Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av CSN:s praxis när det gäller inackorderingstillägg för elever som vill gå på fristående gymnasium.
Antalet gymnasieelever som går på fristående gymnasier i Sverige fortsätter att öka. Medan antalet elever i gymnasiets årskurs 1 totalt ökade med 5 procent (ca 8 000 elever) mellan läsåren 2005/06 och 2006/07, ökade samma grupp på de fristående gymnasierna med 20 procent. Därmed hade dessa gymnasier 4 000 fler elever i årskurs 1 än läsåret 2005/06, och andelen gymnasieelever på de fristående gymnasierna ökade till sammanlagt 15 procent av det totala elevantalet. Läsåret 2006/07 fanns exakt 300 fristående gymnasieskolor i Sverige. Under de senaste tio åren har antalet elever på fristående gymnasier nästan tiodubblats.
Att en elev väljer ett fristående gymnasium hör ofta samman med att han eller hon efterfrågar en viss profil eller pedagogiska inriktning. För att göra valet att gå på friskola möjligt för alla infördes skolpengen i början av 1990-talet. Denna frihetsreform har i många fall också i praktiken visat sig vara ett utmärkt sätt att ge alla barn – oavsett social bakgrund – en reell valfrihet på detta område. Många fristående gymnasier är riksrekryterande, vilket innebär att en elev fritt kan söka till dem oavsett om motsvarande utbildning finns i elevens hemkommun. Men för att kunna gå på ett gymnasium långt bort ifrån hemmet krävs ofta att eleven också ges stöd för inackordering.
För elever som går på gymnasier inom det offentliga skolväsendet ligger ansvaret för stöd vid inackordering på kommunen enligt 5 kap. 33 § skollagen (1985:1100). För elever som går på fristående gymnasier ligger ansvaret för stöd vid ackordering (inackorderingstillägg) på CSN enligt studiestödslagen (1999:1395). Ett problem i CSN:s föreskrifter (CSNFS 2001:6) är emellertid att för att få tillägget ska en elev inte kunna bo kvar hemma på grund av avstånd eller gå en motsvarande utbildning på närmare håll. Eftersom det samtidigt ges vissa undantag från denna regel kan det uppstå en rättsosäker situation. Det tycks som om bedömningar skiljer sig från ansökan till ansökan beroende på vilken handläggare som handhar ärendet.
I sitt remissyttrande på utredningen Ekonomiskt stöd vid ungdomsstudier (SOU 2003:28) tillstyrker CSN utredningens förslag om att hela ansvaret för stöd till inackordering och resor ska läggas på kommunerna. Myndigheten skriver också: ”CSN tillstyrker även förslaget att hemkommunen ska vara skyldig att ge inackorderingsstöd till ungdomar som valt utbildning i en annan kommun trots att motsvarande utbildning finns i hemkommunen.” Skälet till CSN:s bedömning är att ”alla elever i gymnasial utbildning så långt möjligt bör behandlas lika”. Om detta är den bedömning CSN gör är det märkligt att inte samma handlingssätt gäller redan nu i fråga om det inackorderingstillägg CSN ansvarar för. I väntan på att reglerna för inackorderingsstöd ses över, så att de blir enhetliga oavsett om eleven väljer en kommunal skola eller en friskola, bör en översyn av CSN:s praxis ske vad gäller att ge inackorderingsstöd till ungdomar som valt utbildning vid ett fristående gymnasium i en annan kommun trots att motsvarande utbildning finns i hemkommunen. Detta bör ges regeringen till känna.