Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om satsningar på kollektivtrafik i Stockholmsregionen.
Vi socialdemokrater vet att nya jobb inte uppstår genom att jaga arbetslösa med blåslampa utan genom tillväxtstimulerande politik. En av de mest kraftfulla tillväxtskaparna är satsningar på infrastruktur. Pengarna finns. Det handlar om prioritering. Till exempel är fördyringen av Citybanan i samma storleksordning som det årliga inkomstbortfallet av att avskaffa förmögenhetsskatten.
Även intäkterna från trängselskatten är resurser som skulle förstärka investeringarna i kollektivtrafiken. Men de borgerliga partiernas svek mot stockholmarna att inte låta intäkterna gå till investeringar i kollektivtrafiken har istället inneburit minskade resurser.
Vi anser att regeringen bör ompröva beslutet om hur intäkterna ska användas och gå tillbaka till den samsyn som fanns innan valet mellan de politiska partierna om att Stockholmsregionen själv skulle besluta om hur intäkterna ska användas.
Stockholm växer med 20 000 personer per år. Både invånare och näringsliv har behov av en fungerande kollektivtrafik. Om inte kollektivtrafiken i länet byggs ut kraftigt riskerar detta att på sikt äventyra utvecklingen i regionen. Det handlar också om att klara Stockholms miljö och klimatmålen. En eftersatt satsning på kollektivtrafik kommer att tvinga allt fler att ta bilen – och det är en helt ohållbar utveckling. Miljöskäl talar för att framtida utbyggnader av kollektivtrafiken ska ske i form av spårlösningar och inte genom att belasta vägnätet ytterligare med busstrafik.
Stockholms ekonomi går på högvarv. Det har gett en kraftig utveckling på priserna i anläggningsbranschen. En rad nödvändiga och planerade spårinvesteringar i Stockholmsregionen fördyras och riskerar att inte bli av. Risken är uppenbar att Banverket tvingas omprioritera och skjuta flera angelägna projekt på framtiden. Det vore förödande för Stockholms och Sveriges utveckling. Fördelningspolitiskt missgynnas framförallt de som inte har råd med bil och de som alltid reser kollektivt. Dit hör lågavlönade och kvinnor, de som är unga och de som är gamla.
Att omförhandla projekt som uppfattas som överenskomna och finansierade är mycket riskabelt vad gäller lokala satsningar i Stockholms län. Förutsättningarna riskerar bli så oklara att trafikhuvudmän inte vågar fullfölja sina investeringsplaner – än mindre planera något storskaligt för framtiden. Kommunerna kommer inte heller att kunna starta bostadsprojekt. Flera år av planeringsarbete kan på så vis gå förlorade. Det får inte ske, staten måste visa att den är en trygg förhandlingspart när det gäller infrastrukturinvesteringar.
Ökad spårkapacitet mellan Tomteboda och Kallhäll är en förutsättning för att Citybanan ska kunna nyttjas helt. Snabbspårvägen Slussen–Hammarby sjöstad–Saltsjöbaden, denna del av Stockholmsregionen växer allra snabbast, samt Alvik–Ulvsunda–Solna Station är en förutsättning för att Stockholm ska kunna bygga fler bostäder. Dubbelspår till Södertälje är mycket angeläget och utbyggnaden behöver ske snarast möjligt för att kunna förbättra pendeltågstrafiken till Södertälje C och Gnesta.
En stamgårdsombyggnad är nödvändig för att klara utbyggnaden av Stockholm–Uppsala. De korsande spåren strax söder om Märsta förhindrar ett fullt utnyttjande av spåren – även efter det att Citybanan är klar. Pendeltågstrafiken kommer därmed inte att kunna utökas och förseningen kan även ge negativa effekter.
Att bygga ut tunnelbanan mellan Odenplan och Solna via Norra station och Karolinska är en viktig del i att klara byggandet av en ny stadsdel vid Norra stationsområdet. Ombyggnaden av Karolinska och att Solna stad samtidigt planerar en ny stor nationalarena gör att behovet ökar kraftigt av bra kommunikationer. För att planerna ska kunna infrias krävs att kollektivtrafiken till området ökar kraftigt. Det finns flera problem utbyggnaden av tunnelbana och tvärbana i Stockholm en av dem är hur finansieringen ska lösas.
Arlanda flygplats riskerar att slå i taket vad gäller utsläpp av växthusgaser. Kollektivtrafiken till och från Arlanda måste byggas ut så att fler flygresenärer också tar sig till och från flygplatsen på ett uthålligt sätt. Pendeltågssystemet måste implementeras med stationen på Arlanda. Det avtal som den förra borgerliga regeringen slöt med Arlandabanan måste omförhandlas så att det blir enkelt att ta sig på spår till Arlanda.
Ett Stockholm som växer innebär att behovet av nya former av kollektivtrafiken ökar. Dagens sätt att resa kommer inte att vara möjligt om 20 år om vi vill leva i region med en bra miljö. Citybanan kommer att ge stora effekter både på kvaliteten i resandet och på miljön. Men frågan är hur vi ett nytt miljömässigt bra alternativ kan utvecklas på sträckor där det osäkert om det möjligt att utveckla spårbunden trafik. En ökad forskning och utveckling på området är nödvändigt. Stockholm har goda förutsättningar och underlag att exempelvis demonstrera nya forskningsrön.
Ett exempel är att pröva att köra med stora stambussar som kan ersätta dagens ledbussar på avsatta sträckor där det inte är möjligt att bygga ut spårbunden trafik. Några möjliga platser kunde vara mellan Värmdö och City eller som en tvärbana mellan Flemingsberg och Kungens Kurva/Skärholmen. Erfarenheterna från andra länder visar att dessa ger kraftigt förbättrad kapacitet och fungerar bra som ett alternativ till spårbunden trafik.
Sådana försök kräver investeringar och fullskaliga försök som inte ryms inom landstingets egen budget. Regeringen bör därför tillsammans med landstinget ta initiativ till ökad forskning och utveckling av kollektivtrafiken.