Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla internationella militära insatser ska ske på FN:s uppdrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att minst 40 % av personalen i fredsfrämjande insatser bör vara kvinnor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör lämna alla samarbeten som bidrar till EU:s militarisering, däribland Nordic Battlegroup (NBG).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör avbryta alla samarbeten som leds av Nato samt tacka nej till erbjudandet att delta i Nato Response Force (NRF).
Regeringen redogör i sin skrivelse för en nationell strategi för svenskt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Regeringen aviserade i budgetpropositionen 2007 en ambitionshöjning inom området, och syftet med strategin är att ge en övergripande vägledning för svenskt agerande internationellt samt ange de politiska målen, skapa förutsättningar för ett mer resursutnyttjande och ge stöd för ett samlat civilt och militärt agerande i de insatsområden där Sverige deltar.
Regeringen har valt att stegvis öka resurserna för fredsfrämjande under åren 2007, 2008 och 2009. Målsättningen är att Sveriges bidrag i freds- och säkerhetsfrämjande insatser ska öka. De svenska insatserna ska, enligt regeringen, ske inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
Det svenska försvaret har, som konstateras i skrivelsen, den dubbla uppgiften att värna landets territoriella integritet och att bidra till fred och säkerhet. Mellan dessa två uppgifter måste det råda balans. Att prioritera och dimensionera för internationella insatsstyrkor, där all framtida utbildning ställs om i syfte att verka i andra länder, riskerar att i framtiden ge negativa effekter och visa sig vara en felsatsning för det svenska försvaret och försvarsförmågan inom vårt eget territorium. Den utrustning och de kunskaper som krävs i det svenska klimatet skiljer sig på alltför många sätt från den utrustning och de kunskaper som krävs för ett internationellt uppdrag. Därför går det inte att utgå ifrån att det svenska försvaret under utlandsinsatser får alla de operativa erfarenheter som är nödvändiga för att försvara det egna territoriet i ett förändrat säkerhetsläge. För att Sverige ska kunna behålla sitt oberoende och sin suveränitet bör vi själva upprätthålla ett försvar som är anpassat till de svenska förutsättningarna.
Ett militärt samarbete i Norden mellan Sverige, Norge och Finland kan i framtiden vara möjligt inom vissa delar och innebära en positiv utveckling. Ett sådant samarbete måste dock föregås av en politisk diskussion och beslut i riksdagen i likhet med den policy som finns för internationella insatser.
Världen lider i dag ingen brist på militära styrkor och förband, men det finns ett stort underskott på humanitära insatser. FN:s säkerhetsråd har slagit fast att behovet är stort av åtgärder för att förebygga väpnade konflikter. Vänsterpartiet anser att Sverige, i stället för att satsa på militära insatser, bör inrikta sin internationella säkerhetspolitik på att förebygga kriser samt återuppbyggande av utsatta områden. Våra arbetsområden bör innefatta fattigdomsbekämpning och hjälp med att utveckla demokrati och fungerande rättssamhällen. Hantering av de kriser som kan följa i spåren av förändringarna i klimatet och miljöpåverkan bör också vara en av de stora utmaningarna som svensk säkerhetspolitik står inför. Lämpliga delar av detta civila arbete bör ingå i den nya krisberedskapsmyndighetens uppdrag.
Sverige bör vara en aktiv part i arbetet att stärka FN:s roll som fredsfrämjande kraft. Vi bör också vara en drivande kraft för nedrustning och för att icke-spridningsavtalet respekteras.
När det gäller svenskt deltagande i militära internationella insatser anser Vänsterpartiet att det är behovet som ska styra. Vi bör därför inte, som föreslås i skrivelsen, fastslå ett fast antal soldater för uppdragen. Varje ny insats ska diskuteras och tas beslut om i riksdagen. Det ska dessutom inte vara svenska intressen som ska styra utan enbart behovet av säkerhet på plats.
Vänsterpartiet anser också att fler kvalificerade befattningar i högre staber och organisationer internationellt inte ska vara en målsättning för den svenska Försvarsmakten.
Sveriges tradition av neutralitet innebär en rad förpliktelser som gör vårt land lämpat som en fredsbevarande kraft. För att Sverige ska bli trovärdigt i detta långsiktiga arbete krävs det att vi är mer oberoende och militärt alliansfria. Därför bör fredsskapande, fredsbevarande och fredsframtvingande åtgärder enbart ske på FN:s uppdrag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kvinnor och män drabbas väldigt olika av kriser och krig. Sverige har undertecknat resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd om att öka kvinnors deltagande i allt arbete med att förebygga, hantera och lösa väpnade konflikter. Utan tillräckligt många kvinnors deltagande och kvinnors kunskaper före, under och efter en konflikt blir krishanteringen vare sig trovärdig eller långsiktigt hållbar.
Att få fler kvinnor att delta i fredsprocesser och i arbetet mot våld och krig är viktigt, men förutom det krävs det kunskap. Vänsterpartiet anser att den utbildning om 1325 som Försvarsmaktens personal får innan utlandstjänstgöring måste fördjupas och att ett genusperspektiv ska genomsyra hela utbildningen. Detta krav på utbildning bör även gälla samtliga svenska myndigheter som har anställda i internationell tjänst. För att kunna sätta sig in i de förhållanden som gäller i det område de ska till behövs det stora kunskaper i frågor som rör prostitution, människohandel för sexuella ändamål och barnsexturism. Det får t.ex. inte råda några som helst tvivel kring att den svenska sexköpslagen gäller även utomlands.
Inom den svenska Försvarsmakten finns det omkring 4 % kvinnor i dag. Regeringen bör ha en handlingsplan med tydliga mätbara mål för att öka andelen kvinnor inom freds- och säkerhetsområdet. Vänsterpartiet menar att en hög målsättning kan uppnås stegvis med delmål. Inom tio år bör fördelningen mellan kvinnor och män vara betydligt bättre än i dag.
För att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden i resolution 1325 bör målsättningen vara att minst 40 % av personalen i fredsfrämjande insatser ska vara kvinnor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet motsätter sig den ökade militariseringen av EU och initiativen till ett gemensamt försvar i unionen. Medlemskapet i EU undergräver vår militära alliansfrihet och oberoende säkerhetspolitik. Sverige deltar och är pådrivande i en rad militära strukturer inom EU. Vänsterpartiet anser att Sverige bör avbryta allt samarbete som bidrar till militariseringen av EU och lämna sina åtaganden i Nordic Battlegroup (NBG). Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Samarbetet mellan EU och Nato har utvecklats successivt. Av EU:s 27 medlemsländer är i dag 21 stycken medlemmar i Nato. Sverige är med i Partnership For Peace (PFP) som är kopplat till Natostrukturen. På samma sätt som vårt deltagande i NBG binder oss till militariseringen av EU får vårt deltagande i PFP oss att komma närmare Nato. Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige deltar i Natoledda krishanteringsinsatser, att Natoövningar äger rum på svensk mark och att Sverige har representation på Natos högkvarter; likaså ett eventuellt svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka Nato Response Force (NRF). Vänsterpartiet anser att det är viktigt att hävda den svenska neutralitetspolitiken och att det är mycket viktigt att Sverige hålls utanför Nato. Därför bör Sverige avbryta alla samarbeten som leds av Nato, samt tacka nej till erbjudandet att delta i NRF. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.