Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ökat samarbete de nordiska länderna emellan, både i form av lokaler och ansvarsområden, vad gäller konsulär och diplomatisk närvaro i andra stater och på andra kontinenter.
Konsulär och diplomatisk närvaro i andra länder är förenad med stora kostnader. Det handlar om både personal och lokaler. Samtidigt finns många fördelar att direkt på plats bevaka och följa Sveriges intressen istället för att göra detta via utrikesförvaltningen i Stockholm. Närvaron i ett annat land handlar både om att lämna och hämta information. Kultur och kontakter kan förmedlas. För näringslivet på plats liksom utlandssvenskarna är det en styrka att ha företrädare för svenska myndigheter nära till hands.
Enligt uppgifter kan generalkonsulat i Phuket, Thailand, Gdansk, Polen, Hamburg, Tyskland samt Kaliningrad, Ryssland, komma att avvecklas, så även ambassaderna i Angola, Botswana och Nicaragua.
Självfallet måste utrikesförvaltningen präglas av samma dynamiska syn som andra samhällssektorer, nämligen att det som en gång inletts och startats mycket väl kan avslutas och stängas. Att prioritera innebär inte bara att välja till utan att också välja bort och att avstå.
Samverkan och samarbete kan dock i en del fall vara en medelväg att gå. I Berlin samarbetar företrädare för de nordiska ländernas ambassader i en gemensam byggnad. På många håll känns det naturligt att söka upp andra nordiska företrädare ifall inte svenska finns på plats. I fråga om språk men också i fråga om hur välfärdssystemen byggts upp finns stora likheter. En ökad nordisk harmonisering gör också att förhållandevis mycket är gemensamt och delat i Norden.
De nordiska länderna har ett växande antal egna medborgare bosatta i andra länder. Fler lär det bli. I samband med kriser, katastrofer och krig finns det goda skäl för de nordiska länderna att arbeta tillsammans. Såväl tsunamin julhelgen 2004 som de strider i Libanon som ledde till internationell evakuering visar på behov av koordinering.
Genom delade byggnader och lokaler utomlands för diplomatisk och konsulär verksamhet kan kostnaderna hållas nere. De nordiska länderna skulle också i högre grad kunna fördela olika områden emellan sig, där ett land samtidigt tydligare är ansvarigt också för de övriga nordiska staternas intressen och kontakter. Genom samverkan kan, trots enskilda staters neddragningar av egna beskickningar och generalkonsulat, den totala närvaron i form av personal som arbetar för det gemensamma bästa öka.