Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i trafiksäkerhetsarbetet, för att uppnå nollvisionen, intensifiera arbetet med förändrade attityder hos bilförare.
Olyckorna i trafiken kan ses som ett pedagogiskt problem. De som samlar statistik om och utreder olyckor måste också kunna kommunicera med trafikanterna.
Vi möts tidvis av budskap som t.ex. ”Farten dödar, du bestämmer” och det är naturligtvis sant. Hastigheten och onykterhet orsakar många olyckor, men det är så oerhört många fler riskmoment att belysa.
För att nollvisionen ska uppfyllas måste ytterligare åtgärder tillkomma. I dagens rapporter framgår att dödstalen inte minskar som tidigare.
Det kan ju inte bli någon nollvisionsuppfyllelse över huvud taget, och inte heller någon rejäl minskning, om det inte finns en övergripande plan för nödvändiga åtgärder. Dessa åtgärder måste vara väl kända av alla, inklusive dem som direkt berörs, dvs. trafikanterna själva.
Det måste skapas ett effektivt system där vi kontinuerligt tar lärdom av misstagen.
En lösning vore att ha en central informationsavdelning som dagligen analyserar trafikolyckor och varnar för orsakerna i medierna. På en sådan avdelning skulle det finnas människor med lång erfarenhet av att jobba direkt med trafik. Den skulle också kunna ge direktiv till polis och andra myndigheter om övergripande planer för att rädda fler liv och minskat lidande.
I grunden handlar det om att ändra attityder hos många trafikanter genom att skapa ett riskmedvetande, som ofta saknas eller är undertryckt. Men det handlar också om hänsyn till andra människor. Vajerräcken och hastighetsbegränsningar kan inte lösa allt.
Man behöver inte köra några längre sträckor för att uppleva och förvånas över vilken bristande attityd många bilförare har till trafiken och sina medtrafikanter.
En lösning är upplysning och påminnelser till trafikanterna samt att vi ska lära av misstagen.