Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett framtida norsk-svenskt konfliktlösningscentrum.
Både Sverige och Norge har ett högt internationellt anseende vad gäller konfliktlösning. Båda länderna har på olika sätt sökt bidra till en fredlig lösning i Mellanöstern. Norge har just nu ett stort engagemang för att få till stånd vapenvila och fred på Sri Lanka, och Sverige har inte minst genom sitt FN-engagemang sökt bistå med fredliga lösningar både i Baltikum och i flera afrikanska länder, där Darfur särskilt kan nämnas, där Jan Eliasson är FN:s representant i området.
Såväl Sverige som Norge har utmärkta utbildningar inom området, men med alltför spridda resurser begränsas ändå möjligheterna till optimala insatser. För att kunna bistå världen med kunskap i internationella relationer och konflikthantering men också för att kunna rent praktiskt bistå med medlings- och konfliktlösningsresurser skulle, som vi ser det, en samlad resurs i form av ett svensk-norskt konfliktlösningscentrum vara en tillgång för det internationella fredsarbetet.
År 2005 uppmärksammades Sveriges och Norges fredliga unionsupplösning. Ett gemensamt centrum med samlad kompetens inom områdena internationella relationer och konfliktlösning i syfte att bistå omvärlden med dessa resurser skulle vara en symbolisk men framför allt en framtida fredsskapande handling.