Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande för deltagande i den av FN efterfrågade Europeiska unionens militära insats i Tchad och Centralafrikanska republiken.
Tchad och Centralafrikanska republiken gränsar båda till Sudans Darfurprovins och den pågående konflikten där påverkar också grannländerna. Tchad och Centralafrikanska republiken är två av världens fattigaste länder. I området där EU-insatsen ska verka finns ca 500 000 flyktingar och internflyktingar, en stor andel av dem är barn. Situationen är svår, både humanitärt och säkerhetsmässigt. De olika konflikterna i regionen påverkar varandra.
Vi socialdemokrater är positiva till propositionens förslag om att Sverige ska bidra till den av FN efterfrågade EU-insatsen i Tchad och Centralafrikanska republiken. Det är en viktig del i arbetet för fred, utveckling och säkerhet, men en hållbar och långsiktig lösning i regionen kräver framför allt civila insatser och engagemang. En militär insats kan vara nödvändig för att garantera grundläggande säkerhet i vissa situationer, men vi vill också framhålla andra viktiga insatser som görs, exempelvis humanitärt bistånd och frivilligorganisationers arbete med hälsovård.
En multidimensionell närvaro ska etableras i Tchad och Centralafrikanska republiken, enligt resolution 1778 i FN:s säkerhetsråd. I propositionen beskrivs att närvarons huvudsyfte är att skapa ett förbättrat säkerhetsläge som gör att flyktingar och internflyktingar kan återvända genom att erbjuda skydd för flyktingar och civila som utsätts för hot samt genom att underlätta verksamheten för humanitära aktörer och skapa möjligheter för återuppbyggnad och ekonomisk utveckling i området. Denna multidimensionella närvaro ska dels bestå av en FN-insats, Minurcat, och en tchadisk polisenhet.
Resolutionen i FN:s säkerhetsråd omfattar utöver de ovan nämnda insatserna också en EU-ledd militär insats i Tchad och Centralafrikanska republiken. EU-insatsen ska vara verksam under ett år och stötta den civila FN-närvaron. Insatsen har mandat enligt kapitel VII i FN-stadgan. Propositionen anger att uppgifterna för EU-styrkan bl.a. är att skydda civila, framför allt flyktingar, underlätta humanitär verksamhet och skydda FN-personal.
EU-insatsen är ett stöd till FN:s krishanteringsförmåga och vilar på ett tydligt folkrättsligt mandat. Vi vill understryka att det är FN som efterfrågat denna EU-insats, och vi välkomnar att EU på detta vis kan stödja FN:s arbete för kris- och konflikthantering. Vi socialdemokrater anser att ett svenskt deltagande i en EU-styrka efterfrågad av FN med syfte att bidra till säkerhet och skydd av såväl civila som FN-personal visar på Sveriges starka stöd till FN och det multilaterala systemet.
Det har under många år varit en hörnsten i socialdemokratisk utrikespolitik att det internationella samfundet har ett huvudansvar för internationell fred och säkerhet. Vi anser att Sveriges starka stöd till FN:s fredsverksamhet kommer till uttryck både genom civila insatser, biståndsverksamhet och deltagande i FN-mandaterade internationella insatser. EU har utvecklats till en stor global aktör och bör samarbeta och stödja FN. Att stärka EU:s kris- och konflikthanteringsförmåga också utanför EU:s gränser, samt att den ställs till FN:s förfogande, är en utveckling vi socialdemokrater aktivt har drivit på. Ett av de första exemplen på när EU kunde axla ett sådant ansvar var under våren 2003 då en EU-styrka, ledd av Frankrike och med svenskt deltagande, kunde bidra till att upprätthålla en skör fredsprocess i Kongo, ett land hårt drabbat av krig, våld och fattigdom.
Dåvarande utrikesminister Anna Lindh sade i sitt tal i Almedalen i juli 2003: ”För första gången den här våren har EU blivit så starkt i den gemensamma utrikespolitiken att när FN bad EU ställa upp så kunde EU skicka trupper till Kongo för att bevara freden i Kongo. Och det är också ett viktigt exempel på vad EU kan betyda utanför Europas gränser.”
Tyvärr nämns inget om FN:s resolution 1325 eller 1612 i regeringens proposition. Detta är mycket förvånande eftersom propositionen ändå tar upp den svåra situationen exempelvis för barn och kvinnor i denna region. Av Tchads cirka nio miljoner invånare är cirka fem miljoner under 18 år. 1325 är en viktig resolution om krigets påverkan på kvinnor och flickor samt kvinnors deltagande i arbetet för konfliktlösning och deras viktiga roll för att kunna bygga en hållbar fred. Vi socialdemokrater vill därför understryka det vi nyligen skrev i vår motion angående en svensk styrka i till Darfur: Resolution 1325 måste vara en viktig del av svenska internationella insatser. I konflikterna i denna region är vikten av detta mycket tydlig eftersom kvinnor både är särskilt utsatta genom det fruktansvärda våld mot kvinnor som används som ett led i krigföringen och den stora roll kvinnorna måste spela för att den fred som skapas ska kunna vara hållbar.
Det svenska bidraget som regeringen i sin proposition föreslår ska ställas till EU-styrkans förfogande handlar om ett skyttekompani samt stabsofficerare, sammanlagt 200 personer. Mandatet gäller högst sex månader. Utöver de 200 personerna föreslår regeringen i sin proposition att riksdagen medger att ytterligare 290 personer ska stå till förfogande i händelse av oförutsedda förstärknings- och evakueringsbehov. Den sammanlagda insatsen uppgår således till 490 personer.
I huvudsak tillstyrker vi socialdemokrater denna proposition, men vi är av uppfattningen att riksdagens mandat bör ges en något annorlunda utformning i den del som rör det svenska bidragets storlek.
Som framgår av propositionen kommer det svenska skyttekompaniet samt vissa stabsofficerare att sammanlagt uppgå till 200 personer. Enligt vår mening bör regeringen medges att ställa en svensk väpnad styrka av högst denna numerär till förfogande för deltagande i Europeiska unionens militära insats i Tchad och Centralafrikanska republiken under högst 6 månader (grundmandat).
Vi delar den i propositionen framförda uppfattningen att det i fall av oförutsedda förstärknings- och evakueringsbehov är viktigt att regeringen har möjlighet att tillfälligt förstärka de militära insatser som Sverige genomför. Sådan förstärkning bör kunna omfatta såväl tillförsel av personal och materiel som undsättning och evakuering.
En evakuerings- och förstärkningsinsats är till sin natur tillfällig och tidskritisk, och den måste vara anpassad till den unika situationen. Detta gör att det i förväg är svårt att uppskatta omfattningen av en sådan insats. Av propositionen kan emellertid utläsas att regeringen bedömer att en tillkommande väpnad styrka som uppgår till 290 personer är tillfyllest i en sådan situation. Enligt vår mening bör regeringen i ett tilläggsmandat medges att sätta in en tillfällig förstärkning av denna storlek.
För att tilläggsmandatet ska få utnyttjas måste särskilda skäl av säkerhetshotande karaktär föreligga. Grundmandatet får således inte överskridas i samband med exempelvis tillfälligt förändrade uppgifter eller liknande, även om sådant ursprungligen inte varit förutsett. Utnyttjandet av tilläggsmandatet ska vara anpassat till det hot som ska bemötas.
I situationer då det kan vara aktuellt att utnyttja tilläggsmandatet har riksdagen särskild anledning att bli informerad, bl.a. för att den då får möjlighet till att ta initiativ. Regeringen kan lämna sådan information i kammaren. Den kan också välja att informera det utskott som berett det riksdagsbeslut i vilket tilläggsmandatet givits.
Vi menar att riksdagen bör föreskriva att ett krav för utnyttjande av ett tilläggsmandat är att sådan information lämnas eller att regeringen underrättar Utrikesnämnden eller överlägger med den. Om tidsförhållandena inte medger förhandsinformation eller överläggning med Utrikesnämnden bör regeringen åläggas att i efterhand, genom skrivelse, informera riksdagen om vad som inträffat.