Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige under sin ordförandeperiod ska initiera ett långsiktigt strategiskt arbete inom Europarådets alla institutioner och program kring Rysslands samhällsordning och statsskick.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det svenska ordförandeskapet bör bevaka frågan om resurser för MR-kommissariens kontor i budgeten för 2009.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en konvention mot mäns våld mot kvinnor bör utarbetas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kvinnors rätt till legal och säker abort ska tillgodoses av Europarådets medlemsländer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Europarådets konvention mot människohandel bör ratificeras av Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till samverkan mellan Europarådet och FN-kampanjen mot mäns våld mot kvinnor.
Den odemokratiska situationen i Ryssland är djupt oroande. Föreningen Nordens socialdemokratiska ungdom uttalar t.ex. (Aktuellt i Politiken 2008/11) att man uppmanar Ryssland att tänka om. ”Valet i Ryssland var en besvikelse. Demokratins principer respekteras inte och vägen till en fungerande demokrati tycks vara lång.” Ordförandena för SSU och S-studenter i Sverige och deras motsvarigheter i Norge, Danmark, Finland, Island, Estland och Lettland står för denna slutsats. ”Idag finns det tecken på att ett enskilt parti slår fast den politiska agendan, påverkar medieutbudet och formar statsapparaten efter egna preferenser.”
Detta gemensamma uttalande vittnar om att också bland yngre är skepsisen mot dagens nyauktoritära regim i Ryssland påtaglig. Motsvarande engagemang finner vi säkerligen i de flesta politiska organisationer och kretsar i dagens Nordeuropa.
Ryssland är medlem i Europarådet sedan 1996. Europarådets stats- och regeringschefer har 2005 givit en inriktning av verksamheten vid Europarådet för att vara en kraftsamling kring mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatlighet.
Regeringens skrivelse inför Sveriges ordförandeskap innehåller en hel rad av delvis svenskt initierade projekt och konferenser etc. som ska arbeta med olika aspekter av den kraftsamling som toppmötet 2005 har givit. Vi välkomnar dessa påtagliga och välmotiverade insatser, som arrangeras både i Sverige och utanför vårt land under vårt halvårsvisa ordförandeskap.
Regeringen gör också rätt när man inom ramen för den samarbetsöverenskommelse som ingåtts mellan Europarådet och Europeiska unionen 2007, under vårt ordförandeskap 2008 vill prioritera inte minst stödet till de länder som är medlemmar i Europarådet, men inte EU, inklusive Ryssland.
Man kan dock notera att när man ser agendan framför sig, som regeringens skrivelse visar, är insatserna kring den representativa demokratin inte i någon särskild mening inriktade på Rysslands negativa demokratiska utveckling, som förtydligats i samband med de val som hållits 2007 och 2008. Vare sig det s.k. demokratiforum, Venedigkommissionen, styrkommittén för lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete, bekämpande av korruption via GRECO (som Ryssland inträtt i 2007) eller massmediekommittén CDMC är, i den bild som ges i regeringens skrivelse, särskilt engagerade i Rysslands faktiska statsskick.
Regeringen skriver också: ”Sverige fäster stor vikt vid stöd till enskilda länder för att främja att Europarådets normer genomförs. Som ordförande i ministerkommittén avser Sverige försöka förstärka planeringen så att beslut om stöd i än högre grad styrs av normer, behov och förutsättningar för resultat samt utvärdering.”
Avsnittet om Ryssland (7.1) i regeringens skrivelse är i ljuset av detta motsägelsefullt. Här finns en uppräkning av Europarådets stöd för utbildning om skydd av mänskliga rättigheter och vissa sociala frågor m.m., program på ca 471 000 euro.
I nästa avsnitt redovisar regeringen den oro som EU-länderna gav uttryck för vid de ryska parlamentsvalen förra året. Från Sverige tillkom ytterligare kritik. Och utvecklingen i samband med det ryska presidentvalet i år har ytterligare kastat Rysslands statsordning i demokratiskt tvivelsmål.
Någon samlad politik för hur Europarådet ska hantera den ryska demokratiska kräftgången redovisar inte den svenska regeringen inför vårt ordförandeskap.
Regeringens bedömningar av Ryssland av i dag saknar tydlig kraft när det gäller hur Rysslands statsledning – med ett betydande stöd i den inhemska opinionen – har slagit in på en ny, auktoritär statsordning med kontrollerade partibildningar och kandidatnomineringar, regimpolitisk dominans i medierna och olika grader av nedtryckande av oppositionella.
Vi socialdemokrater anser att Sverige under sin ordförandeperiod ska initiera ett långsiktigt strategiskt arbete inom Europarådets alla institutioner och program kring Rysslands samhällsordning och statsskick. Syftet bör vara att – med deltagande av Rysslands företrädare i Europarådet – skapa en samlad klarhet i hur dagens Ryssland uppfyller de krav som Europarådsmedlemskap ställer på en medlemsstat. En sådan bedömning bör också leda fram till förslag och ställningstaganden i Europarådets samtliga organ till hur Ryssland kan bringas att uppfylla alla de krav som ett medlemskap i Europarådet innebär och som man åtagit sig. Syftet med strategiarbetet ska ytterst vara att bringa människor i Ryssland till att sluta upp kring demokratin.
Det är som alltid omöjligt att spå hur ett icke-demokratiskt statsskick kan utvecklas. Ett strategiarbete kring Rysslands statsskick i Europarådet kan i vid mening ha betydelse på lång sikt, men kanske också vara av betydelse på kortare sikt, om maktförhållandena i den kontrollerande eliten skiftar i det politiska och ekonomiska maktsystemet i dagens Ryssland.
Men arbetet är också att bedöma hur Europarådet kan upprätthålla sin legitimitet som väktare av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Europa. Det råder nu en motsättning av största negativa betydelse, när Europarådet har en världspolitiskt betydelsefull medlemsstat som konstaterat avviker från Europarådets inriktning, både stadgemässigt och i riktlinjerna från toppmötet 2005 (då för övrigt också Ryssland deltog) och vars statsskick är icke-demokratiskt.
Europarådets hela syfte och nuvarande inriktning håller på att förfelas och diskrediteras. Organisationens syfte står nu på spel.
Kommissarien för mänskliga rättigheter är en oberoende institution inom Europarådet med uppgift att öka medvetenheten och utbildningen i de mänskliga rättigheterna, identifiera brister i staters lagstiftning och tillämpning samt bistå medlemsländer med att effektivt tillämpa Europarådets normer för mänskliga rättigheter.
Kommissarie är sedan 2006 Thomas Hammarberg, vars arbete är starkt relevant och uppskattat.
Kansliresurserna har emellertid varit för små. Regeringen har för 2008 sekonderat en svensk seniorhandläggare till kontoret, vilket är utmärkt. Budgeten för 2008 innebar också resursförstärkningar i tjänster, utmärkt även det.
Om det är motiverat bör kommissariens kontor tillföras ytterligare resurser i budgeten för 2009. Det bör vara en uppgift för det svenska ordförandeskapet att bevaka denna inriktning.
Vid Europarådets toppmöte i Warszawa 2005 antogs en politisk deklaration – Warszawadeklarationen – med riktlinjer för organisationens verksamhet de närmaste åren. Målet om att uppnå verklig jämställdhet lyftes fram. Insatser för att stärka barns rättigheter tillhörde det område som också fick gehör vid toppmötet. Åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor kom att bli ett prioriterat område inom Europarådet. En kampanj mot mäns våld mot kvinnor lanserades i Madrid i november 2006. Goda exempel men också brister som framkommit under kampanjen kommer att sammanställas. Men redan nu ser vi att ytterligare insatser krävs mot hot, våld och övergrepp mot kvinnor. Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsgrupper och i alla länder. Och tusentals barn växer upp i otrygghet. Förändrade lagstiftningar och attityder krävs. Men vi behöver samtidigt också utarbeta bindande normer inom Europarådet för såväl det förebyggande arbetet som skydd och stöd till kvinnan. Bärande principer kan formuleras utifrån folkrätt och under kampanjens vunna erfarenheter. Och vi har nu att tillse att det utarbetas principer för det fortsatta arbetet för en konvention mot mäns våld mot kvinnor. Att vi får en konvention mot mäns våld mot kvinnor bör prioriteras.
Kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp, om de vill ha barn, när de vill ha barn och hur många barn de vill ha. Men i dag är abort endast tillåten i ca 35 av Europarådets 47 medlemsländer. Men även om abort är tillåten i en majoritet av länderna är det inte detsamma som att kvinnor i praktiken kan få en abort utförd. Restriktioner finns i de flesta länder, grunderna för att en abort ska tillåtas varierar liksom tillgången till eftervård. I dag möter vi också välorganiserade och högljudda abortmotståndare, läkare som vägrar utföra abort, minskad tillgänglighet till abort, motstånd mot sex- och samlevnadsundervisning och brister i tillgång till preventivmedel för inte minst de unga. I några länder är abort kriminaliserat. Och beräkningar säger att mellan 500 000 och 800 000 illegala aborter utförs varje år i Europa. Vi har sett positiva framsteg som i Portugal men konstaterar samtidigt att initiativ har tagits i Litauens parlament för en lagstiftning som skulle komma att helt förbjuda abort.
Sverige var initiativtagare till den konvention mot människohandel som nu har trätt i kraft. Men Sveriges ratificering har av regeringen förskjutits i tiden vid upprepade tillfällen, och det är ännu oklart när en ratificering kan ske och hur lagstiftningsförändringar kan komma till uttryck. Sverige kommer som ordförande att ha en viktig roll att verka för att medlemsländer och observatörsländer i EU ratificerar konventionen. Konventionen är också öppen för länder utanför medlemskretsen. En förutsättning för att Sverige ska kunna driva på den internationella processen är att vi själva har ratificerat konventionen. Vi beklagar vidare att Sverige ställt sig utanför konventionens övervakningsmekanism, Greta. Den svenska sexköpslagen har visat sig vara såväl framsynt som ett verkningsfullt verktyg mot människohandel och prostitution. Sveriges sexköpslag ska hävdas. Vi oroas av majoritetens splittring och ovilja att lyfta fram sexköpslagen i europeiska och internationella sammanhang.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon lanserade vid kvinnokommissionens session i februari 2008 en global kampanj för att stoppa mäns våld mot kvinnor. ”Det är uppenbart att vi inte kan utrota fattigdomen om vi inte utrotar våldet mot kvinnor”, sa Toraya Ahmed Ombaid, UNFPA, ett av de tolv FN-organ som kommer att samverka kring kampanjen. Mäns våld mot kvinnor synliggör den bristande respekten för kvinnors mänskliga rättigheter och synliggör könsmaktsordningen. Genom Europarådets kampanj mot mäns våld mot kvinnor har vi vunnit djup och bred erfarenhet som kan tas till vara i samverkan med FN. Europarådet har också en struktur för att konkret kunna bidra till FN:s arbete med kampanjen.