Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om prioritering av anslag till underhåll av regionalbanor och godsjärnvägar med måttlig trafik.
Banverket har till regeringen överlämnat ett så kallat inriktningsunderlag för perioden 2010–2019 i vilket kostnadsbilden och situationen för alla pågående banbyggnadsprojekt redovisas. Materialet ger regeringen tillfälle att göra omprövningar och anvisa prioriteringar. Redogörelsen spänner över hela verksamhetsområdet, utöver de stora nybyggnaderna även underhållsfrågor.
Ungefär en femtedel av det svenska järnvägsnätet består av regionalbanor och godsjärnvägar med en förhållandevis måttlig trafik. På dessa sträckor utförs endast några få procent av det samlade trafikarbetet. Underhållsinsatsen har här hållits nere till en nivå motsvarande sträckans andel av den totala trafiken. Banverket framhåller nu att ett behov av mer genomgripande upprustningsåtgärder för dessa linjer håller på att byggas upp och att underhållsbehoven inte nödvändigtvis är ett resultat av dagens trafikering. Geotekniska förhållanden eller utebliven modernisering i tidigare skeden kan också driva upp kostnaden för enskilda linjer.
För att värdera en linjes betydelse i det nationella nätet kan man inte endast utgå från trafikeringen. Medan de stora pendeltågslinjerna runt Stockholm används av 100000-tusentals människor varje dag, är regionalbanan en högkvalitativ kommunikationsled som ger även mer avlägsna orter en snabb, effektiv och mycket bekväm direktförbindelse till det nationella trafiknätets stora knutpunkter. Regionalbanan är således en kvalitetsprodukt med avgörande betydelse för mindre orters konkurrenskraft och utvecklingsförmåga. Ett bra exempel på detta är Bohusbanans norra del, vilken efter omfattande diskussioner och stort regionalt engagemang har räddats och från och med 2007 sommartid fått regelbunden persontrafik med X 2000-avgångar från Stockholm via Herrljunga och Uddevalla.
De mindre godsbanornas trafik brukar också den vara måttlig, men deras betydelse ligger i att vidga järnvägssystemets yttäckning och bidra med ytterligare trafik. Godstrafikkoncept, som exempelvis Stora Ensos Baseport, bygger på systemlaster från åtskilliga pappersbruk, varav inte alla ligger vid stora järnvägslinjer. Rika utbud av sidolinjer och anslutningspunkter är en förutsättning för att de stora godstrafikoperatörerna på järnväg ska kunna konkurrera om framtida större trafikuppdrag.
Vid den kommande utvärderingen av banbyggnads- och underhållsprojekt bör regeringen således ta särskild hänsyn till bibanornas regionalpolitiska och miljöstrategiska betydelse och dimensionera anslagen så att det sekundära järnvägsnätet inte uttunnas eller försvagas.