Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fraktkostnader till Gotland.
Goda kommunikationer är avgörande för Gotlands utvecklingsmöjligheter som en trygg och stabil plats för näringslivsetableringar och varuproduktion. Den färjetrafik som nu bedrivs fungerar bra. Det är positivt att väg 73 mellan Nynäshamn och Stockholm nu är under ombyggnad, vilket kommer att göra transporterna snabbare och ytterligare underlättar för trafiken och tillgängligheten till bland annat Mälardalsområdet.
Genom det statliga transportstödet till färjetrafiken på Gotland subventioneras såväl person- som godstrafiken. Utöver detta stöd subventioneras dessutom godstrafiken enligt ett särskilt system med högstprisreglering och ett s.k. Gotlandstillägg, vilket innebär att taxan för godstransporter till eller från Gotland ska motsvara taxan för en tranport av motsvarande längd i landet i övrigt. För att kompensera transportföretagen får dessa debitera ett frakttillägg i all inrikes fjärrtrafik, det s.k. Gotlandstillägget. Detta tillägg kan i dag utgöra 0,4 % av nettofraktsumman i varje enskilt fraktavtal.
Nuvarande stöd för godsbefordran inriktas i sin helhet till transportörsledet. Genom detta förutsätts transportörerna hålla samma lägre tranportpriser gentemot kunderna på Gotland som kunderna på fastlandet. Svagheten i detta system är att det inte går att genomlysa och kontrollera hur mycket av subventionerna som kommer transportköparen till godo eller hur fördelningen sker mellan olika varuslag och näringsverksamheter. Osäkerhet råder också om hur mycket Gotlandstillägget inbringar. I budgetpropositionen för 2004 angav regeringen att en avveckling av Gotlandstillägget kunde uppskattas kosta cirka 60 miljoner kronor.
Det övergripande syftet med nuvarande Gotlandsstöd är, att stödet ska föras vidare till transportköparna i form av lägre och rättvist fördelade fraktpriser. Ända sedan Gotlandstrafiken reglerades 1970 har strukturen på subventionen medfört stora problem när det gäller att jämföra transportpriser med övriga Sverige. Olika metoder har prövats såsom högstprisreglering, ändringar av Gotlandstillägg och direkta statsbidrag till tranportörerna.
Det kan konstateras att efter nära 30 års regleringar av Gotlandstrafiken har problemen inte kunnat avhjälpas. I ett antal utredningar sedan 1970 har det konstaterats att det föreligger mycket stora svårigheter att göra jämförelser mellan Gotlandstrafiken och transporter i övrigt.
Gotlandstillägget har diskuterats i många år tills det för några år sedan låstes i fem år, innan diskussionerna skulle tas upp på nytt. Nu håller Näringsdepartementet på att se över frågan. För Gotlands del är det viktigt och nödvändigt med en långsiktig och stabil lösning i frågan. Det är särskilt angeläget för de branscher som hanterar stora mängder av varor med låga priser, som till exempel grönsaker och livsmedel.