Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om pedagogisk framförhållning gällande högpresterande elever.
Inom pedagogiken och didaktiken lyfts problematiken kring glappet mellan intention och pedagogisk verklighet. Samhälle, utbildningsväsende, skolledning, föräldrar och lärare har självklart intentionen att alla barn och ungdomar ska lära sig mesta möjliga. En intention som någonstans möter en verklighet där läraren står i ett klassrum, med begränsat antal pedagogiska instrument, med en klass av olika individer med skilda förutsättningar och möjligheter.
Alla elever har rätt att få sina behov tillgodosedda för att på så sätt kunna nå de mål och kunskapskrav som sätts upp av eleven själv eller generella mål som skolan sätter upp för alla.
Skolan som institution klarar av att möta huvudparten av alla elevers olika behov. När en elev behöver extra stöd och extra hjälp för att nå olika uppsatta mål har skolan genom mångårigt målmedvetet arbete lyckats att skapa rutiner för att fånga upp många av dessa elever. Det är bra, samhället ska göra allt för att garantera att alla klarar målen och ingen hamnar efter. Det finns dock mer att göra på detta område.
Kristdemokraternas politik är att ingen ska hamna efter, och ingen ska hållas tillbaka. Inom skolans verksamhetsfält betyder det att pedagogiken vidgar sin framförhållning att möta elever som har motsatta problem till de elever som behöver extra stöd och hjälp.
Forskning har visat att ett stort antal elever med hög begåvning inte får sina behov tillgodosedda. Pedagogen har inte de redskap som krävs för att kunna ge relevant undervisning till de elever som antingen utvecklat en tidig personlig mognad eller som har en hög begåvning. Dessvärre blir konsekvenserna för många av dessa högpresterande elever paradoxalt nog desamma som för de elever som har sämre förutsättningar att inhämta kunskap. Begåvade elever som hålls tillbaka och som inte möter någon utmaning i sitt lärande tenderar i längden att komplext nog inte nå de olika kunskapsmålen. Elever som inte når de satta kunskapsmålen är ett misslyckande för samhället, oavsett vad som är bakgrunden till problematiken.
Det är viktigt att synliggöra problematiken, och på så sätt också möjliggöra en bättre framförhållning för att kunna tillmötesgå även elever med hög begåvning och goda prestationer. Det behövs tydliga signaler om att alla elever ska ges den hjälp och de redskap som behövs för att uppnå nöjaktiga resultat.