Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vapenexport.
För två år sedan framlade Krigsmaterielutredningen förslag om ett reformerat regelverk för vapenexporten. Trots restriktivitet i direktiven ville utredaren ha en betydande liberalisering. En stor del av remissvaren ställde sig dock klart avvisande till detta.
Nuvarande lagstiftning på området fastställdes 1992. Sedan dess har praxis utvecklats i en alltmer generös riktning. Praxis har i högre grad än de många politiska deklarationerna om en restriktiv vapenexportpolitik kommit att bestämma tillämpningen av riktlinjerna. Detta har sedan många år tillbaka börjat utgöra ett växande trovärdighetsproblem inom svensk politik.
Detta trovärdighetsproblem är särskilt påtagligt i relation till två aspekter av praxis. För det första, export tillåts allt oftare till länder som befinner sig i inre eller yttre konflikt. Och för det andra, export tillåts även till länder som kränker de mänskliga rättigheterna.
I båda dessa avseenden finner vi det ytterst angeläget att praxis skärps så att export till länder i inre eller yttre konflikt eller som kränker de mänskliga rättigheterna fortsättningsvis inte blir tillåten.
Det är viktigt att vi på internationell nivå driver på för att skapa en samsyn kring en restriktiv vapenexport. Sverige bör vara en föregångare på detta område.
Vi finner det vidare i hög grad på sin plats att ett nytt regelverk utformas med beaktande av riksdagens beslut av den 16 december 2003 att Sveriges politik för global utveckling (PGU) även skall omfatta krigsmaterielpolitiken.