Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga nya riktlinjer eller förtydliga regelverket för export av krigsmateriel och materiel för dubbelanvändning.
Med utgångspunkt från förarbeten (proposition 1991/92:174) och nuvarande lag (1992:1300) om krigsmateriel angavs att export av krigsmateriel bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd och inte står i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik.
Dessa bedömningar gjordes i en tid då frågan om materielanskaffning primärt var av nationell karaktär och den svenska försvarsindustrin alltjämt ägdes av svenska intressen.
Under senare år har regeringen vid ett flertal tillfällen, med riksdagens godkännande, understrukit vikten av att svensk försvarsindustri söker internationella samarbeten i syfte att reducera utvecklings- och anskaffningskostnader för nyutvecklad materiel.
Våren 2001 godkände riksdagen att Sverige ingick ett samarbetsavtal med Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland (det så kallade LOI-avtalet), vars syfte var att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin. Den svenska försvarsindustrin är i huvudsak utlandsägd idag.
Av riktlinjerna framgår att export från samarbetslandet av en gemensamt utvecklad produkt skall
bedömas enligt svensk lagstiftning om den har övervägande svensk identitet,
bedömas enligt samarbetslandets regler om den har övervägande utländsk identitet.
Om det föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt intresse av att samarbetet kommer till stånd och det är ett krav från samarbetslandet på export därifrån kan även övrig export, enligt samarbetslandets regler, medges.
Hur bör vi se på svensk försvarsmateriel som
utvecklas gemensamt med utländsk industri i fråga om tredjelandsexport av sådan materiel till länder dit Sverige normalt inte exporterar försvarsmateriel,
export av svenska delsystem vilka integreras i plattformar (armé, marin och flyg) för export av kompletta system enligt samarbetslandets exportregler?
Hur ser vi på sådan materiel som ursprungligen utvecklats för militära ändamål men som numera fyller viktiga funktioner i verksamheter som gränsövervakning, räddningstjänst, miljöövervakning, kampen mot terrorism eller organiserad brottslighet såsom människosmuggling, knarkbekämpning och illegal vapenhandel?
Till följd av den utveckling som har ägt rum bör regeringen överväga nya riktlinjer eller förtydliga regelverket för export av krigsmateriel för dubbelanvändning.