Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige för egen del och som medlem av EU protesterar mot USA:s militära bistånd till och militära inblandning i Filippinerna, mot bakgrund av militärens delaktighet i systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i EU och FN måste uppmärksamma och protestera mot de brott mot mänskliga rättigheter som sker i Filippinerna.
Statsterrorn i Filippinerna sker med västvärldens goda minne. Sedan 11 september 2001 har det säkerhetspolitiska samarbetet mellan USA:s och Filippinernas regeringar stärkts. Filippinerna har blivit en viktig allierad i det ”globala kriget mot terrorismen”, med hänvisningar till den s.k. Abu Sayaf-gruppen i de muslimska områdena i södra Filippinerna (kring vilken anklagelser om att de agerar som provaktörer, för att legitimera militär upptrappning, riktats). Amerikanska soldater har stationerats i de muslimska områdena, officiellt som ”utbildare”.
Den filippinska regeringens villkorslösa stöd till USA:s aggressiva politik har återgäldats genom att man gett landets president Macapagal-Arroyo fria händer att bruka våld mot den inhemska oppositionen. Vidare, under förevändning att det handlar om terroristbekämpning, tränar den amerikanska militären sin filippinska partner. Militärt bistånd har utökats från amerikansk sida, från 38 miljoner dollar år 2001 till 164 miljoner dollar år 2006, siffror som inte inkluderar kostnader för träning eller överförande av begagnad krigsmateriel från USA.
Vänsterpartiet anser att Sverige för egen del och som medlem av EU bör protestera mot USA:s militära bistånd till och militära inblandning i Filippinerna, mot bakgrund av militärens delaktighet i systematiska övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Efter att president Gloria Macapagal-Arroyos massiva valfusk avslöjats och alltmer högljudda krav på hennes avgång rests från oppositionen, har antalet politiska mord (extra-judicial killings) trappats upp i Filippinerna. Sedan 2001 har över 800 personer dödats i försöken att tysta kritiken. Vidare har s.k. försvinnanden av politiska aktivister blivit allt vanligare. En grupp som drabbats synnerligen hårt är fackligt aktiva. 2006 mördades 33 fackliga aktivister. Colombia är det enda land där det mördas fler fackligt aktiva människor. Förföljelserna är systematiska, och riktar sig framför allt mot kommunala företrädare för vänstergrupper eller lokala organisatörer inom progressiva folkrörelser. Förföljelserna sker med en tydlig systematik. Bakom många av morden står, direkt eller indirekt, landets regering. Därutöver intervenerar militären direkt i det politiska livet i många områden. I byar sammankallas befolkningen till möten med obligatorisk närvaro, där militärer i uniform förklarar att en röst på eller engagemang för någon av vänstergrupperna kan komma att få drastiska konsekvenser.
Regeringen tvekar inte heller att bruka sig av det officiella rättsväsendet för att tysta sina kritiker. Inför parlamentsvalen 2007 arresterades fackföreningsledaren och parlamentarikern Chris Beltran på politiskt motiverade åtal. Därutöver har åtal för ”uppror” väckts mot oppositionella ledare, för deras roll i organiserandet av protester mot president Macapagal-Arroyos styre.
Vänsterpartiet anser att Sverige i EU och FN måste uppmärksamma och protestera mot de brott mot mänskliga rättigheter som sker under bl.a. förevändning att det handlar om terroristbekämpning i Filippinerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.