Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta initiativ till studier av korruptionens kostnader i ett utvecklingsperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stödja frivilligorganisationer i arbetet mot korruption i tredje världen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kampen mot korruption bör vara en central del i svensk utvecklingspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Sida ett särskilt mål avseende arbetet att förhindra fel och missbruk i bidragsverksamheten.
I den internationellt uppmärksammade rapporten The other side of the coin, studerar det brittiska parlamentets Afrikagrupp hur korruptionen urholkar det brittiska stödet till Afrikas utveckling. Gruppen markerar vidare Storbritanniens ansvar för att bekämpa korruption i Afrika. Gruppen identifierar tre områden där Storbritannien bör och kan agera. Det handlar om
att agera mot korruptionens utbudssida, dvs. bekämpa korruption i internationell handel,
att agera mot penningtvätt,
att försäkra sig om att bistånd inte försvinner i korrupta ledares fickor.
Att korruptionsbekämpning måste vara en del i fattigdomsbekämpning understöds också av beräkningar från Världsbanken som antyder att ökningen av BNP-capita i ett fattigt land med good governance på lång sikt kan tre- eller fyrafaldigas i jämförelse med om man inte följer principer för good governance. Det är alltså stora summor som står på spel, resurser som kan användas till fattigdomsbekämpning, barnsjukvård, skola etc.
Det är också så att de fattiga människorna drabbas dubbelt av korruptionen. Välståndet i landet försämras och dessutom förväntas även fattiga människor betala mutor i ett land där korruptionen tillåtits breda ut sig. I en studie av Transparency International visas att invånarna i Kenya år 2002 betalade i genomsnitt 52 US-dollar i månaden i mutor. Man kan i detta fall tala om något av en mutskatt, utformad så att den relativt sett drabbar fattiga människor hårdast.
Korruption ökar också kostnader för investeringar, vilket gör det svårare för fattiga länder att bli rika. Det finns därutöver flera exempel på hur länders korrupta ledare flyttar stora summor pengar ut ur landet i en privat förmögenhet skapade av mutor, som i annat fall kunde användas till välståndsbygge i landet.
Mot bakgrund av ovanstående är det en mycket allvarlig kritik som framförs i Riksrevisionens granskning av biståndspolitiken (Oegentligheter inom bistånd – Är Sidas kontroll av biståndsinsatser via enskilda organisationer tillräcklig? (RiR 2007:20).
Riksrevisionen visar till exempel att Sida trots medvetenhet om risken för korruption inte vidtagit erforderliga åtgärder. Vidare noteras att
Sidas bistånd som kanaliseras ut i samarbetsländerna via enskilda organisationer är inte tillräckligt skyddat mot korruption och andra oegentligheter.
(RiR 2007:20, sid 36)
I likhet med Riksrevisionen menar jag att regeringen bör ge Sida ett särskilt mål vad gäller att förhindra fel och missbruk i bidragsverksamheten. Fel och missbruk vid hanteringen av skattepengar ska bekämpas oavsett om det sker inom Försäkringskassans eller Sidas verksamhetsområde.
Det är viktigt att se hur korruption undergräver den goda kraften i bistånd och internationell handel. Utan korruption hade fattiga länder lättare nått ökat välstånd och resurserna kommit fler fattiga människor till del. För att fullt ut nå förståelse för korruptionens negativa kraft bör regeringen ta initiativ till en bred studie av korruptionens kostnader i detta avseende.
Sedan en tid tillbaka driver bland annat Afrikagrupperna i Sverige en kampanj mot korruption. Fokus ligger på att bekämpa korruption vid källan, dvs. att bekämpa korruptionens utbudssida. Detta är ett mycket viktigt arbete. Frivilligorganisationer bör på olika sätt uppmuntras att arbeta mot korruption. Frivilligorganisationers arbete för att förhindra korruption och upplysa om korruptionens negativa kraft i utvecklingsarbetet bör på olika sätt stödjas.
Sverige har en mycket ambitiös utvecklingspolitik. Det finns en bred politisk uppslutning bakom enprocentsmålet i biståndspolitiken. Lika viktigt är dock vad pengarna används till. Om en stor del av biståndet försvinner i korrupta ledares fickor kan biståndet till och med försvåra utveckling, demokrati och fattigdomsbekämpning. Därför bör det tydligare än nu slås fast att kampen mot korruption är en central del i den svenska utvecklingspolitiken, detta är inte minst viktigt efter den tydliga fokusering som nu görs på utveckling i Afrika.