Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av likvärdiga villkor för pendlare i lands- och glesbygd och pendlare där en väl utbyggd kollektivtrafik utgör alternativ till egen bil.
Ett stort problem för människor som bor i lands- och glesbygd är avsaknaden av väl fungerande kommunikationer. Detta innebär att flertalet är hänvisade till att ha egen bil för att kunna åka till och från sitt arbete. Samma sak gäller för att på ett bra sätt kunna ta del av samhällets tjänster i övrigt. Kollektivtrafiken är idag inte utbyggd och kommer under överskådlig tid inte heller att vara ett inslag i det dagliga livet i vårt lands- och glesbygdssamhälle. Därför bör samhället erbjuda lösningar som gör det ekonomiskt likvärdigt mellan de som kan nyttja en väl utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik och de som är låsta vid bilen som enda fordon att nyttja.
Kostnaderna för bilresorna ökar kraftigt i form av ökade kostnader för drivmedel, reparationer, förhöjd trafikförsäkringspremie och nu även höjda skatter på drivmedel. Avdragen för resor med bil har inte följt kostnadsökningen och avdraget tar inte heller hänsyn till om man har ett annat alternativ att välja på. Det är omöjligt att i många delar av vårt land låta bilen stå och att ta något annat trots att premiekostnaden i trafikförsäkringen ökar kraftigt och att drivmedelsskatterna höjs. I storstadsregionen kan pendlare däremot i stället för bilen välja kollektivtrafiken. Detta innebär att en allt större grupp i vårt samhälle får ekonomiskt svårt att klara ett längre pendlingsavstånd till ett nytt arbete. Arbetspendlingen och därmed rörligheten på arbetsmarknaden minskar i stället för att öka.
Likvärdiga ekonomiska förhållanden mellan pendlare i lands- och glesbygd och pendlare där en utbyggd kollektivtrafik utgör alternativet till egen bil skulle stärka människors möjlighet till arbete och även skapa nya långsiktiga arbetstillfällen.