Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den gemensamma utbildningen för lokförare i landet.
Det har alltid funnits en särskild lockelse kring lokföraryrket och så är det fortfarande. Kanske beror det på föreningen av människa och maskin, höga hastigheter och det stora ansvaret. Som resande vill vi lita på att föraren är en kompetent och trygg person, som tål stress och snabbt kan agera professionellt i oväntade situationer.
Idag finns ingen gemensam utbildning till att bli lokförare. Varje bolag som anställer lokförare får själva utforma och genomföra sin utbildning. Lokförarna har ett svårt jobb, och en gemensam central utbildning är önskvärd.
Lokföraryrket har många olika sidor och varierar dessutom mellan de olika järnvägsföretagen. Samtidigt som det är ett intensivt lagarbete, där alla aktörer och yrkeskategorier är extremt beroende av varandra, finns det också inslag av frihet, där man måste fatta viktiga beslut på egen hand. Säkerhetstänkande, tekniskt handlag och stor ansvarskänsla har alltid varit viktiga krav på föraren, men numera betonas serviceandan allt mer. Direktkontakter med kunderna – resenärer och transportköpare – ingår i det dagliga jobbet. Eftersom många företag inom järnvägen specialiserat sig på en viss typ av transporter, så innebär en anställning ofta också ett motsvarande val av tjänstgöring.
Banverkets KY-utbilning sker genom Järnvägsskolan. Jag anser att Banverket bör ansvara för den gemensamma utbildningen i landet.