Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyndsamt vidta åtgärder för att rusta upp vägstråket Räta linjen.
1993 fattade riksdagen beslut om att vägstråket Räta linjen mellan Norrköping och Gävle via Katrineholm, Kungsör, Eskilstuna, Västerås, Sala och Heby skulle utgöra en del av det nationella stamvägnätet. Trots det beslutet har investeringarna på vägstråket varit mycket små eller obefintliga. Nu har intressenterna i detta vägstråk, som under lång tid arbetat under namnet Räta linjen, gjort en nystart i arbetet med att tillvarata intressen i genomförandet av den nationella vägplanen 2004–2015 samt att skapa en bredare kunskapsplattform inför kommande planeringsomgång.
En framgång har redan uppnåtts genom att Vägverket avser att ge detta vägstråk ett gemensamt vägnummer istället för de idag sju olika numren. För trafikanter har det varit olyckligt att en nationell stamväg skyltas med sju olika vägnummer. Ett gemensamt vägnummer kommer att göra Räta linjen mer överskådlig och dessutom binda samman de olika orterna på ett mer positivt sätt.
Räta linjen har idag många olika funktioner såsom nationella tunga transporter i nordsydlig riktning. Den har också en regional funktion, för att stärka Stockholm–Mälar-regionens flerkärnighet.
Räta linjen är idag ett av de större vägstråken genom vår region för framför allt godstrafik.
Räta linjen är ett alternativ till E 4 för den långväga trafiken mellan norra och södra Sverige. Den innebär också att västmanlänningar lätt kan ta sig både norrut och söderut och gävleborgare söderut.
Idag är Räta linjens standard mycket dålig på flera avsnitt. Då trafiken kommer att öka på denna sträckning är det viktigt att förbättra standarden och utformningen av sträckan, vilket skulle komma till både lokal och regional nytta. Räta linjen fungerar även som en avlastning för trafiken i Stockholm.
Behovet av upprustning handlar också om trafiksäkerhet. Det finns flera olycksdrabbade avsnitt. Det gäller särskilt de vägar som endast har en bredd av ca 13 meter. Denna vägtyp, 13-metersvägar, är statistiskt sett särskilt olycksdrabbade. Varje år dödas drygt 600 trafikanter i Sverige, varav 100 av dessa dödsolyckor sker på 13-metersvägar och 60 procent av dödsolyckorna sker med mötande trafik.
För att minska antalet döda och skadade måste dessa vägsträckor breddas och rustas upp. Genom att installera ett mitträcke skulle i stort sett alla mötes- och omkörningsolyckor elimineras, samtidigt som skadeföljden av inträffade olyckor minskar. Enligt Vägverkets bedömning skulle antalet döda och skadade minska med minst 30 procent. En ombyggnad av Räta linjens sämre vägavsnitt skulle också innebära positiva effekter i miljöhänseende. Vid en ombyggnad av väg 67 skulle enligt Vägverkets förstudie den nya sträckningen gå vid sidan av Dalkarlsåsen, medan den nuvarande går på åsen. I Dalkarlsåsen finns en stor vattentäckt som försörjer Heby kommun med vatten. Till följd av vägsaltning har man haft förhöjda salthalter i grundvattnet, ett problem man nu hoppas komma till rätta med.
För Västmanlands- och Gävleborgsregionens del är det viktigt att ha en bra infrastruktur för att få en positiv utveckling i regionen. För Gävles del är Räta linjen en betydelsefull vägförbindelse till Mälarregionen och till södra Sverige. Vid en utbyggnad av Gävle hamn kommer också Räta linjen att vara viktig för transporter till och från hamnen.
Området invid Dalälven innehåller dessutom många attraktiva boendemiljöer och möjligheten att bo i detta område och pendla till jobb i angränsande större orter behöver förbättras. Räta linjen innebär raka spåret till nya jobb för många!
Med den betydelsefulla position som Räta linjen kommer att få är det angeläget med en långsiktig planering där Räta linjen får en framskjuten plats i planeringen av den nationella vägplanen 2004–2015.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att regeringen bör ge riksdagen till känna att Räta linjen finns med i ett tidigt skede av turordning för vägsträckor som ska åtgärdas.