Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s fortsatta utvidgning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Turkiet och EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU:s grannskapspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om området öster om EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om området söder om EU.
Den 1 januari 2007 gladdes vi med alla de människor som i Bulgarien och Rumänien firade sitt inträde i den Europeiska unionen. Med det har bortåt hundra miljoner invånare, som tidigare befann sig på den kommunistiska sidan av järnridån, på bara ett och halvt decennium fullständigt reformerat sina länder och skapat sig en ny framtid. En kontinent som tidigare varit så sargad av konflikter och krig ingår nu i ett samarbete som innebär att vi alla delar varandras problem och framgångar. Ännu finns dock inte en europeisk union som omfattar alla Europas folk. Utvidgningen måste fortsätta. Att hållbart lösa problemen på Balkan kan endast göras genom att tydligt och klart visa att dörren till EU står öppen. Sverige bör fortsätta att stödja dessa länders reform- och medlemskapsansträngningar. Förhoppningsvis kan vi inom de närmaste åren hälsa också dessa länder välkomna in i EU.
Tyvärr har en förfärande utvidgningströtthet börjat göra sig gällande i EU. För oss socialdemokrater är det viktigt att slå fast att utvidgningen av EU är den största framgången på Europas kontinent. Turkiets framtida medlemskap är en mycket omdiskuterad fråga i många europeiska länder. För oss socialdemokrater har alltid inställningen varit att det inte är frågan ”om” Turkiet kan bli medlem utan ”när”. Detta ”när” avgörs av hur snabbt Turkiet klarar att uppfylla de kriterier som krävs för ett medlemskap. Mordet i januari 2007 på den turkisk-armeniske journalisten Hrant Dink visade dock att Turkiet fortfarande har en lång väg kvar. Dink var övertygad om Turkiets reformarbete för ett framtida EU-medlemskapet gav stora fördelar för yttrandefriheten, demokratin och för minoriteternas rättigheter i Turkiet. Mordet på Hrant Dink är en viktig påminnelse för oss andra att yttrandefriheten aldrig kan tas för given, men också om den förändringskraft, den så kallade mjuka makt, som europeisk integration utgör.
Utvidgningen och den europeiska integrationen får inte göra halt ens efter ett turkiskt medlemskap. Hittills har ett möjligt framtida medlemskap fungerat som en fantastisk drivkraft för många länders reformering. EU har nu utarbetat en grannskapspolitik. Den måste användas för att underlätta ett framtida medlemskap – även om det ligger långt fram i tiden – snarare än att bli ett alternativ till medlemskap. EU har många verktyg i sin politiska verktygslåda. Unionen bör bland annat erbjuda tillgång till den inre marknaden, biståndsinsatser, studentutbyten och bilaterala handlingsprogram som ger länderna möjlighet att själva bestämma sin integrationsnivå.
Den demokratiska utvecklingen i Ryssland går baklänges. Den modiga journalisten Anna Politkovskaja, som arbetade för att föra fram sanningen om övergreppen i Tjetjenien, är mördad. Det demokratiska utrymmet krymper när det blir svårare för små partier att komma in i olika församlingar, oberoende medier får allt svårare att verka, nationalismen växer sig allt starkare och tonläget mot grannländerna och omvärlden i övrigt, inte minst USA, skärps. Vi ska aldrig underlåta att påtala brister eller föra fram oro för den negativa demokratiska utvecklingen, men samtidigt bör Sveriges politik präglas av ett praktiskt samarbete som är till gagn för båda parter och hjälper Ryssland att närma sig europeiska strukturer. De stora framsteg som gjorts i landet sedan Sovjetunionens fall är välkomna och förtjänar vårt stöd.
I och med Rumäniens och Bulgariens medlemskap kommer området runt Svarta havet än mer vara i fokus för unionens utrikespolitik. Regeringen bör utarbeta en Svartahavsstrategi för att bidra till unionens arbete i området. I Moldavien har Ryssland åtagit sig genom Istanbuldeklarationen och CFE-avtalet att dra hem sina trupper från Transnistrien, men tyvärr uppfylls inte dessa löften. Den frusna konflikten hämmar den ekonomiska utvecklingen i Moldavien, Europas fattigaste land, och hindrar landets närmande till EU. Sverige är Moldaviens största biståndsgivare med över 100 miljoner kronor per år. I dag går biståndet till största delen till projekt inom jordbruket, infrastrukturen och den sociala sektorn. Sverige behöver därutöver ge stöd till att stärka den moldaviska administrationens kapacitet i dess relation till Europeiska unionen. Administrationen är av naturliga skäl svag. Sverige behöver därför hjälpa moldavierna på ett liknande sätt som vi hjälpte de baltiska länderna att stärka sin kapacitet.
Under oppositionstiden krävde de borgerliga öppnandet av en ambassad i Vitrysslands huvudstad Minsk, något som vi utgår från och stöder att det nu genomförs. Sverige borde dessutom ta initiativ till en kontaktgrupp av intresserade EU-länder för att arbeta fram en ny policy för hur EU:s relation till Vitryssland ska utvecklas och hur EU bäst kan stödja Vitrysslands suveränitet och demokratisering. Vitryssland är ett exempel där EU:s så kallade mjuka makt inte fungerat.
Ukraina har både en europeisk historia och en europeisk framtid. Sverige måste arbeta för att EU erbjuder substantiella handlingsplaner som kan vara ett stöd för Ukrainas nödvändiga reformarbete. EU bör vara öppet för en alltmer ökande integration av Ukraina i EU:s strukturer och erbjuda Ukraina att självt avgöra graden av integration samtidigt som dörren för ett framtida medlemskap står öppen.
Söder om EU utgör Medelhavet, likt floden Rio Grande, det vatten som måste passeras av fattiga människor för att få chansen att ta del av det ekonomiska välstånd, den frihet och den demokrati som vi européer tar för given. Mediernas bilder av desperata unga män och kvinnor som ofta utnyttjats av hänsynslösa människohandlare och som vågar livet i rangliga båtar för att nå Europas kuster är hjärtskärande. Den välståndsklyfta vi kan se mellan EU och norra Afrika är inte långsiktigt hållbar. Enda lösningen är att skillnaderna i livsvillkor utjämnas. Även här kan EU med sin mjuka makt bidra till stora förändringar genom att i alla avtal och förbindelser peka på behovet av demokratisering och av ekonomiska reformer. EU måste också ge dessa länder en möjlighet att sälja sina produkter på den europeiska marknaden. De handelshinder som finns för att skydda europeiska bönder och industrier måste upphöra.
Den socialdemokratiska regeringen initierade flera projekt med syfte att få i gång en dialog och att bidra till ökade relationer med EU:s södra grannskap. Alexandriainstitutets och det svenska konsulatets i Istanbul ansträngningar och viktiga roll för detta måste understrykas. Sveriges erfarenheter bör tas till vara för att öka kontakter och minska misstro mellan kulturer samt stödja processer mot demokrati och mänskliga rättigheter. Sveriges riksdag har också behandlat ett betänkande om vår relation till den muslimska världen i EU:s närområde. Riksdagens beslut bör ligga till grund för ett fortsatt svenskt engagemang även under en borgerlig regering.