Motion till riksdagen
2007/08:U261
av Annika Qarlsson (c)

Bistånd för en hållbar utveckling


c523

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige som delägare och givare bör ställa krav på Världsbanken att kraftigt utöka stödet till utvecklingsländer för förnybara energikällor och att anta en handlingsplan för att fasa ut stödet för fossilbränsleindustrin i utvecklingsländer.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ställa krav på resultat och främja demokratiska processer i samarbetsländerna.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ge Sida i uppdrag att årligen redovisa biståndets resultat för den svenska allmänheten.

Motivering

Fattigdomen är en av världens största utmaningar. Att bryta den utan att låsa fast hela kontinenter i ett framtida beroende av fossil energi är en ännu större utmaning. Men med rätt riktade insatser kan vi göra skillnad. Framsteg har gjorts sedan världens ledare enades om FN:s millenniemål för att bekämpa fattigdomen. Men mycket återstår. Enligt FN:s utvecklingsorgan UNDP kommer målsättningen att halvera andelen människor som lider hungersnöd inte att nås om nuvarande trend fortsätter.

Klimatförändringarna drabbar fattiga länder hårt idag. Detta hotar också möjligheterna att uppnå FN:s millenniemål. Exempelvis förutses klimatförändringarna påverka möjligheten att uppnå det första millenniemålet om att utrota hunger och extrem fattigdom genom

Då kvinnor är de resurssvagaste i många samhällen kommer de att drabbas hårdare av klimatförändringarna.

De ekonomiska behoven kommer att öka för fattiga länder om de ska klara av att anpassa sig till de negativa effekter som följer av klimatförändringar i form av torka, missväxt, översvämningar och ökad spridning av sjukdomar etc. Världsbanken har beräknat kostnaderna för att hantera klimatförändringarna till mellan 10 till 40 USD-miljarder/år.

Den viktigaste insatsen för fattiga länders utveckling i skenet av klimatförändringar är att rika länder minskar sina utsläpp. Rika länder kan också bidra med tekniköverföring och kompetens till fattiga länder att använda förnyelsebara energikällor och att säkra tillgången till energi för fattiga människor ute på landsbygden och i städer. Det är avgörande att män såväl som kvinnor inkluderas i en sådan satsning, vilket innebär att utbildning om förnyelsebar energi måste ges till alla oavsett kön, och fler satsningar på lokalt entreprenörskap bör göras.

Idag används endast en liten del av Världsbankens resurser till stöd för fattiga länder att utveckla förnyelsebara energikällor jämfört med stöd till fossilbränsleindustrin. År 2005 uppgick finansiering av förnyelsebara energiprojekt till mindre än 5 % av Världsbankens totala energifinansiering. Världsbanken investerar varje år mellan 2 och 3 USD-miljarder i växthusgasgenererande energiprojekt som bidrar till klimatförändringar. (How the World Bank’s Energy Framework Sells the Climate and Poor People Short, A Civil Society Response to the World Bank’s Investment Framework for Clean Energy and Development, 2006).

Världsbankens strategi ”An Investment Framework for Clean Energy and Development”, som kommer att diskuteras på Världsbankens årsmöte i Washington 20–22 oktober, föreslår att Världsbankens lån ska användas till finansiering av kärnkraft och kol i utvecklingsländer. Detta innebär att biståndsmedel, däribland från Sverige, kommer att användas för att subventionera kol och kärnkraft. Det är investeringar som kommer att för lång tid låsa många fler i ett energisystem som inte är långsiktigt hållbart.

Att tillgodose energiförsörjning och tillgång till el för fattiga människor är av största vikt. Stödet till utvecklingsländer att använda förnyelsebara energikällor bör öka kraftigt. Världsbankens stöd till fossilbränsleindustrin, som ges med offentliga medel från bilaterala medlemsländers biståndsbudgetar, bör fasas ut.

Mer behöver göras för att säkra effektiviteten och målstyrningen av biståndet för att försäkra att fattiga människor gynnas och får verktyg att själva lyfta sig ur fattigdom. Ett modernt och effektivt bistånd bör ställa krav som fokuserar på resultaten och bör främja demokratiska processer i samarbetsländerna. Därmed bör krav som innebär en detaljstyrning av politiken i samarbetsländerna, och som motverkar lokalt ägarskap, undvikas.

Regeringen kan också stärka översynen av resultaten genom att ge Sida i uppdrag att årligen redovisa biståndets resultat för den svenska allmänheten som ett sätta att öka öppenheten och förståelsen för vad biståndet kan åstadkomma. I en sådan redovisning ska en genusanalys finnas med.

Stockholm den 2 oktober 2007

Annika Qarlsson (c)