om bidragsdelen av studiemedlet.
Staten ska uppmuntra flit – inte motarbeta det. Sverige behöver fler flitiga och arbetsamma människor, och fribeloppet motverkar det. Det är kontraproduktivt, och incitamentsstrukturen är negativ. Arbete ska löna sig – också för studenter. Därför måste fribeloppet avskaffas omgående!