Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förekomst av politiker- eller myndighetsstyrande processer som kan innebära ett hot mot den offentligfinansierade forskningens oberoende, kvalitet och trovärdighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lämpliga åtgärder för att, i förekommande fall, motverka att politiker eller myndigheter med missriktad styrning skadar den offentligfinansierade forskningens goda rykte till men för Sverige.
Det kan förefalla lockande för folkvalda politiker, antingen med egna förslag eller via politiska direktiv till myndigheter, föreslå forskare vilka områden som bör eller kan vara lämpliga att ”beforska”. Sådan skenbar välvilja riktad till forskarsamhället övergår tyvärr ofta i en mer påtaglig ambition av politisk styrning av inte bara forskningens innehåll, utan även forskningen förutsättningar inom ett visst område. Ett flagrant exempel på det senare återfinns i tidskriften Genus (nr 3, 1999), som är det officiella organet för den statliga myndigheten Nationella sekretariatet för genusforskning, där det står att läsa att ”det är en grundläggande premiss i genusforskning att skillnader mellan män och kvinnor i egenskaper, beteende, sysselsättning, etcetera inte kan förklaras biologiskt”. Då ingen korrigering av detta uttalande ännu skett från ansvarigt politiskt håll, förefaller det som fortfarande legitimt att skattepengar går till sådan forskning, vilken alltså uttryckligen är politisk-ideologisk förestavad och därmed inte neutralt-objektivt styrd utifrån vilka förutsättningar som vetenskapliga frågeställningar på temat får resas av de, förhoppningsvis, oberoende forskarna som är villiga att åta sig uppgiften. Vi undrar därför om denna typ av snäv politisk styrning av den offentligfinansierade forskningens förutsättningar, för att man själv inte får resa sina frågeställningar, gäller även inom andra forskningsområden i Sverige idag.
Det får anses strida mot all god sedvänja, både intellektuellt och moraliskt, att för offentligfinansierad forskning med politisk ideologi förestava dess premisser. Exemplet med genusforskning är välfunnet, eftersom genusforskning både är utomordentligt viktig och nödvändig för ett samhälle där oförklarliga, och ibland politiskt oacceptabla, skillnader föreligger mellan könen. Men om man i sin iver att förverkliga sådan forskning som skall få ett bra och invändningsfritt resultat, är det av yttersta vikt att forskningens ingångar förbehålls forskarna själva och inte tvingas på dem av politiker med ideologiskt, och därmed känslomässigt, förankrade principer snarare än det som tidigare forskning på området funnit det ur mera strikt vetenskaplig synvinkel motiverat att gå vidare med.
Vi föreslår, på förekommen anledning, att regeringen förvissar sig om att ett för forskningen farligt och ovetenskapligt förhållningssätt om på vilka premisser den skall utgå, och som bland annat genusforskningsexemplet ovan tyvärr visar, inte präglar någon enda av våra myndigheter som i sitt uppdrag har att förvalta och fördela offentliga medel för forskning.
Om man vid en sådan genomgång finner att en ansvarig myndighet ger alltför inskränkta, eller rent av ideologiskt riktade, direktiv för forskningens förutsättning krävs att ett annat mål för forskningssatsningarna vid sådan myndighet formuleras. Formuleringen skall göra entydigt klart att forskarna själva bäst definierar premisserna för sin forskning, samt att politikernas och förvaltande myndigheters uppgifter är att i mån av kraft söka skapa resurser för detta respektive fördela dem till den eller de som objektivt sett bäst kan utföra uppgiften.
En offentligfinansierad forskning av hög kvalitet medför oftast respektingivande och därmed viktiga resultat, av betydelse för att vanligen omedelbart öka kunskapen inom det specifika område som varit föremål för studium liksom för forskningsområdets fortsatta tilltro och gynnsamma utveckling framåt i tiden. Men om forskningens inneboende villkor och premisser onödigtvis politiseras från början är detta vanligen av direkt negativ betydelse för såväl respekten för de kommande resultaten som för forskningsområdets allmänna trovärdighet på sikt. En forskning som inte tillåts stå fri från ideologiskt präglade påtryckningar innan den genomförs riskerar därför paradoxalt nog att skada den eventuella positiva politiska innebörd den kanske kan visa sig ha. Därför är det så viktigt att eventuella missförhållanden på denna punkt vad gäller forskningen i Sverige kan skyndsamt undanröjas. Inte minst viktigt är detta i ett läge där Sveriges tidigare på många områden ledande roll som forskningsnation kommit att halka efter en rad andra länder. Endast ett aktivt fjärmande från politiserad forskning kan säkra den höga kvalitet i resultaten som våra offentliga satsningar nu syftar till för att Sveriges skall kunna återta en position som ledande forskningsnation.