Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grundskolans läroplan ska följas och att befogade förändringar i läroplanen sker.
Vårt samhälle förändras snabbt framåt medan skolan i många avseenden nu riskerar att gå kräftgång bakåt till det tidiga 1900-talet då kunskapsmängden var liten och befolkningen homogen. Det var tyst i klassen, och läraren var en auktoritet som man inte sade emot. Barnen kände varandra väl, och alla hade i stort sett samma referensramar. Yrkesvalet var självklart, man gick i föräldrarnas spår.
Dagens och morgondagens elever kommer inte att acceptera att vara som gårdagens elever. Dagens elever kräver eget utrymme och ifrågasätter delar av undervisningen. Idag har också många skolor elever med ursprung från flera olika länder, olika kulturer, olika religioner, olika traditioner, olika erfarenheter och olika kunskapsnivåer. Olikheterna kan skapa motsättningar, men tar vi vara på all denna kunskap blir det en stor tillgång.
En elev som bedriver sina studier utifrån begränsade förutsättningar måste ofta lägga ned mer tid och kraft än sina kamrater och bör därför få minst lika stor erkänsla för sitt arbete som den som gynnas av ett bättre utgångsläge. Det är graden av framsteg som ska värderas. Vi behöver en skola som tar hänsyn till elevernas skilda förutsättningar.
Rätt och fel finns inte på samma självklara sätt som förr. Att svara rätt är inte det viktigaste, det är elevernas frågor som visar vad de har förstått. Dialogen i klassrummet är minst lika betydelsefull och ibland mer betydelsefull än kunskapsförmedling via envägskommunikation. Det innebär att varje elevs kompetens måste tas tillvara, annars förlorar samhället viktiga tillgångar och riskerar att få utslagna medborgare i stället. I Sverige måste vi bli bättre på att se främmande länders kunskap som en tillgång för oss. De stora skillnaderna mellan eleverna kräver betydligt mer resurser än tidigare.
Det talas mycket om att det behövs studiero i klassrummen, och det är viktigt att man känner att det finns ett lugn som gör att man kan jobba med sitt skolarbete. Men studiero är absolut inte detsamma som hård disciplin, utan skolan måste utgå från elevernas förutsättningar och deras intresseområden. Då kommer viljan till lärande att finnas hos eleverna.
I dagens skoldebatt skiljer man mellan teoretisk och praktisk läggning hos eleverna. Det är naturligtvis så att alla människor har både en teoretisk och en praktisk kunskapssida. Men att tro att praktisk undervisning är enklare eller mindre värd än teoretisk är helt felaktigt. Det finns elever som har lättare för att arbeta praktiskt än teoretiskt och tvärtom. För att undervisningen ska bli begriplig är det nödvändigt att varva praktik och teori. Den praktiska erfarenheten är nödvändig för att förstå den teoretiska undervisningen.
Skolan måste ge barnen ett värde så att de kan känna stolthet över sig själva. Inget lärande är till för lärandets egen skull utan man behöver också utveckla ”nyttopedagogiken”. Eleverna ska känna att det de gör är betydelsefullt både för sig själva och för andra. Låt dem exempelvis i perioder vara arbetskraft på förskolans småbarnsavdelning. I de begynnande tonåren kan det vara behagligt att genom lek med de små själv få återvända till sin egen barndom samtidigt som man utför ett viktigt arbete. Dessutom får tonåringen en viktig kunskap inför det egna föräldraskapet. Vardagskunskapen får inte åsidosättas i dagens, och morgondagens, skola.
Det är viktigt att skolan tar till vara det som finns i läroplaner och andra styrdokument. En del av ovanstående beskrivningar saknas i läroplanen, och annat finns men förverkligas i ringa utsträckning. Med hänvisning till ovanstående är det viktigt att verka för att grundskolans läroplan följs bättre än vad som sker idag och att befogade förändringar i läroplanen sker.