Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om frivillig idrottsundervisning.
För många elever är skolans idrottsundervisning en plåga. För även om ämnet kallas gymnastik, idrott eller idrott och hälsa handlar det om fysisk aktivitet, ofta i grupp där resultaten bedöms och betygsätts.
Skolverket skriver att i ämnet idrott och hälsa ska skolan bland annat sträva efter att eleven ”utvecklar en god kroppsuppfattning” samt ”stimuleras till ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet och tar ett ansvar för sin hälsa”. Men tävlingar och mätning av de fysiska resultaten som elever presterar skapar stress och press och ger inte bättre hälsa. Snarare tvärtom.
Det finns undersökningar som visar att ämnet mest uppskattas av elever som redan utövar idrott. Både läroplanen och Skolverket anser också att idrott som sker utanför skolan är betygsgrundande.
Elever som inte uppskattar idrott och sport har naturligtvis högre frånvaro från de lektionerna. Det går att ta hjälp från kreativa orsaker, som vrickade fötter eller en hastigt påkommen förkylning och ibland sådant som listigt placerade tandläkartider. Det finns i dag ingen enkel möjlighet att välja bort ämnet från sin skoltid eller ens anpassa ämnet till sina behov.
En frivillig idrottsundervisning betyder att eleven själv får ta ställning till om den vill delta i skolans aktiviteter när det gäller sport och idrott. Även om eleverna inte är myndiga i lagens mening bör de själva bestämma om de vill delta i sport och idrottsaktiviteter under skoltid, på samma sätt som de själva bestämmer hur de vill göra på sin fritid.
Frihet är alltid bättre än tvång. Frivillighet för elever gör att undervisningen måste förändras och utvecklas så att det i stället handlar om att erbjuda någonting positivt och att möta varje människas behov och önskningar.