Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förstärkt arbete med HBT-frågor inom utvecklingssamarbetet samt utvärdering och utökning av arbetet med Sidas handlingsplan för HBT-frågor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att egeninsatsen för informationsarbete bör avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sveriges åtaganden enligt Kyotoprotokollet inte bör finansieras med biståndsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inom OECD/DAC ska arbeta för att åtaganden enligt Kyotoprotokollet inte bör räknas som utvecklingssamarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inom OECD/DAC bör arbeta för att skuldavskrivningar ej räknas som bistånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör följa Monterreyöverenskommelsen och inte räkna skuldavskrivningar som bistånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att flyktingmottagande i Sverige ej bör räknas som bistånd.
Världen är inte rättvis. Klyftorna är stora mellan länder i nord och syd, mellan fattiga och rika, mellan kvinnor och män. En stor del av jordens befolkning är hänvisad till ett liv i extrem fattigdom, utan makt och möjligheter att förändra sin livssituation, fjärran från den mänskliga värdigheten.
Vid millennieskiftet förklarade FN att fattigdomsbekämpning måste vara det överordnade målet. Världens länder enades om de åtta Millenniemålen, bl.a. halverad fattigdom, ökad tillgång till utbildning och jämställdhet mellan män och kvinnor. Skulle Millenniemålen uppnås skulle det innebära att vardagen för 100-tals miljoner människor i grunden skulle förändras. Tyvärr tyder allt på att Millenniemålen inte kommer att uppnås; en rad länder framför allt i Afrika, kommer inte att uppnå något av de åtta målen. Enligt FN skulle det kosta 900 miljarder kronor att uppfylla Millenniemålen. Behoven av ett omfattande utvecklingssamarbete med hög kvalitet och på lika villkor är stort. Vänsterpartiet var därför starkt kritiskt till den urholkning som skedde av svenskt utvecklingssamarbete under den förra socialdemokratiska regeringen och därför avvisar vi de kraftiga ytterligare urholkningar som den nuvarande borgerliga regeringen drivit igenom.
En rättvis värld kräver en ny ekonomisk världsordning för långsiktigt hållbar utveckling, såväl ekonomiskt som ekologiskt och socialt. För att nå dit krävs ett arbete på flera områden, vilket vi bl.a. beskriver i motioner om syds skuldsättning, den globala könsmaktsordningen, EPA-avtalet och IMF och Världsbanken. Bistånd kan spela en roll i denna process, men då krävs en reformering och en ökning av det samlade biståndet från nord. Sverige har möjlighet att spela en avgörande roll i en sådan utveckling.
Sverige är sedan lång tid ett framträdande land när det gäller internationellt bistånd. Sverige inledde sin biståndsverksamhet 1962 då Nämnden för internationellt bistånd (NIB), föregångare till dagens Sida, bildades. Under de 46 år som gått har Sverige skaffat sig omfattande erfarenheter av hur ett internationellt bistånd bäst utvecklas. Det har varit ett bistånd som åtnjutit ett stort folkligt stöd, ett stöd som under det senaste decenniet dessutom vuxit. I dag vill 70 % behålla eller öka biståndets omfattning. Under lång tid har Vänsterpartiet varit pådrivande för att målet om 1 % av BNI ska uppnås. Så länge de stora resursflödena går från den fattiga till den rika världen är det nödvändigt med ett omfattande bistånd. Vi vill därför gå vidare och göra enprocentsmålet till ett enprocentsgolv som utvecklingssamarbetet inte får understiga.
Vänsterpartiets utgångspunkt är den internationella solidariteten. Därför vill vi att utvecklingssamarbetet ska utgå från mottagarnas prioriteringar, inte från våra egenintressen i nord eller som ett maktmedel mot mottagarna. En förutsättning för en framgångsrik fattigdomsbekämpning är att det politiska och ekonomiska självbestämmandet i syd ökar. Varje land har sin egen historia och sin egen unika situation. Det finns inte en enda väg till utveckling. Därför måste besluten om landets utveckling tas av invånarna själva – detta är grunden för demokrati. Syds befolkning måste tillåtas att formulera sina egna mål och visioner och styra sin egen utveckling. Allt utvecklingsbistånd ska utgå från respektive mottagarlands egna behov. Det ska respektera dess suveränitet och inte förknippas med politiska eller ekonomiska villkor.
Samtidigt är de mänskliga fri- och rättigheterna universella och odelbara, inklusive de ekonomiska och sociala rättigheterna. Vi kan aldrig acceptera inskränkningar i dessa rättigheter med hänvisning till kultur, religion eller ideologi. Sverige ska vara ett land som står upp och stöder mänskliga rättigheter oavsett var, av vem och med vilket syfte de kränks. Sverige får aldrig tveka att driva även kontroversiella frågor som HBT-frågor och kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet.
Vänsterpartiet vill att utvecklingssamarbetet får en tydligare fokus på jämställdhetsfrågorna. Vi vill att dagens två huvudmål för svenskt utvecklingssamarbete, fattigdomsbekämpning och ett rättighetsperspektiv, kompletteras med ett könsmaktsperspektiv. Vi vill även att minst 10 % av biståndet öronmärks för SRHR-frågor (Sexuell och reproduktiv hälsa).
Detta beskriver vi mer ingående i motionen En feministisk utrikespolitik (U251). 2006 finansierades 18 projekt med huvudfokus på HBT-frågor med svenska biståndsmedel till en kostnad av 3,9 miljoner kronor. Det motsvarar 0,00015 % av det totala utvecklingsarbetet. Vänsterpartiet anser att den andelen kraftigt behöver öka, både för att tillgodose de behov som finns i många av de länder som Sverige bedriver utvecklingssamarbete med, och för att det är en fråga om vår trovärdighet. När nu Sverige fokuserar sitt bistånd till färre sektorer borde HBT-frågorna vara ett av de områden som prioriteras, och som en del av detta arbete borde Sidas handlingsplan för HBT-frågor utvärderas och förstärkas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Frivilligorganisationer i Sverige spelar och har spelat en viktig roll inom biståndet. Genom alla de svenskar som ideellt engagerat sig i solidaritets- och biståndsarbetet har den svenska utvecklingspolitiken fått en tydligare folklig förankring och tillförts viktiga perspektiv. En viktig, om än liten del, av detta arbete har varit folkrörelsernas informationsarbete. Världen hänger samman. Utvecklingsfrågor berör inte endast människor i mottagarländerna, utan frågor som miljö, ekonomi, konflikter och migration berör även oss i Sverige. Därför är det viktigt att diskussion om utvecklingsfrågor sker även här hemma. Det är också viktigt att frågan vilken värld vi vill leva i inte lämnas över till utvecklingsexperter utan sker i hela samhället.
Frivilligorganisationernas informationsverksamhet utgör på ett konkret sätt basen för den starka internationella solidariteten i Sverige. Därför bör frivilligorganisationernas informationsarbete underlättas.
Detta arbete äventyras nu i stället genom att en egeninsats på 10 % införts för stöd till informationsarbete. För många små organisationer som saknar andra inkomster och sparade tillgångar försvåras nu arbetet markant, men de som drabbas hårdast är deras samarbetsorganisationer i syd. Därför bör egeninsatsen för informationsarbete avskaffas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Klimatförändringarna är ett stort och växande hot mot utvecklingsländer och ett enormt hinder för fattigdomsbekämpning. Redan fattiga länder i syd kommer att drabbas värst när effekterna av klimatpåverkan blir allt tydligare, enligt FN:s klimatpanel. I Afrika riskerar t.ex. produktionen av livsmedel att halveras fram till 2020. När den odlingsbara marken och sötvattensresurserna minskar kommer detta att skapa flyktingströmmar och ökad konkurrens, vilket i sin tur ökar riskerna för konflikter. Om inte nord tar sitt ansvar kommer konsekvenserna för syd att bli enorma.
Vänsterpartiet vill därför se ett ökat fokus på klimatbistånd. I Vänsterpartiets budgetförslag föreslås därför att 500 miljoner kronor avsätts 2008, utöver den föreslagna biståndsramen, till åtgärder som förebygger klimatförändringar och motverkar konsekvenserna av de klimatförändringar vi redan ser. Vi menar sedan vidare att detta bistånd till klimatåtgärder under 2009 bör öka till 1 miljard kronor för att 2010 uppgå till 1,5 miljarder kronor. (Se motion U280).
Att satsa på klimatåtgärder får dock inte tas som förevändning i nord att finansiera sina egna åtaganden enligt Kyotoprotokollet med biståndsmedel. Det skulle i så fall innebära att världens fattiga bestraffades dubbelt, först genom klimatförändringar de inte gett upphov till och sedan genom uteblivet bistånd. I dag samarbetar Sida med Energimyndigheten om ett tvåårigt utbildningsprogram inom ramen för Kyotoprotokollet. Projektet avser Uganda, Kenya och Tanzania. Finansiering av projektet sker i dag inom utgiftsområdet Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser (34:11, utgiftsområde 20). Vänsterpartiet menar att detta är en korrekt hantering av klimatinsatser som omfattas av Kyotoprotokollet. Sverige bör därför även i fortsättningen inte finansiera egna åtaganden enligt Kyotoprotokollet med biståndsmedel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
OECD:s biståndskommitté, Development Assistance Committee (DAC), utarbetar riktlinjer för medlemsländerna om vad som räknas som bistånd. Bistånd, Official Development Assistance (ODA), ska enligt reglerna utgå i form av direkta överföringar av medel eller genom varor och tjänster. Enligt OECD räknas även insatser som leder till minskning av växthusgaser i atmosfären eller anpassningar och förberedelser inför klimatförändringar som bistånd enligt dessa regler. Inom ramen för Clean Development Mechanism (CDM), som ger utvecklingsländer möjlighet till en miljöanpassad utveckling, kan även i vissa fall insatser från givarländer räknas som bistånd.
Risken är därför att medlemsländerna finansierar sina egna åtaganden enligt Kyotoprotokollet med biståndsmedel och därigenom minskar övrigt utvecklingssamarbete samtidigt som klimatåtgärderna inte ökar i omfattning. Det skulle vara en ytterst dålig utveckling av nords utvecklingssamarbete. Sverige bör därför inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och dess biståndskommitté (DAC) arbeta för att åtaganden enligt Kyotoprotokollet inte får räknas som utvecklingssamarbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Effektivitet har blivit ett av modeorden inom svensk biståndspolitik, trots detta har urholkningen av biståndet ökat. Ska biståndet i realiteten bli effektivare och kvaliteten höjas, så att arbetet med att minska fattigdomen och öka respekten för de mänskliga rättigheterna i världen förstärks, måste denna utveckling vändas.
I den svenska debatten har under senare år krav rests på att biståndsmedel skulle kunna användas till militära insatser. Enligt OECD/DAC får militära insatser inte räknas som bistånd, men regeringen har tillsammans med bl.a. USA verkat för att ändra denna regel. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till detta agerande från regeringens sida, biståndspolitiken måste hållas klart skild från försvarets uppgifter. En regelförändring skulle öppna för en enorm urholkning av nords bistånd.
Enligt OECD/DAC:regler kan givarländerna räkna skuldavskrivningar som bistånd. Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt med omfattande skuldavskrivningar, vilket vi utvecklar i motionen Skuldkrisen i syd (U220), men anser att skuldavskrivningar och bistånd inte får ske på varandras bekostnad. Vi vill att Sverige verkar inom ramen för OECD/DAC för att skuldavskrivningar ej ska kunna räknas som utvecklingssamarbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den nuvarande regeringen har utnyttjat möjligheterna att inom biståndsramen finansiera skuldavskrivningar, detta trots att den förra regeringen 2002 i Monterreyöverenskommelsen förband sig att inte använda bistånd till skuldavskrivningar. EU:s ministerråd har fastslagit att utvecklingssamarbetet inom unionen ska ligga i linje med Monterreyöverenskommelsen. Sverige bör följa Monterreyöverenskommelsen och inte räkna skuldavskrivningar som utvecklingssamarbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sedan åtskilliga år har det svenska flyktingmottagandet räknats in i den svenska biståndsbudgeten. Det är tillåtet att göra så enligt OECD:s bestämmelser. Vänsterpartiet har emellertid sedan länge varit motståndare till detta. Det är inte rimligt att biståndsmedel går till verksamheter i Sverige. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 14) som Sverige förbundit sig att följa. Detta är oberoende av den svenska biståndspolitiken och medel för att uppfylla åtagandena bör inte tas ur biståndsbudgeten. Vänsterpartiet anser att flyktingmottagandet i Sverige inte ska räknas in i biståndsbudgeten utan hänföras till utgiftsområde 8 Migration. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.