Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om obligatorisk konsumentekonomi i gymnasieskolan.
Ungdomar är idag en av våra köpstarkaste grupper, därför utsätts de också för ett allt hårdare kommersiellt tryck. Det ökade utbudet av tjänster och varor frestar och ställer därmed ökade krav på kunskap. Det handlar om att tidigt lära sig hur man får pengarna att räcka månaden ut. Många ungdomar vet för lite om de regler som styr vårt vardagsliv. Det kan vara dyrköpta lärpengar, i vissa fall så dyrköpta att de länge får dras med betalningsanmärkningar och höga skulder.
I dag har ungefär 4 procent av landets ungdomar (18–25 år) en skuld som är registrerad hos Kronofogden. En sådan anmärkning kvarstannar i tre år och kan till exempel göra det omöjligt att få ett lägenhetskontrakt. Man kan till och med riskera att aldrig blir kvitt sina skulder eller drabbas av indrivning eller utmätning med allt större hopplöshet och stora svårigheter i livet. Många föräldrar har inte heller kunskap eller förstår riskerna de unga utsätts för.
Utbildning är därför nödvändigt för att ungdomar ska bli bra konsumenter. Skolan har ett stort ansvar att lära ungdomar om verkligheten och att förstå villkoren i vuxenvärlden. Det är rimligt att skolan följer med i samhällsutvecklingen och lär de unga vad som gäller. Jag menar att här har skolan halkat efter.
Enligt Skolverkets kursplaner handlar konsumentekonomi om att sköta den egna hushållsekonomin och att kunna göra rimliga bedömningar vid beslut, exempelvis tagande av lån. Idag finns det inte någon kurs med benämningen konsumentekonomi i gymnasieskolan. I många fall blir det upp till den enskilde lärarens kunskaper och intresse för att undervisa i konsumentfrågor.
Det är endast kursen Företagsekonomi A som har inslag av privatekonomi. I samhällskunskap som läses av alla gymnasieelever på nationella program finns ingenting om vare sig konsumentekonomi eller privatekonomi. Jag menar att det är rimligt att detta ingår.
Jag vill därför att konsumentkunskap införs som en obligatorisk del i undervisningen för alla gymnasieprogram.