Motion till riksdagen
2007/08:T515
av Thomas Östros m.fl. (s)

Infrastruktur för bättre tillväxt och miljö


s45152

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om statens ansvar för finansiering av det nationella infrastrukturnätet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regionkommuner och primärkommuner ska samverka med de statliga verken för att inom infrastruktur- och kommunikationsplanering uppnå en systemsyn.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Arlandabanan.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att miljöhänsynen måste väga tyngre vid framtidens val mellan infrastruktursatsningar och vid val av transportmedel.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att järnvägsinvesteringar till dubbelspår på Ostkustbanan och på Dalabanan genom Uppsala län är mycket angelägna för en utbyggd miljövänlig tågtrafik.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att väginvesteringar på vägarna 288, 70 och 67 inom Uppsala län är mycket angelägna för att minska olyckor och undanröja besvärande flaskhalsar för tillväxt.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Hargs hamns potential bör utnyttjas bättre genom investeringar i farledsförbättringar.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Arlandas ställning som landets internationella storflygplats ska stärkas.

Motivering

Socialdemokratin är en frihetsrörelse. En god infrastruktur är nödvändig för att öka människors frihet. Med hjälp av goda kommunikationer kan många fler människor finna ett gott liv där boende, studier, arbete och fritid kan kombineras inom en större geografi med ett större utbud i alla avseenden. Detta är den ideologiska grunden för de förslag vi lägger i denna motion.

Goda kommunikationer bidrar till en högre tillväxt eftersom fler människor kan nå ett arbete eller studier inom en större region. Ett ökat utbud av sysselsättning ger den enskilde fler möjligheter till jobb, vilket ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Omvänt kan företagens behov av arbetskraft bättre tillgodoses vilket minskar risken för hämmande flaskhalsar i produktionen av varor och tjänster. Tillväxt främjas av god infrastruktur.

Miljömålen kräver att transportsektorn ställs om. Den framtida infrastrukturen måste i hög grad ställas under hårda miljörestriktioner. Flyget måste ersättas av tåg i större utsträckning. Transporter av gods på väg måste flyttas över på järnväg och till sjöfart. En god och modern infrastruktur är nödvändig för en bättre miljö.

Vem har ansvaret?

Infrastruktur är långsiktig både i tid och i rum. I ett litet land som Sverige är det därför självklart att staten ska ha huvudansvaret för utbyggnad av det nationella nätet av vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar. Alliansregeringen har allvarligt sviktat på denna avgörande punkt. Schabblet kring Citybanan i Stockholm är avslöjande. Först går alliansens partiledare ut och stoppar detta landets nödvändigaste infrastruktursatsning. När väl de insett sitt misstag sviker de statens självklara finansieringsansvar. De tvingar in länen runt Stockholm i en process kring medfinansiering som är betänklig ur en rad aspekter.

Samverkan och samplanering

När detta statliga huvudansvar väl är fastlagt finns självfallet ett stort ömsesidigt intresse av att statens myndigheter på området utvecklar ett nära samarbete och samverkan med de regionala och lokala intressenterna. Det nationella infrastrukturnätet kompletteras av det regionala och lokala varför samplanering är ett måste. Det är viktigt att en systemsyn präglar all planering, både av den hårda infrastrukturen och av det mjuka innehåll av olika kommunikationssystem som ska förflytta människor och gods. De steg som tagits genom att samverkansorganen/regionförbunden i län som bildat sådana numera har ansvaret att anta länstransportplaner är bra. Med bildandet av Regionkommuner enligt Ansvarskommitténs förslag, vilket överensstämmer med den ställning och det ansvar som Region Skåne och Västra Götalandsregionen har, blir samverkan stat–region både naturligare och kraftfullare. Den större geografin och den större finansiella styrkan hos stora regionkommuner gör att mötet mellan det nationella ansvaret och de regionala/lokala blir mer jämställt och hållbart över tid.

Infrastrukturbehov i Uppsala län

Uppsala län med sitt geografiska läge är starkt beroende av goda kommunikationer. Närheten till Stockholmsregionen gör att pendlingsströmmar i båda riktningarna är mycket omfattande. Även pendlingen till Västerås och Gävle är stor och dubbelriktad. Inom länet är den dagliga pendlingen med Uppsala som nav betydande i alla stråk; Östhammar, Österbybruk, Tierp, Östervåla, Heby, Enköping, Bålsta och Knivsta. Inom ramen för trafikhuvudmannen, Upplands Lokaltrafik, UL, har sedan starten 1978 ett omfattande busslinjenät byggts upp och utvecklats på ett bra sätt. UL har sedan 1991 också bedrivit inomregional tågtrafik på sträckan Uppsala–Tierp, Upptåget. Denna trafik utvidgades 2006 till Gävle och via Arlanda till Upplands Väsby genom samarbete med X-Trafik och Stockholms Lokaltrafik. Antalet passagerare är efter ett år så betydande att kapacitetsbrist uppstått på de mest frekventa avgångarna. Detta är i sig glädjande tecken på att tåg kan konkurrera med bil och buss och kan dra till sig nya resenärer som utnyttjar de möjligheter som detta Upptåg skapat. Miljöeffekten av detta är uppenbar. Vid trafikeringen av Arlanda har det faktum att denna tågstation är privatägd varit ett stort hinder. Det gynnar inte den systemsyn som är så nödvändig i kollektivtrafiken.

Järnvägar

Inom Uppsala län återstår för en fortsatt framgångsrik utbyggnad av tågtrafiken att de enkelspårsträckor som återstår på Ostkustbanan snarast byggs ut till dubbelspår. De två som återstår är genom Gamla Uppsala och sträckan Skutskär–Furuvik. Behovet av att på Dalabanan förbättra möjligheterna till tågpendling Uppsala–Heby–Sala är stort. För att detta ska bli möjligt med en god standard och attraktiva tidtabeller krävs helst dubbelspår men åtminstone mötesspår på längre sträckor. Den tredje järnvägssträckan som berör vårt län är Mälarbanan som inom länet har fullgod standard efter den omfattande investering som genomfördes under 1990-talet. Problemen på Mälarbanan är infarten till Stockholm från Kallhäll till Tomteboda där många Mälarbanetåg blir försenade p.g.a. bristande spårkapacitet. Det finns också brist på tågkapacitet hos SJ som gör att många pendlare från Enköping och Bålsta tvingas stå hela resan.

Vägar

När den nya E 4:an mellan Uppsala och Mehedeby invigs med motorvägsstandard i oktober 2007 är ett gammalt och stort problem med framkomlighet och olyckor borta. Arbetet är nu påbörjat på den andra Europavägen, E 18, på sträckan Enköping–Sagån, vilken likaledes under lång tid behövt en standardhöjning. Arbetet blir klart år 2010. Den viktigaste väginvesteringen är därefter väg 288 mellan Uppsala och Östhammar. Den är idag hårt belastad av en ökad trafikvolym som vägen inte har kapacitet för. Det innebär många olyckor, sänkta hastigheter och vägen är en besvärande flaskhals för människor och företag i Östhammars kommun. Landstinget och berörda kommuner har förklarat sig beredda att låna ut pengar till Vägverket för den första etappen, vilket görs motvilligt av principiella skäl, men det visar hur angelägen investeringen är. Andra väginvesteringar med hög angelägenhetsgrad inom länet är väg 70 mellan Enköping och Sala samt väg 67 Tärnsjö–Stingtorpet.

Hamnar

Uppsala län har en utmärkt djuphamn i Hargs hamn vars huvudägare är Östhammars kommun. Huvudsaklig verksamhet är import och export av bulkgods. Hamnen har större potential som skulle kunna utnyttjas om Sjöfartsverket gjorde vissa förbättringar i farleden. Sjöfarten på Mälaren skulle kunna utvecklas till fördel för miljön om Södertälje kanal och sluss byggdes om för större kapacitet.

Flyg

Sveriges internationella flygplats Arlanda måste prioriteras i utvecklingen för att kunna behålla sin attraktivitet för långa internationella flyglinjer med direktavgångar från Arlanda. Lokala flygplatsers etablering och utveckling måste ske i samklang med att Arlanda värnas.

Miljöhänsynen ska styra

De goda effekterna av en högtstående infrastruktur i form av snabba restider, hög komfort, billigt bränsle har erhållits med begränsad hänsyn till miljöeffekterna. Utsläppen från biltrafikens bensin- och dieseldrivna motorer, sjukdomsalstrande partiklar från slitage av vägar, däck och bilar, det buller som skräpar ner livsrummet kan inte fortsätta. Restriktioner måste skärpas när det gäller fordonens drivmedel. Politikens roll är att bestämma gränserna och fastställa miljömål. Forskningens och producenternas ansvar är att hitta de tekniska lösningarna.

I valet av transportmedel ska de med gynnsammare miljöpåverkan ha företräde. Hur kostnaderna ska fördelas mellan konsumenten/resenären och samhället är en politisk fråga. Det viktiga är att miljöhänsynen får en tyngre vikt i avvägningen i framtiden än som hittills varit fallet.

Vi föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna:

  1. Staten har ansvaret för finansiering av det nationella infrastrukturnätet.

  2. Regionkommuner och primärkommuner ska samverka med de statliga verken för att inom infrastruktur- och kommunikationsplanering uppnå en systemsyn.

  3. Staten bör omförhandla avtalet om Arlandabanan så att Arlanda kan inordnas i tågtrafiksystemet nationellt och regionalt.

  4. Miljöhänsynen måste väga tyngre vid framtidens val mellan infrastruktursatsningar och vid val av transportmedel.

  5. Järnvägsinvesteringar till dubbelspår på Ostkustbanan och på Dalabanan genom Uppsala län är mycket angelägna för en utbyggd miljövänlig tågtrafik.

  6. Väginvesteringar på vägarna 288, 70 och 67 inom Uppsala län är mycket angelägna för att minska olyckor och undanröja besvärande flaskhalsar för tillväxt.

  7. Hargs hamns potential bör utnyttjas bättre genom investeringar i farledsförbättringar.

  8. Arlandas ställning som landets internationella storflygplats ska stärkas.

Stockholm den 4 oktober 2007

Thomas Östros (s)

Agneta Gille (s)

Mats Berglind (s)

Tone Tingsgård (s)