Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öppna gränsen mellan Sverige och Norge.
Norge och Sverige är goda grannar och har mycket gemensamt. Gränsen mellan Norge och Sverige är 161,9 mil lång och är Europas längsta landgräns mellan två nationer. Fler än 50 norska och svenska kommuner möts vid gränsen. Från Västsverige söker sig unga till Norge för att arbeta. I Oslos butiker är det mer regel än undantag att man blir expedierad av svensk personal. Längs Bohuskusten vajar den norska flaggan bredvid den svenska på sommarhusens flaggstänger och i gränstrakterna vallfärdar norrmän till svenska butiker för att handla. Allt detta är gott och gör att våra folk kan dela med sig av det bästa i respektive land.
Vi bör dock flytta fram vårt samarbete ett steg längre och börja sudda ut gränsen genom att lägga ner tullstationerna mellan Sverige och Norge och ta bort de sista reglerna som komplicerar transporter och handel över gränsen. Vi bör slåss i EU för rätten att föra alla sorters varor över gränsen utan straffavgifter och begränsningar.
Att passera gränsen kan i dag bli ett både kostsamt och bökigt projekt. Det berättas att musiker drar sig för att göra spelningar på andra sidan gränsen eftersom tullen ställer till så stora problem. För att ta in sina instrument måste de lämna en förteckning över all utrustning och dessutom betala en deposition. Pengarna får de visserligen tillbaka när de reser hem igen, men bristen på öppna tullkontor gör det ibland omöjligt att få tag på en tullare. Andra yrkesgrupper, till exempel hantverkare, med många maskiner och dyr utrustning vittnar om samma problem. Många väljer att enbart arbeta i hemlandet och förlorar på så sätt kunder och inkomster på grund av de problem som gränsen skapar.
I dag måste alla företag som importerar eller exporterar varor över nationsgränsen redovisa vad de för in eller ut. Det är en pappersexercis som tar tid och blir både tidskrävande och kostsam. De ska dessutom betala moms och tull. Det är onödig byråkrati och onödiga utgifter. I slutändan är det vi konsumenter i Sverige och Norge som får betala högre priser på varorna vi köper, antingen på grund av straffavgifter eller på grund av bristande konkurrens.
En öppen gräns och frihandel gynnar båda våra länder eftersom det ger oss fritt tillträde till varandras marknader. Det finns inga rimliga anledningar till att det ska vara dyrare och krångligare att handla mellan Uddevalla och Fredrikstad än mellan Uddevalla och Strömstad.
Även privatpersoner har en mängd regler att följa. Till exempel måste alla varor värda mer än 1 700 kronor förtullas och betalas moms för när man reser in i Sverige. Möblerna eller kameran som man köpt i grannstaden på andra sidan gränsen kan helt plötsligt bli en kostsam affär när man tvingas betala både norsk och svensk moms. Dessutom är många varor belagda med strafftullar på upp till 57 procent av sitt värde. Detta gäller inte bara nya varor utan även begagnade saker man ägt länge. För dem som till exempel har ett sommarhus i grannlandet kan tv:n eller servisen som ska till stugan bli hårt beskattad vid gränsen.
I dag finns det bara ett tiotal helt eller delvis bevakade gränsövergångar. Gränsen har ur säkerhetssynpunkt en mer symbolisk karaktär. Det är inte svårt att komma utanför räckvidden för lagens långa arm. Man kan utan risk köra över gränsen på någon av de småvägar där det numera helt saknas tullpersonal. Den dåliga kontrollen och servicen från tullen gör att människor struntar i de knöliga reglerna och gör sig till smugglare, ofta utan att veta om det.
I gränsområden har människor alltid haft ett tätt utbyte. Det har skapat en större konkurrenskraft och gett människor en större arbetsmarknad. Trots att många gränshinder är borttagna och att Norge har undantag från några av EU:s regler som gäller länder utanför EES-området finns det kvar många problem i form av byråkrati och avgifter. Därför bör vi öppna gränsen mellan Norge och Sverige.