Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den svenska modellen i globaliseringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fackliga och sociala rättigheter i Sverige, EU och globalt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fördela globaliseringens välstånd rättvist.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grundläggande välfärdstjänster och grundläggande rättigheter, som t.ex. rätten till rent vatten, inte bör privatiseras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetet med kvinnors rättigheter avseende jämställdhet, hälsa och sexualitet prioriteras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om synen på globaliseringens möjligheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kamp mot dumpade arbetsvillkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hållbar global utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hälsa och utbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fri, rättvis och hållbar handel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa EU:s jordbrukssubventioner.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samarbete över gränserna för miljön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om företagens ansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Sverige i den internationella konkurrensen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tygla spekulationsekonomin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reformera det globala ekonomiska styret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om minskat skuldberoende.
1 Yrkandena 10, 11 och 14 hänvisade till NU.
Vi socialdemokrater tror på globaliseringens möjligheter. De senaste årtiondenas ekonomiska globalisering har skapat ett ökat välstånd och bidragit till att fattigdomen minskat för flera hundra miljoner människor. I globaliseringens kölvatten har avstånden mellan människor minskat samt kunskapen och förståelsen för levnadsvillkoren på andra sidan jordklotet ökat. Och dag för dag växer kraven på demokrati, mänskliga rättigheter och social trygghet runtom i världen. Aldrig har det funnits så många demokratier som i dag. Och sambandet mellan demokrati och ekonomisk utveckling är starkt.
Människor över hela världen bär samma drömmar om att kunna leva i trygga och socialt ansvarstagande samhällen med respekt för människovärdet. Genom demokratiska val mellan fria partier kan medborgarna ställa krav på sociala reformer och fackliga rättigheter. Demokratins landvinningar har gjort att färre människor drabbas av svält och att allt färre krig utkämpas mellan stater. Kränkta fackliga rättigheter eller inga alls, svältlöner, inlåsta arbetare, barnarbete och lönedumpning måste bekämpas med facklig och politisk kamp för demokratiska fri- och rättigheter.
Samtidigt är globaliseringen en källa till oro och otrygghet. Kraven på flexibilitet utan skyddsnät och de snabba ekonomiska kasten ökar osäkerheten och maktlösheten. Människor hinner inte med – många upplever att de jagar efter utvecklingen istället för att styra den. Omställningen till den nya ekonomin skapar oro för framtiden i såväl den rika som den fattiga världen – en oro för att alltmer av industrijobben flyttar till låglöneländer och att inga nya arbetstillfällen skapas i dess ställe. Låglöneländer spelas ut mot varandra, vilket försvårar kamp för en bättre tillvaro.
Även en i grunden positiv inställning till globaliseringen kräver medvetenhet om att globaliseringen har nya hot. Ett av dessa är beroendet av ny och sårbar infrastruktur som elnät, flygtrafik, telekommunikationer med mera.
Ett annat område är ekologiska hot. Den ökande levnadsstandarden i globaliseringens spår utsätter naturen för större belastning; resurser som vatten, energi, skog riskerar att utarmas samtidigt som miljöfarliga utsläpp från fabriker, bilar och hushåll ökar både i de rika länderna och i nya tillväxtekonomier som Kina och Indien. Det globala ekosystemet rubbas med klimatförändringar och ozonhål som följd.
Till de ekologiska hoten kan också räknas smittsamma globala epidemier, så kallade pandemier. Dödliga pandemier är ett av de största säkerhetshoten som vi står inför. Det kan antingen utlösas av terrorister som använder biologiska stridsmedel eller på naturlig väg.
Mänskligheten tränger nu in i det sista orörda delarna av världen, de djupa regnskogarna. Där finns en del dödliga smittsamma sjukdomar. Smittor kan också frodas i de multimiljonstäder som växer fram i fattiga delar av världen. Dålig eller total avsaknad av sanitet och människor som lever hopträngda gör dessa städer till bakteriehärdar.
En pandemi skulle kunna få katastrofala följder inom den transnationella ekonomin. När det fria flödet av varor och människor begränsas för att stoppa smittorisken kan konsekvensen bli att världsekonomin kollapsar. Andra hot mot den globala ekonomin kan komma inifrån, såsom en börskrasch i ett land, eller utifrån, i form av en terrorattack som slår ut exempelvis datasystem för finansiella transaktioner. Sverige är beroende av den transnationella ekonomin när det gäller både arbetstillfällen och tillgång till mat.
Det finns också stora säkerhetspolitiska utmaningar, t.ex. att minska sårbarheten i de teknologiska och ekonomiska infrastrukturerna, vilka samhället är beroende av. Det kan ske genom olika tekniska lösningar. Exempelvis genom att inte anlägga städer i områden som man vet kan drabbas av naturkatastrofer – t.ex. New Orleans och Los Angeles – och att bygga hus som kan stå emot jordbävningar och andra stora påfrestningar.
En annan utmaning är att minska människans skadliga påverkan på miljön: En lösning är att utveckla teknik som belastar miljön mindre. Typexempel idag är hybridbilar, sparglödlampor och återvinning av avfall. Miljömedvetenheten måste öka.
Att finna sätt att hantera utmaningen i de globala politiska och sociala spänningarna kan vara svårare. Roten till problemet är att en stor majoritet av världens befolkning lever i fattigdom, och lösningen är att utjämna orättvisorna.
Samtidigt som industritillverkningen flyttar till andra marknader sysselsätter kunskaps- och arbetsintensiva sektorer alltfler. I Sverige har antalet anställda inom industrin under de senaste 30 åren minskat med en halv miljon, men under samma period har antalet sysselsatta inom tjänstesektorn ökat med mer än en miljon.
USA-professorn Richard Baldwin menar att det är individen och inte branscher eller företag som utgör grunden i den nya globala ekonomin. Hittills har vi mest handlat med varor, och nu handlar vi alltmer med arbetsuppgifter. Varje arbetsuppgift kommer i framtiden att utföras där placerarna får ut mest för investerade pengar. Det handlar alltså inte om framtiden för hela branscher, som när tekoindustrin försvann med sömmerskor, administration, personalavdelning osv. Nu kan istället enskilda arbetares eller tjänstemäns jobb försvinna ur en i övrigt mycket vinstgivande bransch eller firma därför att just deras arbetsuppgift görs billigare på andra ställen.
Socialförsäkringarna fungerar väl i sin nuvarande utformning eftersom de just är uppbyggda kring individerna. På den svenska arbetsmarknaden bejakar de fackliga organisationerna att olönsam produktion slås ut, och individen har skyddats med en generös a-kassa och arbetsmarknadspolitik, något som snabbt kan raseras när nu regeringen successivt monterar ned trygghetssystemen. När olönsamma arbetsuppgifter slås ut måste individen skyddas på samma sätt. Richard Baldwin menar att för att inte göra folk rädda för globaliseringen är det viktigt med en politik för social trygghet som gör att alla ställer upp på globaliseringen.
Richard Baldwins resonemang slår hål på den mytbildning som finns om att det bara är industriarbetare och exportsektorer som säljer produkter med lågt kunskapsinnehåll som utmanas av global konkurrens. Medelklassens tjänstemän upplever idag sin anställningstrygghet som betydligt mer hotad än övriga grupper på arbetsmarknaden.
Därmed väntar ökad otrygghet, snabba och omfattande strukturförändringar och en tydlig risk för sämre reallöneutveckling för svensk medelklass. Det krävs omställningstrygghet även för denna grupp med kvalificerade utbildningsalternativ och kompetenskonton. I dag får tjänstemän i snitt mindre än halva lönen i ersättning vid arbetslöshet. Den borgerliga regeringens politik det första året inger oro.
Många internationella forskare, som t.ex. Richard Florida, tror på den svenska modellen. Enligt Florida är Sverige ett av de länder som har mycket goda förutsättningar att klara framtidens utmaningar. Han anser att den svenska samhällsmodellen är framgångsrik.
Det är ingen slump att Sverige rankas högt på internationella tillväxt-, utbildnings- och kreativitetslistor. Vi socialdemokrater förde en framgångsrik politik baserad på övertygelsen om att anpassning inte ska ske på bekostnad av människors rättigheter och trygghet. Tack vare forskning och utbildning, tack vare en obändig vilja att värna arbetsrätt och sociala trygghetssystem och tack vare kampen för allas rätt till lika behandling är vi idag väl rustade att ta oss an framtidens utmaningar.
Det finns således mycket goda grunder för att värna den så kallade svenska eller nordiska modellen både i EU och globalt samt att kämpa för fackliga och sociala rättigheter i Sverige, i EU och globalt.
Det har dock blivit allt tydligare att det internationella kapitalets jakt på snabba och allt högre vinster inte tar mänsklig hänsyn – att människor används som spelbrickor. I dag tävlar länder och företag om att få produktionskedjans mest värdefulla länkar och att få behålla dessa så länge som möjligt. För oss socialdemokrater är det oacceptabelt att konkurrera om företagens investeringar genom att försämra tryggheten på arbetsmarknaden, dumpa skatter eller sänka miljökrav.
Den informella sektorns andel av ekonomin växer, inte minst i utvecklingsländer. Oreglerade eller direkt olagliga förhållanden innebär ofta rättslöshet för arbetare och småföretagare, som ofta utnyttjas på ett hänsynslöst sätt som anställda eller underleverantörer. Avreglering och privatisering som ökar en sådan exploatering motverkar en hållbar utveckling. Fattigas ägande-, avtals- och arbetsrätt skapar möjlighet till verklig tillväxt. Rätt till den jord man brukar är central.
Vår slutsats är inte att försöka hindra förändringarna utan att styra dem. Det är inte det internationella kapitalet som kommer att se till att människor förbereds för arbeten i nya branscher. Istället krävs stark politisk beslutskraft och facklig-politisk samverkan för att nå framgångar i en global konkurrens.
En av de bärande tankarna inom socialdemokratin är att trygghet för människor och investeringar i kunnande är nödvändigt för ökad tillväxt. Tvärtemot den moderatledda regeringen i Sverige tror vi inte att otrygghet och rädsla för att mista sitt jobb bidrar till utveckling. Trots hård internationell konkurrens står samhällen med höga ambitioner om jämn fördelning och gemensam välfärd – som de nordiska – starka. Avancerade ekonomier med världsledande produktion är komplexa och kräver en god samhällsmiljö. Kollektiva lösningar för utbildning, hälsa, miljö och infrastruktur är ofta de mest effektiva. Företagen är beroende av hög utbildningsnivå, kvalitativ forskning och bra livsmiljö för att kunna rekrytera, moderna kommunikationer och försörjning, pålitlig samhällsservice och rättsliga förhållanden. Långt gången specialisering, systemtänkande, kreativitet, engagemang och alla medarbetares ansvar kännetecknar den mest värdefulla produktionen och gynnas i ett öppet, demokratiskt och jämlikt samhälle.
Vi socialdemokrater har två parallella strategier. Vi ska i solidaritet verka för att globaliseringen sprider välstånd i hela världen och att alla kan känna trygghet i sina arbeten. Samtidigt ska svenska arbetstagare erbjuda kompetens i världsklass. Den svenska arbetsmarknaden ska erbjuda sådan trygghet och sådana utvecklingschanser för enskilda att förändringen blir en positiv möjlighet.
Det finns en stor potential i globaliseringen för Sveriges del. Man kan jämföra med den senaste globaliseringsvågen 1860–1910. Då genomgick Sverige en enastående utveckling. Från att ha varit ett fattigt land i periferin blev vi en industrination av världsklass. Just nu öppnar sig otroliga marknader för den som kan utnyttja dem. Men Sverige behöver snabbt förbereda sig inför globaliseringen. Sverige behöver fler expansiva företag och en arbetsmarknad som kombinerar flexibilitet och trygghet.
Även på lokal nivå är det viktigt att politiker och tjänstemän i kommuner och landsting börjar diskutera globaliseringen på allvar. Man behöver lära sig mer om processerna och lyfta blicken mot omvärlden. Det lokala näringslivet måste kuggas in i det globala systemet.
Vi behöver skapa goda möjligheter för företagandet, särskilt det lokala så att man inte riskerar att hamna i en situation med oerhört beroende av ett stort globalt företag.
För att dra till sig människor och kreativitet behöver man skapa miljöer som människor vill leva i. Sveriges kommuner behöver lära sig mer av varandra. Det behövs tvärregionala lärprocesser så att kunskaper från framgångsrika kommuner sprids vidare över landet.
Den vidgade ekonomiska globaliseringen de senaste decennierna har bidragit till ökat välstånd och högre genomsnittliga inkomster nästan överallt. Om den globala ekonomin växer i samma takt som hittills – och fördelningen är rättvis – är det möjligt att nå det av världens regeringar uppsatta målet att halvera fattigdomen till år 2015. Fortfarande lever dock närmare hälften av jordens befolkning på en inkomst under två dollar per dag, och var sjätte människa lever under den absoluta fattigdomsgränsen på en dollar per dag. Majoriteten av dessa är kvinnor. Mer än en halv miljard människor som har ett arbete tjänar mindre än en dollar per dag.
Orättvisorna tar sig många uttryck. En invånare i den industrialiserade världen väntas leva nästan 30 år längre än den som bor i något av världens minst utvecklade samhällen. Vart femte barn i utvecklingsländerna går inte ut skolan, jämfört med 2 procent i den rika världen. Utvecklingen i fattiga länder är inte heller entydig. Framsteg och misär lever sida vid sida. Fattigdomen finns dessutom överallt och präglar även vardagen i rikare länder. En värld med 246 miljoner barnarbetare, varav 180 miljoner i de värsta formerna, är inte mänsklig. När arbetare blir inlåsta på fabriker i så kallade ekonomiska frizoner tillämpas inte alla människors lika värde.
Med en stark internationell arbetarrörelse och i takt med att samhällen närmar sig varandra kommer fler och fler människor att kräva bättre välfärd, ökad trygghet på arbetsmarknaden, mänskliga rättigheter och en deltagande demokrati. Det sker på samma sätt som när arbetarna organiserade sig och började ställa krav i industrialiseringens barndom. Socialdemokratin kan aldrig acceptera att konkurrenskraft skapas genom lägre löner, sämre arbetsvillkor, rovdrift på miljön och sämre välfärd. Vi ska arbeta för att fler länder följer strävan mot toppen, med möjlighet till utveckling och rättvis fördelning. Dessutom kan den ökade ekonomiska integrationen leda till att priser och löner så småningom närmar sig varandra i en värld med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Förändring är omvälvande för alla, i såväl industrialiserade som icke-industrialiserade länder.
Framsteg ska vinnas genom ökade investeringar i människor och genom större miljöhänsyn. Vi vill inte att billiga konsumtionsvaror här hemma ska bygga på usla arbetsvillkor och svältlöner på andra håll i världen. Tillväxt utan mänskliga rättigheter, ökande sociala klyftor eller utarmning av vår miljö gör oss inte rikare. Tvärtom är det endast en socialt och miljömässigt hållbar utveckling som skapar hållbar tillväxt. Bara på så sätt kan människors trygghet öka och livskvalitet förbättras oavsett var i världen de lever.
Fattigdom kan inte bara mätas i inkomst per person. Global utveckling och minskad fattigdom skapas inte enbart genom att människor har mat för dagen utan också genom allas möjlighet att ta till vara sin kraft i ett demokratiskt samhälle där alla har tillgång till god hälsovård, utbildning och jobb. Brist på inflytande, dålig hälsa och analfabetism är fattigdomsbevis. Bland fattiga har kvinnor och barn minst inflytande över samhällen och sina egna liv.
FN:s åtta millenniemål är förpliktande. Handling krävs på alla nivåer, av kommuner, regioner, regeringar och multilaterala institutioner. Oavsett om länder samarbetar kring jordbruksfrågor, folkhälsofrågor eller säkerhetspolitik är hållbar global utveckling ett mål i samarbetet. En hållbar global utveckling skapas inte enbart genom frihandel, skuldavskrivningar eller bistånd. För att öka välståndet och minska fattigdomen krävs att många faktorer samverkar. Ett helhetsgrepp krävs i såväl enskilda länder som internationella organisationer. Det är inte minst viktigt att EU:s gemensamma agerande blir samstämmigt mellan olika politikområden.
Varje år dör sex miljoner människor i hiv/aids, tuberkulos och malaria. Samtliga sjukdomar kan förebyggas eller botas. Nästan tre miljoner barn som dör varje år hade kunnat räddas genom vaccination. En viktig förutsättning för att strategin för en hållbar global utveckling ska realiseras är politisk handling på den lokala och regionala nivån i varje nation. Tänk globalt – handla lokalt är en betydelsefull uppmaning till världens folk och kräver politisk handling i kommuner och regioner för att uppnå de globala målen och mobilisera medborgarna.
Sjukdomar stjäl människors drömmar om en bättre framtid. Relationen mellan sjukdom och fattigdom i världen är en ond cirkel. Fattigdom ökar risken för sjukdom, och sjukdom riskerar att göra såväl individer som hela samhällen fattigare. Ohälsan är ett av de största hindren och hoten mot tillväxt och välfärd. Mänskligheten har ett gemensamt ansvar att agera kraftfullt mot denna ohälsa. Hälsosystem är i första hand nationella regeringars ansvar. I kampen mot smittsamma sjukdomar i fattiga länder krävs att tillräckliga resurser tillförs genom bistånd eller andra internationella insatser. Medicinsk kunskap, vårdkapacitet och läkemedel måste nå alla, oavsett inkomst. Patentskydd och enskilda vinstintressen kan inte tillåtas hindra detta, i synnerhet som medicinska landvinningar oftast i grunden finansieras offentligt.
I dag dör miljontals barn av mässling, malaria eller ohälsa kopplad till undernäring. Kampen mot dessa och andra i den rika världen utraderade sjukdomar måste stärkas. I dag orsakar bristen på rent vatten mycket ohälsa. Kampen om vatten skapar motsättningar mellan länder redan i dag och riskerar att leda till framtida konflikter. Rätten till rent vatten utmanas också av krafter som vill privatisera vattentillgången. Vi socialdemokrater kommer att ta strid för allas rätt till rent vatten. Ett av de största hindren för utveckling är spridningen av hiv/aids. Över 60 miljoner människor i hela världen har smittats, och den snabbaste ökningen av pandemin sker i Östeuropa och Asien. I södra Afrika skapar hiv/aids särskilt stora problem för utveckling. På grund av hiv/aids har exempelvis människor i Botswana på tio år förlorat mer i livslängd än de vann mellan 1960 och 1990.
Hiv/aids är en jämställdhetsfråga. Sexuell och reproduktiv hälsa och där tillhörande rättigheter är mänskliga rättigheter och måste garanteras alla. Kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp är en rättighet men också kanske den viktigaste faktorn för att kunna hejda spridningen av hiv/aids. I många länder finns inte vare sig kunskaper om eller tillgång till skydd mot könssjukdomar och oönskade graviditeter. Det internationella samfundet måste genom de enskilda staterna skapa de resurser som är nödvändiga för detta arbete. I dag har religiösa samfund ofta stor påverkan på hur fattiga länder prioriterar sina sjukvårdsresurser, vilket medfört att politiskt kontroversiella frågor om kvinnors rättigheter, jämställdhet och sexualitet ofta fått stå tillbaka. Detta kan vi inte acceptera.
Utbildning är grundläggande för att stärka individens makt över sin egen tillvaro. Betydelsen växer i takt med kunskapsekonomins utbredning. Ungdomar och barn måste få status i samhället där de ses inte bara som en framtidsresurs utan också som viktiga här och nu. Alla har rätt till grundskoleutbildning, och utbildningsskillnader beroende på kön ska elimineras. Satsningar på flickors utbildning är i många samhällen de bästa investeringarna som kan göras.
Utbildning för vuxna behövs för att möta och hantera ständiga förändringar i samhälle och arbetsliv. Positiva svenska erfarenheter visar att vuxenutbildning är avgörande för ett lands förmåga att ta till vara människors kapacitet.
Grundläggande behov för enskilda och samhället, såsom hälsovård och utbildning, bör vara offentliga åtaganden i varje samhälle. Tillgången får inte begränsas genom internationella handelsregler eller en marknad som låter köpkraften avgöra.
Även om handel med varor och tjänster över gränserna har ökat lavinartat de senaste decennierna skapar den globala produktionen inte välstånd i alla delar av världen. Det finns ett tydligt samband mellan lägre handelsbarriärer och ökad handel. Alltjämt är det dock världens rikaste länder som handlar mest med varandra. Och så länge rikare delar av världen omfattas av handelsbarriärer kommer verkligt fri handel att vara en utopi. Så länge kommer också välståndet att fördelas ojämnt mellan olika delar av världen.
Sverige har i likhet med många andra industriländer byggt sitt välstånd på en stark exportindustri. Men länge skapades exportframgångar med hjälp av orättvisa handelshinder där billiga råvaror från fattiga länder omvandlades till förädlade produkter i industriländer för att därefter exporteras till betydligt högre pris. Den rika världens ensidiga jakt på exportvinster har i mångt och mycket skett på bekostnad av fattiga länder.
Ett land som bygger hela sitt välstånd på ett fåtal exportframgångar är dock genom globaliseringen lika sårbart som ett land med ensidigt råvaruberoende. Ekonomisk och social utveckling gynnas istället genom ett ömsesidigt utbyte. Produktion och välstånd skapas inte bara genom handel. Minst lika viktigt är fördelningspolitik, utbildning, förbättrad infrastruktur och kommunikationer samt den tekniska utvecklingen.
Det finns krafter som verkar för en hämningslös och oreglerad kommers. Och det finns krafter som vill backa bandet till protektionismens och nationalismens tidevarv. Marknadsliberalerna över hela världen vill ha fri handel, men inga sociala eller fackliga rättigheter. Den extrema högern och vänstern förenas trots olika motiv i att återigen stänga nationsgränserna.
Vi vill erbjuda ett alternativ till ytterligheterna ohämmad kapitalism och stängda gränser. Vi socialdemokrater bejakar ekonomisk tillväxt men inte till vilket pris som helst. Vi bejakar frihandel men inte till vilket pris som helst. Vi bejakar nya produktionsmönster men inte till vilket pris som helst.
Parallellt med den ökade handeln har också handelsmönstren förändrats. Handelshindren har minskat påtagligt under de senaste decennierna, men samtidigt antagit delvis nya former som drabbar producenter utan starka stater bakom sig. Samtidigt står den afrikanska kontinenten och delar av Latinamerika alltjämt utanför de positiva handelsflödena.
I Asien har utvecklingen varit en helt annan. Särskilt i Kina, världens folkrikaste land, har den ekonomiska tillväxten varit mycket hög under flera årtionden, vilket har lyft hundratals miljoner människor över fattigdomsgränsen. Kina är en av världens största ekonomier men har fortfarande hundratals miljoner mycket fattiga människor. Den snabba ekonomiska utvecklingen har också lett till arbetslöshet. Det saknas ett fungerande socialt trygghetssystem. Med landets höga tillväxt och öppenhet gentemot omvärlden följer också rättmätiga krav på politisk frihet, något som hittills har mötts med förtryck från regeringen. Avsaknaden av demokrati i Kina gör att en sund relation mellan arbetare och kapital förhindras. Förbudet mot fria fackföreningar är en kränkning av föreningsrätten, en bromskloss för fortsatt utveckling och innebär social dumpning gentemot andra utvecklingsländer. Med fri handel blir det möjligt att skapa ökat välstånd i alla delar av världen. Kapitalintressen får inte ensamma råda över länders utveckling eller erbjudas en fristad undan all demokratisk kontroll och socialt ansvarstagande. Politiken och kraven på Kina beskrivs i vår kommittémotion om Asien.
Det är inte möjligt att införa frihandel över en natt. Länder som varit slutna eller med liten etablerad produktion måste ha möjligheter att förbereda sig inför minskade handelsbarriärer. Ett fattigt och slutet land som kastas in i frihandel och oreglerade kapitalströmmar bygger sällan upp hållbar produktion. Priset i form av ökade klyftor, otrygg livsmedelsförsörjning och arbetslöshet kan bli högt om övergången sker i alltför snabbt takt. Att kunna ta ut skatter på annat sätt än genom tullar är också viktigt för att kunna minska handelshinder i ordnade former.
Att ställa krav på utvecklingsländernas handelspolitik och skärpa kampen för rimliga arbetsvillkor räcker inte. Den industrialiserade världen får inte missgynna utvecklingsländer genom importtullar och exportstöd till den egna industrin eller till jordbruket. Utvecklingsländerna förlorar årligen ofattbara 700 miljarder dollar – motsvarande Sveriges dubbla BNP – på grund av handelsbarriärer. Särskilt angeläget är att omgående avskaffa jordbrukssubventioner på tobak och alkoholvaror. Jordbruket är den viktigaste sektorn i utvecklingsekonomierna. Därför är det avgörande att framför allt den europeiska och nordamerikanska jordbrukspolitiken reformeras. EU:s initiativ att riva delar av handelshindren för de minst utvecklade länderna i världen är ett steg i rätt riktning.
Varje år spenderar EU närmare hälften av sin budget i direkta jordbrukssubventioner, vilket motsvarar mer än världens samlade utvecklingsbistånd. Dessa resurser borde istället användas till utvecklad välfärd, förbättrad miljö, landsbygdsutveckling och att stärka Europas konkurrenskraft.
När lantbruk i utvecklingsländerna underlättas blir det möjligt för många att öka sitt välstånd och på sikt diversifiera sin ekonomi. Att familjer och kooperativ själva får äga och bruka sin mark är en grundläggande förutsättning för utveckling. Där familjeägda jordbruk finns är tillväxten högre och snedfördelningen mindre än där koloniala och feodala plantageekonomier råder. Såväl inhemskt missgynnande som utländsk dumpning av mat slår hårt mot den majoritet av världens fattiga som försöker leva av jordbruk. Det är ohållbart. Med bättre inkomstförhållanden på landsbygden anlitas arbetskraften mer rationellt och industriers chans att konkurrera med usla löner och arbetsvillkor minskar. Verklig frihandel med jordbruksprodukter skulle öka tryggheten och inkomsterna för såväl lantbrukare i utvecklingsländer som industriarbetare i rikare länder.
De grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet måste stärkas och respekteras universellt. Den fria förenings- och förhandlingsrätten ska garanteras och slavarbete, barnarbete och diskriminering, inklusive lönediskriminering mellan könen, elimineras. Det är inte acceptabelt att i dag 73 miljoner barn under tio år arbetar och att 22 000 barn dör varje år till följd av skador på arbetet. Arbetet inom Internationella arbetsorganisationen (ILO) måste därför få ökad tyngd och fler länder måste förmås att ratificera ILO:s konventioner.
Den svenska och internationella fackföreningsrörelsen spelar en avgörande roll som samhällsomdanare och resurs för hållbar ekonomisk utveckling. Fria demokratiska fackföreningar värnar arbetstagarnas rättigheter och villkor och bidrar till ökad social rättvisa. Utan fackföreningar och progressiva politiska rörelser som samverkar över gränserna kommer de multinationella företagen lätt att kunna ställa industrier och länder mot varandra. Företagen agerar över gränserna. Det måste även politiken och fackföreningsrörelsen göra. Därför måste också arbetstagarna runt om i världen garanteras rätten att kunna vidta internationella sympatiåtgärder.
Framväxten av en allt starkare europeisk och internationell arbetsrätt och internationella fackliga avtal är lovande, både för ekonomisk utveckling och rättvisa. Socialdemokratin och den fackliga rörelsen kan och bör samverka även över gränserna. Vi kräver att grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet förs in i internationella handelsavtal. Sverige ska hävda arbetstagarnas rättigheter i internationella organisationer som Internationella valutafonden, IMF, och Världsbanken genom bilaterala kontakter och med upphandlingsregler på alla samhällsnivåer såväl globalt som nationellt. Därför bör Sverige ratificera ILO:s konvention 94 om offentlig upphandling. Det är nödvändigt att skapa opinion mot urusla arbetsförhållanden i hela världen.
Arbetarrörelsen måste också verka för att stärka den sociala dimensionen i de multilaterala organisationerna. Internationella organ som WTO och FN måste ges större befogenheter att ställa upp tydliga krav för hur handeln bör ske över gränserna så att sociala framsteg i rika samhällen inte sker på bekostnad av förfärliga förhållanden i andra länder. Ju fler som delar på handeln desto fler måste också dela det ansvar som följer. Handel med varor och tjänster måste liksom på övriga marknader ske med tydliga regelverk och skydd för svagare aktörer och länder.
Socialdemokraternas mål är en hållbar hushållning med jordens resurser så att kommande generationer kan överta en jord där det fortfarande går att dricka rent vatten, andas frisk luft och där artrikedomen inte har utarmats. Det finns en risk att överutnyttjandet av naturresurser resulterar i ekologisk, ekonomisk, hälsomässig och social kollaps. Särskilt dramatiska är riskerna med klimatförändringar. Kyotoprotokollet är ett steg i rätt riktning, men räcker inte.
Morgondagens miljöproblem kräver åtgärder i dag. Svensk socialdemokrati är en av världens mest progressiva miljörörelser. Inget annat land i världen har fört en så radikal politik för hållbar utveckling som Sverige under socialdemokratisk ledning. Men inget land kan ensamt hantera de globala miljöproblemen eftersom dessa är gränsöverskridande.
Omställningen till ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världssamfundet, och en uppgift för socialdemokratin att verka för i alla sammanhang. Forskning och export av miljöteknik innebär dessutom stora ekonomiska möjligheter för ett föregångsland.
Naturkatastrofer förvärras av människans hänsynslösa skövlande av naturens resurser och drabbar de redan fattiga värst. Flodvågen den 26 december 2004 innebar en stor naturkatastrof i Sydostasien som drabbade miljoner bosatta i de berörda områdena, men även många svenskar. Katastrofens effekter har sannolikt förvärrats av att naturen skövlats. Under loppet av ett par decennier har beståndet av mangroveskogar i Thailand, Indien och Sri Lanka mer än halverats. Träden har huggits ned för att ge plats åt turistanläggningar och räkodlingar. Vidare har korallreven förstörts i stor omfattning genom överfiskning och båttrafik. Mangroveskogar och korallrev är naturliga vågbrytare. Jordbävningar kan inte förhindras, men effekterna kan lindras genom att strandnära natur vårdas och bevaras.
Den ekonomiska tillväxten får inte ske på bekostnad av ekologiska värden. Samtidigt måste miljöarbetet ske i samklang med ekonomisk tillväxt och utvecklingen av välfärden. Detta är kärnan i arbetet med hållbar utveckling. Den kräver att balans råder mellan den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen. Varje generation har ansvar att ge kommande generationer möjlighet till livskvalitet som är likvärdig eller bättre än den egna generationens.
Målet om hållbar utveckling kräver ett nytt angreppssätt och att vi drastiskt förändrar våra konsumtions- och produktionsmönster. Ekonomisk tillväxt måste frikopplas från utnyttjande av ändliga naturresurser. Arbetet för hållbar utveckling måste ske på såväl lokal och nationell nivå som europeisk och global nivå. EU har stor betydelse för att sätta normer för sina medlemsländer och hela världen.
Det multilaterala samarbetet för hållbar utveckling är avgörande. I och med världstoppmötet i Johannesburg 2002 blev begreppet hållbar utveckling med dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner definitivt erkänt som en överordnad princip för FN:s arbete. På så sätt stärktes ytterligare arbetet med hållbar utveckling på den globala, regionala och nationella nivån. Slutsatserna får inte stanna vid uttalanden. FN måste aktivt ta ledningen i arbetet för hållbar utveckling, som också bör prägla organ som Världsbanken, IMF och WTO och de regionala utvecklingsbankerna. Vi ser med oro på att Fredrik Reinfeldt uttalat sitt stöd för president Bush linje att bedriva klimatförhandlingar utanför FN-ramen. Den internationella handelns regler och avtal måste kombineras med miljökonventioner och internationell miljölagstiftning. Tidigare erfarenheter pekar på att marknadskrafterna utan större problem kan anpassa sig till en mer offensiv miljölagstiftning.
De multinationella företagen spelar en avgörande roll i den globala ekonomin. Av världens 100 största ekonomier är hälften företag. Trots att de 300 största företagen står för mer än en fjärdedel av jordens bruttonationalprodukt anställer de endast tre–fem procent av den globala arbetskraften.
Inom ramen för FN, OECD, ILO, Världsbanken och andra organisationer finns möjligheter att driva fram regler om företags ansvar för mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, bekämpandet av korruption och en bättre miljö. Incitament bör skapas för företag att arbeta på ett sätt som gör att klyftor mellan länder och människor kan minska. Kooperativa företag har särskilda möjligheter att förena lönsamhet med socialt ansvarstagande. För att få företag att ta globalt ansvar måste internationellt skärpt lagstiftning och bindande regler införas. Transnationell beskattning av multinationella företag bör också övervägas. Dessutom måste globala konkurrensregler och normer för företagen skapas för att skydda mindre företag i ännu outvecklade ekonomier.
Det kortsiktiga ansiktslösa kapitalet måste stå tillbaka till förmån för mer långsiktigt ägande och investeringar. Det kollektiva pensionskapitalet kan bli ett verkningsfullt instrument.
Kraven ska inte bara ställas på multinationella företag. I alla länder, fattiga som rika, finns tyvärr alltför många nationella och lokala företag som utnyttjar arbetskraft utöver det mänskligt hållbara. Här har fackföreningar, konsumentrörelser och globaliseringsrörelsen en viktig roll att spela för att skapa opinionstryck.
Konkurrensen ökar oavsett om det gäller tillverkning av bildelar, datorer, livsmedel eller servicetjänster och oavsett om företagen verkar på en lokal, nationell eller internationell marknad. Alla näringsidkare berörs av den nya teknologin, lönekonkurrensen och den allt snabbare förändringstakten i näringslivet. I dag kräver investerare allt högre avkastning på sitt kapital. Ett företags vinst i miljardklassen räcker inte om den kunde ha varit ännu högre i ett annat land. Produktionen söker sig till de mest produktiva insatsvarorna.
En väl fungerande konkurrens är till gagn för konsumenter. Den kan ge lägre priser och ett större utbud av varor och tjänster. Men den ökade konkurrensen kan också betyda förslitningar, arbetslöshet och ökade klyftor. Den kan leda till att människor och länder ställs mot varandra.
Sverige står sig väl i en internationell konkurrens. Ett viktigt skäl till att Sverige fortfarande är ett av världens rikaste länder med hög tillväxt, hög sysselsättning och ett välmående näringsliv är den svenska arbetarrörelsens kamp för att tillvarata löntagarnas intressen. Det är först när alla äldre erbjuds en hög kvalitet i omsorgen och deras barnbarn är trygga i skolan som vi kan möta framtidens utmaningar.
Därför ska den svenska välfärdens hörnstenar vård, skola och omsorg vara bäst i världen. Trygghet i förändringen har länge varit och ska alltid vara socialdemokratins framgångsrecept. Bara på så sätt kan vi möta de framtida utmaningarna tillsammans. En viktig förutsättning för framgång i en global ekonomi är ett livskraftigt näringsliv med starka företag. Barriärerna för företagsamhet ska vara låga i Sverige. Samtidigt måste olika världsledande kunskapscentrum byggas upp genom uthålliga satsningar som finansieras privat, offentligt eller i partnerskap. En global kunskapsekonomi kompletterar i dag basindustri byggd på naturresurser. Det är när allas idéer och kunskap tas till vara som Sverige kan möta framtidens utmaningar.
Globaliseringens utmaningar kräver ett intensivt samarbete inom EU. Ensam är inte stark. Inom ramen för Europeiska unionen kan vi tillsammans stärka löntagarnas rättigheter, bekämpa arbetslösheten, öka konkurrenskraften, genomföra verkningsfulla industripolitiska satsningar och förbättra livsmiljön. Tillsammans kan vi göra Europa till en tryggare plats.
Inom EU är det också möjligt att skapa en rättvisare konkurrens. Med en aktiv europeisk konkurrenspolitik blir det svårare för de multinationella företagen att erövra allt större marknadsandelar på konsumenternas bekostnad. Stora företagsfusioner kan brytas så att mångfalden kan upprätthållas och lägre priser åstadkommas.
Med finansmarknadernas globalisering följer ökad sårbarhet. Finansiella kriser kan få förödande mänskliga konsekvenser. Krisen i Asien i slutet av 1990-talet ledde till ökad fattigdom och inkomstförluster som var tio gånger större än det samlade biståndet.
Spekulationsekonomin måste tyglas och ramverket för det internationella kapitalet stärkas. Skatteparadis ska bekämpas med starka medel internationellt. De multilaterala finansiella organisationerna ska i större utsträckning än i dag främja finansiell stabilitet och motverka det spekulativa kapitalet. Organisationernas utlåningspolicy måste i högre grad än i dag ta hänsyn till de sociala effekter som finansiella kriser i ett område kan medföra. Bekämpningen av finansiella kriser kräver långsiktigt engagemang från många aktörer. Och eftersom de flesta finansiella kriser har en ekonomisk eller politisk kris som grund är det på den ekonomisk-politiska arenan som kampen ska föras mot de finansiella kriserna.
De globala finansiella institutionerna behöver reformeras. Efter deras bildande under andra världskrigets sista år har mycket hänt i världen. Sedan starten är det Internationella valutafondens (IMF) mål att säkra stabiliteten i det internationella monetära och finansiella systemet medan Världsbankens främsta uppgift är att bistå utvecklingsländer med att bekämpa fattigdom.
Länge riktades berättigad kritik mot IMF och Världsbanken för deras nyliberala hållning till länders reformeringsbehov. Delvis har detta förändrats. I Världsbankens program tas i dag större hänsyn till de fattiga ländernas egna prioriteringar för effektiv fattigdomsbekämpning.
Men fortfarande brottas IMF och Världsbanken med stora problem. Makten i organisationerna speglar inte längre de ekonomiska förhållandena i världen. Relationen till FN är också oklar. Det är dock viktigt att betona att IMF och Världsbanken är självständiga institutioner som bygger på medlemsländernas kapitalinsatser. Även i fortsättningen kommer sannolikt ländernas medlemskap och kapitalinsats att vara stommen i de finansiella organisationerna.
Det är nödvändigt att reformera de internationella finansiella institutionerna. Det behövs också en offentlighetsprincip värd namnet. Demokrati och mänskliga rättigheter bör i högre grad vara ett krav för organisationernas utlåning. Likaså är det viktigt att sysselsättning blir en del i arbetet för ökad tillväxt och fattigdomsbekämpning. Kopplingen mellan IMF, Världsbanken och FN-systemet behöver stärkas. FN bör kunna fatta beslut som även de finansiella organisationerna måste rätta sig efter. En god idé är att omvandla det Ekonomiska och sociala rådet (Ecosoc) till ett handlingskraftigt råd för mänsklig utveckling. En annan möjlighet är att pröva om ett reformerat säkerhetsråd i FN kan fatta beslut som även gäller ekonomiska frågor, IMF och Världsbanken.
Låg- och medelinkomstländernas inflytande ska stärkas, dels genom förändrade regler för kapitalandelar och röststyrka, dels genom att utvidga antalet platser i organisationernas styrelser. Allt annat är orimligt. EU kan spela stor roll i arbetet med att reformera de internationella finansinstitutionerna. Tillsammans äger EU-länderna nästan en tredjedel av kapitalet i IMF och Världsbanken.
Många av världens fattigaste länder befinner sig i en skuldfälla som hämmar möjligheterna till utveckling och fattigdomsminskning. Vissa länder betalar uppemot tre gånger mer i skuldavbetalningar än till investeringar i hälsa och utbildning.
Den samlade skuldbördan i de fattigaste länderna måste bringas ned i betydligt snabbare takt. Redan på 70-talet avskrev Sverige vissa bilaterala fordringar. Sedan länge pågår också arbetet med att få ned länders multilaterala skuldsättning, bland annat genom det så kallade HIPC-initiativet för högt skuldsatta fattiga länder. Men alldeles för lite har hänt. Länderna med störst behov av skuldavskrivningar har skulder motsvarande vad de rika länderna årligen lägger på subventioner av jordbruksproduktion. Det behövs en gemensam internationell överenskommelse för att helt avskriva de fattigaste ländernas skulder. Alla rika länder delar ansvaret för att befria jordens fattigaste från ett växande skuldok. Vidare är det angeläget med en internationell konkursmekanism. En sådan skulle minska risken att en ekonomisk kris får betalas av ett enskilt lands befolkning istället för av finansmarknadens aktörer.