Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undersöka vad det skulle kosta att införa ett ekonomiskt stöd som gör resandet över vatten till och från Gotland ekonomiskt likvärdigt med normalt bilresande.
Ingen fråga är viktigare för Gotland än kostnaderna – och priset – för resor till och från fastlandet.
Eller annorlunda uttryckt: Transporterna av människor och gods mellan Gotland och fastlandet – priser, kostnader, snabbhet, säkerhet, turtäthet och modernitet – är och förblir den viktigaste frågan för Gotlands bofasta invånare. Transportfrågan är även viktig för det stora antal besökare som varje år kommer till Gotland, numera inte bara från när utan allt mer från fjärran.
Gotlänningarnas framtida välfärd – företagens och hela Gotlands utveckling och konkurrenskraft – är beroende av långsiktighet och framsynthet på transportsidan. När Ansvarskommittén presenterade sitt huvudbetänkande (SOU 2007:10), Hållbar samhällsutveckling med utvecklingskraft, kunde det konstateras att Gotland och Gotlands kommun bara finns omnämnt på ett enda ställe i betänkandet. Orsaken till detta är förmodligen inte svår att finna: Ön Gotland – mer än kommunen – med sina 57 000 invånare, låt vara om sommaren mångdubbelt fler, passar inte in på nästan något av de kriterier för de nya regionbildningar som Ansvarskommittén ställt upp.
Mellan fastlandet och Gotland ligger 16 mil vattenväg – det är förklaringen. För att klara transporterna till och från ön behövs flygfartyg och vanliga fartyg. Avgifterna på flyget bör bestämmas utifrån förhandlingar mellan staten och företag som är villiga att reguljärt flyga till och från Visby. Här måste miljöaspekter beaktas, vilka flygplanstyper som används, landningsavgifter med mera. Det ligger utanför denna motion.
När det gäller grundavgifterna för passagerartrafik fastställs både kostnader, service och priser redan nu genom förhandlingar, så kommer att ske även i framtiden. Skattebetalarnas pengar måste användas väl. Men det är särskilt intressant att göra en jämförande studie, både privat-, företags- och region- och nationalekonomiskt över vilka kostnader och intäkter, inklusive avdrag på skattesidan, som skulle uppstå om samma principer för prissättning vid vägtransporter av personer skulle användas för Gotlandstrafikens del.
Som enstaka exempel kan anföras att med 16 mil på vatten skulle avdraget per resa tur och retur hos Skatteverket med 2008 års avdragsnivå (18:50 kr/mil) bli 592 kr, en summa som kan jämföras med nuvarande biljettpriser för transport av en passagerare plus bil. Det är uppenbart att Gotlandstrafiken har en prissättning, exklusive eventuella rabatter, som inte gynnar permanentboende på Gotland.
Hur mycket skulle det kosta staten att införa ett stöd som gör resandet över vatten ekonomiskt likvärdigt med normalt bilresande? Svaret beror självfallet på vilka parametrar och antaganden om resefrekvens etc som görs. En utredning som riksdagens utredningstjänst gjort visar att under vissa bestämda förutsättningar, givna av beställaren, skulle merkostnaden per år bli cirka 220 miljoner kr.
Ett riksdagsparti har därför rakt av i 2007 års budget föreslagit denna klumpsumma, ett tillvägagångssätt som är fullständigt tokigt då ju prissättningen så räknat direkt skulle påverkas av att riksdagen anslår en sådan ökad kostnadstäckning. Erfarenheterna från motsvarande tillvägagångssätt när det gällde exempelvis att stimulera övergång till bergvärme gjorde – vilket framgick av en utredning som Riksdagens revisorer en gång gjorde – att företagen i branschen höjde sina priser med just den ökade subventionsgraden för att sedan, då bidraget försvann, åter sänka priset till de verkliga kostnaderna.
Att anslå mer pengar, som detta riksdagsparti har gjort, kan endast resultera i höjda kostnader för Gotlandsresenärerna och är därför synnerligen Gotlandsfientligt.
Däremot bör regeringen göra en jämförande studie utifrån privatekonomiska företagsekonomiska, statsfinansiella, regionala och nationalekonomiska förutsättningar om vilka konsekvenserna skulle bli om samma principer för kostnader, priser, skattefinansiering och avdrag för intäkternas förvärvande tillämpades på Gotlandstrafiken till sjöss som det tillämpas för vanlig biltrafik i hela Sverige.
Med dessa motiveringar bör riksdagen besluta enligt det inledande beslutsförslaget.