Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Dawit Isaaks situation bör uppmärksammas.
Det är nu sex år sedan Dawit Isaak greps i Eritrea. Sedan dess sitter han fängslad utan rättegång. I skuggan av 11:e september 2001 passade president Afewerki på att sätta stopp för all kritik av det nyligen befriade landets ledning. Den fria pressen stängdes och statstjänstemän, politiker och elva journalister fängslades utan rättegång, bland dem den eritreanska och svenska medborgaren Dawit Isaak. Dawit Isaak var delägare till tidningen Setit där han också jobbade. Arresteringsvågen började den 18 september och Dawit Isaak fängslades den 23 september.
Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Eritrea är grova och omfattande. I en rapport från Amnesty International, ”You Have No Right to Ask” i juni 2004, kritiseras de omfattande brotten mot mänskliga rättigheter i landet. Rättssystemet är under all kritik och fängelseförhållandena är fruktansvärda. Cellerna är fuktiga, överfulla och hälsovådliga. Fångarna har dålig tillgång till vatten och svälter.
Religionsfriheten är beskuren; bl.a. fängslas kristna och Jehovas vittnen. Mer än 2000 evangeliska kristna hålls för tillfället fängslade utan rättegång och utan kontakt med omvärlden.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter i Afrika har i åtskilliga fall fällt Eritrea för brott mot mänskliga rättigheter. Våren 2004 beslutade den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter att den eritreanska staten bryter mot flera artiklar i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter. De kräver därför att de elva journalisterna släpps och att de dessutom kompenseras ekonomiskt.
Reportrar utan gränsers världsindex över pressfriheten 2006 rankar Eritrea som det tredje näst värsta landet i världen för reportrar att verka i. Endast Nordkorea och Turkmenistan är värre.
Det är troligt att det är i en ryslig fängelsemiljö som Dawit lever idag. Den svenske medborgaren Kifleyesus Ogbacristos avled i eritreanskt fängelse i januari 2005 efter tre års väntan på rättegång. Ett antal av de andra som greps samtidigt som Dawit Isaak har enligt vissa källor avlidit, bl.a. överbefälhavaren Ogba Abraha och journalisten Fessahaye ”Joshua” Yohannes. De flesta avlider i fångenskap i brist på läkarvård, av vanvård eller tortyr.
Regimens lakejer säger att Dawit Isaak mår bra, men det kan vi inte lita på eftersom ingen från svenska Utrikesdepartementet har tillåtits besöka honom. Vi är oroliga att anledningen till att ingen får ha kontakt med honom är att regimen har mycket att dölja. Eritrea bör släppa Dawit Isaak fri omedelbart och låta honom återförenas med sin familj i Göteborg.
Dawit är svensk medborgare och har samma rätt som alla svenska medborgare att få bistånd från Utrikesdepartementet då deras mänskliga rättigheter kränks. Den förra svenska regeringen fick berättigad kritik för bristande engagemang i Dawits fall. Ansträngningarna för att få Dawit Isaak frigiven eller att åtminstone få träffa honom ökade under de senaste åren från regeringens sida. Det var bättre sent än aldrig. Nu har alliansregeringen tagit över stafettpinnen från den socialdemokratiska regeringen och fortsatt med den tysta diplomatin. Kabinettssekreterare Frank Belfrage besökte i våras Eritrea.
Efter mer än sex år är det uppenbart att tyst diplomati är resultatlös.
Vad kostar det Eritrea att Dawit Isaak hålls inspärrad utan rättegång? Vad förlorar de på det i dag? Svaret är ingenting. Därför är det dags att överge den tysta diplomatin och övergå till de hårda påtryckningarnas politik. Det måste kosta när man håller en svensk medborgare fängslad utan rättegång. Det måste kosta i form av uteblivet bistånd, i form av ettriga frågor i alla forum där Sverige möter Eritrea och i form av smarta sanktioner. Om inte regeringen byter strategi kommer Eritrea dra detta i långbänk hur länge som helst.
Utrikesdepartementet borde utarbeta en strategi så att Sverige i alla internationella forum där vi möter Eritrea – WTO, Världsbanken eller FN – alltid tar upp Dawit Isaaks fall. Smarta sanktioner vore ytterligare en kostnad för regimen så länge de inte släpper Dawit Isaak. Det skulle kunna vara reseförbud, att de inte får visum för att åka in till EU. Det kan handla om att stoppa utländska konton, som regimen har. Vi vet att eritreanska medborgare i exil tvingas betala in 2 % av sin inkomst till landet. Annars finns det risk att deras anhöriga råkar illa ut. Det är en stor inkomstkälla för regeringen som borde stoppas på lämpligt sätt. Det är pengar som inte går till medborgarna i Eritrea utan snarare till diktaturens utgifter för att befästa sin maktposition.
Den svenska regeringen bör alltså öka ansträngningarna för att få Dawit Isaak fri. Han får inte gå samma öde till mötes som Kifleyesus Ogbacristos som tragiskt avlidit på grund av de fruktansvärda förhållandena i eritreanskt fängelse.
För EU:s del är det dags att stoppa biståndet till Eritrea. EU har i ett biståndsavtal med Eritrea budgeterat 88 miljoner euro i stöd under åren 2002–2007 till olika strukturprojekt. Det är en ansenlig summa som bl.a. går till ett vägbygge för 37 miljoner euro. Nu pågår förhandlingar mellan EU och Eritrea för perioden 2008–2013 där summan ökar från 97 miljoner euro till 122 miljoner euro. Det är en ökning med 24 procent och skickar helt fel signal till landets ledarskap.
Den svenska regeringen bör verka för att EU inte ingår något nytt biståndsavtal med Eritrea. Det finns oerhört stora behov av bistånd runt om i världen. Det finns ingen anledning att EU skall prioritera att stödja ett land som håller en EU-medborgare fängslad utan rättegång och totalt saknar ambition att påbörja demokratiska reformer. Det humanitära biståndet nödvändigt för eritreaners överlevnad måste dock få fortsätta.
Vi som ingår i den tvärpolitiska Dawit Isaak-gruppen i riksdagen anser att
Dawit Isaak skall släppas fri
svenska representanter omgående skall få träffa Dawit
EU:s bistånd till Eritrea avbryts
demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter upprättas i Eritrea
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, släpps in i Eritrea.