Motion till riksdagen
2007/08:U360
av Carina Hägg m.fl. (s)

Afrika


s64006

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av en ny svensk politik för Afrika.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av utökat samarbete mellan Afrika och såväl Sverige som EU på flera politikområden.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om svensk diplomatisk närvaro i Afrika.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utvecklingssamarbetet med afrikanska länder liksom inom andra politikområden.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av samverkan mellan politikområden samt ökade ansträngningar för att uppnå FN:s millenniemål.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hot mot utvecklingen.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regionala konflikter.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en politik för Somalia.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till Somaliland.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om folkmordet i Darfur.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av demokrati och frisläppandet av politiska fångar.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Dawit Isaak.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Västsahara.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Zimbabwe.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Eritrea.

Afrikapolitiken – ett samarbete i förändring

Utrikesminister Anna Lindh sa: ”Afrika uppvisar flera ansikten, nöd och våld är verklighet för många människor. Samtidigt pågår löftesrika förändringar, en afrikansk renässans synes möjlig. Regeringen strävar efter att utveckla ett närmare partnerskap med de framväxande demokratiska samhällena. Vi vill utveckla vårt starka historiska engagemang för en ny tids krav.”

Afrika är en mångfasetterad kontinent. I 54 länder ryms cirka 2 000 språk och tusentals etniska grupper med överlappande kulturer och flera religioner. Såväl problemen som möjligheterna för kontinentens utveckling är både stora och komplexa.

Sedan riksdagen senast fattade beslut om en svensk Afrikapolitik har verkligheten förändrats. Behovet av en ny svensk politik för Afrika är stort. Vi vill bryta den ensidiga bilden av Afrika som fattigt, svältande och hjälplöst mot en nyanserad bild som speglar en helhet och också visar på utvecklingsmöjligheterna. Medlemskapet i EU har ökat Sveriges politiska räckvidd. Gamla koloniala bindningar behöver ännu ifrågasättas.

Kvinnors rättigheter har gått från att vara en icke-fråga till att idag finnas med på den såväl nationella som internationella agendan. Frene Grinwala blev talman i Sydafrikas parlament, Ellen Johnsson-Sirleaf blev Afrikas första folkvalda kvinnliga president. Hon tillträdde som president i ett av krig sargat och sönderslaget land, Liberia. Getrude Mongella valdes till det panafrikanska parlamentets talman, Asha-Rose Migiro från Tanzania är utsedd till FN:s vice generalsekreterare. Rwanda har världens högsta andel kvinnliga parlamentariker, Nadine Gordimer är nobelpristagare i litteratur och Waangari Maathai har tilldelats Nobels fredspris.

Millenniedeklarationen undertecknades av världens stats- och regeringschefer 2000. De åtta millenniemålen togs fram för att förverkliga dagordningen för global utveckling och halva tiden för dess uppfyllande har redan gått. Tillsammans mot 2015 – Sveriges rapport om millenniemålen 2006 som är Sveriges andra uppföljningsrapport anger positiva framgångar men pekar också på länder som svårligen kommer att nå målet om att halvera fattigdomen till år 2015. Sverige har tillsammans med det internationella samfundet ansvar för att understödja processer för att Afrikas länder ska uppnå millenniemålen. Det står klart att såväl de afrikanska länderna själva som omvärlden måste intensifiera sina ansträngningar om målen ska nås.

Slaveri, kolonialism och det kalla kriget har inneburit begränsningar av afrikaners strävan efter demokrati och respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomisk utveckling. Idag finns en oro för att en ny geopolitisk kamp om råvaror i afrikanska länder ska ha en hämmande effekt på länders utveckling och människors vardagsliv. Kina är idag en dominerande aktör framför allt i handeln med afrikanska råvaror.

Angola är ett exempel på en utveckling i otakt: Där saknar hundratusentals människor tillgång till tryggad livsmedelsförsörjning parallellt med ekonomisk tillväxt och ökade oljeinkomster. Ekonomisk tillväxt måste kombineras med en aktiv fördelningspolitik. Hur en rättvisare fördelning av mark och förmögenhet kan bidra till fattigdomsbekämpning bör bli föremål för analyser. Svensk politik måste beakta detta och ta vara på tidigare vunna erfarenheter.

Afrikanska unionen och enskilda länder ska tas till vara som partner för en internationell politik. EU:s politik påverkar Afrika vad gäller bistånd, jordbruk, fiske och handel men också den övergripande politiska situationen. EU bör söka former för att intensifiera en dialog med Afrika. Idag skiljer Medelhavet som Rio Grande afrikanska flyktingar från europeiska länder. Människor utnyttjas och omkommer under färden för en bättre framtid. I Sydafrika uppges miljoner ”papperslösa” från Zimbabwe ha sökt skydd och sin utkomst. Afrika är den världsdel som har flest internflyktingar.

Handel, kultur, idrott och kyrka utgör alla områden där ökade kontakter och ökad intensitet gynnar båda parter. Att utveckla kontakterna mellan våra kontinenter utgör ett ömsesidigt intresse. Svenskar med rötter i Afrika kan bidra till att ompröva och komplettera vår bild av Afrika. Internet och tillgång till globalare medier kan påverka vår Afrikabild respektive afrikaners bild av européer.

Regionala organ för mänskliga rättigheter är omistliga delar av en rättsordning och det internationella samarbetet på regional nivå utvecklas. Organisationer för dessa regionala samarbeten handlar i hög grad om ekonomiskt samarbete men berör också mänskliga rättigheter, säkerhet och andra frågor som måste lösas tillsammans. Organisationer för dessa samarbeten behöver ta ett större ansvar än idag för både utvecklings- och säkerhetsfrågor. Det bör i första hand vara EU som tar ansvar för att upprätthålla internationell fred och säkerhet inom Europa, och Afrikanska unionen bör ta detta ansvar i Afrika. EU med sina överlägsna resurser bör stödja andra regioners organisationer.

SADC är en regional organisation med vilka våra relationer kan utvecklas ytterligare. Sveriges ambassad i Gaborone, Botswana, utgör en viktig del av den diplomatiska närvaron i Afrika. Ändå har det framkommit att planer finns för att stänga ambassaden. Det långsiktiga biståndssamarbetet med Botswana är utfasat, men 60–70 procent av ambassadens verksamhet är relaterad till utvecklingssamarbetet med framför allt SADC. Ambassaden är även viktig för samnordiskt agerade. Att stänga Sveriges ambassad i Gaborone vore oklokt och kortsiktigt och de ekonomiska vinsterna obetydliga.

Ambassaderna i Namibia och Elfenbenskusten har stängts utan konsultation med riksdagen. Det finns också anledning att oroa sig för ytterligare stängningar av ambassader och representationer i Afrika. Det konsulära stödet för svenskar i Afrika får heller inte nonchaleras.

Utvecklingssamarbete som ska övergå i ett bredare bilateralt samarbete ska konkretiseras och få en organiserad övergång med angivet stöd innan det upphör. Vi känner oro för att samarbete med länder med en positiv utveckling avslutas för tidigt. Demokratiska tendenser är inte liktydigt med att demokratin befästs. Ett viktigt fokus är att stödja fackliga rättigheter och att stärka fackliga organisationer i Afrika. Fackliga företrädare utsätts för övergrepp, och lagliga förutsättningar för facklig organisering begränsas. Samarbete och stärkande av fackföreningsrörelser är en viktig grund för en hållbar fattigdomsbekämpning.

Kimberlyprocessen, ett initiativ som lett till certifiering av diamanter, har varit och är viktig på många sätt genom att den har visat på kopplingen mellan råvaror och krig och konflikter och ekonomisk brottslighet. Därigenom ges erfarenheter för flera råvaror och i fler geografiska områden. Förutsättningar finns för ökad transparens vid utvinning och handel.

Vi ser exempel på hur en långsiktigt hållbar turism växer fram. Såväl djur, natur, bad, historia, kultur och landsbygd som stadsturism har en potential att utvecklas som en kompletterande ekonomi. Turismen är en näring med stor utvecklingspotential.

I den av regeringen nyligen presenterade landfokuseringen för biståndet står det klart att fokus på biståndet ska ligga på Afrika och fattigdomsbekämpning. Det är mål vi socialdemokrater stöder.

I genomsitt föder en afrikansk kvinna 5,1 barn. En afrikan uppges aldrig ha levt så länge som nu. Den demografiska bilden kan börja ritas om. Kvinnors rättigheter med makt över sitt eget liv, tillång till självständigt yrkesliv, en jämställd plats i samhället liksom på beslutfattande positioner är viktigt för kvinnan, men även för hela samhället. Många politikområden, bland andra handel, utvecklingssamarbete, konfliktlösning, fördelningspolitik, utbildning samt miljö- och jordbrukspolitik, måste samverka för att det ska vara möjligt. Samarbete mellan universitet i Sverige och Afrikas länder bör stimuleras liksom utbyte mellan unga i Sverige och Afrika bör uppmuntras.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen fattade beslut om en förnyad Afrikapolitik, och vi vet att nuvarande regering har aviserat ett förslag om en förnyad Afrikapolitik senare i år. Arbetet med att förnya den svenska politiken för samarbete med Afrika bör bedrivas brett och med kunskapsutbyte med företrädare för forskning, kulturområdet, näringsliv och fackföreningar med bas såväl i Sverige som i afrikanska länder. Organisationer, kyrkor och samfund, afrikanska parlamentariker och människor som lever i Sverige men har rötter i Afrika besitter stor kunskap som bör tas till vara.

Socialdemokraterna kommer därför att återkomma med skrivningar om vår Afrikapolitik under mandatperioden.

Hot mot utvecklingen

Vattenbrist, avfallsdumpning och klimatförändringar påverkar Afrika negativt. John Ngangaa, professor vid University of Nairobi, pekar på att den stigande medeltemperaturen medfört att en stor del av snön på Mount Kenya och Kilimanjaro är borta. Miljoner människor söder om Sahara riskerar också att drabbas svårt av sjukdomar kopplade till klimatförändringarna. En politik för att främja klimatet och förbättra miljön måste vara starkt framträdande i svensk politik på olika områden. Den biologiska mångfalden i tropikerna uppges tillhöra de miljöer som kommer att påverkas påtagligt, och en stor del av tropikerna ligger i Afrika.

Mer än 20 miljoner människor har dött i aids, 75 % av dessa var afrikaner. I Botswana är var tredje vuxen smittad och i Lesotho är 42,2 % av de gravida kvinnorna i städerna smittade. Skillnader mellan och inom länder och mellan könen varierar stort. Aids innebär både en tragedi för de drabbade och utgör ett hinder för utveckling. Barn mister föräldrar och kunskapsöverföring mellan generationer förloras. Lärare som ska undervisa kommande generationer dör i förtid. De äldre blir kvar med tungt vårdnadsansvar och försörjningsbörda för barnbarnen, medan de barn som skulle ta ansvar för de äldres vård är borta. Epidemier lämnar barn och äldre ensamma. En medvetenhet om dessa problem och lidanden för både samhällen och individer liksom insikten om att en av de viktigaste åtgärderna för att hindra ytterligare spridning ligger i främjandet av jämställdhet och kvinnors rättigheter, utbildning samt förebyggande och medicinska åtgärder måste ligga till grund för svensk politik. Inte sällan har tystnad från politiska ledare eller kontroversiella uttalanden skapat oklarhet kring orsaker och effekter kring smittspridningen. Tabuer kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, måste brytas. Tillgång till medicin och forskning för framtagande av vaccin är livsnödvändigt.

Afrika är på många sätt en rik världsdel. I vissa regioner finns enorma naturtillgångar. Men alltför ofta förnekas människor rätten att själva få del av landets resurser. Det är viktigt att ländernas egna resurser som diamanter, mineraler och olja kommer den egna befolkningen till del.

Jordbruket är den näring som sysselsätter flest i Afrika. Cirka sex procent av ytan är uppodlad. Frågan om äganderätt väntar på lösningar. Idag beräknas 25 procent av befolkningen bo i de växande städerna. Ett exempel på jordbrukets svårigheter är Burundi som inte är självförsörjande med livsmedel, ett stort problem när människor nu kan återvända efter åren av konflikter. Afrikas jordbruk kräver effektivisering.

Konflikter, underutveckling och brist på framtidsmöjligheter bildar grogrund för så kallad brain drain. Inom sjukvård och andra områden lockas välutbildad arbetskraft av de möjligheter som erbjuds av vårdjättar och andra länder i såväl den privata som offentliga sjukvården i Europa, vilket innebär att fattiga länder förlorar sin bäst utbildade arbetskraft. Det finns fler sjuksköterskor från Malawi i brittiska Manchester än kvar i hemlandet. Och i Addis Abeba framförs att det finns fler etiopiska läkare i Washington än kvar i hemlandet. Braindrain bör bli en punkt på kommande toppmöte mellan AU och EU.

Korruption formulerades på 90-talet som ett hot mot ekonomi, rättsväsende och demokratisering. Korruptionen har identifierats i de flesta afrikanska länder, och det är de fattiga som drabbas hårdast. Stöd och erfarenhetsutbyte till uppbyggnad av institutioner för att bekämpa korruption är ett viktigt redskap i kampen mot korruption. Rutiner för att minska riskerna måste uppdateras regelbundet. En medvetenhet om hur utbredd korruptionen är och var riskerna är som störst måste upprätthållas och utvecklas. Goda exempel ska tillvaratas. Vidare ser vi värdet i att såväl relatera som återkoppla till de internationella regelverk som finns för att minska och förhindra korruption.

Men det viktigaste är att skapa ett inre tryck mot korruption, nämligen ett starkt civilt samhälle, en fri och oberoende press och rättsväsende samt ytterst möjligheten att i fria val välja bort korrumperade politiker.

Regionala konflikter

Afrikas horn, Djibouti, Eritrea, Etiopien, Somalia och Sudan präglas av både interna och gränsöverskridande konflikter. Sverige ingår i kontaktgruppen och har byggt upp ett förtroende som ställer krav på ett ansvarsfullt agerande.

Viktiga nycklar till en hållbar lösning i dessa områden är att kunna bygga upp en fungerande rättsstat med demokratiska institutioner och på demokratiska grundvalar. Våra krav på att politiska fångar, såsom Dawit Isaak i Eritrea, omedelbart bör frisläppas, är exempel på detta. Såväl stöd till utveckling som deltagande i kris- och konflikthanteringsinsatser bör vara delar av Sveriges politik för de våldsdrabbade folken och länderna i Afrika. Försoningsprocessen i Sydafrika är ett exempel på en imponerande vilja och kraft att kunna gå vidare efter konflikter.

Folkmordet i Darfur

Omvärlden har ett ansvar att skydda människor när deras eget land inte förmår eller vill ta det ansvaret. Så är fallet i folkmordets Darfur. Under den socialdemokratiska regeringen planerades för en internationell insats i Darfur. Tillsammans med Norge förberedde vi för att sända ut ett svenskt ingenjörskompani. En sådan insats har ännu inte blivit verklighet.

Regeringen i Khartoum bär ansvaret för vad som sker i Darfur, och vi välkomnar därför prövningen i den internationella brottsmålsdomstolen. International Crisis Group har krävt att det internationella samfundet agerar hårdare mot regimen i Sudan, eftersom regimen inte visar någon vilja att stoppa folkmordet. Gruppen säger också att pengarna från oljeproduktionen i Sudan används för att finansiera vår tids största folkmord. Därför anser ICG att embargo borde införas mot oljebolag som har aktiviteter i Sudan.

Omvärlden har alltför länge nöjt sig med att i deklarationer och tal kritisera Sudans regim. Regeringen bör därför i EU ta upp frågan om att skärpa sanktionerna gentemot ledande personer i Sudans regering. Jan Eliasson utsågs till FN:s generalsekreterares speciella sändebud till Sudan. Eliasson fullföljer därmed den tradition av medling som Sverige sedan länge haft.

Somalia

Somalia är ett av världens fattigaste länder och härjat av konflikter sedan lång tid tillbaka. Det är angeläget att det internationella samfundet bidrar till en utveckling som syftar till ett fredligt, jämlikt och demokratiskt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Det är också viktigt att verka för säkerhetsfrämjande insatser genom att direkt stödja insatser såsom insamling av vapen, nedrustning, demobilisering och återintegrering av tidigare soldater och barnsoldater i regioner inom Somalia där relativ säkerhet har etablerats. Presidenten, statsministern och talmannen bör uppmuntras att hitta mekanismer för fungerande och effektivt samarbete. Försoning och en fungerande civilsektor är kanske det viktigaste att stödja just nu. Ett biståndskontor med Sidastöd skulle främja utvecklingen och vara en viktig länk för att bredda kontakterna mellan Sverige och Somaliland.

Somaliland

I norra Somalia ligger Somaliland, en del som utropat sig som självständig men som ingår i Somalia. Jämfört med grannländer och andra områden är Somaliland fredligt och stabilt. Tre val har hållits sedan 1991. Men naturligtvis behövs omvärldens stöd för att grunda och bygga upp en fortsatt fredlig och demokratisk utveckling.

Vissa områden

Västsahara

Vi är många i Sverige som sedan länge stött kampen för ett fritt och självständigt Västsahara. För oss är det självklart att stödja genomförandet av den planerade folkomröstningen liksom förhandlingar mellan parterna. Vi säger att ockupationen måste upphöra, folkomröstningen genomföras och de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara måste få ett slut. Vi vill öka det humanitära stödet till de 160 000 flyktingar som sedan mer än 30 år lever i öknen i södra Algeriet. Polisario måste fortsatt föra en fredlig kamp, och de behöver fortsatt omvärldens stöd. Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste rimligen vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör.

Zimbabwe

Situationen i Zimbabwe är oerhört svår oavsett ur vilken synvinkel man tittar på den – humanitär, politisk, social eller ekonomisk. Landet är totalitärt styrt, med liten eller obefintlig press- och yttrandefrihet, och de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras inte. Inflation och arbetslöshet är skyhöga liksom bränsle- och varubristen. Aidsepidemin har en förödande inverkan på hela det zimbabwiska samhället. Över en miljon barn är föräldralösa på grund av aids. Förutom de mänskliga konsekvenserna har aids också ekonomiska följder. Sjukvårdskostnaderna ökar samtidigt som den yrkesverksamma befolkningen dör i förtid.

Demokratisering och återuppbyggande av ett fungerande land brådskar; ett land där livsmedelsförsörjningen kan ta ny fart och där man satar på ekonomisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. African Development Bank uppger att den inte kan bedriva verksamhet i landet.

Oppositionen och det civila samhället behöver omvärldens stöd i sin kamp för ett demokratiskt Zimbabwe. Robert Mugabes regim har lett det land som en gång kallades för Afrikas kornbod ner i misär, våld och hopplöshet.

Eritrea

Ett fattigt land som också härjas av brist på demokrati och övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Åratals krig har förött landets ekonomi och slagit sönder infrastruktur. Det finns inte mycket kvar av de förutsättningar och den optimism som efter självständigheten fanns i landet. Nästan hälften av landets befolkning saknar tillgång till rent vatten.

Bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna är i Sverige kanske främst uppmärksammat genom det orättfärdiga fängslandet av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som nu suttit fängslad i sex år. Vi kräver att han och andra samvetsfångar omedelbart släpps fria och att regeringen intensifierar sina ansträngningar i det arbetet.

Stockholm den 5 oktober 2007

Carina Hägg (s)

Urban Ahlin (s)

Veronica Palm (s)

Kent Härstedt (s)

Kenneth G Forslund (s)

Kerstin Engle (s)

Olle Thorell (s)

Carin Runeson (s)